Senaste kommentarerna i forumet

Det gör ont i hjärtat, ja i hela mig, att läsa ditt inlägg. Så bra att du sätter ord på din oro och söker stöd! Jag kan tipsa dig om att gå på Alanonmöte, du behöver inte säga nåt, det är helt okej att bara lyssna. Där finns mänskor som vet... från insidan. Fortsätt också att läsa och skriva här, det är bra också för din alldeles egen skull, att kunna gå tillbaka och se hur det har varit och hur du tänkt.
Släpp inte taget om hur du vill ha livet som familj och kom ihåg att du äger makten i ditt liv. Om du känner dig maktlös så ta tillbaka den, om du känner att du kan bestämma om dig själv så håll taget! Kram, kram och allt det bästa. Kom ihåg att du är inte ensam! / mt

Hurra, jag vaknade och kände mig glad och pigg-trots endast 3 Tim sömn! Det var svårt att somna igår.
Jag drack 1/2 liter vin igår tidigt på kvällen. Kände mig nykter vid läggdags.
Känner mig nöjd med det, och jag tänker nu att jag ska minska först, och sedan sluta. Tror det är det bästa sättet för mig.

Idag ska jag köpa en liters tetra igen, men jag ska hälla över halva i en petflaska och lägga undan den andra halvan i garaget!!
Efter tre dagar med 1/2 l vin/kväll ska jag bryta helt.

Ska komma ihåg den härliga känslan av att vakna utan att vara bakis. Rastlösheten och ångesten som jag vet kommer i eftermiddag ska jag förebygga och ta udden av med en halv Atarax. Jobbar ständigt med att förändra och ta bort tankarna på vin, och har en inre bild på mig själv som fräsch och nykter bredvid en bild av mig som fylletant. Vem vill jag vara? Inget svårt val.
När vinet dyker upp i min hjärna ska jag klistra över den med bilden på mitt fräscha jag, och fokusera på att må bra istället för att känna efter hur mycket abstinens jag har.
Hoppas nu innerligt detta blir rätt väg för mig ?

Morgon

God morgon Me ?
Känner så väl igen den där längtan... för mig brukar den komma framåt eftermiddagen.
Sovit typ 3 timmar, det var omöjligt att somna först. Men vaknade och kände mig pigg och glad! Hurra, jag var inte bakis!

Läste att du har benso till hjälp, funkar det för dig? Själv har jag Atarax. Av en hel blir jag så trött att jag bara vill sova, nu har jag bestämt att jag ska ta en halv morgon och kväll. Tycker det tar udden av det värsta.

Nu är du redan på dag 2, grattis! ?

Önskar dig en fin dag, nu kämpar vi vidare. Vi är värda att vara nyktra och må bra!
Kram

Hört en del som sänkt sina levervärden efter att ätit gurkmeja.
Någon som provat som det funkat för.
Vilka prover tog ni i sådana fall och vilka var sänkta eller oförändrade.
Ska snart lämna prover. Och har ätit gurkmeja sen mitt senaste prov, men funderar på om det verkligen hjälper.
Även hört att rödbetsjuice ska vara bra

Känns som allt annat är meningslöst och det enda jag ser fram emot är att få dricka. Alla drömmar och alla roliga saker, allt känns meningslöst. Bara problem som kastas på mig hela tiden, det enda som jag kan göra okontrollerat är att dricka. Spriten sviker ju inte liksom, bara dricka sig full och skita i allt meningslöst dravel omkring. Vad är meningen att sluta med detta giftet om allt bara är skit ändå. Jaja, sluta måste man ju ändå för annars lär döden vara väldigt nära.

Så naket du beskriver din situation i några rader. Jag kan bara gissa mig till den oro du känner samtidigt vill jag gärna förmedla hur klok du är som tar dig själv och ditt kommande barn på allvar. Att bilda familj är ett vackert steg och det kan vara både underbart och svårt att hitta en egen "kultur". Det låter som att du tänker dig en trygg miljö för ditt barn där alkohol inte ingår på det sätt det gör nu. Av ditt inlägg att tolkar jag det som att det är såväl alkoholen som dess konsekvenser som du känner obehag inför. hur din partner blir samt att han inte är hemma? Du är inte ensam och jag hoppas att du får många svar här samt att du finner andra trådar som kanske kan bli hjälpsamma för dig nu.

