Senaste kommentarerna i forumet

Kämpa på, en sekund i taget, en minut i taget, snart blir det en timme innan nästa tanke på alkohol, sedan två etc och persen är över. Så fungerar det för mig i alla fall.

Känner med dig.

Jobbat em/ kväll. Svettats floder i värmen. Trött irriterad och sugen på vin. Tanken har följt mig hela dagen. Jag vill bara få försvinna in i dimman en stund......
Men jag har inget vin hemma den utmaningen klarar jag inte, än. Nu känner jag mig tacksam för det, jag slipper morgondagens ångestfyllda skam och besvikelse, sveket mot mig själv.
Bra så.

Tack för era kommentarer, det känns skönt att få input.
Förra gången jag försökte sluta, hände följande: Dag 2, stod i mataffären och skulle handla. Plötsligt kändes det som om kroppen började skaka inuti, tittade på mina händer men dom skakade inte. Inga skakningar utanpå, bara inuti kroppen. Jag fick jättesvårt att fokusera, kunde knappt läsa på lappen vad jag skulle handla och kom hem utan många av de saker som stod på lappen. Det kändes som om jag glömt hur man lagar mat. Visste att jag hade mer att göra senare men kunde inte komma på vad. Det slutade med att jag åkte raka vägen och köpte en flaska vin, och efter 2-3 glas hade jag fullt fokus igen. Inga problem längre med allt som skulle fixas.

Den upplevelsen skrämde mig riktigt ordentligt. Jag är som sagt ensam om allt som ska göras. Har tonårsbarn. Ingen släkt i närheten och vännerna har försvunnit.

Det är just det... hur ska jag kunna fungera de första dagarna? Jag kunde ju inte ens handla och laga mat!
Att stänga in mig hemma de första dagarna är heeeelt omöjligt..

Ylle79, jag är i en liknande situation. Det ENDA som håller mig kvar är att jag inte står ut med tanken att inte få vara med barnen jämt. Jag är deras största trygghet och hela mitt liv går ut på att skydda dem från deras pappas supande. Men jag orkar fan inte mer. Måste lämna honom innan jag stupar. Hur går det för dig?

Starkt av dig och bra kämpat❤
En dag i taget.
Mv Peter
Nykter alkolist.

Inne på min sjätte dag och allting känns så mycket svårare den här gången.
Jag är lättirriterad och omotiverad inför att ens gå utanför dörren. Kan inte förstå varför jag tog ett så svårt beslut och lovade alla omkring, även mig själv att det var sista gången.
Nu känns det som att allt roligt i mitt liv är slut.
Jag ska bara sköta om hushållet och vardagen utan att någonsin kunna unna mig själv en avkoppling.
Den här gången var det dubbelt så svårt att känna sig lycklig och stolt igen.
Inte ens att vakna utan baksmälla känns värt det längre.
Hur ska det gå när allt känns så här....

Ja det är tungt och plågsamt, det håller jag med om.
Men alla fall är unika, beroendes på hur länge och mycket man druckit.. Även personlighetstyp kan ha en inverkan.
Om du bestämt dig för att försöka sluta, så tänk på skälen till varför du vill sluta dricka. Fokusera på dom positiva aspekterna och vinsterna av ett liv i nykterhet.
Även om det är tungt dom första dagarna, försök sysseldätta dig med något som intressserar dig.
Eller om du har folk omkring dig, så prata med dom om detta om modet finns.
Du vet varför du mår dåligt, men tänker du och fokuserar hjärnan med tankar på alkohol hela tiden när du försöker sluta så blir det naturligvis tyngre.
Alla personer är olika, en del har lättare att sluta andra inte.
Det är som sagt inte säkert att du har abstinens i 14 dagar och mår dåligt.
Jag led ordentligt i ca 8 dagar innan det lättade något, men jag kunde dricka kopiöst 6-8 dagar i sträck, sedan ca 2-3 dagars uppehåll och startade om igen, samt att jag gjorde detta väldigt många år.
Jag provade atarax en gång aldrig mer, vart helt borta på morgonen av dem.
Naturligtvis kan man lyckas sluta på egen hand, men erfarenheterna säger att återfallen är högre procentuellt sätt.
Men tänk iaf tanken på AA eller liknande organisationer, det finns mycket vinst och erfarenhet och hämta, samt hjälp.
Mv. Peter

ensamheten är tung. Jag är inne på år ensam. Lättare blir det, men klen tröst är det där i början. Finns så många tröstande saker att säga. Men det hjälper inte ett dugg. Saknaden skiter i det.

