Senaste kommentarerna i forumet

För ditt inlägg.
Så himla bra och klokt skrivet.
Sånt stärker mig och min självkänsla oerhört mycket och att jag också gjort rätt vägval i livet och det är att leva nyktert.

Ha en fortsatt fin söndagkväll!

Att det går fint att hålla sig nykter... och så tänker man att man kanske bara inbillade sig att alkoholen var ett problem... Man testar litet, och det går bra ett tag. Sedan smyger sig gamla mönster på en, och så inser man igen att alkoholen ÄR ett problem. Undrar hur många gånger man ska dansa den dansen... Nåja, varje insikt måste ju leda oss vidare mot klarhet, eller hur? Kämpa på!

Det har jag också provat, men då dricker jag bara mer... Jag blir oerhört frustrerad av alkohol och struntar hellre i att dricka alls om jag inte når ”rätt avtrubbningsgrad”, och nu handlar det om 3/4 flaska vin för att nå dit. Men allt oftare tar jag ett glas till sen, bara för att... Jag vet inte. Hämningarna har släppt och omdömet farit genom fönstret, kanske. Skulle säkert fortsätta dricka ännu mer, om jag inte började kallsvettas och må illa. Helt otroligt att jag kan se mönstret så tydligt och ändå inbilla mig att jag vill dricka vin. Det är nog det som är ”sug”.

Jag lyckas hålla mig nykter en tid, sedan trots att jag livat mig själv och andra att aldrig mer dricka (och menar det) så liksom lurar jag mig själv, får för mig att jag kan hantera det och minsann har rätt till att dricka om jag vill. Det går bra ett tag, sedan tar ångesten över och det spårar ur med alkoholen... minnesluckor, sårar den som står mig närmast.

Jag vill liksom bara fly från mina känslor, är en oerhört känslig person som tar in så mycket liksom, till slut orkar jag inte hantera der och då dricker jag.

Har lyckats vara nykter 3 månader drygt innan, sedan kom alkoholen sakta tillbaka i mitt liv. Nu står jag här 2 dagar som nykter, vill lyckas med minst 100 dagar, helst för alltid. Är så oerhört rädd för att misslyckas bara.

Jag är så imponerad av er alla som kämpar och känner igen mig i så mycket ❤️

Så hette jag ju! Mirabelle :) Nu är jag Glasögon-Smurfen, för det är så jag känner mig... Som en besserwissrig perfektionistisk know-know-it-all... :P Kram

- Vad är det bästa med nykterheten Dee?
Jag sitter tyst en stund i telefonen. Min f.d vinpimplande väninna, den kvinnliga varianten av "Grannen" i Beck har alldeles nyss i telefonen sagt en mycket djup sak. Nyktert. Hon har sagt att hon verkligen funderat sedan hon nåddes av att jag "tagit tag i mitt liv" som vi så många gånger alltid lite skämtsamt sagt på fyllan.
Att ta tag i sitt liv behöver väl knappast definieras, ni fattar själva.
- Det bästa med nykterheten? svarar jag till sist med en känsla av att någon lagt en kunglig mantel på mina axlar och givit mig ett stort förtroende. Jag vet att hennes fönster var öppet ikväll liksom, jag hörde det på något underligt vis i tonen i telefonen. Jag fortsätter lugnt, då jag funderat ut mitt svar under ett par sekunder ".. Det bästa med nykterheten är helt klart att jag inte känner att jag behöver dricka på sinnesstämningen jag är i."
- Hur menar du Dee? Dricka på känslan liksom?
- Ja... rätt och slätt vad det låter som. Jag har liksom kontakt med den riktiga Dee nu. Dee´s känslor. Jag känner och jag tillåter mig själv att känna. Accepterar liksom.
Det blir tyst i luren en kort sekund så jag fortsätter:
- Jo, men jag har haft under de senaste åren så enormt svårt att tackla känslor. Bra känslor, som till exempel när man gillar någon, eller det har gått bra med nått man rott i hamn. Då har jag druckit för att "fira" och spä på den känslan ytterligare. Att få pika i glädjen liksom. Andra gånger har jag druckit för att jag är ledsen och vill fly från det som gör ont inombords. Har jag varit likgiltig så har jag druckit för att inte va så jävla plan, för att få känslostrecket att röra på sig, skit samma i vilken riktning.
- Okej.
- Det funkar ju ett tag. Men till sist får man bara ångest, så var det för mig i alla fall, och där har du det igen. Ångest är någon form av känsla i kroppen = dricka på det med och få ännu mer ångest, kemisk ångest, sen har det liksom bara tuggat på i det spåret.
Jag fortsätter:
- Så det bästa med att vara nykter är att kunna få känna känslan av att känna, för mig är det en ynnest och något jag när jag har bra dagar, som i dag, kan göra att jag får hybris nästan (haha) Idag har jag gått runt och myst och fått en kick av att bara ha känt mig glad och att jag har grejat det här i 6 månader utan en droppe nu på torsdag. Att äntligen efter 6 månader kunna känna att jag får vara glad, jag kan fira inombords, jag behöver inte höja sinnesstämningen med alkohol, jag är bara nöjd just nu! Och tacksam!
-

