Senaste kommentarerna i forumet

Har levt som medberoende. Sen successivt blivit risk/missbrukare själv. En extremt jobbig process. Som aldrig tar slut känns det som. Får väl acceptera att livet är så här. Vad jag menar med att du har rätt är att: det tar ett bra tag att komma underfund med anledningen till att en dricker på ett ohälsosamt sätt. Att våga möta anledningen är inte jättelätt. Det blir upp o ner. Och upp o ner. Huvudsaken är att en försöker. Ser problemet [det är inte alla som gör, kan inte] vågar ta itu med det. Bit för bit. Och fortsatt vågar möta det. Lite till. Och lite till. Oavsett bakslag. Nederlag. Fortsätt. Fortsatt framgång oavsett bakslag. Det går framåt! ❤️
Det är viktigast! Faktiskt. ❤️

Känner mig allt annat än stark många gånger. Men jag vet vart jag måste gå. Men många gånger med sorg i hjärtat. Men tack Troja?

Intressant fråga. Värd en egen tråd. Hur blev du konfronterad Strulan? Om du vill berätta vill säga... Har heller aldrig blivit misstänkt/ifrågasatt trots att jag ”gjort bort mig” ett antal gånger.

Det är svårt Troja, att börja tänka på sig själv. Vad vill jag, vad vill jag göra. Fokuset har ju varit så länge på den som dricker. Nu får vi börja vårt egna liv. Där vi själva står i centrum?

Jag försöker att inte se det hela som misslyckanden, utan mer nödvändiga uppvaknanden... Utan dem skulle vi inte gå framåt i vår självinsikt. Jag har tex insett att det inte bara handlar om att sluta dricka vin, utan det är mycket jag behöver jobba med gällande mig själv om jag på riktigt ska få ordning på mitt ”sug” efter bedövning och ro i själen. Och nu är jag redo att gå igenom den processen. Det var jag inte för ett år sedan, även om jag slutade dricka. Eftersom jag valde (japp, helt medvetet valde med avtrubbningen som mål) att börja igen så har insikten värkt fram. Det räcker inte att avstå vinet.

Tror inte att en har valet att välja något när en befinner sig i ett risk/missbruk. Ens egen "riktiga" person har försvunnit. Det enda som är prio ett är att fortsätta döva/dämpa eller vad det nu är som är anledningen till att en tar till alkoholen. För ofta för mycket.
Vet inte vad som krävs för att en person ska komma till insikt eller nå sin botten. För att nå förändring. Det jag tror är att den enda som kan göra detta är person själv. Det spelar ingen roll vad "vi" runt omkring gör,känner, eller säger. Det enda som händer är att "vi" mår sämre. Det är deras ansvar. Deras jobb att ta tag i sina problem. Finns ingen som kan göra det åt dem. Det enda en kan göra är att sätta gränser (vilket jag jobbar på just nu)
Kämpa på.
Hur vill du ha det? Hur vill du att ditt liv ska vara? ❤️❤️❤️

Idag nykter. Dock inte igår. Imorse frågade barnen hur jag mådde. Jag fattade inte varför förrän de förklarade att jag betett mig oroväckande, frågat samma sak flera gånger i rad osv. Jag mindes inte detta alls. Nu känner jag mig rädd på allvar. Jag vet att jag druckit mycket dagligen i flera år efter jag fick beskedet om min hjärnsjukdom. Dock blir väl mina symptom värre när jag dessutom dricker. Jag verkar inte tåla alkohol på samma sätt längre. Och jag märker aldrig när jag passerar den där gränsen när jag tappar både minnet och kontrollen. Jag tror min botten är nära och jag behöver bara se mitt ansikte i spegeln för att bli påmind om när jag ramlade ur sängen i fredags och slog mig i pannan. Imorgon blir det AA för mig igen. Längtar faktiskt dit. Jag ska klara det här. Jag måste kunna se mig själv och barnen i ögonen igen, utan skam och skuld.
Just nu dricker jag maskrotste. Det är inte särskilt gott men tydligen nyttigt...

haha, hörde detta uttryck i en komediserie på SVT. ”Jag dricker inte varje dag, inte på måndagar, det är sunkigt”! Så det uttrycket tar jag med mig idag! Nu blir det Loka. Har absolut inget sug, så idag känns det bra.

Välkommen hit och lycka till??

Ångestmoln ingen fara att fråga. Jag fick väl många sjukskrivningar, sen tror jag många arbetsgivare vet men väljer att blunda. För de har rehabiliteringsansvar vilket innebär en del jobb för dem.
I efterhand så är jag tacksam, men just då ville jag dö.
Kram Strulan

Jag har inte följt programmet här, men önskar dig all lycka! Skriv gärna hur det går.

