Senaste kommentarerna i forumet

Jag dricker inte alkohol så ofantligt ofta. Men jag har en tendens att dricka av fel anledningar. När jag måste träffa nya människor, vill få extra självförtroende etc.

Undrar om det kanske kan hjälpa med en längre paus för att tvingas göra dessa saker utan alkohol ett tag.
Eller kommer beteendet komma tillbaka?

Vill bara ha en logg den kommande tiden helt utan för att inte falla tillbaka, så uppdaterar här. Mest för mig själv men andra får gärna haka på!

sommarkramar och varma tankar gör mig glad. Då blir jag varm i hela kroppen.
Jag klarade alla prövningar förra sommaren utan att ta ett återfall....
Det var övermäktigt jobbig men jag ser det positiva i nästan allt (försöker iallafall)
Jag gick stark ur de kriserna. Kommer dock aldrig förstå hur jag fixade det.
Vart fick jag den kraften ifrån när hela livet togs ifrån mig?

Kram

MM

Du skriver här, bra steg om du känner ångest och ledsamhet. Att vända sig utåt sätta ord på tankar och känslor man har kan göra att man får det lite lättare för en stund. En möjlighet att reflektera och kanske få stöd av andra i sin situation.
Berätta gärna lite mer så är det lättare för alla här att kunna ge dig stöd. Om du vill såklart!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Skulle du kunna skriva ett brev till honom?
Det är ju ett sätt att fundera igenom det ordentligt även för dig och då slipper du ju dessutom bli avbruten av honom.
Sen kanske du inte ska ha för stora förväntningar på att han tar till sig det du skriver, min erfarenhet är att jag inte lyckats nå fram hur jag än försökt, eftersom han inte vill höra/läsa det jag har att säga.

Ett tag sen jag skrev.. men haft en tuff vår då jag tagit mig i kragen och tagit tag i mitt liv kan man väl säga.
En sak är säker! Det är fan inte lätt med förändringar. Jag gör många på en gång. Vissa dagar har jag känt att nä, fan ska det vara så här jobbigt så tar jag livet av mig. Men, lite positiva tankar har fått mig att vända. Och med rätt människor omkring mig. Har förstått att alkoholen var inte grundproblemet, även om det var ett problem. Om jag har druckit något? Nej, inte på snart 8 månader. Om jag vill? Ja, jag vill komma tillbaka till ett sunt förhållande till alkohol. Om det går? Det får framtiden utvisa. Jag har bestämt mig för ett år. Visst, det har varit tufft hittills samtidigt som man arbetar med sig själv, att få hjälp är inte det lättaste. Men har insett att jag är ganska stark, jag har varit på konserter och fester. Jag har blandat drinkar till andra. Men jag har avstått. Har till och med luktat på det men nej, får en illamående känsla och ger otrevliga minnen. Jag har några frågor som jag hoppas någon kan ge mig svar på.. jag har skakiga händer ibland och illamående och tryck över bröstet till och från. Kan detta bero på alkoholen efter så här lång tid? Eller är det min ångest?
Tankar på alkohol finns där så gott som dagligen, inte att jag vill ha utan om jag kommer kunna dricka i framtiden? Går det verkligen att lära sig att dricka måttligt efter att ha överkonsumerat i dryga 3 år? Jag har befunnit mig runt alkohol sen dag ett då jag tog beslutet att avstå ett år. Och klarat det. Jag tycker det är så himla konstigt att jag klarat det. Skulle lätt kunnat ta ett glas men samtidigt är jag så rädd för att falla tillbaka i gamla mönster. Många runtomkring mig tror att om man mår bra i sig själv och inte använder alkoholen som medicinering så kan det gå att förändra. Vad tror ni? Hypnos o healing har hjälpt mig mkt både mot alkohol och ångest. Nästa steg är att försöka sluta Med snuset då det ökar alkoholsug. Har belönat mig med träning och godis på helgerna. Alkoholfri cider och vin vilket har funkat bra. Någon som har erfarenhet av medicin mot sug? Funkar det på hjärnan åxå?
Tacksam för svar!
Och tack för att ni finns!

