Senaste kommentarerna i forumet

Jag har också slutat helt. Inte för att jag blir elak när jag dricker, utan för att jag föredrar att dricka ensam och blir mentalt och emotionellt frånvarande. Och jag dricker mer och mer. Varje helg och ledighet. För att ta udden av livet. Jag vill lära mig att leva med närvaron istället. Jag har ”hållt upp” flera gånger förut, och sedan kunnat dricka socialt med måtta under en period. Men jag tycks alltid hamna ensam i soffhörnet med mitt vin i slutänden. Nu får det vara slut.

Minnet verkar vara lite si och så för alla med alkoholproblem ;)
Iallafall efter en tid av uppehåll.
Då börjar en ny form av dimma tätna runt hjärnan, som gör att allt det negativa göms och glöms.
Det är då forumet kan vara en finfin hjälp att återfå minnen och bilder av det negativa, som sagt.
Tar tacksamt emot hjälp att bli påmind och livar att göra detsamma!
Ha en fin dag!

Det blir tungt i början med mycket känslor.
Underbar dotter, och så klok.
Ni kommer klara det❤
All lycka till er....

Tack för ditt beröm till mig, det värmer❤

Hej

Läs själv vad du skrivit här..
Agresiv, underminar ekonomin, din stress och oro. Sjukskrivnig för att dricka, 11 dagars fyllor.
Det kommer tyvärr bli värre om du stannar Azalale, behöver du mera skäl än detta?
Det är svårt jag vet, men som jag säger älska dig själv och gå nu.
Skapa en trygg framtid åt dig själv, för du kommer aldrig få det med honom mera sorligt nog.
Mv. Peter

Jag blir inte elak när jag dricker. Jag var sambo med en kille som höll på sådär som din när jag var ung. Han blev helt paranoid och gav fritt spelrum åt sina svartsjukefantasier när han drack. Det blev aldrig fysiskt. Ja förutom den gången jag blev så förbannad att jag hällde hans drink över honom, knuffade omkull honom och gick hem. Då var jag oplanerat gravid, och planen var att vi skulle bli en familj. Han valde att fortsätta dricka, trots att han var helt medveten om hur han blev. Jag valde att göra abort och lämna. Det sista jag hörde var att han höll på precis likadant mot sin nya tjej. Han skyllde visst sitt drickande på mig. Han var tvungen att döva sorgen efter att jag hade dödat hans barn. Håhåjaja. Och att han började vara lika elak mot sin egen mamma, berättade hans syster. Systern var rätt säker på att han även blev fysiskt våldsam mot sina nya sambo efter att de hade fått några barn. Han försökte kontakta mig via Facebook för ett par år sedan. Vad jag kunde se av hans bilder festar han på likadant fortfarande. 20 år senare är han lika destruktiv. Så skönt att veta att jag duckade den katastrofen. Du kan också ducka och låta katastrofen passera ditt liv.

Hej

Jaa det är nog så Spinoza. Helt plötsligt står hela ens fokus på en själv. Helt plötsligt har man hur mycket tid som helst. Tror att jag får sätta mig och planera min tid lite bättre. Då kanske det känns lättare. För med tiden vänjer man väl sig att vara ensam. Och att kunna välja vad man vill göra.
Och jag får ge det tid. Tid att läka.
Kram till dig Spinoza

Jag vaknar också helt oförtjänt bakis varje morgon! Fast man känner sig ändå fräschare. Det där att drickandet leder till ångest, oavsett hur mycket man druckit eller vad som hänt... det känner jag igen. Mitt drickande har aldrig lett till pinsamheter. Jag dricker aldrig runt människor jag inte är helt bekväm med, och dricker aldrig för mycket i sällskap. Problemet är att jag föredrar att dricka ensam. Och att jag gör det. Vinet, som brukade lindra stress, oro och nedstämdhet för en stund, för nu bara med sig frustration, skam och skuld. Det gäller bara att komma ihåg att det bara är besvikelse som väntar i flaskan... Mitt minne är tyvärr bra men kort. Vi får påminna varandra :)

Samma här, en jobbig kväll i går. Känner mig så ensam, när jag är med andra kommer ju inte dom tankarna. Slipper en full man som är sur och arg. Då vi bor isär, och gjort så över en månad nu. Sorgen gör sig ändå påmind. Men jag kanske måste stanna i det och låta det ”värka” färdigt.
Huset känns så stort, fast det är litet. Tomten så enorm, fast den är lagom.
Hoppas du får en bra dag också Exhale.

