Senaste kommentarerna i forumet

Att kunna ta längre pauser tillhör sjukdomen. Alkoholister kan ofta ta långa pauser för att visa att de ”minsann” inte har några problem. Då hägrar alltid det där datumet då man tillåts att dricka igen.
Men det låter som du har ung samma problem som jag hade/har. Det går inte att ta den där första.
Det viktigaste är att du verkligen vill sluta. Verkligen.
Sen är det inte ett förbud, du får dricka men väljer att inte göra det. För mycket förbud kan slå fel. Om du har ångest eller nu verkligen kan se konsekvenserna klart så kan det vara bra att skriva ner dem, så du kan läsa det när du behöver.
Gå på AA kan vara en bra idé, brukar vara ganska blandade grupper. Testa och se om det år för dig.
Främst av allt, det är inte fel på dig. Det kan hända vem som helst och orsakerna är många. Så gräv inte ner dig i det. Se det som att du nu siktar på att vara extra hälsosam :)
Saknaden försvinner mer och mer och ersätts med annat. Men det tar tid och det krävs att du hoppar över det första glaset.

En dag i taget är nog! Trötta inte ut dig i onödan med att tänka för långt fram, ta en enda dag i taget och se vad du kan göra just idag som gör dig glad. Och påminn dig själv för allt i världen att du nog var rätt ensam också i tvåsamheten, han umgicks hellre med alkoholen än dig. Så det är kanske inte egentligen en ny känsla av ensamhet du känner utan mer att det skaver för att situationen är nyoch du inte riktigt ännu kommit tillrätta i en ny komfortzon, men det kommer bit för bit och dag för dag ska du se. Nån klok har sagt att tänk vad lika alla dagar är men tänk ändå vad olika allt är när du ser bakåt ett år, fem år eller tio år. Du är på rätt väg, önskar dig solsken på väg!

Det värsta är nog att den som dricker antagligen inte alls förstår (eller vill förstå) varför vi anhöriga mår så dåligt. Min man som dricker har helt ärligt undrat varför jag mår så dåligt som jag säger jag gör när han dricker, han tycker att vad han stoppar i sig inte påverkar nån mer än vad vi äter annars. Han förstår inte vilken stress det är att inför varje helg ha en extra plan vart man ska ta vägen om han blir för full och man blir rädd eller barnen oroliga, att varje semester långt innan den börjat ha ont i magen över hur många dagar drama det ska bli, hur mycket elakhet och utbrott man ska utstå för att han slutat tidigt nån dag. Att ledigt för honom alltid innebär fylla. Att barnens födelsedagar eller julafton eller vilken speciell dag som helst är lika bra som vilken annan att bli packad och jag den anhöriga ska försöka få allt att se normalt ut för barnens skull. Det är så mycket ångest, rädsla, oro, planerande och funderande stanna eller gå så man kan bli galen för mindre.

I år åkte jag bort med barnen på semester, som vi brukar, och precis innan vi åkte bad han mig dra åt helvete och aldrig komma tillbaka för att jag sa jag tycker han är jobbig när han druckit, vilket han då hade, och dagen efter messar och ringer han som om inget hänt. Denna eviga svängande personlighet, som om det var två olika personer, och för dom är det helt självklart vi ska kunna hantera bägge i en blinkning när det svänger fram och tillbaka för dem. Min man är dessutom aldrig ångerfull oavsett vad han ställt till med, undrar snarare dagen efter varför jag måste älta saker så som han säger det!

Så bra gjort av dig blifri att komma loss, jag har redan en bostad men har inte flyttat in riktigt men har i alla fall ett ställe att åka till sen ett år tIllbaka.

Hurra! snart har det gått 2 hela månader utan alkohol.

Jag är så oerhört tacksam för er som svarat. Grät när jag läste era svar. Ja kan tydligen inte dricka bara lite, inte ens en öl eller ett glas vin för då faller jag dit på en gång. Jag kan inte dricka mer. Det måste liksom vara nolltolerans. Vet dock inte hur jag ska kunna sluta helt?

