Senaste kommentarerna i forumet

Förhandlandet om när och hur mycket och hur ofta försvann. Det är bara ett beslut i stället för flera kontinuerligt.
Jag dricker inte längre. Spelar ingen roll om nån fyller år, det är midsommar, eller ”alla andra dricker”. Finns inget att förhandla om. Jag dricker inte och det är lika klart som medelhavet. Det är väl initialt ett sorgearbete men jag tror att fokus på att hitta ett bra liv utan alkohol blir starkare om man slutar helt. Risken med att dra ner är att mycket kommer att kretsa kring de tillfällen du ska tillåta dig att dricka. Även om jag förespråkar helnyktert allt som oftast, så är ju faktum att om resultatet av att dra ner i sämsta fall innebär att man dricker något mindre, så är det ju ändå bättre än inget. Men det är ju ett personligt val om hur mycket plats man vill att alkoholen ska ta i tankarna. Jag vill att den ska ta noll plats. Just nu är det till och från men det blir mindre och mindre som sagt.
Tror tyvärr inte du kan göra så mycket för din gudfar. Han kommer inte kunna sluta förrän han nått sin botten eller insikt. Vilket än som kommer först. Ingen kan få nån annan att sluta, då blir det smusslande och förhandlande eller ilska. Du är kanske även medberoende i detta fall?

Hur är det i hjärnan efter att du hade bestämt dig för att sluta? Ändrades tankarna från att ha försökt att minska till att ett beslut att sluta? Ja, min gudfar är en fullbordad alkoholist och är på botten totalt. Och han lär väl supa ihjäl sig. Även om han säger att han vill sluta. Men har varit på behandlingshem och avgiftning om vartannat. Kan till och med dricka på antabus..

Mitt drickande eskalerade för snart fyra år sedan efter en separation.
Dricker för att lindra ångest, för att ha kul, har många ursäkter till att dricka. Det finns alltid nåt att fira.
Nu har jag semester och drack igår igen, jag kan inte sluta når jag börjar. Ett glas finns inte för mig. Jag dricker hela flaskan.
Sen vaknar jag av sjuk äcklig ångest... vem smsa jag igår, vem ringde jag mm mm
Känner mig så värdelös gjort så mkt tokheter på fyllan.
Hatar den sidan av mig själv.
Vill inte förstöra mitt nuvarande förhållande.

Hej,

Jag känner djup oro och sorg över att min bäste vän har utvecklat ett alkoholmissbruk. Under alla år jag känt honom har han druckit mycket, han har festat flera gånger i veckan och den där ”enda ölen” har ofta utvecklats till det tiodubbla utan att han egentligen tänkt sig det på förhand.

Nu är vi i 30-årsåldern med familj på varsitt håll, och vi umgås inte lika tätt som tidigare. Jag har därför inte haft samma insyn i hans drickande som förut, men har ändå sett varningstecken: andra gemensamma kompisar som av en slump sett vännen dricka ensam på någon pub, vilket förstås gjort mig orolig. Ändå har jag blivit lugnad när jag träffat min vän, eftersom han vid dessa tillfällen framstått som välmående med ett bra jobb och ett fungerande familjeliv.

Men så hörde vännen av sig förra hösten och berättade att han kommit till insikt om sin alkoholism. Vi hade ett långt öppenhjärtigt samtal och kom överens om att vi skulle hjälpas åt i den närmaste kretsen av vänner för att ge honom stöd; vi skulle hitta på nyktra aktiviteter och ses i sammanhang utan alkohol, vilket vi också gjort. Parallellt skulle vännen utredas för en neuropsykiatrisk sjukdom som han misstänkte kunnat lega till grund för hans vilja och behov av att dricka. Om sjukdomen behandlades kanske även alkoholsuget skulle minska.

Så tycktes det också bli. Under de första månaderna efter tillkännagivandet tycktes min vän må väldigt bra. Vi kunde till och med träffas på fester och i andra sociala sammanhang där det förekom alkohol.

”Inga problem”, sade han, ”jag känner inget sug överhuvudtaget utan kan sitta här med en alkoholfri öl tillsammans med er.”

Men så slog bomben ner. Vännens partner ringde mig och berättade att vännen tagit ett återfall, sjukskrivit sig från jobbet för att dricka på dagtid medan hans tre barn (mellan sju och tio år) var i skolan. Tydligen hade vännen lyckats manipulera oss alla och de gånger vi träffat honom ”nykter” på kvällstid hade han i själva verket varit berusad, bara det att han druckit tidigare under dagen. Och vidden av hans drickande, så som han beskrivit den för mig, var kraftigt underdriven. Under den tid han beskrivit som sin aktiva missbruksperiod hade han inte alls druckit ”ett par glas till lunchen och några till middagen”, som han hävdat. Istället handlade det om återställare på morgnarna och sena nätter med mycket alkohol.