Låt det göra ont. När du orkar. Och när du inte orkar då flyr du en stund. Så har jag försökt tänka. Hjälpte fan inte mkt. Enda som hjälpt är tiden i sig.

Så mycket som känts fel. Så mycket skav. Det blir nytt skav sen. Annan sorts. Och man landar för eller senare.

Fina stunder kommer. Fick en fin dag idag. Mår inte bra men dagen hade sitt. I jämförelse med igår var det en dröm.

Ta hand om sig Skrållan.

Hej,
Du är inte ensam. Förra veckan höll jag upp i 2 dagar men fick sån extrem abstinens så jag köpte en flaska vin och en öl för att dämpa den. Det var ju såklart inte så lyckat. Dagen efter drack jag igen. Inte så smart det heller.

I söndags så gav jag det ett nytt försök, och har inte druckit sedan dess. Jag fick dock fortfarande abstinens. Ganska så grov då jag haft ryckningar och oro. Dag 5 och det är bättre. Inte över men mkt bättre.

Jag har försökt att sluta många ggr och det är svårt. Du får hitta en motivation. Min är hälsa och ekonomi. Hitta något som är bättre än alkohol. Jag fick lite inspiration när Jordan Peterson pratar om alkohol. Han pratar just om detta. Skickar med länken.

https://youtu.be/4cYuWLZI5kw

Tack för ett uppmuntrande svar. Jag tänker lägga av helt med alkohol. Det är liksom inte värt det. Jag gjorde liksom min gbp för att jag ville förbli frisk från diabetes och sånt, då ska jag inte skaffa mig andra sjukdomar. Det är dock inte lätt att vara kvar på denna nya livsväg som jag är ute på. Jag var ute igår med tre goda väninnor och åt mat och skvallrade. Trots att det varit en riktig skitdag på ren svenska, jag knäckte ur hos min chef - och det är extremt ovanligt, tåget gick sönder halvvägs till stan och jag var sen så drack jag vatten. Jag ville prova mig själv, och det gick bra. I alla fall tills jag kom hem. Då kom tankarna på a. En snabb tandborstning och det blev löst för denna gång.
Hur gör ni andra för att förbli nykter? Det är kanske min värsta oro just nu att jag ska ta ett återfall och inte kunna/vilja sluta.
Trots att jag höll mig till vatten i går återupplevde jag en typisk ledig dag i dag. Jag sov till lunch, var seg och trött till klockan fyra ungefär och nu har jag energi igen. Det som skiljer sig åt är att jag inte är sur och att jag är härligt klar i huvudet. Det ska erkännas att jag tycker att idag blev rätt bortkastat. Vad kan jag kalla detta - orättvis baksmälla?

IW jag håller med dig om att glorifieringen av vin och vissa finare sorter av whisky i media och underhållning egentligen bara är ursäkter för att gilla själva alkoholen. Min vinkyl är på väg att bli en bubbelvattenkyl. Vinflaskorna som är kvar ger jag bort till några andra.