Fortsätt gärna att berätta om du vill, det kan ta lite tid innan en tråd får fart. Vi är glada att ha dig här.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

det är inte enkelt. Långt ifrån. Men vet du vad jag önskar för mig själv nu. Många många år senare. Att jag redan där och då satte gränser. Lägg inte kraften på att hjälpa honom. Han är kanske inte där än. Men ta stöd för att sätta gränser. Finns det någon annan än du. Som vet. Som han har förtroende för. Som kan visa honom. Att det inte står rätt till.

Det du kan göra. Redan här och nu. Det är att söka medberoendestöd. Det finns massor av det här. För det är också en progressiv sjukdom. Alkoholisten mår oftast ändå hyfsat på ett sätt. För det är han som sitter på makten. Och dessutom har tillgång till flykt från sina känslor.

Dina känslor måste du däremot möta i nykterhet. Du kommer känna dig ensam. Men vet du vad. Det är egentligen rimligt att han borde förbereda sig för föräldraskapet och vara nykter med dig. Det förtjänar du och ert barn. Jag resonerade så att dricka och träffa vänner var något han behövde för att orka. Men det var ju det som drog ner honom. Och drog honom bort från mig. Suget. Flykten.

Jag önskar att jag vetat att jag var sjuk. Och att det faktiskt fanns saker jag kunde göra för mig. Krav jag kunde ställa.

Kanske en medberoendegrupp som stöd redan nu. Det finns en massa fina böcker. Om du inte redan är det vara öppen med en vän som kan hjälpa dig bedömma rimlighet. Jag vet att det är svårt. För man vill inte snacka skit och utelämna den man älskar. Men du måste älska dig mest. För att kunna vara den förälder du vill bli. Det här kan gå hur bra som helst om du tar rygg med någon som ger sig trygghet.

Håller med dig, hjärtat går totalt sönder.. Vet varken ut eller in längre..

Bra fråga, jag bara gråter och orkar inget! Min relation kommer få i bitar och jag vill så gärna bli av med detta drickandet. Samtidigt är man rädd att ta hjälp då det kommer ut och risken att bli av med barnen! Tänk om det skulle ske. Jag sköter dem så bra men senast i lördags så
Sa min dotter 8 år ” mamma
Du dricker för mycket” så bad hon mig gå
Och jag fick inte säga godnatt. Hjärtat går
Sönder!!!

Hej nu här....
Känns inte kul att behöva vända sig hit men jag har kommit till en dead end.....
Har en man i mitt liv som överkonsumerar alkohol. Har gjort det ett bra tag och nu har det verkligen blivit ett problem.
Jag älskar honom och vill finnas där för honom och vi har haft en berg och dalbana.
Mitt stora problem i det hela är att han skyller allt på mig. Jag gör fel. Han hittar på regler som jag inte vet om och jag får skit när jag inte följer dessa.
OBS detta uppkommer bara när han är onykter. Men han anser att allt är mitt fel. Det är jag som inte bryr mig, det är jag som startar alla bråken. Det är jag som tjafsar.
Jag vet att det inte är mitt fel men jag håller på att bli tokig för jag börjar tro att allt är mitt fel.

Det har gått så långt att han kallar mig för fula ord. Han nedvärderar mig ena sekunden och nästa så ropar han på hjälp. Det är fan jag som inte ska ställa till det....
Snälla hjälp mig att komma ur det här.
Han har insett att han har problem att han dricker för mycket, men hur jag som står bredvid? är jag rätt person att hjälpa honom att komma till rätt hjälp?

Vad gör vi? Hur går vi vidare nu?

Vaknar utan ångest att jag drack igår... min morgon börjar så i vanliga fall. Försöker rekonstruera kvällen innan. Hoppas att barnen inte märkte så mycket. Lovar mig själv aldrig mer... det är år sedan jag vaknade utan att vara bakis... men så jädra fantastiskt är det inte.... min hjärna skriker efter vin... bara längtar efter få ta ett första glas, känna lugnet sprida sig i kroppen...

Vill inte detta mera. Jag har 2 fina barn som jag vill allt fint i världen. Jag sabbar allt genom att inte ha ett stopp när det kommer till alkohol. Vill inte men kan inte hejda mig!!! Hjälp, ångesten äter upp mig!

