Senaste kommentarerna i forumet

Vilka är era erfarenheter av korrelationen mellan B-PEth och antal glas ni druckit?

Mer än 9 standardglas för kvinnor och 12 för män/vecka ska kunna ses via B-PEth med rätt hög precision. Ett värde över 0.3 innebär omfattande och regelbundet intag enligt google. Men hur mycket hade ni druckit och vilket värde fick ni?

Sitter och funderar lite här, är det fler än jag som
Tänker alldeles för mycke på alkohol på dagarna?
Jag ska aldrig mer dricka.
Varför hamnade jag i det här träsket?
Hur ska jag lyckas?
Ska jag verkligen aldrig mer få njuta alkohol igen?
Osv osv...hjärnan har full fokus på alkohol, trots att jag är nykter.
Hur blir man av med tankarna? Blir man någonsin det?
Om man gör, hur lång tid tar det..ni som varit nyktra ett år eller tre, kan ni ge mig ett svar på det?

ännu en jobbig dag av lite olika anledningar men icke att jag kommer ta till vin till kvällen för att lugna och trösta. Nej idag ser jag förbi det där första härliga glaset och går direkt vidare till känslan när jag vill ha mer och behöver smyga med det och framförallt känslan av att vakna upp med huvudvärk och ibland minnesluckor. Jag hade haft ett ypperligt tillfälle att ta tillfället i akt då jag är helt ensam hemma ikväll men jag har faktiskt inte ens lust till det. Den här känslan jag har i min kropp just nu kring tankar om alkohol önskar jag för alltid ska stanna, vill för alltid kunna tänka såhär klart och inse att det bara är glas nummer 1 och möjligtvis 2 som är bra, resten är skit!

Önskar alla en trevlig onsdag?//Liten tjej

Har hållit lite utkik efter ett inlägg från dig, jag gillar ditt sätt att skriva, du har ett språk jag förstår.
Att frihet kommer med ensamhet kände jag tydligt i slutet av min förra nyktra period som varade nästan ett år. Sen tog besvikelsen över att nykterheten inte tog bort ångesten och hålet i hjärtat och jag började dricka igen. Och med det blev jag den där ledsna alkisen som skriver sin egen undergång som du berättade om.
Jag lever fortfarande med min man även om jag ofta önskar att jag inte gjorde det och är jag nykter är jag ensam i vår relation eftersom han dricker och lever i total förnekelse.
MEN☝?Jag tror att du, precis som jag, har alla förutsättningar att komma dit: till lugnet i kroppen, ekonomin som inte ger magsår osv.
Den här viljan att skada sig själv, den tror jag går att jobba bort, med hjälp förstås, men inte är det lätt när den funnits med så länge. Jag är ofta väldigt, väldigt ledsen över att ha blivit vad jag är, trasig trött och ledsen. Jag tycker det är fint att du skriver att du har plats för att vara ledsen. Själv klarar jag det dåligt fortfarande. Känslor som exploderar har jag lättare att leva med, då händer det liksom grejer! Kicktorsken, jodå det är jag...
Men ändå är jag rätt säker på att vi har ett värde, vi är värda att finnas, älskas och ses. Åt helvete med det instagramperfekta, det finns bara i sagorna och helt ärligt, du vet de som inte har lite svärta i själen, som inte kan se bortom det som ligger framför näsan, de som tror att allt bara har en botten? Vill vi egentligen vara som dem? Visst hade livet kanske varit enklare men eftersom vi inte är födda sådana är det omöjligt för oss att transformeras. Däremot måste vi vara rädda om oss, bejaka och bevara det som gör oss hela men att kampen mot det som sliter sönder oss tar tid, lång tid, måste vi acceptera. Jag gjorde inte det första vändan, jag var naiv, hög på min egen förmåga, full av tillförsikt att NU kommer jag bli hel igen! Som om jag någonsin varit det, hel...
Massor med tid tar det kanske men det är ok (intalar jag mig varje dag...) det är väl meningen antar jag.
Ville säga hej och önskar dig all lycka till i din kamp.
Kram från Amanda???‍♀️

