Senaste kommentarerna i forumet

Ett uttjatat ord, men du har varit en del av det sjuka beteendet som missbruk är. Precis vad Alanon är till för. Leta på nätet om du inte vet var du ska vända dig. Du behöver bli av med all ilska sorg m.m. som du bär på och att ta det med alkoholisten är inte rätt forum. Du behöver också hjälp för att kunna gå vidare. Du behöver fokusera på dig själv. Kan tänka mig att fokus under åren varit på din sambo/fru. Svårt, kanske t.o.m. omöjligt, att känna kärlek när man bär på så mycket negativa känslor. Alltså fokus på att själv tillfriskna och på att se dina behov och önsk i gar. Lycka till! Det kan bara bli bättre.

Tack för så värmande ord ?☀️

Jag blev så glad av ditt svar. Känner mig plötsligt stark och klok, istället för ynklig och sinnesbefriad. Beslutsamheten blir ännu starkare :) Trevlig helg!

Tack för din öppenhet <3 Jag trodde jag var ensam om de här dumheterna... Det är ju rätt patetiskt hur lättad man blir över att det finns fler :/ Kanske är det så att vi på något plan kämpar emot vuxenlivet, tyngden av ansvar. Ansvar över så mycket man egentligen står helt maktlös inför. Jag har kommit såpass långt i min navelskådning att jag ser ett tydligt mönster. Maktlöshet gör mig helt galen av raseri inombords. Det är den känslan som oftast ligger bakom självdestruktiviteten. Alkohol, mat, arbetsnarkomani... Allt är bara verktyg för att hantera den där maktlösheten. Riktigt usla verktyg. Måste hitta bättre.

Tack. Det är det svåraste jag gjort. Men också det mest självklara.

Du har insett att du inte längre vill vara den person du blir när du dricker alkohol och du värnar om de relationer som är viktiga för dig, genom att nu sätta en gräns och söker hjälp från flera olika instanser för att bryta det destruktiva mönster du hamnat i. Så modigt och klokt att söka stöd från flera olika håll. Att du nu också läser och skriver här ger dig ytterligare en chans att få stöd, igenkänning och kloka erfarenheter från andra i liknande situation. Även mitt i allt som känns nattsvart kan det vara fint att få dela det, du är inte ensam!
Nu kanske du redan har en plan för behandling när det gäller alkoholen, men jag kan bara nämna att vi också har ett nätbaserat program här på Alkoholhjälpen (anmälan görs via den blåa rutan på startsidan) som är hjälpsamt för många.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Härligt att höra!
Man blir som en ny människa efter att ha sovit en hel natt!?

Kramar
???

Vissa dagar bara är sådana, man måste bara genomlida dem. Men det är skitjobbigt och allt känns så meningslöst.

Men om man jämför den falska lindring som alkoholen skulle ge en just då, med den äkta glädjen över att vakna utan bakfylla, så är ju den senare upplevelsen värd så mycket mer!!
Så kämpa på, det blir bättre!?

Kramar
???

Hejsan Glasögon-Smurfen! Du skriver öppet och ärligt om din historia med ätstörningar och hur det har känts som ett medvetet val och inte en sjukdom. Nu har dessa tankar och beteenden återigen börjat ta alltmer plats i ditt liv i samband med att du dricker alkohol. Det blir en viktig drivkraft i din önskan om att förändra ditt drickande, eftersom drickandet också för med sig att du agerar på ätstörningstankarna och de börjar dyka upp allt mer även när du är nykter.

