Senaste kommentarerna i forumet

Igår betalade jag för fest där mat och alkohol ingick i samma pris. Jag hade cykelavstånd. Fantastisk kväll med väder, trevliga människor, god mat, aktiviteter och massa skratt! Värden ville fylla på mitt glas, jag bad om alkoholfritt. Han kom tillbaka med två glas. Ett med Loka och ett med rosevin.
Jag hade bestämt mig. Hade en plan. Hade i mitt inre verkligen lovat barnen. Ville skriva 0 i loggboken.

Jag hällde ut vinet när jag gick iväg med tallriken. Tog några glas med 0.3% cider, betraktar det som alkoholfritt.

Cyklade hem först. Några hade hunnit bli bra runda under fötterna. Barnen fick hem en nykter mamma ?❤️

Vad bra jobbat! 2 veckor! Ja visst är det underbart när man märker hur hjärnan blir mer och mer "med" efter en tids nykterhet och samtidigt skrämmande när man inser hur påverkad man blir i hela sin vardag när man brukar detta gift. Heja!

Är ljuvliga nu, som nykter kan jag fylla dagen med innehåll så som träning, cykla och uppleva nuet.
På kvällen tar jag mig ett dopp. Doppet renar, svalkar och ger ett lugn (för lite kallt är det)
Förebygga styrka?
Kram alla där ute?

Idag tänker jag skjutsa dottern till jobbet nu på fm och hämta henne när hon slutar. Tidigare fanns inte det på kartan. På fm vågade man inte köra ifall man ännu inte var helt nykter och på kvällen var det ju uteslutet för då hade jag redan börjat dricka sedan ett par timmar tillbaka. Det känns bra med denna nya frihet men också väldigt ovant. Väldigt annorlunda. Nästan obekvämt.

Bra jobbat Azalea, du hjälper honom också genom att gå. Och Peter, så kloka ord, tänk på dig själv och framför allt dina barn. Jag genomled 28 år, varav dom 15 sista var inte roliga, och det värsta var att jag lät min underbara dotter växa upp i en dysfunktionell familj. Hon har lidit mest, mått dåligt i många år. Hon har ingen kontakt med sin pappa idag, som fortfarande dricker. Hon hade mått mycket bättre i ett hem utan bråk, idag säger hon att hon upplevde det som att jag valde pappan istället för henne, och det gör så ont. Så gå bara gå för dina barns skull, och titta inte bakåt, det är ingen synd om honom. Önskar dig lycka till och du har redan tagit ett stort första steg.Kram

Skrållan, det kommer att ta tid att göra sig fri från sitt medberoende, jag vet det är inte riktigt helt över för mig efter 10 år, men det blir lättare varje dag som går. Det gör ont att se någon man en gång älskat gå ner sig och älska sin flaska mer än vad han nånsin har älskat någon eller något annat. Jag gjorde misstaget att ha honom kvar i mitt liv alldeles för länge. Även efter att jag flyttat ut så var han där, ringde och anklagade mig för att ha förstört hans liv. Och jag tyckte synd om honom, hjälpte och försökte stötta. Till ingen nytta, mitt eget liv stannade upp. Till slut fick jag ett ultimatum från min kloka dotter, klipp helt med honom annars försvinner hon ut ur mitt liv. Då blev det enkelt, varför skulle jag ha en alkoholist som hade förstört mitt äktenskap och 30 år av mitt liv och vår dotters liv, det är ingen synd om honom, alkoholism må vara en sjukdom men man har faktiskt ett val. Jag gjorde mitt val och nu mår jag mycket bättre. Börja ditt eget liv med att klippa helt, har ni barn så var lyhörd, barn känner ofta skuld för saker som vuxna gör. En alkoholist är aldrig en bra pappa, dom väljer alltid flaskan före barnen, suget är helt enkelt för starkt.
Jag önskar dig lycka till med ditt nya liv, och du kommer att klara det hur bra som helst.

Det värmer så gott att beta att ni finns och att man inte är ensam.
Såklart blev det en tur till bolaget och ikväll var vi med i en tävling. Gissa vem som var fullast? Fy vad man skäms hela tiden på grund av det dåliga uppförandet.
Jag försöker hålla fast vid att lämna och planerar och organiserar i smyg typ. Tvekade i eftermiddags men nu efter kvällen känns det så rätt. Kram till dig??

När det är som värst önskar man nästan att det vore fysiskt. Något som går att fixa med typ en lagom komplicerad operation eller så... Kämpa vidare. En dag kommer du se tillbaka på den här perioden och förvånat konstatera att du mår mycket bättre, fast det verkade så osannolikt. Ha en fin och vilsam helg!

Tar du någon hjälp? Skönt att det flyter på. Slutade du tvärt? Jag får hjälp med min ångest..men det är lite segt inom sjukvården så har vänt mig till alternativa behandlingar för att inte helt tappa mig själv. Det var med hypnos jag började med när jag hade det värst för jag fick vänta 1,5 månad till psykolog. Ändå överdrev jag när jag ringde, sa att jag drack varje dag och var full för ångesten.. men det räckte tydligen inte.. så då tog jag hjälp av hypnos. Och första gången blev jag så impad för jag Dick liksom ett lugn i mig själv.. helt otroligt!

Vad jag känner igen mig! Tycker typ allt har blivit värre sen jag gjorde uppehåll med alkoholen ? men det vet jag samtidigt att det inte är. Det är bara i huvudet som du säger.. fast jag hade hellre brutit ett ben än eller alla än att må så här..