Vill inte detta mera. Jag har 2 fina barn som jag vill allt fint i världen. Jag sabbar allt genom att inte ha ett stopp när det kommer till alkohol. Vill inte men kan inte hejda mig!!! Hjälp, ångesten äter upp mig!

Ett skrik och rop på hjälp. Jag orkar inte mer. Min kropp och hjärna sviker mig, har konstant ångest. Var fest i helgen. Minns knappt något.. Hur ska jag göra för att inte dricka mer, eller för mycket?
Känns som att jag kommer dricka ihjäl mig eller ta livet av mig dagen efter.. :'( orkar inte leva med mig själv..

Ja hur ska jag lösa alkoholproblemet? Vet inte, har hållt uppe i perioder, ett par månader då och då. Men sen så åkte vi iväg på en weekend jag och min pojkvän. Drack såklart en öl till maten, direkt triggades suget igång och jag ville bara ha mer! En weekend med en öl i solen slutade med att drack konstant hela förra veckan. Igår skulle jag ha hjälp en kompis med lite grejer men var helt slut av allt drickande så orkade inte ens svara när hon ringde. Kommer hon förlåta mig? Min pojkvän frågar ibland om jag druckit då jag beter mig annorlunda men jag toknekar såklart. Han måste ju fatta ändå men ändå stannar han hos mig och säger inget mer om det. Idag är jag ”sjuk” då jag är bakis. Ångest över att jag sviker mina nära och kära, ångest av att jag sviker min arbetsgivare.

Vem skulle tro att jag är en alkis som klär mig fint med ett fint jobb. Men jag är precis lika mycket alkis som personen som ligger och sover på parkbänken. Som jag ibland kan kolla snett på, helt sjukt egentligen. Vem som helst kan hamna där. Jag kan bli av med mitt jobb. Inte ha råd att betala hyran och vips så ligger man där.

Gått till psykolog i omgångar. Betalat själv för det mesta.
Äter kroniskt 20 mg citalopram, men det vet jag inte om det hjälper nått. Men det skadar inte direkt heller.
Gällande alkoholen tar jag ingen hjälp annat än forumet. Sa till min husläkare som jag känt länge, att jag nog var alkoholist och skulle sluta. Han blev förvånad och sa att jag kunde säga till om jag ville ha nån hjälp. Han blev än mer förvånad när jag hållit uppe i 6 mån vid det tillfället :) Men det har känts som att det mesta sitter i mitt huvud. Ville inte ge mig för många kryckor, eftersom jag redan har piller. Så nu försöker jag visa mitt huvud vem som bestämmer här egentligen. Då tog jag namnet IW och på den vägen är det. Var och en måste hitta sitt sätt. Jag jobbar mest med envishet. Världen gör mig deppig till och från men jag kan kontrollera min egen värld (alkoholen). Sa jag mest till mig själv.

Tack.
Jag vet inte hur det är för andra alkolister.
Men för mig att läsa era historier som nykter alkolist är smärtsamt, men det ger mig så frutansvärt starka insikter.
Det är insikter som ingen psykolog eller sjukvård någonsin kan ge mig. Det är helt övärderligt för mig som nykter alkolist. Att jag får ännu mera insikt i vem jag är och vad jag orsakat.
Att jag med dessa insikter är skyldig alla runtomkring mig samt andra anhöriga till alkolister att leva ett nyktert liv.
Tack till er alla ❤

Det värmer att höra det.
Har varit borta i 2 dagar pga av min alkolism.
Detta är sjukdommen i ett nötskal. Oavsett hur lång nykterhet du har, så kommer tvivel, törst, samt stress och ångest för dem flesta i bland
Men jag har verktygen och en mentor, så 1-0 till mig och spriten förlorade igen. Känner mig lungn och harmonisk igen och glad över vinsten mot spriten.
Vill att du ska veta att det du gör nu ger även mig en vinst i nykterheten, att jag måste vara nykter för att aldrig mera göra livet misserabelt för andra. En god påminnelse att nykterhet ger ett mervärde i livet.
Stark insikt av dig och du växer redan... Nej du kan inte hjälpa någon som inte vill...
Så starkt av dig att sätta bollen i rullning trotts allt du varit med om. att. Att ta sig upp för backen och orka kämpa. Jag vet att det finns ett gott liv som väntar på dig till slut, och det är du så väldigt värd.
Men 6 år är frutansvärt att behöva stå ut med, det gör mig så ont att höra. Jättebra att du tar tag i ekonomin för det är väldigt viktigt, viktigare än många tror.