Vad insiktsfullt, viktigt och starkt av dig att "bekänna" det här. Dels tänker jag att det är viktigt för att du skriver ner det svart på vitt och att det i sig blir ett erkännande inför dig själv - du har inget val än att göra en helomvändning skriver du. Dels så tycker jag att det är viktigt för att normalisera att dessa tankar, känslor och beteenden är en del av många människors liv (i olika grad) och absolut även i åldergruppen 40+! Precis som du har upplevt så är det många som hittar lugnet och reningen som man kan känna i stunden efter en kräkning eller annan form av kompensationsbeteende, vilket ju är ganska likt det som gör att många dricker alkohol på ett problematiskt sätt. Sinnesbefriat är det långt ifrån, snarare helt och hållet mänskligt... Man upplever en obehaglig känsla och hittar ett sätt att lindra den som funkar jättebra i stunden, men på lång sikt kan konsekvenserna bli negativa med skam, sämre självkänsla, hälsoproblem eller så. Det låter verkligen klokt att du i nyktert tillstånd ser vilka förödande konsekvenser det skulle kunna få om du låter ätstörningen bre ut sig igen och agerar utifrån det. Du uttalar en beslutsamhet och motivation att förändra som berör och inspirerar. Du har verkligen tagit ett helhetsgrepp om det som orsakar dig lidande, sagt upp dig från en dysfunktionell arbetsplats bl.a. Starkt!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tack. Jag tänker kämpa. Men just idag känns bara allt så nattsvart.

Det du skriver, kunde varit jag. Känner igen mig i allt, har sån ångest och orkar knappt leva emellanåt. Önskar att jag kunde gjort annorlunda, men nu ska jag söka hjälp. Hoppas verkligen att vi lyckas med att ta oss från alkoholen. Finns ingen annan väg att gå. Om det nu har gått så långt att du blir ensam kvar så var egoist, ge inte upp, det är ditt liv, så ta tillvara på det<3

Jag har insett att jag har alkoholproblem. Och jag blir elak och triggar bråk samt beter mig otroligt dåligt när jag dricker. Jag har ingen gräns. Utan sårar alltid de jag mest bryr mig om. Har tagit kontakt med flera instanser för att få rätsida på detta. Inser också att jag har en depression, dödslängtan och ångest i samband med detta. Jag vill inte vara den här personen och jag vill kunna visa de runt om kring att jag klarar det här. Men jag är rädd att allt är försent. Rädd för att bli ensam kvar, utan någon vid min sida.

Tack för att du återkom till forumet och delade med dig av hur det har gått för dig, FlyAway30! Verkligen inspirerande läsning! Så klokt av dig att du sökte hjälp för din depression och att du håller på att hitta läkemedel som hjälper dig att må bättre än på många år. Det du var inne i då är en inte helt ovanlig ond cirkel där man dricker för att känna sig så deprimerad som man är, medan alkoholen ofta faktiskt istället kan förvärra det dåliga måendet. Men det är ju svårt att se alternativ till det när man är mitt inne i snurren. Så bra att du vågade söka hjälp!
Du har också träffat en ny partner, som du har vågat vara ärlig mot om hur du mår - klokt! Nu blir det nya utmaningar till hösten med en ny stad och en musikhögskoleutbildning som du har drömt om, vilken förändring.
Lycka till framöver och varmt välkommen att fortsätta skriva här om du vill, både i med- och eventuella motgångar!
Allt gott,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Se det som en viktig investering i dig själv, kanske den viktigaste någonsin. En investering kostar ju något men vitsen är att den ger utdelning! Du får lite vad du betalar för kan man säga.
Lycka till! Själv är jag på dag 5.

Vaknade med ett sug i dag. Suget var lite obestämt så där, en längtan att unna mig med något lyxigt och helst lite verklighetsbedövande. Förut hade jag börjat med att planera vilken flaska som skulle öppnas, och det gör jag inte idag. Jag har dag 38 i verkligheten idag. Visst kan jag kalla det för vita dagar eller nykterhet men...
Numera är dagarna fulla av färg och har krispiga detaljer.inte som förut i en ständig beige alkoholdimma. Och nykter vet jag inte heller om jag kan kalla det. Jag upplever att jag gör mer underliga saker nu. Jag upplever inte att jag har den kontrollen på mitt liv som jag hade då. Tränar på att ta saker mer med ro. Liksom - vad gör det om hundra år när allt kommer omkring?

