Senaste kommentarerna i forumet

på det där med hur det vidare livet ska se ut. Jag har hela tiden tänkt att jag måste ta mig tillbaka till det. Precis som det såg ut förr. Fast ensam.

Men va fan. Det måste jag ju inte. Jag kan ju välja. Vissa saker jag tyckte var roliga förr, kommer ju inte ge mig samma tillfredsställelse som förut. So what?! Jag kan ju göra andra saker. Finns så mycket att fylla tiden med.

Det regnar. Jag ligger i säbgen och äter färskt bröd med mogen Roquefort ost. Ett sådant tillfälle då ett minne av mitt tidigare alkoholindränkta liv fladdrar förbi. Nu är det inte så längre, gott är det. På sista tiden har tillfällena tilltagit igen då jag kommer i närkontakt med alkoholen. Hör säkert ihop med årstid och fler spontana sociala kontakter.

I samband med mitt nuvarande arbete blev jag igår hembjuden till en framgångsrik person. Ok, tänk er en skala på 0-10 så är det en klar 10 - åtminstone när det gäller pengar. När jag kom dit för en husesyn vid 5-tiden hängde han med sin brorsa, båda påtagligt berusade.
Alldrig träffats tidigare. Trots överflöd och löjlig rikedom, en ganska trevlig kille i min egen ålder. Han visade runt och tillslut den stora stoltheten - baren. Han förklarade med ett skratt att han är både arbetsnarkoman och alkoholist...
Alkoholen och problemen de medför är lika för alla. Men på denna nivån är det ingen som ifrågasätter. Personalen öppnade bara dyrare flaskor. Jag hade redan under rundvandringen klargjort för tjejen som serverade att hon kan servera mig vad som, utan att fråga, så länge det är alkoholfritt. Varför gjorde gör jag så? Det är säkert en kombination av att jag inte vill förstöra stämningen, eller kanske vill slippa att förklara mig. Därför är det fiffigt att förekomma frågan.
Idag tillbaka till min egen verklighet. Den är mycket enklare, och den är alkoholfri!

Trevlig helg!
//PP

Fårstår inte riktigt, men det var snällt skrivet, Skillnaden! ☺
//PP

Å vad det känns igen. Härom dagen tog jag över och fostrade mina barnbarn, mitt framför mamman till barnen. Alltså?? Jag kom på vad jag gjorde och bad om ursäkt. Sa till henne, jag håller på att lära mig. Hon förstod. Inte lätt.

Tack, och tack detsamma.

Medans jag städade hemmet imorse så funderade jag på alla äventyr jag gjort (har rest en hel del), och kom fram till att av alla år så är det en vecka som sticker ur. Den vecka så valde jag att vara nykter. Jag hade bestämt mig för att vakna upp tidigt och träna. Det är faktiskt den vecka som är bland top 10 av alla veckor jag rest.

Vilka spännande framtidsplaner du har smitt! Det låter verkligen värt att kämpa för :) Och det är väl det som krävs kanske. Något bättre som hägrar. Något too good to say no to. Och att dricka vore att säga nej. För mig är det ett nytt jobb som kommer att kräva mitt bästa jag. Mitt nedsupna, nedstämda, slutkörda, ätstörda jag fixar inte att följa den drömmen. Ha en fin nykter helg!

Du kanske borde söka läkarhjälp ifall du eventuellt är bipolär? Det var bara en kärleksfull tanke jag fick när jag läser.
Kram

Tack för att du tittar in och kommenterar. Jag har varit mycket nära att göra som du, och uppgradera till sprit. Jag har börjat lusläsa procenten på vinflaskan, och letar rätt på en med 14 eller mer. Det var bara ett par veckor sedan jag tänkte om vinet att ”Fan det funkar ju inte längre. Nästa gång får jag köpa något starkare också, att ha som backup utifall att...” Vi gör så rätt, du och jag, som kommer tillbaka hit och samlar kraft och mod att röra oss mot en friskare framtid! Kram

Kämpa på!

Hej sommarflickan! Vad dubbelt det är att se dig här igen❤️ Jag är så glad för din nykterhet, men känner sådan medömkan i din historia. Jag hänger på lite på avstånd, är väldigt ickeaktiv i trådarna. Ville bara lämna en cyberkram och ett välkommet tillbaka. Du förtjänar att må
Bra och du är värd allt gott.

Fridens ??

Jag vill bara rekommendera naturell Kombucha. Det är en dryck på fermenterat te, ofta smaksatt, lite pärlande, god och nyttig. Den naturella Kombucha, utan smaktillsatser, är en fullgod och utmärkt måltidsdryck enligt min smak. Kung Markatta har den. Finns bl a på vår ICA. Testa!