Jo Mulletant jag skrev här för några år sedan och vi separerade för 1,5 år sedan.
Sen gick jag tillbaka och lyssnade på lögnerna om att supandet var slut. Eller så här, min man har aldrig sett på sitt drickande på ett problematiskt sätt. Han lever efter att det är en glidande skala där han håller sig inom vad som är ok.
Jag har kommit så långt att jag ser på detta med en sorg över att jag inte kan göra något åt saken. Det som ska vara ett ” VI” är inte det, utan jag lever ganska ensamt i vårt äktenskap. Min man kör med gammal strategi nämligen att inte låtsas om att vi haft ett bråk kring det som är huvudsaken. Han super i smyg, detta pågår tills jag reagerar och då blir det bråk som sen rinner ut i sanden. Han säger jättetaskigt saker och när han håller sig nykter är han rastlös och hittar på konflikter. Det är sen aldrig läge att prata om det på ett lugnt och sakligt vis, eftersom han då är rädd för sanningen.
Jag skulle vilja ha tips på hur jag kan få fram det jag tycker och att jag då får honom att höra vad jag har att säga. Nu är det verkligen flodhästen i vardagsrummet.

Jag har druckit mer eller mindre sen jag var 12 år Men började få vardagsproblem med alkoholen för ca 15 år sedan (är 40 nu). Sedan i höstas har jag gått hos alkoholmottagning efter att jag gjorde en mkt dum grej (hotade med självmord och drog in både ambulans och polis varpå jag blev intagen på akutpsyk, blev anmäld till soc med extrem ångest som följd. Där och då trodde jag så klart jag nått min botten och det hade jag väl kanske, men alkoholhjärnan var fortfarande starkare. Jag har gått på antabus sen dess, men fuskat och inte tagit alla dagar jag ska, "sjukat" mig från besök ibland och även druckit igenom det. Saken är att jag väntar på att få göra en utredning då man misstänker ptsd och adhd eller ev nåt annat och för att få göra denna utredning ska proverna visa noll. Detta har jag inte lyckats särskilt bra med för höga värden och genomskinliga lögner. Min utredning har därför skjutits framåt, mot min vilja och med mkt upprörda känslor. Min make sliter sitt hår och min ångest har varit som en ständig våt tapet över hela mig. Men sista tiden, faktiskt efter en kris i relationen så är det som om någonting hänt. Jag vill verkligen inte mer. Inte alls! Jag vill vara nykter alltid. Inte "lära mig att dricka" eller vara nykter nu så jag kan dricka sen. Jag vill vara vaken och alert i hjärnan. Jag vill aktivt jobba med min och mannens relation och det kommer aldrig funka så länge jag dricker. Jag vill vara en körbar närvarande mamma!! Så nu ska jag snart iväg och ta min antabus med glädje och se fram emot en nykter och mysig helg med familjen. Trevlig helg!

- dina spår gör mig alltid glad och varm i hjärtat. Sommarkram? / mt

Underbart att läsa! Du är en av dem som tog makten i ditt liv och dessutom har delat med dig på ett sätt som hjälper andra.
En sann livräddare! Njut av sommaren? / mt

Jag stannar vid din avslutande fråga - Vafan är mitt problem liksom... Visst skrev du här för rätt länge sen? Var du inte på väg bort då? Om det är så, om jag minns rätt så råder jag dig att gå på Alanon. Du är helt på rätt om du menar så som jag förstår din fråga - problemet är ditt och det är du som äger rätten att lösa det. Och du som kan lösa det. Kram och lycka till! /mt

att lämna sina barn en helg för att få möjlighet att supa ner sig ordentligt.