Jag känner mig förstås naiv som blivit så manipulerad av min mycket charmige och intelligente vän, och nu funderar jag på vad jag kan göra när min blick klarnat. Hur hjälper jag honom - och framförallt hans partner och barn som förstås far illa av allt som pågått.

Hej. Jag är orolig för mitt ex. Han har alkohol problem samt adhd. Jag fick veta att han började göra olika profiler på daiting sidor. I början på April fick han kontakt med en tjej som bor i Thailand. Nu har han fått för sig att åka dit på vinst och förlust. Jag lämnade han just för att alkoholen gör han till en helt annan person. Han tappar koordinator och omdöme. Förra året va det så illa att han ramla ner för trappan och krossade skedbenet. Blev en svår operation och lång sjukskrivning. Han har ett minderårigt barn som är så arg nu när han tänker åka till Thailand till en tjej som han aldrig träffat. Jag är oxå jätte orolig. Det går inte att stoppa han på något vis. Han säger att han är så kär nu och träffa tjena i sitt liv. Vad tycker ni att dotter och jag ska göra. Snälla hjälp oss och dela med er om hur ni tänker, detta är jobbigt

Hej precis som många andra här känner jag igen mig så väl i det du skriver. Jag brukade spendera dagar ibland en vecka i sängen med bara hemska tankar om mig själv och hur värdelös jag var efter varje gång jag trillat dit. Har bra jobb/fru/barn/hund jag kan ju inte vara alkis eller?. Jag ville ju bara va som alla andra och dricka lite och sen gå hem.
Tyvärr funkade det inte för mig och det tog 10+år att fatta på alvar att det bara fanns ett alternativ för mig, att sluta helt.
Har snart varit nykter i 2 år nu, det har inte varit lätt och även om jag inte har haft återfall den här gången så ”började” jag dom 2 åren säkert 50 gånger innan jag klarade det så här långt.
Men det är lätt det bästa jag gjort och en sak jag verkligen lärt mig både från all hjälp och kärlek man kan få här på AH och i riktiga livet är att man inte är ensam.
Jag hade tur och kunde prata med min fru om problemet och även om det tog lite tid för henne att förstå alvaret så stöttade hon mig hela vägen.
Man behöver inte berätta för hela världen (om man inte vill) jag säger fortfarande bara att jag inte dricker till dom flesta i min umgänges krets men jag behövde någon att umgås med som visste vad som pågick så jag kunde ventilera min frustration lite då då. Du behöver nog snacka med din kompis igen eller hitta en ny umgänges krets för det sista man behöver är någon som föreslår att man ska dricka (inget man behöver hjälp med liksom, det klarade jag ganska bra själv ?)
Hitta hobbies som du gillar som inte handlar om alkohol, att sitta på krogen och dricka kaffe gjorde jag inte det första året för det är svårt!
Men att springa Trailrunning eller klättra i berg träffar man sällan på någon som vill kröka.
Kämpa på! Du klarar det här!

Kämpat har jag nog bara gjort sen jag slutade :) innan dess var det ju bara ”dra ner”. Drog ner ett tag, hade nån längre vit period men demonen vilar bara. Det gör den fortfarande. Men till slut så svälter den nästan ihjäl. Men blåses upp som en torr tvättsvamp om den blir blöt. Måste hållas torr.
Ang din gudfar så är han väl långt inne i sjukdomen. Fortfarande inte fullt bestämt sig kanske? Ibland går autopiloten på. Jag känner igen den från att sluta snusa (klarat ett år som längst). Helt plötsligt orkar man inte hålla emot, eller vill inte, och kroppen bara styr mot närmsta dos. Går fort och man tänker knappt. Kan räcka med några sekunders ouppmärksamhet och så har man förlorat.