Tiden från det att tanken uppstod tills dess att jag befann mig på bolaget var försvinnande kort. Det var som om någon/något tog över min kropp och plötsligt hade jag ingen kontroll. Mycket obehagligt. Där ser en hur stark alkoholens makt är över en. Den här gången vann jag men det kommer med all säkerhet inträffa fler liknande episoder. Då hoppas jag att jag tar samma vettiga beslut.

Vad jag förstår så verkar de har lyckats med den alkoholfria ölen, problemet är bara att jag inte gillar öl. Jag är en vitvins-alkis och jag är aldrig ute efter att bli full, bara skönt avslappnad och glad. Jag dricker inte viner som jag inte tycker i goda och skulle det bara finnas öl och rödvin att tillgå skulle jag hellre druckit vatten. Dock kan jag dricka väldigt mycket gott vitt vin, det är ju det som är problemet, att det inte stannar vid 2-3 glas vin.

Igår drack jag två glas av det alkoholfria vinet men jag kunde lika gärna ha skippat det. I fortsättningen får det nog hellre bli alkoholfri ciderdryck från den lokala mataffären.

Skönt iaf att vakna helt nykter idag på den 45:e dagen. Det kunde ju ha slutat helt annorlunda igår.

Har haft problem med sömnen igen men det kan bero på värmen också.
Idag är det en vecka sedan jag vaknade av att jag ramlade ur sängen och slog mig i pannan. Jag är fortfarande öm där. Jag har kvar ett stort blåmärke på bröstbenet. Mina ögonvrår som varit blodsprängda är nästan normala nu. Ibland är det bra med solglasögon! Annars någon kanske tror jag blir misshandlad!

Jag ser detta som ett tecken från Gud. Hen försöker hjälpa mig. Viskar först i mitt öra för flera år sedan men jag lyssnar inte. Hen försöker lite mer tala till mig på normal nivå. Det biter inte på mig heller. Nu börjar Hen höja rösten men i samma takt höjer jag min alkoholnivå så jag slipper lyssna. Hen skriker till slut men jag är så van vid det att jag ignorerar det och dövar allt med mer vin. Nu inser väl Gud, som av någon anledning fortfarande inte gett upp om mig, att jag behöver mer handgripligen hjälp för att förstå mitt eget bästa så Hen knuffar mig handlöst ur sängen. Det är lite svårare att ignorera när man ser sig i spegeln varje dag. Dock resulterade det bara i en dags nykterhet för dagen efter drack jag ju igen. Då såg Gud till att jag blev så förvirrad att t o m barnen reagerade. Då, äntligen, fick Gud min uppmärksamhet! Tack, Gud, för det. För att du inte gav upp. Jag lyssnar nu. Jag lyssnar. Och jag är nykter och jag gick tillbaka till "min" fina AA grupp och bad om hjälp. Förlåt mig för mina brister. Jag vet att du kan hjälpa mig avlägsna dem.
Idag är en ny vacker dag och jag ber om styrka att oavsett vad som händer så kommer jag vara nykter.

Mitt ögonlock har svällt upp igen. Ytterst oklart vad det locket håller på med tbh. Samma ögonlock varje gång.

I natt har jag sovit själv. Eller själv och själv, med min lille vovve. Han tyckte att 06 var en rimlig tid att väcka mig. Det tyckte inte jag, så vi sov till 08.

Det är lördag morgon och jag är hemma själv. Nyhetsmorgon och kaffe. Ligger i soffan och tittar ut på trädtopparna. Det är vackert här.

Nu har det snart gått ett år sedan jag började skriva. Midsommarafton om jag inte minns helt fel. Nu i slutet har det varit mer sporadiskt. Jag har inte behövt det på samma sätt. Jag tror fortfarande att självreflektion och att få ner sina tankar är svinviktigt. Jag vet bara inte om detta är mitt forum längre. Jag är inte på långa vägar klar med min självutveckling eller vart jag vill i livet. Men jag trivs. Jag älskar mitt liv just nu. Trotts att det är stressigt ibland.
Jag tror inte jag kommer tappa bort mig själv igen. Allt destruktivt ligger bakom mig. Jag har aktivt valt bort mycket som var en del av mitt liv bara för ett år sedan. Sen vet jag inte vad som händer i framtiden, men det får vi ta då. Kanske kommer det fler kriser. Antagligen. Men det är då.

Jag blir fortfarande berörd över min egna resa när jag tänker tillbaka. Tror jag känner stolthet. Egenkärlek. Jag trodde verkligen inte jag skulle kunna må såhär.
Visst är jag trött. Visst har jag en sårbarhet. Visst har jag allt det där också. Men det jag verkligen har är nuet.