Som du säger, IronWill, så är det en svår tid... Det är just pga att semestern stundar jag väljer att bli helvit nu på en gång. Med den stressnivån jag haft under året, och min patetiska eskalerande stresshanteringsmodell (vin i soffhörnet) så lär semestern bli katastrof. Vinäger, vi må vilja surfa på gift, för att växla upp och orka ända in i kaklet. Nu gör vi tvärtom. Vi räknar ner, lägger oss och smygjäser de stunder som går, och inväntar total vila för kropp och själ. Det är gott att inte vara bakis på nationaldagen. Nu stundar en hel lång semester utan bakfylla :)

som man måste motivera varför man inte tar. Många verkar se ett liv utan alkohol som ett straff, men det speglar ju deras egen syn på alkohol. Att de själva skulle ha väldigt svårt att vara utan. Jag börjar för varje dag känna det mer naturligt att vara helt utan. Mer belöning än straff.
Hur som helst, japp ruset! Utan det skiter jag nog i smaken. Den har man lärt sig tycka om eftersom den ger ett löfte om ruset. Få älskade smaken första gångerna.
Vin och whisky kan lindas in i mystiska traditioner, expertis, vinkylar och kunskap. Men det är primärt alkoholen som lockar. Säkert smaken i någon form också, men som du säger, det finns mycket som smakar gott.
Du har kommit till en insikt iom ditt levervärde. Vad tänker du om framtiden? Sluta, dra ner? Lägga vinkylen på blocket?
Kämpa på

Solen, stundande semestern, altanen, hormonerna, ljuset, klädseln, stämningen i städerna, grillarna, allt är som en stor pil mot alkoholen. Men det går över det med när ovan blir en del av ”sommarlunken”.
Du nämnde att de flesta med ett beroende nog har svårt att återgå till normaldrickande. Kan det vara så att det blir så extra jobbigt ”att sitta på händerna” för att du låter alkoholen ha en plats alls? Om du inte gav den någon plats och, den inte ens fanns på kartan, tror du att det skulle vara lättare att slippa tänka på den så mycket?
Hur som så har du ju en hel hög nyktra dagar att bygga vidare på. Spola kröken igen och njut av vädret.

Dricker alldeles för mycket när jag dricker. Herregud får sån ångest att jag knappt klarar av att leva. Varför ska det vara så svårt med att dricka måttligt, blir bara värre med åren. Känner att jag behöver hjälp med att sluta dricka..

Det går framåt, antalet 0-dagar på loggen växer.
Tror jag var i en fas där en förändring var rätt för mig, försökt många gånger tidigare, men fallit tillbaka igen.
Denna gång tog jag mod till mig och skapade ett konto här och började arbeta med programmet. Just att aktivt jobba med de olika stegen, varje dag, och reflektera har gjort att jag drastiskt minskat mitt intag av A, än så länge (kanske jag ska tillägga ?)
Funderar just nu mycket på vad suget egentligen är, det här med att sugsurfa är väldigt spännande. Försöka förstå vad som utspelar sig i kroppen.
Nu ska jag sticka ut o springa en runda!
Ha en underbar dag o sluta inte kämpa!

startade morgonen med att läsa här. För gårdagen var tuff. Orosmonstret kom och slukade mig och jag fick fäktas hej vilt med alla medel tillgängliga. Ingen lugnande dock. De tar jag till vid ångest.

Nu vaknar jag till tacksamhet över kopp kaffe och ingen baksmälla. Ingen långhelg för mig. Ingen oro över någon annans långhelg. Ingen ångest över någon annans ovilja att göra något trevligt. För jag mår inte bra idag. ( Insikt igår i samtal: jag ler när det är som sämst, tar till humorn, fnissar. Trodde det var ett tecken på återhämtning. Och på sätt och vis ja. Men ändå inte. Det är ett tecken på att jag mår riktigt dåligt. För dåligt.) Men idag ska jag vara nykter med mina barn. Hämmad av mitt mående men inget annat. Jag har planerat en mindre aktivitet med en vän. Som kan styra båten när jag kliver av. När jag stänger ner. Rullgardin för. Sen har jag helgen ensam. Vila. Vila. Vila. Lite sol. Promenad. Förpliktigat mig till att försöka klara av en dag på mitt "önske"schema. Träna meditation.

Ta hand om er idag.

Obs. Ett litet ettrigt medberoendeskav surrar i bakgrunden. För jag vet vad helgen kommer medföra. Men. Det är bara mitt eget beroende som vill ha uppmärksamhet. Låt det skava på bäst det vill. Gör ingen nytta alls dem tankarna. Inget jag kan eller ska styra över. Tillåter mig en aningens gnutta ledsenhet. Inget mer. Let it go.

De flesta mornar under mina nyktra 15 dagar har jag vaknat till på morgonen och först trott att jag är bakis. Har haft lite huvudvärk (säkert pga någon form av avgiftning) nästan varenda morgon.
Känslan från att först tro att man är bakis, vilket har varit fallet under lång tid till att vakna till ordentligt och inse att man lade sig nykter är så skön. Jag har inte gjort bort mig, inte sagt nåt dumt, inte sårat någon.
Tidigare tog det tag att sortera tankarna och gå igenom gårdagskvällen och ibland undra vad som hände. Skamattack!
Nu är allt kristallklart och ingen ångest och ingen börda ligger på ens axlar när man sätter fötterna på golvet och kliver upp.
Har som sagt varit lite trött och haft huvudvärk när jag vaknar men den är inget mot vad jag skulle ha om jag drack. Oavsett om jag druckit lite eller mycket så får jag alltid ångest dagen därpå. Oavsett om jag suttit framför tvn och druckit ”lagom”eller varit på party och druckit mig packad. Eller tvärtom! Mitt drickande blev ändå alltid förenat med dåligt samvete och negativa känslor. Blev bara destruktivt...