Systembolaget börjar med hemkörning av alkohol.
Kanske en bra idee för dem som kan hantera alkohol. Men definitivt inte för mina aktiva olycksbröder och sysytar.
Så här skriver Lena Hallgren
***– I grund och botten handlar Systembolaget både om att bedriva en restriktiv alkoholpolitik men samtidigt bibehålla ett stort förtroende hos svenska folket. Då gäller det att möta de förväntningar som finns, säger hon. ***
Möta förväntningarna?
Helt perfekt för när jag var aktiv så skakade jag så jävligt och mådde riktigt dåligt, så jag var tvungen att dricka allt jag hittade med alkohol, för att sluta skaka och kunna betala i kassan utan att fummla runt som en idiot med pengar eller kort.
Så helt perfekt för mina aktiva drykesbröder och systrar, nu kan dom beställa hem en långsam död på flaska direkt till dörren i stället.
Visst kan förstå att det är bekvämt att beställa hem av olika skäl som större fester, bröllop och äldre människor osv...
Men för aktiva alkolister är det suveränt av många skäl att beställa hem spriten.
Även om det är den enskilldes beslut att dricka eller ej, så behöver man inte underlätta för alkolisten attl lättare få tag i alkohol.
Så tack staten och socialminster Lena Hallgren för ert eminenta sätt att hjälpa aktiva alklister att få tag i spriten ännu lättare.
???

Det är ett ganska vanligt problem. Säkert en stor del av orsaken till att du dricker. Men har du testat KBT? Finns ganska många självhjälpsböcker på det temat också. Utan press - om medkänsla, prestation och stress är en jag lyssnade på nyss som var ganska bra. Jag har lite liknande problem men ändå inte. Jag har bra självförtroende och tar ganska mycket plats socialt, även om jag har ett släng socialfobi. Det kostar energi att vara social, men jag är efter övning ganska bra på det. Jag analyserar för mycket i sociala situationer, på gott och ont. Jag har samtidigt duktighetssyndrom. Vill vara bäst och avskyr kritik. Utför alltid order uppifrån (är chef själv) och det duger inte med halvmesyrer, måste få beröm. Men eftersom jag är strax över 40 nu så märker jag att det börjar lite lösa sig av sig självt delvis. Man blir mer ok med sig själv med åldern. I alla fall jag. Plus att jag inte orkar vara bäst. Lär inte minnas chefens beröm på dödsbädden, men sommar med mina barn kommer vara fastetsad. Vill ha mer sånt.
Jag tror hur som helst att om du kan jobba med det du beskriver ovan så rår du antagligen på mycket av anledningarna till att du dricker. Du är säkert cool på många sätt, knepet är att få din inre kritiker att fatta det.
Skriv en lista med alla saker du är bra på och sätt du är cool på? Ge kritikern lite svart på vitt?
Medlänsla med dig själv låter också som det skulle kunna vara något. Det är lite av en trend nu. Jag gillar den. Man har ju ofta hårdare regler för sig själv än andra.
Du får en till listan av mig nu, du är cool som tog steget att skriva här!

Edit: det intressanta är att man eg inte har en aning om hur andra uppfattar en. Jag har fått mycket feedback via medarbetarundersökningar och ledarskapsutbildningar, som visat en betydligt mer nyanserad bild av mig, med andra styrkor och svagheter än jag trott. Man har ju bara sin egen bild av hur man tror att uppfattas. Du kan mycket väl uppfattas som den softa tystare typen vid bordet. Som bara pratar när hon har nått viktigt att säga och då lyssnar man. Who knows. Jag gillar psykologi :)

Tack, Strulan65. Känns bra få respons från alla här samt höra att det är flera som känner igen sig i min beskrivning. Du har rött, det var nog bara två lägen tidigare, eller snarare ett ganska ”plant” läge generellt. Upplever att alkoholen trubbade av, såväl upprymdhet som dalarna. Kämpa på du med :)

Starkt jobbat? Att vi får humörsvängningar är naturligt, hela vårat känsloliv och själ har varit avstängda.
När jag drack hade jag bara två lägen glad eller arg och båda skulle belönas med alkohol. Nu väller det fram känslor och blir lika rädd varje gång när jag måste känna.
Så styrka och mod till dig// kram Strulan

Ja som skrev är ju Dag fantastisk, men jag gillar inte sista säsongen.
Jag gillar lite allt möjligt. Black Mirror, Silicon Valley, Arrested Development (första tre säsongerna), Slasher, The Haunting of Hill House. Parks and Rec är kul med.
Det tar aldrig slut. Men inte Game of Thrones. För mycket folk och... drakar, meh.
Det görs för mycket bra TV nu för tiden :)
Tantsnusk är jag dålig på men gillar romcoms med jämna mellanrum om de även har fokus på bra komedi, och inte bara romansen.

Läser ditt första inlägg och känner igen mig i mycket. Jag välkomnar dig till dag två av nykterhet, och hoppas att det blir ännu en lyckad dag där du kan stå emot. Skriv gärna hur det går.