Hej och välkommen <3 Du har precis gjort ett aktivt val att skriva här för du vill förändra ditt liv, cred till dig! Jag "hänger" här för andra gången kan man säga efter en stabil period i början av året när jag trodde att jag lärt mig dricka igen. Men.. nu är jag här igen som sagt.
Jag vill inte skrämma dig, men ja, var beredd på ångest och konstigt mående. Tankarna kan vara de värsta att stå emot, du kommer med största sannolikhet komma dit att du försöker övertala dig att "det nog inte varit så farligt" "man lever bara en gång, man måste ju få njuta" o.s.v. Jag själv brukar få en stark stresskänsla och det är väldigt vanligt att man har svårt att sova..
Mitt absolut starkaste tips till dig är att någon gång i eftermiddag, nån timma innan du vanligtvis brukar sätta dig med "glaset", ta dig ut på en löprunda, eller någon annan konditionsträning du kanske gillar. Bara så lagom att du tycker det är skönt! Jag lovar att det kommer hjälpa dig stort mot biverkningarna och hjälpa dig hålla lugnet. Konditionsträning aktiverar i princip samma lyckohormoner i hjärnan som alkoholen så du lurar hjärnan. Stort lycka till, vi finns här! Kram

Då blir det nog några svettiga nätter och lite ångest på det. Inget du inte klarar av, det löser du ?

Har väl druckit en halv bib per dag.. ?

Ja det känns ju vid första tanken lite konstigt att motivationen för löpningen inte kan komma tillbaka innan jag studsar upp från botten igen trots att den bara genom att finnas verkar ta bort alkoholsuget på ett kick och nästan som ett monster tuggar sönder de där outhärdliga biverkningarna av stress och ångest. Men visst, löpningen har i längden ett ganska högt pris också som kräver ständigt mycket fritid, ork och planering. Så länge man håller den positiva spiralen på väg uppåt så snurrar det men det går ju inte att hindra de dagarna som kommer då och då när varken tid eller ork finns och där faller jag. Det är alltid då det vänder på nått lömskt sätt och lurar en att göra det där för stunden oskyldiga valet som vänder spiralen sakta nedåt igen utan att man ens märker det. När den sen får fart nedåt är känns det som man är halvvägs botten innan man hinner säga skål.
Det går såklart inte att alltid ha en spiral som snurrar uppåt, det finns ju ett stopp där också men jag antar att de som har kontroll på livet har lärt sig att bemästra den där spiralen och dansa lite tango med den någonstans på den högre halvan, en dag uppåt nästa dag lite nedåt och så vänder vi den igen liksom, typ..

Kram

Välkommen hit, ett stort steg på resan bara det!
Vet inte hur mycket du har druckit varje dag, men kan säga att jag drack väldigt mkt innan jag insåg att jag måste sluta. Dag 1-4 är värst, klarar du det så är chanserna goda. Dag 5-8 är oxå sega, men inte lika illa. Efter det så blir allt sakta men säkert bättre dag för dag. Lycka till ?

Jag är mamma till två barn. Har en fin man. Men drickandet har gått överstyr. Dricker varje dag och börjar tidigare och tidigare på dagarna.
Har gått upp 10 kg i vikt, känner mig trött, irriterad och sliten.
Har tagit hjälp nu iaf.
Igår bestämde jag mig för att det var sista dagen jag somnade berusad.
Idag är första dagen på mitt nya liv. Är så rädd för ångest dock.
Har alltid haft en problematisk relation till alkohol och det uppmärksammades av vänner och bekanta redan när jag var i 20-års åldern.
Men nu har det blivit värre än någonsin.
Men nu, första dagen.. klarar jag bara denna vecka så vet jag att jag kommer klara resten av livet.