Har ju hållt uppe helt i perioder, men så händer något, som en weekendresa och man tar ett glas och så är man där igen.

Jag funderar på AA, det kan kanske vara ngt tänker jag. Ska testa. Innan jag förlorar vänner, pojkvän och jobb...

Dagarna går så sakteliga, en efter en. Jag ser fram mot kvällens möte som ger mig hopp och energi.

Du har tagit ett beslut och det låter som att barnen är en stark motivation för dig. Att våga se att att alkohol håller på att ta över kan vara skrämmande och en insikt en kan vilja undvika. Modigt.

Du har redan tagit viktiga steg, du är här!

Jag skulle vilja nyansera det där med anmälningsskyldighet. Alla som direkt eller indirekt arbetar med barn har en skyldighet att anmäla oro om den finns. Att söka hjälp inom vården är oftast inte en källa till oro utan precis tvärtom. Att vilja få vård och kanske prova mediciner som på lika sätt syftar till nykterhet eller minskade alkoholvanor är ett tecken på ansvar. Det låter även som att du vill vända den här skutan innan den styr in i en verklig storm? Klokt.

Om vård likväl skulle välja att göra en orosanmälan så är socialtjänstens uppgift att säkerställa att barnen erbjuds det stöd de behöver. Det kan vara att stötta dig som förälder eller att ge barnen stöd. Socialtjänsten finns till bland annat för de föräldrar som är ensamma, en ofta ansträngande livssituation. Ibland innebär kontakten med socialtjänsten endast ett samtal om du tar emot vård.

Du gör naturligtvis det som blir bäst för dig och dina barn. Ett tips kan vara att ringa alkohollinjen, 020 844 448, där du kan vara anonym och samtidigt få professionellt stöd som kan vara lite bränsle till den motivation du har nu att göra detta.

Vänligen
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Tack IW. Igår hade jag en riktigt dålig dag. Idag är det bättre och jag väljer fortfarande verkligheten. Dina nya och äldre i lägg är inspirerande. Skönt att höra att verklighetsnärvaron blir det normala efter ett tag. Dag 49 idag.

Vilken skillnad det är, att vakna tidigt, vara utsövd, nykter och känna att en ser fram mot dagen. Att se fram mot en dag på stranden, kunna njuta av solen, värmen och det ljuvliga havet, mitt paradis på jorden. Det är här jag samlar kraft, tankar energi och fyller kroppen med mindfullness.

Plötsligt går tiden snabbt. Mitt alkoholsug finns fortfarande och Campral är restnoterat här där jag bor. Som tur var har jag en fantastiskt överläkare på beroendemottagningen som då tänkte utanför boxen och ist skrev ut Baklofen. Ett medel som bland annat används en hel del i Europa mot alkoholsug men inte lika vanligt i Sverige. Det har också den lilla trevliga egenskapen att den är ångestdämpande och muskelavslappnande. Så jag hoppas mycket på den här medicinen. Eftersom han även har höjt mina mediciner mot min depression behöver jag just nu ha ångestdämpande eftersom det ofta blir en dipp i måendet när man ändrar medicinerna.

Han är också väldigt noga med att påverka att det ÄR en sjukdom. Och att man inte ÄR sin sjukdom. Man är sjuk när man inte har medicin men inte sjuk när man har medicinen, han jämförde med bla med högt blodtryck. Att om man har ett högt blodtryck så kan man ara sjuk men när man äter medicin och då får ett normalt blodtryck så är man inte sjuk längre, men man har sjukdomen.

Måste jag säga att jag fullkomligt ÄLSKAR min läkare. Han har mitt fulla förtroende och det känns så tryggt.