Nuet är det du har också.
Precis just nu.
Ta aktivt vara på det.

Fridens ?

Ägnade gårdagen åt att gråta floder! Min ene son har kärleksbekymmer! Och det är egna kärleksbekymmer multiplicerat med tio för en mamma! Istället för att bara finnas där för honom drog jag tidigare i veckan igång nån slags turbo variant på stöttning! Utmynnade igår morse i ett slags GRÄL mellan mig och sonen! Till slut påpekade han att jag uppför mig som ett offer! Då åkte jag hem och grät hela dagen istället och i mitt huvud malde: jag bryr mig mest, har alltid tagit mest ansvar och får.. bara skit! Framåt kvällen var jag rejält trött på mig själv, tittade på mitt svullna ansikte i spegeln och kunde bara konstatera att jag hade kört i diket! Han hade rätt min son, offerkoftan hade åkt på igen! Vid känslosamma situationer sitter gamla beteenden djupt och som berget därinne! Upp på vägen i rätt riktning igen! Nu ska jag vara ett stöd på riktigt för min älskade son!

God morgon glasögon smurfen!
Är själv tillbaks i detta forumet efter 2 års uppehåll och känner igen mig själv i din berättelse.
Tyvärr har jag det senaste året uppgraderat vinet till sprit för att få ”tyst” i huvudet efter en lång arbetsdag.
Är så imponerad av dig att du tog steget från den arbetsgivare som fick dig må dåligt, starkt av dig!

Förra gången jag var aktiv på dessa sidor så hade jag 14 månader utan en enda droppe A. Jag mådde så bra, både i kropp och själ.
Skall försöka komma till detta läge igen med hjälp från er alla och en stor portion envishet.

// vissen ros

Jag har blockerat hans sms och samtal. När han har nyktrat till så ska jag ta samtalet med honom

Strongt
av dig att återfå förnuftet när du redan är på bolaget. Tänker att har man redan satt foten över den tröskeln så är man så långt kommen i tanken att dricka så det är omöjligt att stå emot. Det var bra gjort av dig att bara köpa alkoholfritt!
Synd att det inte finns goda alkoholfria alternativ, btw. För mig har det gått förvånansvärt lätt den hör gången att stå emot. Har kunnat hanka mig fram med lättöl. Har druckit det både hemma och ute på krogen. Massor! Lurar mig själv lite att tro att jag kan dricka som alla andra ;)
Men alkoholfria viner har jag inte vågat mig på för det blir nog en allt för stor besvikelse...

så du får kraft att ägna dig åt ditt liv ! Du är värd att ha det bra !

har träffat såna här barn.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Fetalt_alkoholsyndrom

För det är en god morgon. Jag vaknade upp kl 6:30, pigg och nykter. Jag har kämpat i 6 dagar mot en demon. Han var riktigt stark i början, men börjar vika sig nu. De 3 första dagarna var hemska. Jag hade en ganska så stark abstinens.

Det är inte första gången som jag försöker att sluta. Jag skrev här sist för snart 6v sen men demonen hade för stort grepp om mig, och viljan att vinna över honom var för svag. Nu är jag mycket starkare.

Jag har alltid haft ett beroende. Ibland flera, och kommer nog alltid att ha. Men det är dags att välja ett som inte skadar mig så som alkohol gör.

Jag är 40+. Min kropp börjar säga ifrån. Jag dricker nästan varje dag, kanske tar en dags vila för att döva samvetet men för egentligen bara över den dagsransonen till nästa dag. Jag var ju så duktig dagen innan tänker jag.

Så vad skiljer sig nu? Varför ska någon tro mig denna gång?

Jag vill leva. Jag vill inte dö. Alkohol tar livet av mig. Min kropp säger ifrån, på allvar nu. Jag orkar inget annat än att jobba och det är knappt det heller. Ibland stannar jag hemma för jag är för bakfull. Jag förlorar pengar. Att inte gå till jobbet är dyrt, alkohol kostar. Det måste ske en ändring.

Så, jag har börjat plannera en jorden runt resa. Jag
ska lära mig nya saker. Sånt som jag alltid drömt om att kunna. Jag har satt upp nya mål i livet. Kortsiktiga och långsiktiga. Planerar. Skissat på en budget och valt ett datum. Men det finns ett hot till allt det här. Ett hot som sätter käppar i hjulen.

Precis, alkoholen.

Så jag är inne på dag 7. Det är en kamp, men just nu så är mina mål starkare än viljan att spendera pengar på ett gift som sakta men säkert förstör mitt liv och mina planer till ett lyckligare liv.