Din abstinens beror ju på hur mycket/ofta/länge du druckit. Jag har druckit ca två flaskor vin/dag i flera år och har inte svår abstinens. Oro, svettningar, rastlöshet och dålig sömn får väl alla i olika grad. Försök sluta nån helg eller sjukskriva dig några dagar. Ladda innan med annan dryck/nåt du kan småäta kanske under rastlösheten och ladda med ev rolig film, bra bok, varmt bad, sov osv. Det går snart över och du känner dig som en människa igen.
Kram,

Strulan65 och Peter1970.
4-14 dagar??? Det är omöjligt att stå ut med, jag är ensam om allt och måste fungera varje dag. Har sökt hjälp, beroendemottagningen har 1/2 års kö och på vårdcentralen fick jag Atarax utskrivet. Atarax funkar inte så bra då jag blir så trött av dem att jag ändå inte fungerar av den anledningen, orkar ingenting med Atarax i kroppen.
Har läst om många som lyckats sluta utan hjälp.. hur tar man sig igenom 14 dagar med abstinens?? ???

Hoppas ni alla haft en härlig dag i solen och grönskan. Själv ligger jag inomhus med fläkten på och alla fönster/dörrar öppna. Vi har villa och uteplats men det blåser ju inget och parasollet krånglar. Men jag mår bra och är nykter. Tacksam över lugnet inom mig samt en försiktig känsla av förtröstan och glädje.
Jag har bett till "Gud" tre gånger idag och ringt min sponsor i tid, precis som överenskommet. Konstigt nog har jag inget sug att dricka. Jag har väl så fullt upp med att vara "duktig" just nu. Jag dricker mineralvatten, teer, iskaffe, alkoholfri öl och kombuscha istället. Hela tiden! Ja, jag är nöjd med min dag. ?

Jag heter Peter och är nykter alkolist.
Det du upplever är vad vi kallar att gå på vita knogar.
Man upplever, innre stress, rastlöshet, ångest, svettningar osv osv.
Det är ganska inviduellt hur länge dessa symtom håller i sig, för dem flesta avtar det efter ca 7-14 dagar, och börjar bli mera hanterbart även om vissa symtom finns kvar.
Även om det är tungt och jobbigt så råder jag dig att söka hjälp, att sluta själv är fruktansvärt svårt.
Det finns många organisationer som kan hjälpa dig, men lite tråkigt är att den svenska sjukvården har blivit sämre på detta.. Men det finns en del saker sjukvården kan göra, så kontakta en läkare om du tycker det verkar vara ett bra alternativ.
Jag själv är med i Anonyma alkolister, även om jag själv väljer att vara öppen med min alkolism.
Där kan du tex vara anonym och trygg, och samtidigt få hjälp.
Nej du är inte värdelös, även om det känns tungt ljust nu.
Det finns hopp och en ljusare framtid för dig Mistral.
Jag finns här om du vill ställa frågor.
Mv. Peter

Tack så väldigt mycket för ert stöd de4 gör att jag känner att jag får lite mod och övertygelse om att jag inte lever i en bra miljö. Det är ju på något sätt så att alla gränser har tänjts ut och det har blivit det normala att leva så här.
Fast jag förstår att det inte är normalt så är det mitt normala att mannen ligger i sovrummet måååånga dagar i sträck och dricker tills han somnar. Idag har jag inte ens sett honom. Dörren till sovrummet är stängd.
Sen hux flux sluta o dricka ett tag och då är han sur och bitter och då ska allt vara som vanligt som om inget har hänt.
Det går inte att prata om det som varit och jag har varit väldigt mesig också och undvikit det för att det ska vara lugnt.