Idag är det dag 55, jag närmar mig två månader och jag vet att midsommar inte kommer vara något som helst problem för de jag ska fira med vet helt och fullt om mina alkoholovanor och det finns andra på firandet som inte driver så mycket eller inte alls. Dessutom kommer det finas barn där så jag tror det blir ett fint firande. Sen får vi väl hoppas att det blir strålande solsken också. & jag kommer kunna köra hem efter festen och somna nykter och vakna nykter. Det ser jag fram mot!

Men nu är det tisdag och om några timmar är det stranden som gäller för hela slanten.

Hoppas ni andra har en fin dag!

Härligt att allt är bra med dig ????

Din väg är precis lika bra som alla andra. Måste hitta sin egen... jag hejjar på dig ❤️ Kämpa! Kram

Jag har inte varit nykter tre dagar i sträck på över 10 år... vet ingen hurrar och hoppar, men för mig är det stort... myrsteg... delmål ett är fem dagar... mår skit... huvudvärk, illamående. Vill bara hälla i mig en flaska vin. Dricka fort så ruset kommer direkt... men just idag har jag bestämt mig för att klara en dag till... nu är benzo slut, måste hitta min inre styrka. Klara utan hjälp... får så starka reflexer åka till bolaget. Bara ha hemma om det blir katastrof. Men NEJ! Barnen kommenterar att jag varit ”normal” två kvällar. Sorgligt... De ska aldrig mer se mig ”konstig” - de hajjar inte full... jag ska klara det här. Fantastiskt vakna utan ångest, den ångest över att jag druckit... inte behöva lova mig själv en vit dag och ändå börja dricka på eftermiddagen... ny dag och jag ska fasen greja det! Får ta en dag i sänder...

I går lämnade jag nya prover hos företagsläkaren, borde ju kännas toppen men se det gjorde det inte. Istället poppade Draken upp med ett vrål, nu du tjejen kan vi festa om, 3 månader kvar tills nästa test, det kommer inte märkas alls.
Säger att det gjorde jag inte, men diskussionen som pågick i mitt huvud skulle ge mig en plats på vilket dårhus som helst. Är glad att jag ändå mitt i galenskapen är en klok kvinna, men blir så arg på att det bor en fjortis inne i mig som jag måste ha dessa diskussioner med.

Det som är bra är att jag blir påmind om hur skört mitt beslut är och att det kommer dagar när viljan vacklar. Så nu närmar sig midsommar och helgen som låter alla bli så fulla de vill snapsa och sjunga, dansa runt stången, en jäkla massa lekar och alkoholen skall flöda.
Jag tänker måla köksmöbler, dricka trocadero zero och äta något riktigt gott att ha en plan är så viktigt för mig, för tänker då inte falla denna midsommar iallafall.

Så nu väljer jag att vara nykter idag vad som än händer, styrka och mod till er// kram Strulan❤️

God morgon!

Vad jag känner igen mig.... jag sökte riddargatan 1 då de lovade anonymitet. De gör ingen orosanmälan. Men så gjorde själva läkarkontakten varken till eller från i mitt fall... var nog inte redo... är inne på min 3:e nyktra dag. Inte varit nykter så länge på tio år. Nog druckit varje dag de senaste hmmmm sju åren. Nu på slutet spårade det, två flaskor vin om dagen. Mina barn började märka, grät och sa åt mig att jag var ”konstig”. Från början, de första åren tror jag alkoholen gjorde mig till en bättre människa. Gav mig energi.... nu på slutet ? Började få ströfrånvaro på jobbet, har ett högt uppsatt jobb. Men ingen skulle tro att jag drack. Undanflykter, lögner, isolering... det är över nu... bestämt mig.. ska bli en bra mamma igen, återerövra livet. Hmmm lött säga dag tre... men jag vill. Vill verkligen. Har mitt första delmål 5 dagar...

Kämpa! Du klarar det! Om jag, världens vekaste bedrövliga människa, kan ta en dag i sänder så kan du! Åååååå vad jag hejjar på dig! Berätta hur det går! Får stötta varandra. Kram till dig!

