Senaste kommentarerna i forumet

Tack för stärkande ord?Ja verkligen en gladare själ. Ingen ångest överhuvudtaget vilket jag verkligen inte tar för givet utan tänker på ofta, hur bra jag verkligen mår! Kanske snart dags och byta nickname?

Tack!

Hur har dina nära och kära tagit att du inte dricker längre? Stöttar de dig eller gör du allt detta själv utan att berätta för folk? Kan man göra det själv utan att göra en stor grej av det och erkänna inför alla att man har ett problem?

Svårt att förklara men jag försöker sätta ord och bild på kraften, tänka på hur länge det sitter i. Låter mig inte glömma hur det är att kräkas rödvin och vakna med ångest som gör att man vill dö.
Försöker leta upp det som triggar mig, förbereda mig på de strider som kommer att komma.
Finns ett bra självhjälpsprogramm här på AH, gå in där och anmäl dig det hjälper till att man får en bild och verktyg att klara av dagarna// kram Strulan

Fy vilket elände du har Azalea. Vilken kamp du för. Hoppas det får ett slut snart och att du orkar lämna. Kan du åka bort, och vara hos någon släkting eller så? Känns som du skulle behöva vara ifrån honom ett tag. Tycker så synd om dig. En stor styrkekram till dig?

Ensam hemma ikväll. Frun är hos barnbarnen en 30 min från oss. Jag förhandla med mig själv och kom fram till drick nu innanför det är för sent. Alltså tänkte på vin dunken. Va rädd att vinet skulle bli gammalt. Blir jag gammal om jag fortsätter supa? Svar=Nej.

Hej strulan. Hur gör du när det sker något jobbigt och suget att dämpa det kommer?

Har du någon speciell taktik?

Han dricker varje dag, 70 cl per dag 14 dagar i sträck. Igår varnade han mig för att komma hem men jag var ju tvungen. Han var arg och aggressiv över sllt. Typ att det inte finns nån mat, jag köpte äcklig juice, var en djävla idiotdjävel, har hänt nycklar som tillhör en släkting hus( med sprit i) Till slut lyckades jag sticka med bilen och satt i den i 2 timmar innan jag kunde åka tillbaks o lägga mig hos grannen. Är så himla trött.
Idag åkte jag hem o stekte mat sen började tjatet att jag skulle hämta en whiskey hos släktingen. Sen imorgon skulle han inte dricka mer.
Jag körde men hämtar ongen sprit utan när han ringer stup i ett försöker jag övertala. Men det hotas om att ta taxi 5 mil om jag inte fixar sprit.
Åhhhhh jag vill inte hämta nån sprit för det tar ju aldrig slut detta elände

Sisyfos du fick mig att tänka på hur jag hamnade här en lång resa. Konstigt förhållande till alkohol när man var ung gav det mod och skydd, några år senare ett socialt medel som gjorde livet roligare och sen kom det självmedicineringen och lusten att stänga av livet och hjärnan.
I och med att jag drack mer, mådde jag sämre och behövde döva ännu mer det hjulet snurrade snabbare och snabbare.
För mycket av allt jobb, familj och viljan att göra allt 100% och ändå känna att man inte räcker till, hjärnan som känns som om den kokar och där kom alkoholen som bara stängde ned systemet.
Gjorde allt som krävdes sen hem och in i vindimman och fly.

Bara denna korta tid jag varit nykter får mig att se allt på ett annat sätt och fått ett nytt mod att vara mig själv, är bara i början men viljan att fortsätta framåt är så stark.
Tränar på att inte falla ned i stressen och ta allas problem som mina egna, inse att jobbet är ett jobb och de kommer klara sig utan mig. Gör givetvis ett så bra jobb jag kan men försöker att göra det med distans.

Nu väntar semestern och min plan är att vårda denna nya kvinnan med saker hon tycker om och ge mig själv denna sommaren.

Tack för du fick mig att tänka Sisyfos och tack för boktipset EnsammaPappan❤️
Önska er en fin kväll och i kväll tackar jag Moder Natur som visar sig från sin vackraste sida i kväll att jag haft modet att vara nykter i dag med// kram Strulan

Jag gjorde en test för att kolla om jag är en HSP personlighet på nätet ikväll. Jag fick svar på tal. Allt tyder på att jag är en HSP personlighet enligt testet. Det stämmer väldigt mycket in på mina egna värderingar ända sedan barnsben . ?
/Mrx

Nu är jag trött. Det är jobbigt att fylla år! Eftersom hela familjen var ledig idag så gjorde vi en utflykt. Ikväll har jag varit på möte igen. Nu har vi fikat hela familjen och jag är jättenöjd med min nyktra dag. Tack, gode Gud, för att du hjälper mig med nykterheten.

Utan det hade jag gått under.
Bra kämpat! Och extra starkt när andra nära dricker.
Låter som en lite gladare själ nu?