Suget ja. När jag hörde hur jag tänkte om kommande fredagkväll så blev jag förbannad på mig själv. Varför ska det vara så lockande med en verklighetsflykt. Jag är gammal nog för att veta att livet är tråkigt ibland, och ibland orättvist och jävligt. Men det blir inte bättre av att jag lurar mig själv med att tro att jag kan ta ett glas vin. Inte ett normalstort ett i alla fall...

Så uppdraget i dag blir att skala av mig offerkoftan, och hitta fyra saker att glädja mig åt.

Det tog mig flera timmar att somna igår trots att jag kände mig trött. Delvis beror det nog på värmen och delvis kanske det beror på alla tankar som snurrar runt i huvudet. Men då får det vara så. När man inte "slocknar" av berusning utan istället går och lägger sig för att man är trött så är det normalt att en massa tankar dyker upp och behöver bearbetas.
Imorse bakade jag scones och bjöd barnen på frukost. Det var trevligt. Det är sånt som jag tänker göra men inte orkar i vanliga fall när jag dricker. Ord är bra men handling är bättre.
Ha en fin dag!

Vad modigt och klokt av dig att skriva här om ditt sug efter att dricka mer under graviditeten. Jag tänker att det vittnar om att du verkligen vill ditt barns bästa, även om det är en kamp för dig att hålla den kursen. Du har gjort en enorm förändring i och med att du blev gravid, då du slutade tvärt med både alkohol och andra droger. Det är verkligen starkt. I samband med att du blev deprimerad för ca en månad sedan har suget att dricka blivit allt svårare att stå emot och du har druckit 11 gånger. Det låter som att du står nära en ond cirkel av skuld och ångest, som kan göra att du blir så uppgiven att du bara vill dricka bort allt. Men det finns hopp och det finns hjälp att få, om du vågar söka! Antingen via MVC, vårdcentralen, en beroendemottagning eller inom kommunens beroendeenhet. Kanske skulle ett anonymt samtal till Alkohollinjen på 020-84 44 48 kunna vara ett mindre läskigt första steg?
Att söka någon form av hjälp tror jag ger dig och ditt barn störst möjligheter att må bra i framtiden. Hur går dina tankar, vad tror du kan vara hjälpsamt för dig?
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Nu har jag varit nykter i 218 dagar. Jag har inte fått ett enda återfall, men det är antabusen jag kan tacka för det.

På mitt senaste läkarbesök i tisdags bestämde jag och min läkare på beroendemottagningen att jag är så stark så vi tar bort antabusen från min behandling.

Detta känns både skönt men samtidigt lite läskigt. Nu måste jag ju klara mig helt ensam och bara förlita mig på mig själv. Men jag vill klara det! Jag SKA klara det!

Har ni som är eller har varit i samma sits som mig några tips? Hur ska jag göra för att minska risken för återfall? Alla tips mottages :)

Vad starkt av dig att reflektera över alkoholens plats i ditt liv, i en situation där alkoholen kanske har blivit som en livlina som under en period av mycket svåra och täta förluster har fått dig att orka leva vidare. Nu börjar du bli less på ditt ölande och på de fysiska konsekvenser drickandet har lett till och du undrar om det finns någon som kan vägleda dig. Här på forumet finns mycket stöd, kloka erfarenheter och pepp att ta del av. Det lättaste sättet för andra att kunna följa dig är om du startar en egen tråd. När det gäller annat stöd funderar jag på hur du skulle ställa dig till att ta kontakt med t.ex. din vårdcentral eller en beroendemottagning för att få hjälp att dra ner eller sluta dricka. De kan också hjälpa till ifall du skulle få abstinenssymtom om du slutar tvärt. Du har redan tagit ett viktigt steg åt rätt håll i och med att du har skrivit här och du har kommit långt i dina funderingar om hur du vill att livet ska se ut framöver. Varmt lycka till!