Jag hoppas det, eller tror nog det. För när jag tänker efter så har jag nog haft det innan jag började med alkohol. Men just nu tror jag att allt som händer beror på alkoholen. Men inte efter så lång tid.. tycker jag iaf! Ändå är det nåt som far runt i hjärnan.

Vad bra att du känner så. Det gör jag med. Vill också vara klar i huvudet och efter snart 2v utan alkohol så känner jag att jag börjar tänka klart och klara mina jobbuppgifter mycket bättre än innan. Hoppas du får en trevlig helg du med

I kväll känner jag saknad. Saknad efter någon som inte finns längre. Min man går sin egen väg. Jag går min. Vet att alkoholen drar i honom och att den kommer vinna, men ibland kan jag inte förstå att han kan lämna hela vårt liv, för att få dricka. Hur är det möjligt? Allt vi har, hus och hem, livet ihop, släkt, vänner. Han offrar allt. Han säger, jag vill ta en pizza och kunna ta några öl.
Saknar vårt liv vi hade för länge sedan. Då vi var glada och hade en otrolig kärlek till varandra. Då vi skrattade ihop. Då han var mitt liv. Då han var min.
Men jag saknar inte alla kvällar han var full. När han var dum och kallade mig dumma saker. När han raglade omkring i huset, och ramlade. När han flirtade med andra på telefonen. När han gömde sin telefon, så att jag inte skulle se. När han blev sur. När han ville att jag skulle ändra mig. Bli någon som han tyckte.
Jag var egentligen lika ensam då, som jag känner mig nu. Men då hade jag en man som var full vid min sida. Neej jag vill inte ha det igen. Jag vill inte känna mig ensam i mitt äktenskap, fast vi är två. Den sista tiden retade han sig på allt jag gjorde och allt jag sa. Jag vet ju att jag mår bättre nu. Känner mig starkare nu.
Jag hoppas att allt kommer kännas så mycket bättre när jag får min egen lägenhet och allt är delar, huset sålt. Då börjar mitt liv.

Firade väninnas pojkvän ikväll. Inga större problem att va nykter. Inte ens sugen på öl lr vin. Känns skönt. Sträcker på mig. Läste sinnesrobönen tyst för mig själv när en i sällskapet blev lite jobbig.

Jag sitter här med tårar i ögonen igen. Min sambo dricker ännu en helg och vi har precis bråkat om att han borde ta det lugnt. Han har varit ute på krogen flera helger i rad nu och vi har pratat om att han måste lugna sig, men icke. Snart blir vi föräldrar och ni kan gissa att jag har panik för hur föräldralivet kommer bli om det fortsätter så här. Vad ska jag göra?

Precis, en lång paus och sedan sluta dricka ensam. Alltså aldrig dricka av fel anledningar. Bara på middagar och liknande då jag bland andra människor kan hålla det till en lagom mängd.

Jag är nygammal, kan man säga. För ett drygt år sedan var jag aktiv på forumet under alias Mirabelle, men jag hade glömt mitt användarnamn när jag letade mig tillbaka hit, så nu är jag Glasögon-Smurfen. Känn inte att du måste vara helt transparent och vända ut och in på själslivet. Man delar det som känns helande att få ur sig :) Håller i övrigt med om att Netflix-marathon är en god avvänjningshjälp. Och att läsa böcker. Massvis med böcker. Allra helst helt intelligensbefriat tantsnusk :D

Jag är precis hemkommen efter att ha hämtat dottern på jobbet. Skönt för henne att bli hämtad med bil istället för att behöva åka buss i 90 minuter. Sånt kan jag göra nu som nykter!

Är en bra avvänjningsklinik :)
Har du testat promenader/springturer?
Eftersom jag aldrig drack när jag rörde mig (som de flesta andra doh) så var det bra hjälp i början.

Dublett

Som att du menar att aldrig dricka ensam?
(Nu när du ändrat ovan så kan man hoppa detta:)

Så vet jag inte exakt. Jag ville verkligen när jag slutade. Nu flyter det på. Går lite upp och ner men det är, när man gjort alla beräkningar, på plussidan att vara nykter. Mår jag bra går det lätt, mår jag dåligt är det svårare. Får du någon hjälp med din ångest? Det är ju hur som helst grymt bra jobbat så här långt!

Låter ångestrelaterat, tycker jag. När jag var mitt i långvarigt trauma med min familj utvecklade jag de symptomen på ångest. Nu, flera år senare är det inte något jag lever med dagligdags. Men om jag blir väldigt uppstressad på ett emotionellt plan, tex riktigt förbannad eller nervös, så börjar jag skaka som ett asplöv. Får då även tryck över bröstet och blir illamående. Känner även intensiv svindel och får tunnelseende. Och jag får liksom slagsida. Det har hänt att jag fått sätta mig ner för att inte trilla omkull. Jahaja, en hjärnblödning som grädde på moset, eller epilepsi som pricken över i... kan man ju tänka. Men fysiskt sett är jag visst frisk som en nötkärna. Jag har bara fel i huvve ;)

Finns ju postakut stress ett tag efter man slutat med alkohol, men det är väl som mest vanligt i sex månader.

Antagligen ångest eller annat skit det där med skakningarna.

Härligt! Kämpa på. Känslan när idioter på något sätt styr över en är fruktansvärd, men du byter ju jobb nu. Bara köra på.