Senaste kommentarerna i forumet

Ja det är kanske sant. Men man tänker att alla tänker på det lika mycket som en själv om man gjort nåt dumt och det är svårt att komma undan.
Pausen går iallafall bra. Ser faktiskt fram emot en sommar utan alkohol!

Förstår dig precis, samma här hos mig. Nu har min man varit nykter i 4 månader tror jag. Han säger lika till mig, att de jag som tar beslutet och att han känner de beror på något annat.
Han lägger allt på mig samtidigt som hans äger att han skäms för att han har druckit under de senaste 6 åren. Men tycker jag skall ha överseende för han har inte gjort det med vilja.

Han bönar och ber dagligen med fina sms och han får mig att tvivla. Håller på att inreda min lägenhet, men inte helt lätt att lämna allt älskar mitt hus och mitt liv här men vill tyvärr inte dela det med alkohol, är arg att jag skall behöva lämna och han sitta kvar med hus och allt fast de är han som ställt till det.

Var i Stockholm förra helgen ensam behövde komma bort har inte varit iväg någonstans själv sedan oktober förra året.
Hann inte mer än ditt ringde vår 17 åriga dotter om att hon tyckte pappa var konstig och att hon trodde han druckit, hon bad mig att inte säga något för hon ville inte få skit för att hon sagt något. Vill inte tro att det är så men ändå när barnen får en känsla så känns det inte rätt.
Dubbelkollade med vår 13 åriga dotter när jag kom hem och hon sa lika dant att hon trodde han druckit, min mamma sa oxå att han lätt påverkad när hon pratade med honom i telefon. Men vill så gärna tro att han är nykter.

Konfronterade honom i kväll då jag tyckte han betedde sig konstigt tyckte oxå att han luktade alkohol men han blir bara sur och säger att jag får ge mig och att jag beskyller honom för att dricka fast han inte har. Vet verken ut eller in vad som är vad men orkar inte med att känna efter och höra att barnen är otrygga så fort jag inte är hemma.
Fy vilken ångest jag har.

Det är alltid lättare att börja ”sen”. Efter sommaren, polarens fest, på måndag etc. Varför inte börja nu?
Ser inte så mycket av dina känslor över att förlora din familj? Det verkar lite på inlägget som att det är ok för dig att förlora dem så att du ska kunna fortsätta dricka öl i sommar? Jag säger inte att det är så, jag bara fiskar efter hur du ser på det?
Är det värt det? Kan du inte börja med antabus nu och behålla familjen, eller finns det annat som gör att det ändå är bäst att ni går skilda vägar? Min fru kom typ till den gränsen med, men ung. samtidigt som jag förstod mitt problem. Orkade inte fler baksmällor, elände och frågor från barnen in varför jag gillade öl så mkt. Vi valde att fortsätta och jag valde för min egen skull (och familjens) att sluta dricka.
Hur som är det ju bra att du försöker dra ner i alla fall.

Men även att vara alkoholfri kan bli en vana.
Jag har ett inlägg i min gamla tråd då jag resonerar precis som du. Sluta dricka sen bara fortsätta med det tills man dör, aldrig få ha kul igen, osv.
Men det blir vardag av att inte dricka. Man ser fester för var de är, kul ett tag sen mycket fyllegagg och ovärt att stanna sent och må dåligt för. Jag går på aws och fester och annat men inte lika länge. Sen hår jag upp pigg dan efter och dricker kaffe i solen. När jag skrev inlägget som påminner om ditt så trodde jag livet skulle bli en lång kamp bara. Men det är det inte!
Visst finns det dippar och tillfällen jag skulle vilja åtm bli lullig vid. Men det går över, och på det stora hela mår jag bättre än förr med hästlängder. Ge inte upp. Välj att vara närvarande.

Hej! Jag har druckit på helger sen jag fyllde 18. Jag är idag 38 år. Nu har frugan tröttnat, jag förstår till 100 %. Det har blivit perioder när jag sjukskrivit mig och druckit väldigt mycket. Fick en sån period för några veckor sedan. Blev inskriven på klinik i några dagar, men då började vi tjafsa på telefon att jag måste bli nykterist mm. Så jag åkte hem och drack lite öl för att lugna nerverna. Sprit rör jag inte mer "enligt löfte till mig själv" Jag mådde inte bra efter några flaskor sån skit. Nu blir det så att jag och frugan flyttar isär. Vi kommer att bo ganska nära varandra. Vi är överens om all bodelning mm. Jag har fri umgängesrätt med mina barn "6-10år" Så jag känner att det är för allas bästa. Har en plan att kunna dricka öl under sommaren. När barnen kommer så är kravet att jag är nykter. Det ska jag vara! Sen till hösten tänker jag börja med Antabus. Har inga större svårigheter att sluta dricka. Men svårigheten är att inte börja igen efter nån vecka. Jag har gett mig fan på att jag ska klara detta! Nån som varit eller är i samma sits?