Tack så mycket för dom orden, kom precis lägligt, tvekar och ångesten över att jag lämnar honom är enorm idag.
Vår dotter sa igår när jag skjutsade henne att hon tyckte det skulle bli skönt och slippa allt tjafs. Hon sa till mig att stannar du för att du tror pappa kommer ändra sig, för det kommer han aldrig göra.
Jag känner att det här kommer bli bra. Kloka och fina ord från vår 16 åriga dotter.
Måste orka ta mig hela vägen fram och inte falla tillbaka nu. Skit tufft och gör fruktansvärt ont.

Försöker tänka hur det kommer bli utan oro över alkohol och utan ha någon som jämnt är svartsjuk som ringer och kollar vad jag gör.

Tack än en gång för att du skriver, betyder mycket.

Inatt sov jag lite bättre men det bästa är att slippa ångesten. Vaknar till sol, värme och fågelsång. Jag får inte slarva med bön tre gånger om dagen. Igår blev det bara två. Hon är lite sträng, min sponsor. Det är bra.
Idag får vi fira och vara stolta över vårt vackra land!

Det tar nog tid att landa i att inte ha någon annan som står i ens fokus hela tiden och då kan det ju kännas tomt.
Jag är ju inte där själv än, eftersom vi inte helt har flyttat isär än, men tänker att det kommer att bli en sån period för mig också när vi gör det efter midsommar. Framför allt i sommar när dottern kommer att vara på landet med mitt X.
Min plan är att jag ska ta hand om mig själv, träna, läsa, träffa vänner och tillåta mig att känna mig ensam ibland.

Kram till dig Skrållan!

Peter1970 för ett ärligt inlägg ! Eftersom jag också är en nykter alkoholist så känner jag igen allt !

Och till 5barnsmamman så vill jag bara säga : Du är absolut inte för hård !! Du och barnen är värda ett bättre liv ! Ta hand om dig !

har en alkiskompis som efter 8 år som nykter fick för sig att "testa lite" . Och som bekant så försöker vi ju dricka "ifatt" det vi varit utan under den nyktra tiden så för hans del kom han fort upp i 2 helrör vodka om dagen och höll på att dö på kuppen. Han fick intensivvård och en låååång behandling efter det men kom inte riktigt tillbaka till sinnesron som ett bra nyktert liv för med sig om man jobbar med sig själv.

Jag är rätt säker på att jag skulle dricka mig till döds om jag skulle börja igen.

försöker ge tillbaka av det som jag fick av "Di Gamle" som jag träffade i början, många riktiga veteraner !

Min första nyktra aa-födelsedag firade jag med att gå på ett aa-möte i internationella gruppen i Patong, Thailand. Där satt bla 2 gamla amerikanska gubbar, runt 80 år, som reste runt i Asien och besökte platser där de varit utstationerade som unga militärer. Båda hade en nykterhet på 40+ !! Och var oförskämt pigga och alerta !! Snacka om att jag fick en vitamininjektion av bästa sort !!

Efter det har jag mött ett gäng med oldtimers som berättat om sina misstag utefter vägen så att jag inte skulle göra om det som de gjort. Ett enkelt och billigt sätt att vårda min nykterhet : Lyssna !! Att lägga min vilja till handlingarna och ödmjukt göra som de gjort var en väldigt lätt väg för mig att få ett bra liv, misstagen var ju redan gjorda.

Idag är alkoholen inte en del av mitt liv men jag har lärt mig att jag inte får glömma vem jag är för då står återfallet på lur. Ett väldigt bra och enkelt sätt att påminna mig är att läsa här (finns alltid tillgängligt) och ibland skriva av mig om nåt skaver som jag inte får bort i huvudet.

Så häng på och gör det som är bra för din egen skull Strulan ! Du är den viktigaste personen i ditt liv !!

Kram !

Så skönt att få läsa det du skriver peter1970 så man få höra hur det är ftån den sidan. All heder till dig som har lyckats komma vidare och tagit tillbaka kontrollen över ditt liv igen.
Min man har haft så många fyllor de senaste åren och de håller inte bara sig till helger. Det är veckor i sträck. Nu senast 11 dagar med uppehåll i 5 o h just nu är han inne på typ 8:e dagen. Och då menar jag 70cl sprit om dagen=sover hela tiden och när han vaknar är han arg och aggressiv mot mig som ju är den onde och bara bryr mig om mig själv. Resten av den vakna tiden används till att cykla 1 mil till bolaget för att köpa mer. Jag får panik över alla pengar som bara rinner ner i strupen.
Sitt jobb som han har nu, ett sommarjobb, var han 3 dagar på och nu har han druckit i 1 vecka och sjukanmält sig. Jag får i gen stopp på honom så han kan nyktra till och åtminstone börja jobba på måndag. Det är så stressande