Den ger mig ont i magen. Mår illa. Mina inävlor vrider sig i ångest. Benso idag. Anything för att hålla mitt huvud över vattenytan. Och sen värst av allt. Medhållet. Fy fan. No more sympati och empati.

Spinoza ja visst finns där ett äventyr. Och jag njuter, ibland när jag kan se dem, av alla möjligheter. Det är svårt att programmera om sitt sinne dock. Min kropp är så fysiskt tydlig.

Men en fin helg till oss. Med fokus på oss.

Samtal i veckan. Veckouppgift. Hålla fokus på min egen hälsa och mina behov även när jag är med mina barn. De ger mig kraft att orka. Men jag förhandlar också bort det jag behöver för mig. Ger mig själv ursäkter för att låta bli att ta hand om mig. Det går så lätt. Att strunta i det. För jag har ju legitima skäl då. Barnen först. Men. Ja dem först och JAG.

Denna veckan har varit tuff. Orkade inte känslorna och klumpen i brösten på kvällarna längre så jag släppte taget i början av veckan. Druckit enstaka oskyldiga öl och cider framför tv:n... ...bra täckmantel för lukten av smygglasen med sprit mellan.
Det praktiska har dock fungerat, inte dragit på några baksmällor eller huvudvärk därför har det inte varit så stark ångest dagen efter än, bara uppgivenhet.

Igår var både öl och cider slut. Gin-flaskan tog slut i förrgår och inget annat fanns kvar i skåpet mer än en oöppnad Hallands fläder jag sparat inför midsommar. Jag tog med flaskan ner i källaren och satt med den i handen. Greppade flaskhalsen hårt så armen skakade och försökte nå mitt huvud och förstå vad jag håller på med. De två personerna slogs hej vilt. En som har panik vart allt är påväg igen och en som inte orkar med kampen längre och bara vill få tillbaka ro i kroppen. Jag spelade en film i huvudet. Snart börjar en till semester med mentalt kaos i alkoholens våld. Dagliga smygglas som blir tätare och tätare för att orka med och inte få känslomässiga utbrott. Gå runt hemma, apatisk och deppig med rastlösa barn som ger en skuldkänslor som knivhugg varje dag. NEJ!!!!!!!!!!!! INTE EN GÅNG TILL!!!

Jag la ner flaskan i en låda och gick upp. Satte mig jämte min sambo i soffan, gav henne en puss och kände en skön känsla av att jag kunde för jag inte behövde dölja min andedräkt. Filmen jag spelade upp väckte nått i mig igen, en motivation. Idag finns en liten känsla jag känner igen, att nu är det nog. Idag är dag 2. Hoppas den håller i sig för nu är det, --- Snart helg igen ---

Har ingen ork. Ingen lust till något. Men håller mig nykter, har inte ens någon längtan till vindimman.
Sällskapsdrack två små öl under en kväll när vi var på besök hos några vänner.
Trampar runt i min grådaskiga tillvaro och väntar på att jag ska vakna. Väntar? Inget kommer hända av sig själv. Jag måste väcka mig själv, göra saker jag vet jag mår bra av och i det hitta glädjen igen.
Försöker, vill för mycket, gör för mycket samtidigt slutar med kaos, blir splittrad okoncentrerad.
Laddat ner boken När livet slår till av Russ Harris, hantera livet med ACT . Inte läst så mycket än men kommit till en övning där man ger sig själv tröst och stöd. Det ska jag göra nu.

Det låter som att din semester är tusen gånger bättre nu. Mycket bra beskrivning av alla äckelkänslor som alkohol kan leda till. Att tycka om sitt liv och trivas i bikinin: Det är så det ska vara på sommaren!!