Så, jag kommer skriva av mig här i hopp om att motivera andra och framförallt mig själv. Dåliga dagar kommer att komma. Det vet jag.

Så för idag så får detta bli mitt inlägg. Nu när jag har energi och ork så ska jag laga mig en ny juice som jag läst om. Den ska tydligen vara jättenyttig. En bra start på dagen.

Ha en bra nykter dag.

Det är verkligen så starkt att läsa hur en alkoholist tänker och agerar när det kommer till hur alkoholen styr allt i personens liv.
Min man super och det är smärtsamt att förstå att man alltid kommer i andra hand.
Det drabbar mig och gör att jag också liksom hamnat på min botten som medberoende. Alla ord och löften från mannen då vi drabbar samman i något som jag tror på. Att han har kontroll, att han tycker det är normalt att dricka ljummet vin direkt ur Bag-in-boxen ( som han fö gömmer i garaget. Att han blir simmig i blicken och lullar runt på all ledig tid. Att han och alkoholen verkar ha en samhörighet istället för att maken och jag har en samhörighet.
Jag blir så ledsen och förbannad när jag gång efter annan fattar att jag enbart stör honom och är så jävla bråkig då jag ska ta upp hans drickande. Jag får alltid reaktionen som främst handlar om hur problemet bara är mitt. Han dricker minsann inte på ett sjukt vis. Nej, nej! Han tycker bara att jag ska låta honom dricka för det funkar minsann!
Men det jag vill få honom att förstå är att jag upplever det som att han har en älskarinna ungefär. Jag känner mig utanför då han ljuger och smusslar med vinboxar. Han gör om sanningar och påstår att det är jag som ljuger och bråkar då jag ifrågasätter hur han dricker. Han kallar mig dum i huvudet. Att jag är ett psykfall och att det är jag som har problem. Inte han minsann!
Han tycker bara att det är härligt att dricka vin från morgon till kväll när han är ledig.
Just nu har jag bestämt, och bokat in en semestervecka utan honom i sommar. Detta fattar han förstås inte. Hur fan kan jag göra något sådant? Såklart blir det obegripligt eftersom jag tidigare aldrig skulle gjort något sådant. Men nu har jag börjat förstå att han bara väljer alkoholen och att jag tidigare blivit besviken. Jag skulle behöva ett tips p vad jag kan säga för att han verkligen ska förstå att hans supande kommer att kosta honom mer än vad vinsterna är.

Ringer som en galning och smsar du ska inte vara så stöddig din tattar unge. Moget av honom.
Varför blir vissa så elaka....

Tack för denna tråd. Är dock så väldans trött att jag ej orkar utveckla några begripliga tankar för tillfället. Tack och adjö

Så stod jag där på Systembolaget. Ett sug jag inte känt på väldigt länge tog överhanden och innan jag visste ordet av så befann jag mig där jag inte ska befinna mig.. Eftersom jag dricker Antabus kan jag inte dricka alkohol men jag lusläste nätet på tips hur jag kunde lura Antabusen och dricka ändå. Givetvis hittade jag inget vettigt, som tur var. Ringde några vänner som har varit/är i liknande situationer och de kunde resonera vettigt med mig. Till slut vann mitt förnuft och jag köpte bara en flaska alkoholfritt vin. Jag har 44 dagar av nykterhet bakom mig och vill gärna kunna fortsätta lägga till dagar. Men det där jävla suget alltså.

Vinet var inte någon höjdare. Smakade mer som surt gammalt vin som man försökt rädda genom att hälla socker i det. Varför är det såsvårt att framställa alkoholfritt gott vin? I jämförelse är läsk både godare och billigare. Men sköna sommarkvällar förknippar iaf jag med ett (eller flera) glas iskallt gott vitt vin.

Så idag van jag över alkoholjäveln, mycket tack vare mina vänner och intaget av Antabus. Jag är tacksam för det. Dock undrar jag om jag någonsin blir kvitt suget helt och hållet. Jag hoppas verkligen det men jag inser att det kommer ta lång tid och att Antabusen är min bästa vän i dessa lägen.

Idag gryr den 45:e dagen och jag har inte varit nykter så här länge sen hösten år 2000 om jag inte minns fel. Men då festdrack jag bara, aldrig ensam, aldrig på en vardag utan anledning och inte enbart för att det var gott.

Så idag ger jag mig en massa ryggdunk för att jag faktiskt motstod frestelsen. För de som inte förstår är det kanske ingen stor sak men för er som befinner sig i samma situation som mig förstår precis hur jobbigt det kan vara. Därför är det så skönt att ha det här forumet, där en kan vara totalt ärlig och utlämnande utan att bli dömd.

Idag motstod jag alkoholjäveln och vann!