Vissa dagar är det så överjävligt kämpigt, det kom smygande efter 4 månader nykter och varför har jag ingen aning om. Jag antar att det har till bearbetningen att göra. Andra dagar går det plättlätt. Det svänger så otroligt fort, det kan diffa på ett par dagar/en vecka.
Jag har lärt mig en hel del av mig själv och hanteringen av de svårare stunderna, beslutet om att vara nykter har aldrig ifrågasatts till den yttersta nivån, absolut inte, men stundom undrar jag vad allt det här är värt och vad som skulle få mig att verkligen tippa över, men jag är så jävla medveten om det att det känns som att jag har chans att se det om det skulle komma.
Dagar som denna är ju lite mer skönare att leva i. Det är då jag verkligen bidar min tid åt reflektionerna kring nykterhetens fördelar och jag ägnar dagen åt att tänka att jag är extremt tacksam över vad den här resan gjort med min självbild, men också med hur jag behandlar mig själv inombords, främst mentalt men också fysiskt.

Aldrig det där första glaset.
Aldrig leka med elden du ändå aldrig kommer kunna tämja.
Aldrig övermod.
Bara ödmjukhet.
/Dee

Ja det är en skitsits. Det finns 2 orosanmälningar. Men fler på hans dotter (inte mitt barn) som bor där. Vill ju helst att vi ska komma överens utan att gå till rätten, vet ärligt talat inte om jag orkar. Har varit 3 turbulenta år och har fullt upp med att få livet att funka med fokus på att försöka må bra. Men det går sådär... mitt barn är 5 år, vill verkligen vara hos sin pappa. Ikväll blev jag så förbannad då det märktes tydligt på barnet att pappan pratat med hen om att vara där alla helger/ledig tid. Hur tänker man när man försöker påverka barnet? Vi har kommit överens om 0 tolerans när barnet är där, men kan inte lita fullt ut på att han håller det. Men ibland känns det som att exet använder barnet som ett sätt att hantera sin abstinens. Som att han absolut vill ha barnet de gånger han vill dricka och klarar att inte göra det för att JAG har satt gränser. Har ni beslutat om vv umgänge fast du har ensam vårdnad? Hur gjorde du? Tog du bara kontakt med en familjejurist? Hoppas det funkar när din dotters pappa kommer hem, förstår oron. Den försvinner aldrig. Har du pratat öppet med din dotter om problemet?

Japp, klarat dagen och kvällen. Varit och tränat ikväll. Nu en macka och en Loka crush. Känns bra idag.

Alltså, så mycket klokskap det finns på detta forum. TACK! ? Ni får mig att känna lite mindre skam.

Skam är en naturlig känsla. Tack och lov har jag aldrig skadat någon annan än mig själv när jag druckit. Är så tacksam över att mina barn hann bli vuxna innan mitt drickande eskalerade och tog över en stor del av vardagen.

Visst gäller En dag i taget. Klokt, simpelt, enkelt. Även om vi vet att det inte alltid är så. Men det är ett bra utgångsläge. Ska försöka anamma det igen.