Jag köpte en bostadsrätt som jag inte flyttade in i, pga mitt dåliga samvete när han bestämt att ta tag i sitt drickande.

Vintern gick jag behöll min lägenhet. Men i slutet av april sålde jag den när jag tyckte att allt flöt på bra. 5 dgr senare hittade jag en gömd whiskeyflaska?. Han förnekade att han druckit, men till slut erkände han. Mitten av maj for jag till vår dotter, så skönt att komma i väg... När jag kom hem ser jag att ginflaskan är öppnad, åter igen lögn om att han bjudit sin kollega. Sen dess har jag letat, markerat på flaskor och upptäckte att det bara var vatten?. Till slut hittade jag hans gömma... så lurad och besviken jag är. Men denna gång backar jag inte. Nu får han leta lägenhet, jag sålde för att jag verkligen trodde på honom.
Det lutar att vi blir särbos så får vi se hur det går för honom. Är det nån som gjort det valet, eller är det bättre att ta ut skilsmässa?

Hur för ni kring högtider? I går var dag 2, såååå sugen på vin. Min särbo ringde, vill tala midsommar vilken vi ska fira tillsammans. Han vet ingenting om mina bekymmer med A så heller inte min önskan och behov av att vara helt utan. Han frågade om vi skulle ha rött eller vitt med oss ut till landstället. Jag hoppade bock över frågan, sa någonting i stil med "det har jag inte tänkt på, men jag har sett att affären säljer olika sorters sill billigt, vilka tycker du om?"
I slutet av samtalet kom frågan igen. Gick inte att slingra sig så jag sa "välj du".
Vi har inte setts så länge, men tillräckligt för att jag inte vet vad jag ska säga utan att det väcker en massa frågetecken.
Jag vet att ärlighet alltid är det bästa men just nu känns det för skört. Delvis just för att relationen är så pass ny, inte ens ett år än, dels för att det bara är början på dag 3 (vilket jag är tacksam över; varje dag som går, 2 dagar och 1 morgon är bättre än 1...)
Hur gör ni alla kring högtider, eller gjorde i början då ni kanske inte helt klarade av att vara 100% ärliga?
Önskar allihopa en fin vit dag!
/T

Första gången jag skriver, kände att det var på tiden.

Min Mamma är en narcissist i högsta grad som ljuger en rätt upp i ansiktet gång på gång. Samma visa, "Jag ska sluta." Eller den klassiska "Jag är vuxen jag gör vad jag vill, jag dricker inte ens speciellt mycket när jag väl dricker." Säger hon men om man dyker under sängen så ser man minst en dränerad vindunk som har varit där i "minst 3 veckor"

Ursäkterna är fanimej värst. Att köra full 02.30 och rättfärdigas med nåt i stil av "det är bara 3km, det är lätt" eller beskyllandet på en själv, att man inte stöttar henne, eller hjälper henne på nåt plan.

Ska man bara ge upp? Jag har verkligen försökt med allt, eviga timmarna med konsultation när hon väl är nykter, psyk-rekommendationen när hon väl hotade med att ta sitt liv, pengar hantering, hämtat henne full så hon inte råkar illa ut påvägen hem, you name it.

Går det ens att bota en sån trångsynt människa? Vad krävs? Är så hemskt sugen på att bara flytta hemifrån och aldrig mer hjälpa henne men vet verkligen om att jag KOMMER beskylla mig själv om nåt skulle inträffa.

Same shit, different day.

Vad ska jag göra? jag och några kompisar festade några dagar senare på våran student med denna killen. Han säger att han inte minns så mycket från kvällen vi träffades

...men jag är ensamstående med småbarn. De har det bra hos mig hittills men det är bara en tidsfråga tills drickandet går ut över dem. Jag har svårt att ta mig till aa-möten då jag alltid har barnen efter jobbet. Jag vågar inte kontakta sjukvården pga rädsla för orosanmälan. Hur gör man för att bli nykter utan vård/stöd? Finns det alternativ jag har missat?