Tack, Miss Hyde. Jag behöver bli bättre på att finna alternativa belöningar. Ska tänka ut något bra substitut.

Då kan du få lite ansikten på namnen.
Hur som helst, ja du måste inte ha hela livet direkt som mål. Tänk att du får dricka men väljer idag att hoppa. Så det inte blir ett för stort förbud.
Midsommar är en baggis, du kan ju alltid dricka på lördagen i stället. Ganska intressant upplevelse i övrigt att ställa sig över normen att supa till på midsommar. Se hur många som redan efter lunchen vid stången, är för packade. Det ger motivation. Inför barnen om inte annat. Inte ge dem minnen av pappa som snubblar runt stången och är jobbig.
Har inte läst precis alla dina inlägg tyvärr men det låter jobbigt med din fru som verkar llite kall ibland. Jag har perioder då jag är den som är kall. Finns ingen orsak, jag mår bara kasst. Försöker då dra mig undan och inte såra henne.Men sen studsar jag tillbaka igen. Hoppas ni har nån tid med mys och annat än planering. Lätt att fastna i det när man har barn. Ett oändligt ältande av aktivitets-, mat- och semesterscheman. Viktigt att inte bara vara mamma och pappa projektledare jämt. Förstått att du jobbar på det. Hoppas du får en fin midsommar trots allt. Kom på nästa träff, det var kul och gav motivation.

Varför dömmer jag mig så hårt hela tiden?! Jag ska vara perfekt, inget annat duger. Då kan jag lika gärna ge upp. Jag undviker hellre saker i rädsla för att misslyckas. Jag har en otroligt stark inre kritiker, så fort jag gjort fel så är jag sämst och misslyckad. Jag vågar inte ens prata med folk på lunchen för att alla andra är bättre och har bättre saker att prata om. Är coolare och smartare än vad jag är. Jag har en bild av mig själv som ful och ointressant och som ingen vill umgås med. Men nu var det inte det tråden skulle handla om.

Jag är såå tacksam för fina svar! Vet ju att ni kämpar lika mycket som jag med den jäkla alkoholen och ändå orkar ni sitta hör och stötta någon annan! Så fint! *gråter*

Jag har druckit jättemycket nu senaste tiden, står tomma vindunkar överallt i lägenheten. Jag kan inte tvärt sluta nu, för måste sköta mitt jobb. Försökte dra ner men blev så skakis och började svettas massa. Nu är det midsommar och jag är ledig 3 dagar, då har jag tänkt sluta, då har jag tid att vara bakis om man säger så.

Min pojkvän vet att jag har problem med alkoholen. Hans pappa har även det. Men han kan ju inte direkt säga nej om jag vill ha ett glas öl eller vin? Har även berättat för min bästa vän. Ringde henne när det var som värst, satt på beroendemottagningen och skakade likt ett asplöv. Men hon verkar ha glömt bort för ofta säger hon ”och så kan ni ta ett glas vin i baren”

Du bör sätta dig ned och svara på de frågorna.
Hur det kunde bli så för honom är nog för att han är alkoholist och det är vad alkoholister gör,de dricker.
Obönhörligen och utan hänsyn till omgivningen pga att alkoholen tagit över deras liv.

Men om du försöker svara på de frågorna?
Varför accepterar du det.
Varför låter du det ske.
Varför får det fortgå?

Jag vet att det är jättesvåra frågor,för man har ju egentligen inget svar.
Men när man börjar bena ut dom och tar dom en och en så kan man så småningom hitta svaret/svaren.

För att jag fortfarande hoppas
Älskar
Är för rädd.
Eller vad det nu än är.
Då kan man möjligen påbörja resan mot ett firare liv med sig själv i fokus.
Men så länge man låter sig snärjas in i att man är medskyldig,eller inte har något val till att man är i den situation man är så tappar man också all kraft.
Det går att hitta igen kraften,om än att vägen är lång och snårig.
Jag rekommenderar Alanon eller medberoendeterapeut. Så att ditt jag blir viktigt igen och du börjar få grepp om vad du behöver och accepterar.
Och inte.
Lycka till.

Gör kärleksfulla och omtänksamma saker mot dig själv varje dag! Det har jag gjort i två år nu och tycker det har lärt mig mycket om mig själv! Nu när jag ser tillbaka typ två år så känns det som då kände jag inte mig själv, visste inte mina behov mm! Det gör jag nu! Ägna dig själv mycket tid! Tror att man får bättre omdöme och sätter högre värde på sig själv och om man ger sig in i ett förhållande igen så blir det med en man som vill ha ett stabilt ge och ta förhållande! Kram till dig!

