Senaste kommentarerna i forumet

När du läser runt här på forumet så kommer du inse att många har börjat sin resa just där du är nu, med psykisk ohälsa som man ”lindrar” med alkohol, fast det bara gör saken värre. Fatta ett beslut att sluta, och lova dig själv att om du inte klarar det ta hjälp av din läkare. En bra hjälp på vägen är att använda programmet som finns här på sidan. Välkommen!

Du är en människa i svårigheter. Inget äckligt med det. Inget statiskt heller. Du kan göra andra val, som gör dig stolt att vara du :) Jag ogillar öht att använda ordet ”är” när jag pratar om människor, inklusive mig själv. Det signalerar just att inget kan förändras. Istället för ”Du är...” tänker jag ”Du blir...” i samspel med omgivningen, kontext, miljö osv osv osv i all oändlighet. Ändra parametrarna så ändras samtidigt vem du får lov att bli. Testa! Kram

Varit på möte. Intensivt i två timmar utan paus. Förutom det har jag senaste tiden varit extremt trött. Jag känner mig både trött i kroppens muskler som om jag skulle bli sjuk men också i huvudet. Jag skulle egentligen vilja sova redan nu men det går nog inte. Får försöka hålla mig vaken till kl 21 åtminstone. Någon som känner igen sig?

Jag är alkoholist men jag är inte äcklig eller misslyckad för det. Och min fru säger att jag luktar gott :)
Nu dömer du dig väl hårt. Alkoholist är ju bara en del av dig.
Du har ju lyckats ta dig till ett ”fint” jobb. Vad ska du göra för att lösa alkoholproblemet då?
Men visst har man rätt att bli lite irriterad på sig själv för att man hamnat där. Men det ger mer att peppa dig själv till att sluta.
Välkommen hit!

Jag dricker för mycket, är precis lika äcklig som de som luktar äckligt! Bara det att jag klär mig fint, hat ett fint jobb, men jag ör en äcklig människa.

Är ett bra sätt att börja skriva här, det hjälper att dela sina tankar.
Tycker du skall vara ärlig emot din läkare, för det finns bra hjälp att få. Det enda jag kan säga säkert är att ångest och depression bara blir värre med alkohol. Har själv sprungit i hjulet som bara snurrar snabbare.
Så ta hjälp och stöd, kraft och mod till dig// kram Strulan

Är ny här så vet inte riktigt hur det funkar.
Jag känner att mitt drickande har eskalerat under de senaste åren vilket i grunden beror på psykisk ohälsa. Jag har sen barn varit orolig och blyg, men som i vuxen ålder gått över till ångest och även depression i perioder. Jag kunde tidigare stå ut med ångesten, och försöka kämpa på med jobb mm. Jag jobbar även nu men har haft perioder med sjukskrivningar, och för att stå ut med ångesten har jag ofta tagit till alkohol, jäkligt dumt när man lider av ångest. Detta har lett till att jag under senare år nästan druckit dagligen och jag känner mig fast. Jag vet att jag måste bryta med det för min ohälsa blir inte bättre. Har inte vågat erkänna för läkare att jag fått problem med alkoholen, jag känner skam. Är det någon annan som kan dela med sig av hur man kommit till rätta med alkoholproblem som i grunden startat pga psykisk ohälsa? Allt känns som en ond spiral. Det är väl som sagt var bara att sluta men.... Tack.

det fanns en knapp jag kunde trycka på så startar livet igen. Vara nyfiken..vilja upptäcka. Vilja vara. Leva. Vet att det lättar igen om några dagar. Men just idag är det minut för minut igen. Valet står mellan att sova mig igenom. Eller resa mig upp och fejka mig igenom en kväll. Det går oavsett. Men idag gör det ont.