Vet tyvärr inte heller hur det där funkar och kan inte avläsa heller exakt vad som hänt. Men det låter samtidigt som en flykt ut i världen? Kanske skulle du fundera på att återvända och försöka reda ut situationen? Även om det tar emot.
Kan ju vara svårt att sitta i en annan del av världen och kriga med FK.
Plus att förr eller senare är du ju ändå tvungen att återvända. Bo hos någon vän/släkting ett tag och få lite stöd samtidigt som du försöker få hjälp med ditt mentala mående och bråka med FK.
Tyvärr kommer ju inget att lösa sig av att bli full i någon obskyr del av Europa. Om du inte hittar jobb och bostad och hjälp där.
Antagligen inte så ”kul” råd men kanske nödvändiga för att undvika att du gör nått dumt.
Du har det antagligen som värst nu, och det ligger nått i att shit happens och sen blir det bättre. Jag brukar inte tro det när jag gått djupt i depressioner men ändå så blir det bättre och problem löser sig, dock måste du kämpa lite (till).

Även kringkostnader, bensin för extraturer till bolaget, fyllemat, taxis etc. så blir siffran ofta ännu högre.

Tyvärr har ekonomiska aspekter av missbruk aldrig utgjort ett hinder för mig. Men sammanlagt med andra negativa konsekvenser är det fin motivation till att fortsätta på den smala vägen.

Mitt snusande har sannolikt gått på över 200.000 de senaste tio åren men det spelar mindre roll när abstinensen sätter in.

Men du får se fram emot att rasa i vikt och att unna dig något för alla sparade pengar!

Hej Blåklockan!!
visst är det märkligt att de kan få en att känna att man är den jobbiga, och tråkiga, trots att det är de som gör situationer jobbiga och tråkiga..
min sambo säger också nedsättande saker till mig när han är full, han går gärna in i politiska diskutioner, en gång sa han till mig mig att om jag inte röstar på sverige demokraterna så är det som att jag tycker det är ok att våra flickor blir våldtagna.... så jävla sjukt elakt sagt....

Tack för dina ord ??☀️

Det var riktigt svindlande siffror. Då vet du iaf att varje vit dag sparar på såväl plånbok som vikt och hälsa. Och det blir en himla massa flaskor du slipper släpa till återvinningen. Håller tummarna för att du får ihop alla vita dagar som behövs för att parera siffrorna hittills.

Vilken avgrundsdjup förtvivlan... Jag vet inte vad jag ska skriva riktigt. Har inga bra råd. Vill bara att du ska veta att jag har läst och känner med dig. Kram

Det där med ensamhet har jag jobbat med stora delar av livet. Samtidigt som jag tycker om att vara själv mellan varven och bara ha det tyst och lugnt omkring mig.

När jag var yngre hade jag en del pyssel med att se till att ha ett umgänge och en pojkvän. Jag fick barn ganska tidigt i livet och det är jag glad för. Jag har märkt att jag är rätt bra på att vara sällskaplig, men det är nära relationer som jag tycker är viktigast. Nu har jag blivit så gammal så att jag inte längre bryr mig så mycket. Att skriva om mina ensamhetskänslor har varit en väg mot acceptans. Att acceptera att jag gärna umgås med mig själv, men att jag ibland kan sakna sällskap. Eller att jag ibland skulle behöva någon hos mig, när livet är svårt. Som sagt; acceptans att jag är som jag är och att slippa anpassa sig allt för mycket.

Jag är en rätt nördig person också. När något fångar mitt intresse så vill jag förstå och lära mig så mycket som möjligt. Ständigt vill jag lära mig nya saker, eller fördjupa de kunskaper jag har. Det gör att jag kan rätt mycket om många ämnen. Min hjärna arbetar oavbrutet, känns det som. Då är det skönt med övningar i skog och mark så att hjärnan får vara tyst en stund.

Slutligen så tror jag inte att det är möjligt att hitta en själsfrände. Man får vara glad om man hittar människor som har så pass mycket överlapp med en själv, så att de bitvis och stundtals känns som själsfränder. Att begära totalt gensvar av en enda person tror jag är näst intill omöjligt.

Jag önskar dig, Sisyfos, en fin dag och att du finner en balans mellan aktion och avkoppling, utan att bli överhettad eller uttråkad.

De senaste tre åren har min kärlek till vin kostat 100.000 kr. Och har gett mig 35 kilos övervikt!
Sista tiden har jag druckit ca 10 flaskor vin per vecka och det skrämmer mig vansinnigt att tänka på vad de kan ha gjort med insidan av min kropp. Nu har jag avverkat fyra vita dagar. Kämpar för att det ska bli fler av det slaget...