Blåklocka det låter som vi är gifta med samma man, exakt detsamma beteendet hos min man. Jag har tyvärr inga bra lösningar, har själv inte lämnat ännu men har skaffat mig en egen bostad och egentligen medvetet levt som om han inte fanns i flera år. Han har prio på fylla när han är ledig, jag ordnar med barnens aktiviteter och försöker göra sånt jag blir glad av borta hemifrån. Jag har hotat och bett och ändå kommit till insikt att det inte spelar nån roll, han ändrar sig inte. Han tycker själv inte hans drickande är värre för barnen än när jag äter godis, bara som ett vansinnigt exempel. Att han smäller dörrar, ilsknar till för minsta sak, muckar gräl och kritiserar och är elak borde jag liksom ha glömt dagen efter och vara glad. I hans värld är det som att allt det han gjort full liksom inte finns. Hur ska man själv kunna radera sina känslor och tankar för allt han sagt och gjort bara för att han inte minns hälften av det? Mina känslor har kallnat för man kan inte hålla kärlek vid liv när den man blir sämst behandlad av i hela världen är den som allra mest borde värna ens mående och känslor. Jag har funnit mig i tanken att min man egentligen avskyr mig, om så bara för att jag hatar hans drickande och slutat hålla god min. Han är känslokall och elak allt oftare även nykter, så jag tror att den där från början bara fylle elakheten till slut sipprar in i även den nyktra mannen för vi har ju nånstans visat att vi går med på att bli så illa behandlade när vi stannat. Jag har byggt upp min självkänsla igen i små bitar under två år nu och börjar snart känna mig redo att gå, processen är påbörjad och mentalt lever jag redan ett eget liv. Han och hans drickande har jag för mig förminskat till ett irritationsmoment, jag tar inte åt mig och tar inte ansvar för det. Han vill dricka. Okej gör det då men då är jag också fri att välja vad jag vill göra. Och ganska snart kom då insikten att jag kunde leva ett enklare och trevligare liv utan honom för sin flaska släpper han inte, hellre ljuger han och fortsätter strida ”nej jag har inte druckit nåt alls” fast det märks tydligt och det är bevis nog för mig att han inte ens betror mig för normalt vett längre. Vad ska man med en sån person i sitt liv, som bara tynger ner en? Han varken kan eller vill botas och det är inte ditt jobb heller, om han saknar insikt i sitt beteende blir det än viktigare att du värnar insikten att du inte mår bra och tar din fulla rätt att göra nåt åt det!

Ett bra första steg är att börja skriva här, finns många kloka människor som kan ge råd och pepp.
De första dagarna är hemska, men brukar vända efter 4-5 dagar.
Det är inte lätt men med vilja och stöd så går det en dag i taget.
Kram Strulan

Ja långhelg med betoning på lång var en mycket exakt beskrivning Nordäng67!

Dagen idag har helt som väntat varvats av tupplurar och mera dricka i garaget i omgångar och däremellan lite sura utbrott för ingenting. Det går inte att ha det såhär, det är vanvett att se på detta förutsägbara drickande.

Klok du är som bromsar och har insikt om dig själv.
Önskar dig all styrka och lycka, kram Strulan

Nu ska jag bikta mig. Skriva ut min patetiska hemlighet svart på vitt... När jag var i åldrarna 14-21 led jag av ätstörningar. Anorexi i perioder. Bulimi i andra perioder. Eller led och led... kommer bara inte på något bättre ord. Jag led inte ett dugg. Jag ville hålla på så. Det var inte ens någon väl bevarad hemlighet. Jag sket fullkomligt i om folk runtomkring visste. Jag njöt av förskräckelsen omgivningen visade när jag bara vägrade vilja bli fri från min ”sjukdom”. För mig var det ingen sjukdom. Det var ett medvetet val. Provokationen var en bonus. Sedan blev jag gravid med mitt första barn och slutade vara ätstörd. Bara sådär gick det väl inte. Det var kämpigt, men jag blev frisk. Och har hållt mig frisk. Snabbspola fram 20 år... Under det senaste året har jag dock börjat leka med elden igen. När jag dricker mig in i fuck-it-mode och omdömet är klent... Eller det kanske inte är helt sant, det heller. Jag vet ju mycket väl vilken kurs jag slår in på under de kvällarna. Det är inte kul att erkänna, men det är helt klart planerat. Jag dricker drygt ett glas vin, innan jag unnar mig att äta något ”förbjudet”, oftast pizza. Sedan dricker jag tillräckligt mycket vin till för att må litet lagom illa. Det går så lätt då att stoppa fingrarna i halsen och göra mig av med alltihop. Och det känns så sjukt trotsigt tillfredsställande. Det handlar inte om viktångest. Sånt bryr jag mig inte om. Jag är liten och slank. Har samma jeansstorlek som bär jag var 15. Jag kan absolut kosta på mig att äta pizza när jag har lust. Kräkningarna gör att jag känner mig renad och lugn. Helt jävla sinnesbefriat! Det är iaf den stora hemligheten bakom varför jag väljer att sluta dricka igen, för att det triggar igång andra demoner. Nu har jag botaniserat med fyllebulimi tillräckligt för att de ätstörda tankarna ska tränga sig på även i nyktert tillstånd. Men utan alkohol agerar jag inte på tankarna. Utan alkohol är jag 40+ och besitter ett någorlunda intakt konsekvenstänk. En utsvulten hjärna i en utsvulten kropp klarar definitivt inte av mitt liv och ansvarsbörda. Allt skulle gå åt helvete snabbt. Och fy fasen för att behöva söka vård för tonårsgriller i min ansenliga ålder...Otänkbart pinsamt. Den vägen tänker jag inte vandra.