Hej,
Fint att du har hittat någon form av strategi för alkoholen.
Vad gäller läggning så tänker jag spontant RFSL eller (beroende på livsåskådning) EKHO?
Varmt lycka till!

Är allergimedicin som hos många framkallar trötthet, vilket gör att den även funkar som ångestdämpande. Om du känner att suget blir för stort så ta en hel och sov bort det. Alla sätt är bra första tiden.
Jag la mig tidigt första två veckorna bara för att få tiden att gå. Verkar ha varit en bra strategi för mig iaf.

Så fort ligger man nog inte där. Arbetsgivaren har ansvar för att rehabilitera dig. Men beroende på hur du ser på karriären så kanske det inte direkt i första taget leder uppåt på din nuvarande arbetsplats. Mycket bättre att du försöker lösa det innan du sjunker för djupt. Vi är många här med ”fina” allt möjligt, jobb, familjer, bilar, släkter. Så det är inte extra fel på dig.
Om jag skulle ”dricka lite” ”bara en weekend” så skulle det sluta som du beskriver. Att klara av att dricka ”bara lite” är svårt om det gått för långt. Kanske den svåraste mentala utmaning jag kan komma på.
Rannsaka dig själv och fundera på hur du vill att ditt liv ska se ut framöver. Alla förändringar är bra!

Insikten. Sen är det jobbet kvar. Egna idéer? Hur kan ni ta tag i det?

Låter som ni har fått nog. Ångest och självömkan går över och då är det extra viktigt att ha motivationen klar. Skulle inte i första hand oroa mig för att bli av med barnen. Bättre att ta tag i det och ge dem nyktra föräldrar. Det är inte så att samhället föredrar att ta föräldrar från barnen. Ta tag i det nu i stället! Det finns hjälp om ni behöver i form av stöd här eller på medicinsk väg.
Välkomna (igen)!

Gick till jobbet i morse... var där en kvart tills jag bröt ihop i tårar. Ååå jobbigt vill inte att alla ska veta hur man mår. Det här med separationen, min stora dotter som mår fruktansvärt dåligt ( inte pga av detta ) och nu annat med den andra dottern...
Allt bara faller över än... orkar inte mer. Men det måste man ?
Och min sambo som fortfarande bönar ber och tycker jag är egoistiskt o elak nu när han varit trevlig och nykter i 5 veckor, plus gått till AA 3 ggr.
Han får mig att tvivla på allt :(
Det är jag som tagit det här besluter säger han, att riva upp allt, hus osv
Jaha och varför blev det såhär då säger jag.
Han fattar det men ändå inte , tror att jag döljer massa saker, för det kan ju inte ” bara ” bero på år av fyllor i kaos...?
Och när jag är kall o inte ger han hopp om nåt så ska han stänga av allt o bara skita i allt, otrevligt ska det bli tills det här är över o bla bla bla
Ush ta mig härifrån...

Ja det är fint det där med the crack in everything. Det finns en lagningskonst som heter Kintsugi (tror det är rätt så) där man lagar sprickor med guld. Det lagade blir vackrare än innan när det var oskadat. Och så tänker jag på Brene Brown som skriver och talar om modet att vara sårbar. Det är fint att vara människa - sårbar, felbar och ofullkomlig - med människor som du. Sommarkram / mt

Visst behöver man någon som håller en ibland! Jag skriver "håller en", inte håller i handen. Att hålla någon är något större och djupare. Det är det hållande som gör att man orkar fast man nästan går sönder. Det är det vi längtar efter. Att inte vara ensam i båten när havet stormar. Och när man sen kapsejsar med båt och allt, så kan det kännas fint att det finns en till som krampaktigt håller sig fast i något flytande föremål. Vi klarade det! Vi överlevde!!