Förr: All planering handlade om att fylla husbilen med det man behöver..Sedan åkte vi iväg..Helst hade vi packat med oss vindunkar och ölbackar innan..Annars var det smidigt att handla på vägen så man slapp hemmabolagets kassörer med i vårt tycke, spion och nedvärderande blickar..Vi var ju stamkunder på ortens enda bolag. Resan gick ibland till Danmark och Tyskland. Där gick många tusenlappar till alkohol, för det var ju så billigt..På semestrarna var aktiviteterna grill, bad och annat..Men många semestermornar kändes hemska. Med kvällen i ett fylletöcken..Vad hände, just det ja, vi träffade folk.Som vi söp med..Skönt att vi rumlade oss tillbaka till husbilen på natten..Museum och nöjesparker som besökts i bakfyllans ånger..Inga roliga minnen så här efteråt..Barnen som bara fick acceptera och ibland skämmas för oss..................,Idag: Jag packar min bil med allt utom alkohol..Alla pengar kan jag nu använda till mig och mina nära, istället för att köpa alkohol..Slipper fundera på när jag kan köra på morgonen..Ingen behöver skämmas för mig längre..Inte jag eller mina barn..Jag har fått en bikinivänlig kropp..Allt smakar bättre när skammen är borta..Mer Sol och bad för jag har inte bråttom till uteserveringar eller till vindunken i husbilen..Varm Sommarkram?

Här går det undan! Snart slår jag förra sommarens rekord på 14 nyktra dagar i sträck. Det känns bra att ha klarat en sådan dag som gårdagens födelsedag nykter. Annars är det ju alltid bubbel att skåla i och vin till maten förstås. Men det gick ju utmärkt ändå! Barnen ansträngde sig verkligen för min skull, det märktes. De är mitt största stöd och min största motivation. Älskade ungar!

Känner igen mig SÅ i det du beskriver med träningen. Perioder när man är helt frälst och beroende av träningen, tror att ingen kan stoppa en igen. Tills allt bara dör, inte ett spår av motivation. Man vet att man borde bara kötta på och ibland har det till och med varit vändningen i en kass period när man gått ner och bara tokkört ett pass och vips så börjar det där fröet att gro igen. Men ibland GÅR det bara inte. Som du säger, man får försöka då och då att testköra för att se om nått börjar pirra.
Jag borde nog också inse att det bara är så, men jag vill inte för något som har med lösningen att göra ligger där runt träningen för mig, när allt bara verkar börja fungera i livet igen och a-problemen är plötsligt som bortblåsta. Ändå sitter man där igen en dag med glaset och motivationen styr allt.

Vill önska dig en fin sommar..Det är så härligt med dig, för det känns alltid så äkta och energiskt att läsa det du skriver..Ha det gott..Sommarkram?

Tyvärr blir vi det, gamla alltså, fast mycket fortare. Som att snabbspola tiden. Jag säger ingenting om ditt val, bara förstår. Har man väl bestämt sig så har man, då finns det ingen logik kvar i sitt resonemang eller spelar någon roll vad man egentligen vet. Jag har nämligen gjort precis lika fel denna veckan..
Det där med HSP kan jag ju också skriva under på, inte gjort något test men det känner man nog ganska bra själv. Har pratat om det i min tråd nån gång tidigare också. Känslor och intryck tar över och styr allt som oftast. Så hittade man ett medel som dämpar det där och ack vad skönt det var.

Styrkekram

Du beskriver så väl varför du druckit, och hur tillvänjningen sett ut. Jag hade kunnat skriva det själv, men nu slapp jag tänka när du gjorde det så bra ;) Precis så är det! Jag har börjat hantera jobbet med tanken ”Vems ansvar är det?” Förvånande ofta, nästan varje gång tom, är svaret inte Glasögon-Smurfens. Det som försvårar att även agera enligt den tanken är att vårt jobb handlar om människor i beroendeställning... Men jag försöker härda och avgränsa mig. Det mildrar iaf tankerallyt i hjärnan, och även längtan efter ruset.