.. av att sluta. Försökt så många gånger. Dag 1-2 får jag en hemsk rastlöshet, oro och pirrande i kroppen. Kan inte koncentrera mig på allt som måste göras varje dag. Funkar bättre med ca 1l vin/kväll. Hur i helskotta tar man sig igenom de första dagarna? Känner mig så värdelös som människa.. Ingen bryr sig om mig. När börjar man fungera normalt igen? Måste sluta nu....

Vad bra att du vände livet och att det har blivit mycket bättre!! Det är fint att läsa att en ung människa tar tag i sitt liv och vänder skutan istället för att segla i sank!

Allt gott till dig och lycka till på musikskolan

Det gjorde min dag att få läsa om din vändning :) Tack

Ja, kroppen tål ju allt mindre med åren, kan man konstatera. Träningsvärk och smärta så fort man utsätter kroppen för lite mer än det vardagliga. Hoppas du blev nöjd med jobbet och att trädgården blev fin!! Och bra att du gick till naprapaten direkt.

Tråkigt att höra att dina nära släktingar drabbats av negativa händelser. Livet bjuder tyvärr inte alltid på det man skulle vilja, men du håller dig nykter och kan hantera det utan vin. Det är starkt jobbat!!

Jag önskar att du kan finna tröst och tålamod med livets motgångar, men också att du fortfarande kan se allt som är fint och bra i livet.

Frågorna provocerar inte. Jag är glad att du bryr dig och ställer frågorna. Det är ju trots allt "Expertfrågor".

Jag vet faktiskt inte riktigt varför jag tog fram en flaska till. Förmodligen för att inte "göra en bra kväll tråkig". Jag försökte lite med; Vill du ha kaffe, kanske? Men jag stod inte på mig. Får också för mig att folk är vana att jag bjuder ordentligt. Bjuder jag på mat så blir det inte hämtpizza. Bjuder jag på vin, så får gästen så mycket som den vill ha. Det är linneduk och tända ljus och blommor på bordet.

Det var inte nåt "NU KÖR VI" ! Den är jag redan uppmärksam på. Men det är nytt för mig att ha gränser vid en middagsbjudning. Fan så mycket enklare när man är själv. Då ställer man undan flaskan när det räcker. Det vet jag att jag klarar. Onykter på egen hand är ju bara trist.

Jag håller med dig om att det inte går att "dricka på känn". Då hade jag väl inte lagt ned en massa krut på måttlighet. Inte bemödat mig om att fundera över dina frågor. Tanken var ju att prova att dricka måttligt, och går inte det så får jag väl avstå helt. Många innan mig har ju insett att det är nykterhet, som är det enklaste valet. För mig har det ju varit relativt lätt att bara avstå. Svåra grejer det här.

När jag stoppar ned fingret i mitt huvud och petar runt lite, så känner jag ett obehag. Tänker att jag är en kompetent människa på många plan, men att jag också är rätt skör och osäker när det gäller sociala kontakter. Så med alkohol blir det lite lättare (?). Kraven minskar och jag blir lugnare. Får känna efter lite mer där, tror jag.

Ytterligare en nykter dag och det känns fint iallafall. Jag är tacksam för ditt stöd, Ironwill.