Själv ska jag se om jag får chansen att sitta med i en anhöriggrupp. Jag behöver behöver höra från andra sidan hur vi brukare påverkar andra människor runt omkring oss.
Fortsätt kämpa du kan och kommer att vinna det vet jag.
Mv. Peter

Första riktiga semesterdagen inleddes med att väcka djuren i skogen, kraften som finns där när dagen börjar är enorm. Nu en kaffe och lycka att läsa Berras reflektioner som ger styrka att vilja gå framåt.
Lugnet får komma från träning och solen idag och modet får komma av dessa tre stenar kraften, styrkan och lugnet.
Så vad som än händer idag har jag modet att vara nykter idag// kram Strulan

Du startar min vecka igen med gapskratt och viljan att finna ro i livet, du visar att det går.
Tack snälla du för du delar med oss❤️ En stor kram till dig och dina ord är så viktiga för många av oss// Strulan

Vilken fin text. Tack för att du delar med dig.

Personligt rekord. Två nyktra veckor avklarade. Ca 1.400:- sparat och minus 1,7 kg på den här tiden. Det går sakta åt rätt håll. Ingen ångest och inga minnesluckor. Inget ramlande ur sängen. Inga pinsamma sms till någon. Inga okontrollerade vredesutbrott. Däremot den här tröttheten som jag inte vet vad den beror på. Kan känna mig pigg men så plötsligt kommer en enorm trötthet över mig. Jag kan behöva ta en tupplur på em. Sen denna trötthet tidigt på kvällen. Igår la jag mig före kl 20. Inte undra på att jag är vaken nu. Men jag somnar nog strax om igen.

Så....söndag igen, och dags för en resumé efter en veckas nykterhet.

Är egentligen helt slut, mest mentalt.
Varför kan man fråga sig, jo orkar inte riktigt att vara så där j..la trevlig hela tiden.
Vi har haft besök i helgen, frugans barndomsvän ifrån Holland med pojkvän, och inget fel på det, helt okey.
Men andra helgen på raken med besök och väldigt lite egentid, jo jag har ett stort behov av att få vara med mig själv.
Lite ungefär som nu, jag behöver tid för eftertanke, vad har hänt, och hur kändes det, vad ligger i röret framledes???

Jodå, jag sköter mig exemplariskt, trevlig och så där, men efter ett par dagar så är jag helt uppblåst.
Minsta lilla hastiga rörelse hostning eller nysning ger små mystiska ljud akteröver och en klar risk för att avslöja mig med en oangenäm doft.
Går bakom huset för att släppa på trycket, öppnar dammluckorna och dammar av något som kan liknas vid en avlägsen tsunami.
Ja den hörs i båda långa och höga toner och naveln återgår ifrån en putnavellook, och jag har gått försiktigt dit utan att slå i några vassa kanter, ballongen får inte brista.
Skakar av eventuella explosiva gaser ut brallorna och trippar glatt och belåten tillbaka till framsidan av stugan.
Runt fikabordet råder det nu en förödande tystnad, det som tjattrades så förfärligt när jag gick...
-What?, säger jag med en oskyldig min.
-Du ska inte tro att du kunde göra detta lite mindre diskret, tror du?, säger frugan.
-Hördes den, frågar jag lite skamsen.
-Låg tegelpannorna där på gräsmattan när du gick runt hörnet?
Jag tittar mig runt, ser inga tegelpannor och fattar att hon drar på lite...
-Men asså jag var på andra sidan huset!...
-Det hördes.... säger frugan med en bister min...
-På andra sidan huset?, du skojar.
-Töm brallorna och kom och sätt dig.
Jahopp tänker man, här råder inga hemligheter, inte ens på ett avstånd av.....tio meter!
Vet inte om våra gäster betraktar mig med avsky, eller håller på att brista ut skratt, ansiktet har många uttryck om man säger så.
”Naturbarn, inte tycka om...” sjunger jag lite lågmält och försöker citera Povel Ramel i en av hans sångtexter.
Ingen reflekterar och jag sitter där ensam om min lilla inflikning...