Idag har varit en intressant dag. Har varit på seminarie som var givande. Massa människor ut branschen var där, sen tillbaka till kontoret, tog lite telefonnöten, var på gymmet, jobbade och drog hem vid 16. I morgon ska vi på någon kickoff med mitt team. Kommer vara en heldag av kul och antagligen (med största sannolikhet) alkohol involverat. Jag känner inte att jag vill dricka, så jag kommer vara nykter.
Tar med mig några alkoholfria öler så är saken biff.

Tempot i livet har lagt sig, äntligen. Det uppskattar jag verkligen. Fokus på sömnen och rutiner har jag tagit tag i igen. Vilket ger effekt relativt fort ändå. Det är skönt.

Nästa vecka ska mrniceguy träffa min familj. På midsommar och allt. Det är fint. Förundras fortfarande över hur livet ser ut idag, överlag. Saker är så enkelt, utvecklande, fritt och bra.

Fridens ?

*Dubblett*

Några av er känner mig väl hyfsat nu då jag hängt här i två år. Bröt helt med alkoholen och det har gått framåt med livet. Visst har det funnits många dagar då jag velat skita i allt men jag har haft fokus.

Efter att ha gått ner mig rätt rejält under vinter samtidigt som jag startade eyt företag så kraschade allt mentalt i februari. Jag sökte läkarvård och blev remitterad. Kändes skönt, dels att jag tog tag i mina problem direkt men även att de tog mig på allvar, om det nu är bipoläritet eller annat.

Jag hade ju dock klantat till det och sagt upp boendet. Jaja, ut och vandra. Lär ju hjälpa mig mentalt. Sen drog jag utomlands då jag behöver klara ekonomin. Bor på hostel på olika ställen i Europa. Livet kändes enklare i början även om jag visste det skulle kosta en del ändå. Gjort massa saker för personlig utveckling och stabilitet.
Men försäkringskassan har tagit sådan tid på sig. Ringde runt 20 maj och de bara, "allt är inkommet och ser bra ut, vi ska bara besluta vad din sgi är". Kändes skönt även om det då tagit 75 dagar typ.

Rinde de nu ifen. Nu ifrågasätter de om jag jobbat i Sverige. Detta då jag bodde i Danmark 2008-2010 typ. Även blev jag avregistrerad av skatteverket 2015-2016. En period då allt var jobbigt för mig. Men jag kämpade på, slutade dricka och byggde upp allt typ.

Nu orkade jag inte mer. Försäkringskassan är ett skämt. Tror ju jag får, nej, hoppas jag får, min sjukpenning, men det dräneras pengar nu. Sparkassan kommer ta slut. Han sa, sök hos kommenen. Då tvingas jag avregistrera mitt företag - min inkomstkälla. Är eetta ens värdigt Sverige? Nej, kommer alla säga, men det är verkligheten.

Försäkringskassan gör folk mer sjuka! Jag föll och sitter nu med sju öl innanför västen. Jag orkar inte bry mig längre. Självmord så vinner FK! Det är dagens Sverige. Svullo är bara en av många som inte orkat. Hur kan vi tillåta detta?

Jag har mitt ansvar, men jag orkar inte mer. Det jag försökt bygga upp under min resa raderas av FK.

Breivik kommer framstå som en clown när mina demoner släpps lösa! Men ska detgå så långt?

Ensam, utan trygghet - då är kampen stor!

Vet inte ens om några ord hjälper!

Jag har alltid ätit snabbt. Druckit fort och där grundat mina problem med alkohol. Det går fort fort fort.

Nu utan alkohol i 25 dagar tror jag det är så hittar jag mig själv i skafferiet hela tiden. Kakor, mackor, flingor, nötter, yoghurt allt som känns enkelt och smakar någorlunda. Äter och går säkert upp i vikt. Hjärnan jobba på samma sätt som när den styr in på Systemet. Och äta lär jag ju inte kunna avstå helt från.

Nästa steg är att börja med te istället för kakor. Sluta ha kakor hemma.

Svårt att orka med sig själv ibland...

Hoppas du får em riktigt fin dag ?

På oss härinne.
Som kämpar med sig själv eller en anhörig eller både och.
Den starka kraft beroende och medberoende har om oss människor.
Jag läste i en tråd.
Jag klarar inte total nykterhet just nu.
Underförstått,fast jag vet att jag borde.
Likadant är det för oss anhöriga/medberoende.

Vi klarar inte.
Jag tänker också på ordet vill.
Vilja.
Om jag inte vill tillräckligt så förmår jag inte förändra.
Det där som borde bli.
Och vad gör vi då?
Drar på oss skämsluvan eller står öppet för vårt val.
Jag gör såhär just nu.
I alla fall.
För sen ska jag minsann.

Och jag tänker,alla har vi vårt sen som kommer i små eller stora portioner.
När vi sitter där i ruinerna av det som var tänkt att bli annorlunda.
Det är svårt att vara människa.