Och till dig Cykoz, som har startat den här tråden, vill jag också rikta ett varmt lycka till. Du har verkligen tagit ansvar för ditt mående och dina alkoholvanor på ett mycket klokt sätt. Du ser vad som är viktigt i livet och värnar om relationen till din pojkvän. Du står på dig för att få den hjälp som du har rätt till för att hantera den starka ångest som kanske ligger till grund för flera dåliga vanor. DBT är för många en otroligt hjälpsam behandling just för att hantera såna starka känslor, utan att hamna i destruktiva beteenden. Hoppas att du ska få mycket glädje av det i höst och att sommaren fram till dess bjuder på många stunder där du kan få glömma allt dåligt, så som du upplevde för några dagar sedan.

Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hoppas du fiskar och mår bra.
Önskar dig en fin helg// kram Strulan

Helg efter helg konstiga veckor med massa helgdagar mitt i veckan.
Skall hitta min egen gud som skall ge mig kraften, min fjortis vaknar i mig och skriker bara Lägg av din fjant.
Men tanten i mig är klok och säger nu gör vi som vanligt, vänder oss till naturen.
Så på morgonpromenaden, stannar jag vid sjön och sitter där för att få min kraft.
Behöver inte vara svårare än så att hitta sin kraft på sitt sätt tror jag.
Helgen blir lite farliga situationer men det blir väl hela sommaren, så det är att samla kraft och komma ihåg viljan att ha ett liv i ro.
Önskar er en fin helg med mod och kraft?❤️// kram Strulan

Han har fortsatt och supa, och han går till behandlings assistent en gång i veckan, bara för att komma ifrån jobbet säger han. Kommunen hade begärt drog test säger han, men det behövdes inte enligt den han går oss. Enligt honom har hon börjat klä sig sexigt och börjat ta på honom, och han triumpherar om att han sa ifrån, jag kan inte släppa det han sa igår kväll, en del av mig blev förbannad, jag vet inte om han sade det för att göra mig svartsjuk.
Jag blir inte svartsjuk utan bara trött. Om det är sant så gör hon tjänstefel eftersom han är i beroende ställning till henne. Över reagerar jag?,

Svårt att råda hur du skall göra, men känner spontant gör en plan.
För ärligt är man ju inte världens bästa mamma med vin i kroppen så det kan ju bara bli bättre.
Men sök igen på vårdcentralen, var ärlig så du får hjälp.
Ta hjälp av AA eller annan organisation, använd självhjälpsprogramnet som finns här.
Många kramar och styrka till dig// kram Strulan

...med ett destruktivt beroende, som skänker lindring av både det ena och det andra, för stunden, gör en inte per automatik lycklig tänker jag.

Mitt kära snus, som gräver hål i plånboken, stör mig för att mitt beteende stör mig (snusar SJUKT mycket), luktar illa, ger panikkänslor om det tar slut vid fel tillfälle osv osv + precis som a är kemiskt beroende framkallande, har jag haft uppehåll i från i perioder, korta och långa. Var jag lycklig och befriad initialt? Nope! Kändes mer som om jag själv slaktat min bästa vän, gjort slut med min mest intima partner, slängt min napp på Skansen...sorg och saknad. Ingenting g var kul!

Samma känsla, saknad och ödesmättade ”aldrig-mer-känsla” tror just jag en får som ett brev på posten när en slutar med någon form av centralstimulerande skit, som initialt lyfter en i stunden, fast vetskapen om att efter lyftet...ramlar en ned...

Somliga lyfts av befrielsen från allt en slipper, somliga pendlar, andra sörjer.

Jag önskar att du bara ska få må bra, klara göra val som ger dig hållbarhet och minskar livets orosmoment.

Må du få en fin dag just idag ?

Modigt och klokt av dig. Jag har berättat för mina närmsta vänner om mitt problem. Skulle bli bjuden på öl häromdagen för att jag har hjälpt en vän men det blev glass istället :)