Så det där är bara en av många små saker som ställer till det för mig, jo jag släpper väder mer öppet när jag är med de jag känner.
När jag inte för vara mig själv så kvävs jag (haha, det där var ju nästan roligt, ja eller de andra då)
Okey ni fattar, jag har ett stort behov att få rå mig själv, kanske inte är så lätt att leva med trots allt, eller?

Hursomhelst hennes pojkvän var väldigt imponerad av den svenska naturen i Stockholms skärgård.
Han satt tyst länge på berget och bara blängde ut över nejderna när havet krusades lite av vinden i solnedgången.
Han blev nästan irriterad när jag skulle vara trevlig och konversera lite, ungefär som om han ville säga...kan du inte bara hålla käften en stund medans jag fullständigt förförs av denna underbara utsikt...
Nu sade han inte det, men någonting i hans blick ville förmedla detta, och det är andra gången på någon månad våra utländska besökare får ungefär samma beteende.
Inte så svårt att förstå varför vi svenskar är som vi är, vi är nära naturen och kan till synes vara lite introverta.
Men det är som om vi för ett samtal med naturen och gillar inte att bli störda, nu beter sig våra besökare på samma sätt, smittar det?

Efter frukosten i morse begav sig de hundratalet milen hemöver i gassande sommarvärme, och jag kunde inte vänta med kommande arbetsuppgifter utan satte igång med en gång, olja trallen vid balkongen invid bastun, sex liter och tre timmar senare var jag klar.
Den gulnande spaljén fick åter sin gröna färg och jag måste få säga med min kemisk förstöra hjärna att jag tycker det luktar gott.
Det ser nästan nybyggt ut och jag kan glädjas åt det ännu mer.
Nu förtjänar jag lite belöning och öppnar ölkylen i förrådet och upptäcker...vem i he..te har druckigt upp min låtsasöl?
???
Det är ju jag, och kommer på att jag skulle ju ha fyllt på förrådet denna helg, men besöket fick mig att tappa rutinen.
Så det blev till att suga på lite tonic water, för beska ville jag ha.

Nu lite ledighet, lägger mig svettig i hängmattan för att slappa bort lite dyrbar tid.
Dottern som sitter med sin dotter i paviljongen skiner upp och utbrister ....morfar!
Hon lägger knyttet som är lite otålig i mitt högra armveck och jag tänker....ska jag ha henne när hon är grinig?
Men okey, jag kan nog fixa detta och sätter hängmattan i gungning.
Den knarrar så där lite gammaldags och ”hemtrevligt”, erk...irk i varje svängning.
Mitt barnbarn får stora ögon och tittar upp i lövverket i den stora eken som hängmattan är fäst vid.
Solens strålar spelar i lövverket och det lyser så där knallgrönt genom bladen, och det är verkligen fascinerande att titta på.
Hon tystnar och kan inte släppa blicken, eller så har hon med sina 7 veckor svårt att fokusera blicken när det gungar.
Vinden får bladen att fladdra fram och tillbaka och siluetterna ifrån dem spelar skuggteater på hängmattans insida.
Jag håller hennes båda fötter i min högra hand, hon är helt naken så när på en liten miniblöja i denna varma sommardag.
Hon formar sig som en halvmåne runt min tjocka mage och hennes armar sluta att vifta så där okontrollerat som de gör vid den åldern.
Jag pluttar in den där lilla lila mininappen och hon sluter ögonen i min trygga famn.
Jag får tag i en rot med vänsterhanden och får en väldans fart på hängmattan, tillsammans vaggas vi till sömns.
Det blåser till lite ibland och jag skyler hela hennes kropp med handen så att hon inte ska frysa.

Just i denna stund så känner jag enbart en sådan lycka och en sådan rikedom.
Jag har lyckats skapa två vackra barn som nu har lyckats skapa en generation av dem själva, utan mig fanns ingen av dem.

Försök att få vilken berusning som helst att knäcka denna känslan som jag hade idag, den finns inte.
Och skulle den ens försöka så skulle den inte vara sann, en kemisk påverkan som egentligen inte existerar, ett falskt äventyr.

Att slå hål på alkoholens hemligheter är en del av nykterhetens tributer, jag har avslöjat den.
Om någon säger att nykterheten är tråkig, vad är då den lögnen som alkoholen påstår vara så mycket värd.
Livets berg och dalbana är minst lika intresserat om man ger den en chans...

Jag föredrar att vara rik på liv istället för ångest.

Berra