Lite kort svar.. Jag håller inte med om att alkoholfritt vin skulle vara detsamma. Alkohol är en smakbärare. Ger karaktär till vinet. Jag jobbar med mat så för mig är det ett helvete att inte få/kunna dricka. Längtar så tillbaka till när det ibland räckte med ett halvt glas vin till maten.

Denlillamänniskan?..Nu är det på gång med boende till sonen..Äntligen hittat något..Hans pappa sjunker djupare ner i alkoholen..Känns skönt att inte bry sig..Det känns som om jag äntligen slipper ha några känslor för honom, bra som dåliga...Super han så är det bara han som kan göra något åt det..Det verkar som om alla barnen nu förstått det också..Ingen kan hjälpa någon som inte vill ha hjälp..Snart dax för semester..Skall åka till havet..Det bästa som finns..Kram?

Har träffat en yogalärare som är fantastisk på att lära ut inre lugn. Tror jag älskar denna kvinna, efter en timme med henne är jag mentalt helt lugn och min kropp är behagligt trött.
Fick ett samtal med henne efter lektionen och vi pratade om livet. Helt naturligt berättade jag för henne att jag är alkoholist, men att jag börjat min resa. Hon är den första människan där jag kunde använda ordet alkoholist om mig själv..
Ännu ett steg för mig och en lättnad att kunna säga som det är.
Tackar för mitt val idag att vara nykter vad som än händer idag.
Somnar nöjd och lugn idag/ styrka och mod till er//kram Strulan

Hej Vinäger <3 Nej, utan motivation att förändra så är det ingen mening att kriga med sig själv. Man kan inte lura sig själv att bli nykter om man inte ser det där målet framför sig som förklarar och driver kampen och det målet kan ingen annan måla upp än vi själva. Man önskar man kunde säga till sig själv att bli nykter bara för att man "borde vara det" men det har aldrig och kommer aldrig att hjälpa.
Jag vet att en dag kommer det där målet till dig igen och då blir du stark igen för vi vet ju också att, ännu så länge flyter det på ett tag till men en dag rinner det över. Det gör det alltid, när man får nog. Ibland får man ge sig en klapp på axeln och tänka, att jag gör nog ändå så gott jag kan i denna stund, med de medel jag har just nu. Styrkekram

Min mamma förlorade kampen mot alkoholen, och den 13 juni förra året drabbades hon av akut hepatit i levern. Jag var då i mitten av min graviditet, jag väntade mammas första barnbarn som hon längtade så efter. Hon pratade inte om något annat. Men så hände detta, och vi krigade i 3 veckor på sjukhuset innan hon gick bort. Det känns som jag gått sönder. Jag saknar henne mer och mer för varje dag, jag vet hur otroligt stolt hon hade varit över sitt barnbarn. Mamma kunde bli otrevlig ibland när hon drack, men hon hade verkligen fina sidor också.
Jag vet inte hur jag ska få bort bilderna från sjukhuset, det borde visas i skolorna att såhär kan det gå. Jag önskar ingen detta.

Finns det någon här som förlorat sin förälder till alkoholen? Hur kommer man vidare?

Fint att läsa din historia. Att känna sig ensam i en relation är nästan mer ensamt än att vara själv. Jag vet. Det kan vara den tuffa biten av att bli nykter, saker i sin närhet klarnar och man inser att man kanske måste ta tag i saker som man i sin känslolösa dimma viftat bort. Tuffa saker. Jag är inne på dag 6 vit efter ett stort bakslag men har också kommit långt i tidigare perioder med fasta regler. Jag vill fortfarande tro att det går, men just nu efter jag trampat över ordentligt en period igen handlar det om att härda ut de här dagarna av tvära utmattande kast mellan "idag mår jag bra" och "idag skulle jag döda för ett glas". När de är över kan man börja reglera.. Tror du är inne på helt rätt spår med regel nr 1, aldrig dricka för att döva, kväva och trösta. En regel jag också hade var att aldrig dricka själv, tänker att det borde aldrig finnas någon bra anledning till det.. Tristessen är verkligen en hård motståndare, kam kännas som ren leda! Jag försöker mig på ett litet test nu, försöka att känna och vara i tristessen så mycket det bara går så kanske det vid en punkt bara måste väcka något till liv i hjärnan som ligger på paus. Vi får se hur det går. Imorgon vet du hur stolt du är över att du ställde tillbaka den där flaskan och en ny vit morgon gryr!

Lycka till!