Du får gärna vara med och hålla!! Men gör det helst i min andra tråd som heter Nästa steg. Den här tråden har gjort sitt.
Varmaste hälsningar och ha en fin kväll!

Skönt att allt är bra med dig ?Håller med dig, visst blir det tråkigare men tror faktiskt den känslan avtar. Det får man ju hoppas iallafall. Kram Strulan

Se där. Nu har det gått en månad av "måttligt drickande". Överlag har det varit måttligt och trevligt. Men det har varit två dikeskörningar där jag fått bärga mig själv ur leran. Statistiken visar att jag under den gågna månaden minskat mitt drickande rejält. Färre dagar med alkohol och mindre mängd när jag druckit. Men det har bara gått en månad av tre. Nu är det snart semester och det innebär nya utmaningar. Jag ser också i statisktiken att jag dricker som allra minst, när jag tar ett glas på egen hand. Det har hänt två gånger och den ena gången vart det ett glas och den andra gången två glas.

Där har jag nåt att fundera på. Jag vet att det handlar om att jag ibland använder alkohol för att göra det lättare socialt för mig och för att våga komma lite närmare. Det är nåt jag upptäckt under den här tiden.

Själsligt har det hänt en hel del. Jag har mellan varven fått bearbeta rätt osköna sinnesstämningar. Dels sorgen över äktenskapet som tagit slut under den här tiden, dels gamla sorger som kommit till ytan. Men jag har inte tröstdruckit alls. Jag har hållit mig till regeln att bara dricka alkohol när allt känns bra. Så kanske har de depressiva känslorna hjälpt mig till förbättring?

Jag har fortfarande inställningen att räta upp mitt förhållande till alkoholen. Går det inte med måttlighet så blir det helnyktert. Jag är för gammal för att slösa bort mitt liv på att hänga med den där psykopaten som jag kallar Alkoholdjäfvulen. Själv kallar han sig för Livsfixaren. Jo, jag tackar jag. Siktet är att bli en måttlig torrboll som står ut med att livet känns grått, trist och smärtsamt mellan varven. Såna vill inte Alkoholdjäfvulen hänga med.

Några jobbpass kvar. Sen en semester som får fokus på annat än grillkvällar och glatt umgänge i solen vid poolen.

Slutligen önskar jag mig själv några fina, lediga dagar nu. Och om jag är riktigt krävande, så önskar jag mig också stöd från er andra och ett minimum av kommentarer, som berättar för mig att det aldrig går att dricka måttligt. Ge mig möjlighet att bedöma det själv. Det klarar jag. Ärlig rapportering kommer att skrivas fortlöpande.

Seså, ut i solen med mig nu!! Och ta hand om er och ha en riktigt fin kväll!

Grattis till din seger, mycket bra jobbat. Det är ju vad jag förstår livslång kamp och det är skönt att lyckas vinna denna seger. En seger följs oftast av fler. Kämpa på?

Livet som känns grått och helt utan mål och mening. Grådaskig sömngångaraktig vardag där dagarna avlöser varandra utan färg och glans. Jag tänker och känner också det där ibland. Men jag försöker tänka att jag har totalt fel där. Att om jag bara stannar upp, inte jagar förväntningar och lycka, så kanske jag upptäcker små klickar av glitter och färg i allt det gråa. Kanske springer man för fort, hinner inte se, blir trött och ofokuserad av all energi som man slösar bort i jakten efter lycka och perfektion? Anledningen till denna tröstlösa språngmarsch är att man vill springa bort från ångest och smärta. Och där har ju tidigare alkoholen kanske varit till hjälp?

Jag hoppas att du ska finna tröst och tillförsikt. Sakta ned, se dig omkring och försök upptäcka, inte skapa, färgen och glansen i livet. Jag tror att det kommer. Jag tror att livet är storslaget även i allt det gråa. All värme till dig, Aine!!

Det bästa sättet att bli en alkoholist är att bortförklara, dölja och ljuga för sig själv och sin omgivning. Förutom att dricka duktigt och mycket.
Men här läser jag en människa som berättar hur det är, och som dessutom inser att döljande och bortförklarande inte är rätt väg att gå. Därför ska du inte känna något äckel inför dig själv, utan lyssna på den kloka delen av dig som önskar ta sig ur denna plågsamma situation.