Ja, det har gått drygt två veckor och det känns som en betydligt längre tid. Mitt besök hos vården gick väl. Jag försökte vara så ärlig som möjligt, men minskade nog ner på antalet glas per vecka. Oavsett så är det ju mitt beteende jag vill ändra och beteendet var jag ärlig och transparent med. Överväger läkemedel. Tack för att du delade dina erfarenheter, Tackohej.

Ni som blivit avslöjade av er arbetsgivare, hur gick det till? Drack ni på arbetstid, kom kraftigt bakis till jobbet eller hög frånvaro? Jag har aldrig någonsin blivit misstänkt av min arbetsgivare trots stundtals alldeles för hög konsumtion, en del sjukfrånvaro med kort varsel etc. Har ofta tänkt att ”hjälp nu fattar dom” men aldrig- menar självklart inte att jag är duktig på något sätt eller så (om någon skulle missförstå). Bara nyfiken på hur det gick till för er! Styrkekramar

Exakt så här känner jag också...jag vill kunna vakna en lördagsmorron utan att känna bakfylla, ångest m.m minnesluckorna har blivit värre och värre med åren...styrkekramar till dig...

Har kommit på att jag fyller snart 40 och dricker alldeles för mycket. Det tär på min familj. Dricker för jag har ångest rättså mycket men det blir ju inte bättre men för stunden känns det bra! Vill inte att min dotter ska hata mej i framtiden. Kram det hade varit härligt att kunna prata med någon! Kram på er från en som inte gillar sig själv längre

Om någon mer säger ta en whisky så blir det bättre, klappar jag till den personen.
Blir mer än kinkig när jag får feber, så nu stänger jag in mig i stugan tills jag blir frisk.
Vill tipsa om en podd som jag lyssnar mycket på Beroendepodden, många bra samtal där.
Så diet denna veckan är isglass och halstabletter.
Hoppas ni har en bra dag// kram Strulan

Ja det är mycket om honom det handlar om. Va han gör, hur mycket han är ute, osv osv.

Jag inser att jag har mycket att jobba på...
Det förstår jag...

Jag har i perioder svårt att förstå att han väljer ett skit liv istället för ett bra o hälsosamt liv.

Jag har känt rätt, att han vill gå ut jämt o dricka, och det kände jag redan när vi va ett par, hur tråkigt han verkade tycka de va att komma hem då. För han ville nog vara ute så här mycket som han är nu, varje kväll, varje dag i veckan. Missköter sig, sitt hem,

Minns att jag klandrade mig själv för bråken, men nu ser jag att det var inte konstigt

Va stark du är skrållan
Mitt i alla känslor har du tagit till dig just dig.
?

Blir alldeles varm i hjärtat, får mig att kämpa ännu hårdare för att komma dit. Så tack för du skänker oss hopp och dina ord❤️

börjar alla tankar med hur bra det skulle vara med några drinkar, att vakna till liv.
Dag 3 idag och jag börjar fundera på om jag verkligen har styrkan och viljan nog att sluta.
Suget kommer allt för snabbt tillbaka nu för tiden och jag vet inte hur länge jag orkar att kämpa emot den här gången.

Det är dag 3 för mig också. Önskar dig lycka till!

Precis så är det! Så oerhört tröttsamt, hur många gånger ska man orka misslyckas... känner mig deppig idag. Är dag 3 idag

Känner så igen mig! Det är dag 3 för mig! Hoppas på att kunna leva helt nyktert, börjar med 100 dagar dom mål! Men en dag i taget ❤️

Hör är lite tankar, det du känner är rätt. Du har rätt till dina känslor runt alkohol. Håller på att separera från min man som dricker.
Jag stängde av mina känslor för min man när han drack. Kände ingenting. Och man blir så trött på hur dom blir, hur dom går och hela dess väsen när dom druckit.
Det som fick mig att må lite bättre var att jag planerade egna saker när jag inte stod ut med hans fylla. Så man kommer bort lite. Får perspektiv och fylla på med ny energi.
Just det där att dom vill argumentera och inget man gör är rätt, det känns igen. Min man blev mer och mer även den sura och dumma, när han var nykter också. Och sedan är det ju ingen idé att prata med någon som är full.
Ibland kändes det nästan skönt när han äntligen fått i sig dom där ölen och somnade.
Du känner dig ensam i det här skriver du. Finns det någon du kan prata med om detta? Någon vän, släkting? Det lättade för mig när jag berättade för mina barn. Sedan finns det ju anhörigstödjare för oss som går brevid en alkoholist.

Har väl äntligen insett att det är dags att lägga ner alkoholen! Jag dricker inte jätteofta men när jag gör det så blir jag alltid för full! Minnesluckor och jag har en förmåga att bli otrevlig mot min sambo (verbalt) vilket jag sen har extrem ångest över! Det är inte värt det! Så idag är det dag 2... för mig är det allt eller inget så mitt mål är att inte dricka alls, 2-3 öl är inget jag kommer kunna hålla mig till för då blir det alltid mer...
Hur går det för er andra som vill sluta helt?