Fint av dig att dela med oss som är i början av resan, hjälper oss att hitta kraft och mod/ kram Strulan

Kommit in i semesterlunken, konstigt nog håller sig Draken sig fortfarande borta.
Skrattade lite när jag gick av i fredags, det var inte vin jag längtade efter utan glass i stora lass ? Men den lasten skall jag ha kvar, älskar verkligen glass.
Min vän väljer en farlig man att älska, oroar mig för henne men sagt vad jag tycker och att jag finns för henne om det behövs.
Känner att min oro är hanterbar och jag kan inte göra mer.
Så semesterplanerna ändras lite, men det kommer bli en bra semester ändå.
Jobbar med de första stegen, vilket jag inte riktigt kommer överens med.
Så fått modifierat om lite så det passar mig, kraft och mod blir mina ord, svårt för maktlöshet.
För mod behövs för att våga göra en sådan här stor förändring, kraften hämtar jag från naturen.
Skall senare lägga till lugnet, men där är jag inte ännu.
Så kraft och mod till er// kram Strulan

Tack för din peppande ord, just nu håller jag på och packa upp i min lägenhet. Min äldsta dotter har varit här och hälsat på. Hon tyckte den var fin, hon kramade mig och sa det här kommer bli bra, du är ff min mamma trots att du väljer att flytta. De är så otroligt finna alla våra 5 barn. Älskar dom.
Måste fixa det här, kan inte veta om jag valt rätt eller fel förrän jag flyttat.
Hoppas av hela mitt hjärta att allt blir bra. Men det här är det jag behöver nu.

Jag tänker så här, 5barnsmamman, om han vill ha dig tillbaka, så kan han bli nykter själv, sedan har han kanske en plats i ditt liv. Han kan bara hjälpa sig själv. Jag vet att det är såå svårt att lämna, är ju mitt i detta själv. Just nu gör du rätt i att rädda en person, dig själv. Tro inget annat. Han har säkert fått många chanser av dig, som förmodligen inte hjälpt. Detta att du går kanske räddar honom också i längden. Styrka till dig från mig.

Åååå vill så gärna följas åt med dig mistral! Tack, behöver en sparringpartner ❤️

Och till alla andra! Tack... noll troende, men önskar det fanns eller finns en kille som kunde ge mig styrka... ska klara det här. Bli en bra mamma igen, sköta om mig själv. Slippa den där jäkla ångesten.

Tack!

Åååå vill så gärna följas åt med dig mistral! Tack, behöver en sparringpartner ❤️

Och till alla andra! Tack... noll troende, men önskar det fanns eller finns en kille som kunde ge mig styrka... ska klara det här. Bli en bra mamma igen, sköta om mig själv. Slippa den där jäkla ångesten.

Tack!

Dessutom tenderar människors liv att cirkulera kring dem själva. Så folk lägger väldigt mycket mindre tid på att döma dig än vad du får för dig i din ångest.
Och de som dömer dig får väl göra det då? Om de mot förmodan skulle vara perfekta så låter de sjukt ointressanta. Dessutom ger du ju dem en del nytt att väga in i domen genom att vara nykter nu.
Äg ångesten. Du fixar det!

Har nu hållit på att flytta i två veckor, går långsamt men dock åt rätt håll, har några möbler kvar som jag väntar på att få hjälp med, då min man inte vill hjälpa mig.
Har så mycket som behöver fixas och nu känns det som orken tagit slut, ont i kroppen, och orkeslös spelar ingen roll hur mycket jag sover, är ff lika trött.
Känner mig rätt likgiltig inför allt, som ett brev på posten kommer då ångesten och velandet om jag tar fel beslut som går. Han har märkt att jag tappat fotfästet och är trött och sliten, vilket gör att han ser sin chans och bedyrar sin kärlek till mig och får mig att må skit över att jag håller på att lämna. Just nu fattar inte jag vart jag skall få orken i från att stå emot och fortsätta min flytt och hur jag skall fixa allt. Önskar bara att jag hittar min ork igen och fullföljer det här.

Jag ska också göra ännu ett försök att sluta idag! Vi kan följas åt och hjälpas åt, om du vill?
Kram
Mistral

Hoppas du får lite lugn och ro hos din väninna, Azalea. Det är kämpigt att leva i ett kaos. Tar på krafterna. Jag tittar också tillbaka på sådant jag skrivit, och kommer då ihåg allt för väl, hur det var med en full man i huset. Vet vad du går igenom.
Vi kan inte göra något alls när det gäller drogen, men vi kan göra något för oss själva. Leva vårar liv.

Ja jag måste absolut jobba med vanan. Att inte dricka går bra. Gör det inte till vardags direkt och har inte varit några tillställningar eller middagar än.