Du har fortfarande chans att hålla fast vid relationer, arbete och hälsa. Gör du däremot inget åt ditt liv, så kommer du att förlora allt detta.
Som jag ser det är det två saker du ska jobba med: Var ärlig mot dig själv och andra, och sluta hänga med Alkoholdjäfulen.

Jag önskar dig en fin dag, där du ska släppa äckelkänslorna inför dig själv och tänka på att du är en bra människa som tagit ett steg mot ett bättre liv! All förändring börjar ur att man ser sin situation klart och vill skapa något bättre.

Det var ett riktigt fint citat av Leonard Cohen, MM.
Jag känner ibland som du: att livet går sönder. Men det känns tröstande att tänka att det är så ljuset kommer in.
Det är kanske därför man överlever. Hoppas att du känner dig lite bättre nu.

Sen önskar jag också allt bra till dig, Mic, att du ska fortsätta känna hopp och fortsätta din väg.

Vill du sluta fixar du det utan några "mediciner". Antabuss är ju som att någon misshandlar dig bara om du dricker.

Jag känner igen mig i dig. Jag har också yta, fint arbete, familj. Och jag söp. Sedan den 3 mars i år har jag nästan slutat helt. Och mår så mycket bättre. Och min fru säger att jag luktar gott igen.
Kämpa på!

Hej Strulan! Skönt att höra att det rullar. Har många inlägg att ta igen eftersom jag varit upptagen med annat några veckor. Allt gott i solen.
T

Hej! Jag är här. Trevligt att vara saknad. ?

Allt är under kontroll. Mycket att stå i så här i slutet på terminen. Håller mig vit, och kommer att fira en vit midsommar hemma med enbart familjen. Jag tycker att det mesta funkar, har inga okontrollerbara sug. Men det är tråkigt utan vin, det är bara att fastslå.

Hälsningar från klinikens väntrum i Göteborg.

Nu är jag inne på min andra månad som nykter. Och det suger . Jag saknar att tiden gick fort förbi och barriären av likgiltighet jag hade satt upp.
Har känt mig lite ensam dessa två veckor och mycket ur fas. Samtidigt som jag har haft energi och en fysisk pigghet har jag varit trött och ofokuserad i huvudet.
Lite som om min hjärna fortfarande är bakis men inte kroppen.
Ser livet i skrämmande klarhet i varje detalj. Jag har tråkigt. Just nog så är jag nog lite tråkig med, och jag har noll tålamod.
Det är nog värst för det behöver jag få tillbaka.
Saknar inte alkoholen som sådan, men jag var i alla dall sysselsatt.
Har någon något tipps på hobbies?

Kanske ska den andra månaden av att vara i verkligheten utan skygglappar vara så här. Att se det fula, det ruttna och det vackra utan filter. Jag räknar fortfarande dagar, men nu har jag haft en och annan dag utan att tänka på a . Inte vad jag kommer i håg i alla fall.

Nu har jag snart semester med många fester och socialt umgänge planerat. Alla vet att jag inte dricker så det bör gå bra. Tänker dock ha forumet som en nödlina.

Idag ser jag bara inte vitsen med människans existens. Födas, äta sova dö. Ja, också tandläkaren förståss. Dit ska jag nu.

Tack för alla fina ord! Känner äntligen att jag är en liten bit på vägen! Hade räknat fel på dagarna ser jag nu, för det är dag 17 idag om jag klarar hela dagen! Känner en liten oro inför imorgon, är en ledig dag mitt i veckan och en typisk dag för mig att ”unna mig” vin. Fösöker komma igång lite smått med träning för att få tankarna på annat. Sprang en kortare runda igår för första gången på länge. Vet inte om jag är nykter enbart av rädsla för att min sambo ska lämna mig annars eller för att jag verkligen vill det själv, vilket är lite skrämmande. Som tur är känner jag tydligt av fördelarna med att vara nykter, piggare och mindre ångest framförallt. Känns som att jag skulle slås helt ut balans om jag fick för mig att dricka några glas nu, så jag gör inte det. Försöker ta en dag o taget och inte tänka så långt framåt

Hej ja har fått campral o antabuss vid olika tillfälle o använt var för sej, men misslyckats. Nu har ja en stark längtan att sluta med A. Ngn som vet om man kan ta dessa mediciner samtidigt? Min läkare är på semester så ja fick inget svar där. Vore tacksam om ngn vet o kan svara så snabbt som möjligt.