God dag Strulan!
Jo jag måste planera något, fyra veckor hemma utan måsten och ungar. Är en gigantisk utmaning som jag inte kommer klara utan att dricka. Så det bästa vore att resa bort och fokusera på annat. Det kommer nog bli så, den enda lösningen jag kan komma på ?

Bra att du gör en plan, ett måste om man skall fixa det.
Styrka och mod till dig// kram Strulan ?❤️

Riktigt bra jobbat, du verkar ju klara dig galant! 90 dagar låter som ett vettigt mål, jag är endast på dag 15. 90 dagar låter långt borta, men även jag ska klara det ??

Det har gått flera månader utan kaosångest. Jag lär mig välja en annan väg. I höst ska jag få hur mycket vård som helst. Jag är så tacksam över att jag vågar ta mig själv på allvar.
Det rör sig. Jag fyller sakta på mitt liv med människor som jag vill ha i det. Jag skäms inte över att finnas så jag vågar ta kontakt. Jag blir bättre på att vara mamma, eller på att acceptera att jag gör så gott jag kan.
Jag vaknar ledsen idag. Det är nog bra. Jag har verktyg för det nu, såhär känns det att vara ledsen. Resten av sommaren kommer dra på i ultraspeed, idag har jag plats att vara ledsen.
Det är min elvaåriga bröllopsdag. Skilsmässan går igenom i oktober.
Jag sörjer inte det. Jag vågar nog inte röra vid det. Jag undrar lite försiktigt längst bak i huvudet om han tänker på det. Om han minns att jag kunde vara någon annan än den han ser nu.
Jag är ledsen för att det tar sån tid att skapa det nya. Mitt liv är fortfarande så mycket kamp. Det vidare livet med lugn i kroppen, tid som går ihop, ekonomi som inte gör ont i magen, tankar som inte vill skada mig, är fortfarande så jävla långt bort.
Jag är ledsen för att friheten kommer med så mycket ensamhet. Det är okej.

15 hela dagar har jag varit nykter!
Har promenerad två ggr per dag under hela perioden, men idag regnar det ute.
Vad ska man hitta på inne, om man inte vill ut i regnet?
Tips på nån bra tv-serie på Netflix, mottages med stor tacksamhet ?
Kidsen är hos mig tills den 7 juli, efter det så kommer utmaningen.
Då är jag själv i fyra veckor, är lite orolig för just det.
Funderar på Att åka till Norge, besöka min mamma och familj.
Mamma vet att jag inte ska eller får dricka, så är jag där så blir det lugna gatan och inga problem.
Det blir god mat, friluftsliv, speciellt mkt fiske.

Min sambo och pappa till våra två barn är missbrukare. Han har haft problem med heroin tidigare i livet, haft det allmänt struligt och traumatisk barndom. För några år sedan gick han behandling med tolvstegsprogram som liksom inte riktigt "bet" på honom. Han var nykter ett halvår cirka men faller tillbaka på tramadol, alkohol och benzo ibland... Sporadiskt men ändå tillräckligt för att jag inte ska ha förtroende och agerar misstänksamt och "bittert". Han ljuger ofta om när det hänt vilket ju förvärrar mitt beteende. Han mår inte bra av hur jag behandlar honom och jag mår inte bra av att det ibland finns droger i vårt liv. Nu har vi kommit till vägskäl där vi pratar om att separera. Det är inte vad vi vill men vi kommer liksom inte vidare. Han vill inte få behandling via socialen då han är inte vill in i den karusellen. Jag vill att vi ska göra allt vi kan för att få hjälp och sen bråkar vi på om det här i all evighet känns det som. Jag känner mig som en så oerhört hemsk person som kanske lämnar en man som mår så dåligt och som kommer må ännu sämre av att jag lämnar honom. Han har inte så mycket. Jag är den som har lägenhet och stabil ekonomi. JAg skulle hjälpa honom med allt det praktiska såklart men det är det känslomässiga jag är rädd för. Orkar inte skriva så mycket mer men vill gärna höra om någon här kan guida lite med den känslomässiga biten, hur vi går vidare utan att göra varandra för illa...