Det jag lider av är ångesten. Ångesten att det känns att folk går runt och har märkt något någon gång och dömmer mig. Hur kommer man över sån ångest?

att OM man upplever att det är Gud som hjälper till med styrkan så är det naturligtvis inget fel med det. Vi alla hittar olika vägar.
Och alla sätt att hålla sig nykter är naturligtvis bra. För mig är kraften min egen - en kraft som jag inte själv alla gånger förstår men jag anser
att den är min och ingen annans. Jag tar besluten. Jag väljer mitt liv. Ingen annan kan välja det åt mig oavsett vilka val jag gör.
Det är mitt ansvar.

Det är du antagligen. De flesta människor är goda människor.
Men förlita dig inte på någon annan vare sig det är dina barn, din man, Gud, hunden eller katten.
Styrkan att vara nykter finns hos dig själv och ingen annan - inte ens Gud - kan hjälpa dig med det.

Skriv här och du kommer få stöd, råd, tröst, lindring, funderingar, kraft, sorg och en massa kärlek och vänskap.

Men mest av allt ville jag skriva välkommen och ge dig stöd i att det går att förändra.

Kindly

MM

Så finns det ingen kille/eller tjej där uppe. Men däremot har evolutionen skapat en oerhört motståndskraftig organism med förmågan att lösa komplexa problem och även att kontrollera sina behov och begär. Så tro på din egen förmåga att lösa det här. Du fixar det. Det är en lång resa men få saker är så stärkande som att återta kontrollen över sitt liv. Glöm inte bort att observera belöningarna som kommer efter några dagar, några veckor och några månader. Det är lite ”the gift that keeps on giving”!
Väl mött!
(Man, också 42)

Det finns en riktigt levande kyrka där på söder också. Jag uppträdde där en gång och blev helt betagen av den anslutande gudstjänsten. Det var under den gudstjänsten jag bestämde mig för att ta ett helhetsgrepp om mitt liv och lösa knutarna som för mig in i missbruk och bort från Gud. Tror kyrkan hette Allhelgonakyrkan och att de har gudstjänst på söndagskvällar. Jag funderar på att gå dit igen.

Kvinna 42 år, druckit varje dag i princip i tio år. Spårat rejält nu, dricker två flaskor vin om dagen. Idag är första dagen på mitt nya liv... det räcker nu. Bestämt mig. Ska klara det här. Längtar efter att få skriva dag 7, dag 53 och dag 921. Ge mig styrka om det finns en kille där uppe som tycker jag är en hyfsat god människa. Måste... håller på supa bort mitt liv. Mina barn etc.

Jag har nog aldrig sett mig själv som intelligent... Kreativ till tusen, yes, men intelligent... Handlar inte det om algoritmer och klyva atomer och sånt? Nu börjar jag komma fram till att det nog kan vara så ändå, att jag är intelligent, även om just fysikens under och ekvationer tycks förbli ett mysterium för mig. Och det kan ju vara just den intelligensen som får en att känna sig så frustrerad med världen, mänskligheten och livet. Allt som är så enkelt, ytligt, ogenomtänkt, onyanserat. Man ser komplexiteten bakom ytan, men lyckas inte få andra att haka i reflektionerna. Då känner man sig som ett socially awquard UFO, när det man bidrar med till diskussioner möts av tomma blickar. Och frustrerad. Oerhört frustrerad, när det gäller issues man har gemensamt ansvar över med sagda människor. Det var min man (liksom du en sådan som platsar i Mensa) som utbrast angående mitt jobb här under våren ”Men när räcker det för dig? Jag förstår att du är emotionellt investerad, men du kommer aldrig bli så korkad att du kan trivas. Du är alldeles för intelligent för att stå ut med den arbetsmiljön och de människorna! Du måste leta upp ett jobb där det finns intelligenta människor som ger dig någon form av utbyte.” Där någonstans föll en sten från mina axlar. De här människorna skiter inte i det jag säger av lathet. De förmår helt enkelt inte bättre. De kommer aldrig att förmå bättre. Det blev plötsligt lätt att lämna, och lätt att välja nästa arbetsplats. Jag valde den arbetsplatsen där jag avgjort är den som har minst erfarenhet, minst högskolepoäng inom området och minst kunskap gällande det mesta. Jag kommer in med tillräcklig spetskompetens inom områden de idag saknar, för att ändå kunna hävda mig och tillföra värde. Men jag kommer att behöva lära mig sjukt mycket från mina nya kollegor, gå fortbildningar osv för att komma ikapp med allt det andra. Det ska bli oerhört spännande!