Hej,
Jag är alkoholist, det är inte mitt fel, men det är mitt ansvar.
Jag är nykter alkoholist, luktar gott, tränar regelbundet och kör mitt eget företag med god ekonomi.
Jag är stolt över mig själv. Jag duger som jag är. Jag har dessutom erfarenheten från att ha tagit mig ur ett helvete som det innebär att vara beroende. Jag vill inte vara utan den resan. Den ger mig styrka. Och ödmjukhet inför andras lidande. För en sak ska du veta. Ingen går omkring utan fel o brister. Alla bär på något. Men ingen vill erkänna det.
Men du har erkänt för dig själv att du vill ha en förändring. Det är stort!
Du är starkare än många andra.
Jag fann lösningen genom att träffa andra med samma problem (AA). Du kanske hittar en annan väg.
Lycka till nu på din resa :)

Tack för dom orden...
Man behöver höra dom mååånga ggr
Pepp till dig med och bra att du känner dig stark imellanåt ?
Mina starka stunder blir färre.....

Sakta ner, stanna upp och vara här och nu, se och vara tacksam för de små glimtar av ljus som ändå finns där i mörkret. Jag var ju där, hade funnit ett lugn, en ro för ett par veckor sen innan jag fick besked om allvarlig sjukdom som nu visat sig vara obotlig, hos en av min nära kära. Det är inte konstigt att det surrar i mitt huvud. tusen tankar som antingen gör mig helt handlingsförlamad eller överaktiv.
Jag ska läsa dina rader varje morgon för att påminna mig.
Idag är jag tacksam för:
1. Att jag hälsat på min släkting som inte ser ett dugg sjuk ut, var lika glad och positiv som hen alltid varit
2. Denlillamänniskans insiktsfulla kommentarer
3. Att jag hittills klarat mitt mål att måttlighetsdricka. Håller på mina regler, max 3 glas, när jag vill. Och det bästa är att jag faktiskt inte vill särskilt ofta. Fram till nu bara 1 gång denna månad.

Har läs igenom dina inlägg och känner igen mig i mycket. Har haft en del förhållanden genom åren, alla har förstörts pga alkoholen. Dom hade säkert tagit slut ändå men alla kvinnor har sagt detsamma, jag har problem med alkoholen.

Jag minns mycket ångest i mitt liv. Jag var mobbad som barn och det satte sina spår. Alkoholen gav mig mod, vilket ibland funkade. Men jag har förlorat så mycket pga alkoholen. Alla dessa dagar jag vaknat upp med ångest och nedstämdhet.

Du gör rätt i att sluta med alkoholen. Jag är inne på dag 15. Igår var en tung dag men idag har varit en underbar dag. Jag är så klar i huvudet. Jag kan ha en normal diskution utan att behöva avbryta för att jag tappar bort mig.

Stort lycka till och kämpa på. Det blir snart bättre

Är rädd för att förlora det stöd jag har runt mig. Speciellt en vän. Känns som den glider iväg och jag kan inget göra. Är helt ärlig med denna person. Försöker inte ens göra mig till. Känner mig som en börda. Som någon denna behöver bry sig om. Försöker med att släppa kontrollbehovet, rädslan och egot. Det är bara lite svårare så här på kvällarna när jag är ensam med tankarna som sällskap.

Så tråkigt att du hade det så jobbigt så länge. Men otroligt bra gjort av dig att lämna det. Det är lätt att vara efterklok men när man lever i ett inte friskt förhållande så fungerar man inte normalt. Jag är bara inne på 8:e året och är redan så trött på det och får sån ångest över alla dagar, månader och år som rinner förbi utan att man nån gång känner sig lycklig, lugn utan det är ständigt bränder som ska släckas och saker som ska lagas efter senaste fyllan.
Nä det måste bli ett slut innan jag tar slut