Ska till min vårdcentral, ska bli intressant och se om jag vågar erkänna..
..och undrar vad som händer om jag faktiskt gör det?!
Well, "time Will tell" är ingen tröst idag
Vet inte om jag är livrädd eller dödsrädd, sitter bara och skakar.

Det finns kvar när man slutat dricka och nya strategier behövs. Jag känner (mycket) att det är kamp 2. Först tar man sig ur Tjernobyl. Men sen måste man vidar ut ur den kontaminerade zonen. Jag letar fortfarande efter dessa strategier. Att orka hantera det som var så skönt att dricka bort. I ärlighetens namn går det upp och ner. Men jag tycker att det är svårt att uppbåda kraften att jobba med mig själv. Alkoholen måste jag stå emot. Det är ett tydligt och klart mål. Inte alls enkelt. Men att hitta rötterna till det onda och slita upp dem är inte lika tydligt. Jag ger inte upp, det är nog nyckeln till långvarig nykterhet. Och med alkoholen i bilden så når man aldrig ens det steget (tror jag). Men över lag höjs grundmåendet av att sluta och för vissa kanske det tom räcker.

Snyggt jobbat! Det kommer att gå lite upp och ner fortfarande, men du har ju motivationen att stå emot. Läs om dina tidiga inlägg om du skulle börja tveka.
Trevlig semester!

Midsommar har passerat, semestern har påbörjats. Jag har hållit mig nykter. Suget har kommit då och då, men har varit hanterbart. Folk har konsumerat alkohol runtom mig och jag har kunnat stå emot. Det känns bra. Målet är fortfarande 90 dagar nykter och därefter utvärdera. Jag har inte hämtat ut de läkemedel läkare förskrivit (de verkar för övrigt vara restnotetade fortfarande). Jag tar en dag i taget.

Fortsätt kämpa alla därute!

...du har helt rätt i ALLT du skriver. Jag har sneglat på självhjälpsprogrammet här, för jag tror det är det du menar. Jag vill leva, jag vill ha min familj, jag vill vara glad, jag vill sprudla av energi. Det är så alla minns mig, jag är nu på väg dit igen, sakta men säkert. Kram

Jag är helt enkelt en alldeles för stor "kändis" i upptagningsområdet där jag bor. Låter kanske fånigt men tyvärr så vågar jag inte blotta mig än. Kommer nog till den brytpunkten snart också.

God morgon Finaste Lisa?
Idag börjar jag med en promenad vid havet och allt är inte nattsvart.
Idag är det dag 5 och jag tänker att kanske är det bara så att utan alkohol kan jag nå dit jag vill, som jag alltid trott egentligen men idag känns det som om det sjunkit in. Egentligen borde jag känna hopp och inte ångest.
Jag är värd det, mina barn är värda det.
Idag har en strimma ljus letat sig in i mitt hjärta. För denna gången ska jag försöka att se nykterheten, min nykterhet, för vad den är: livsviktig men allt annat än enkel. Och allt det som alltid funnits där som gjort att jag druckit och fortsatt att dricka kommer aldrig försvinna men jag kan skaffa strategier för att hantera det annorlunda.
Idag är en bra dag, än så länge❤️
Kram på er☀️??‍♀️

Önskar att jag hade en bråkdel av din energi så kanske jag skulle få Nånting gjort! ?

Har redan hunnit skjutsa dottern till jobbet, idag med. Det känns bara roligt att ha en anledning att vakna tidigt och göra dottern en tjänst.

Idag är det grått och regn men regnet är ju en välsignelse för naturen så inget ont om det. Det grå vädret ger en tillfälle att reflektera över saker, läsa i Stora Boken och meditera. En lugn men viktig dag för eftertanke. Ikväll är det möte igen. Härligt!
?