... till 100 dagar också. Måste kännas väldigt skönt och rent i kropp och själ. Jag förstår känslan av att lyckas. Själv känns det som att; väck mig efter 14 dagar och jag kan fortsätta själv. Man kanske inte ska inleda sin vita period i sommartid men just nu är det så för mig. Inte en sommar igen att släpa runt sig själv i en trött, vinplufsig kropp!

Du ger iaf mig hopp och inspiration, som jag skrev i mitt inlägg. Bättre läsa här än boken
!!Ha en fin helg!

Sista passet innan semestern, fem veckor av bara sommar. Lite skrämmande kommet jag fixa detta, men rustat mig väl mentalt.
Elin123 nej jag har inte berättat för många, men tror det är fel. Vill ju skrika ut, ser ni att jag lyckats hålla över 100 dagar.
Hur tacklar jag det om någon frågar, säger att det blivit för mycket och nu får det vara bra.
Jag tror man skall ha så mycket stöd som möjligt och skaffa den hjälpen man behöver.
Men jag valde denna vägen, drack själv och nu blir jag nykter själv, men tar den hjälp jag behöver.
Hämtat kraften för dagen och skall vara nykter vad som än händer idag// kram Strulan

Först drömde jag att han som nyligen gjorde slut var med mig utomlands. Vi hade det fint och visade upp att vi var tillsammans. Tills han kom på att vi inte var det. Då släppte vi, han blev svår att nå. Skulle ringa honom men lyckades inte.

Senare satt jag och drack drinkar med bekanta. Kom på att jag inte skulle dricka alls ju. Men då kom tanken att jag kunde fortsätta eftersom kvällen och statistiken ändå var förstörd.
Fortsatte men in kröp en medvetenhet och trots allt en önskan om att inte tappa kontrollen. Började längta efter att avsluta kvällen.

Nu behöver jag kaffe!

Nej det är en ond och tung karrusell man åker runt i.
Det är ändå starkt att säga nej, trotts dem omständigheter du lever under.
Jag vet att jag tjatar, men återigen försök att vara stark och analysera det du bara skrivit i detta brev. Det ger mig ett sting i hjärtat och jag känner dig inte ens, förutom det vi förmedlar brevledes här.
Ingen människa förtjänar att utsättas för det du och dina barn utsätts för nu. Det är en mänsklig rättighet att få vara trygg.
Det finns om du är intresserad medberoende grupper att kontakta, och dom brukar kunna ge ovärderlig hjälp i det mesta.
Bara i min lilla by där jag bor, har aa en medberoende grupp.
Det finns förhoppningsvis något liknande på din ort.
Värt att tänka tanken iaf.
Mv. Peter

...och usch vad det har varit åskigt och blött idag men naturen behöver ju det här vattnet ! Boken, ja jag tragglar vidare med den och har en plan men inser ju att läsa här inne är tiofalt bättre än någon annan bok! Alla skriver så bra om känslor, erfarenheter, ledsamheter, återfall, nykterhet och dagar. Jag läser så ögonen glöder, känner mig inte alls med i matchen öht men nä jag ger inte upp denna gång.
Känner mig så arg emellanåt, typ varannan timme. Jag vill träna, sova gott och inte dricka vin. Varför finns inte tiden nu? Jag har två utflugna barn och en snart 18 åring hemma men både min man och son hatar när jag tränar eller sprudlar av energi. DET har liksom gjort att jag känner mig så ensam i tvåsamheten. Jag måste klara detta själv faktiskt ingen tror på mig. Iinte en sommar till med alla dessa skålar. Skiner solen ja då korkar vi upp ute för att njuta i det vackra vädret. Regnar det ja då korkar vi upp inomhus och tycker synd om oss själva och ojar oss över den svenska sommaren. När jag skriver vi, menar jag mina vänner och några andra som kanske känner igen sig.

Kämpa kämpa på! Alla är grymma på sitt alldeles egna sätt! Kram på er ?