När jag tänker på att påverka någon i fel riktning handlar det om att inge hopp om att vi kan dricka ibland, även vi som har druckit oss till ett beroende. Erfarenheten visar att så tyvärr sällan är fallet. De flesta av oss kan helt enkelt inte det. Märk väl att jag skriver de flesta.

L-glutamin är en aminosyra som hjälper vid sug. Tror att det i första hand har använts för sockerberoende, men har visat sig fungera bra även mot alkohol. Jag skickar efter det från ett nätapotek, får inte skriva varifrån här, men googla så hittar du/ni det. Förvånansvärt bra för många. Själv löser jag upp cirka en matsked i vatten och dricker på fastande mage cirka 30 minuter före frukost. Inget varmt får intas samtidigt. Många tar det flera gånger om dagen, då suget sätter in.

Ska våga mig på att uppdatera lite oftare. Håller med om att man inte måste kommentera i allas trådar. Så gjorde jag under en lång period, ville önska alla nya välkomna och ge uppmuntrande ord till var och en. Men det höll inte i längden. Förstås. Så typiskt mig... Men ni ska veta att jag tänker på er. Mycket och ofta. Särskilt alla vänner jag fått under de snart två år jag hängt här. Skrivit och gråtit. Fått inspiration och en hel del skratt. Kommit framåt gång på gång. Som sagt, här finns så otroligt mycket klokskap. Ni är otroliga.

MIRABELLE! Det måste ju vara du. ? Som jag har funderat över hur det har gått för dig. Du har varit saknad. Precis som Skillnad, som nu heter Skillnaden, dyker du upp och överraskar. Tråkigt dock att det inte gått som du föresatt dig. Dock - det här är en process och alla lyckas inte första gången. Inte andra eller tredje heller för den delen. Hoppas verkligen att du stannar ett tag och uppdaterar. Gillar skarpt ditt sätt att skriva.

Nu blev det två inlägg samma dag. Blev så glad över era kommentarer, så ville genast skriva något.

Tack för att ni finns. Tack för att vi finns för varandra. Vad var det nu min käre M sa efter ett av mina återfall... Tillsammans är vi varandra. Det stämmer, så är det. Forumkärleken är stark. Alla vet hur det känns - på ett eller annat sätt. Visst, vi gör vår egen resa, vilken kan se ut på många sätt. Men en sak har vi gemensamt - kampen mot vår fiende och vän Alkoholen.

Kram på er

Har också tänkt mycket på det här med sug och abstinens. Har ju tidigare trott (i min enfald) att det är jag själv som VALT att dricka alkohol. Att jag VALT att gå till systemet. Nu tänker jag inte så längre. I mitt fall så har jag ett sug som måste stillas. Ett begär. Jag vet att jag inte borde och att det är skadligt att dricka den mängd jag gjort.
Och ändå gör/gjorde jag det. Man vaknar på morgonen och tänker: Idag ska jag inte dricka, jag måste dra ner, det börjar bli farligt osv osv. Framåt eftermiddagen är förnuftet som bortblåst och plötsligt är man på väg hem med en kasse.
På senare år har jag verkligen försökt att dricka måttligt. Tänkt på det varje dag. För mig är det nog ett kraftigt sug som gör att jag inte kunnat låta bli. Gillar egentligen inte att bli full, ändå blir jag ju det. Har provat att köpa alkohol med låg procent för att kunna dricka som andra och inte ”tippa över” efter ett tag och få sug efter mer och sen till slut bli packad. Efter två-tre glas får jag bara begär efter mer...Blir som fixerad. Det måste väl vara sug?

resulterade i att jag blev sjuk. Så imorgon blev det glo i taket. Men jag fick göra något med mina barn, på mina villkor. Och det kan jag bära med mig. Att blicka bakåt gör också att jag kan se vad jag har nu. Som jag inte hade då. Mitt depressiva grubblande är inte bra. Men det konstruktiva bearbetandet är. Fortsätter kunna se friheten i att vara ensam. Till skillnaden från rädslan för att vara själv. Vilken skillnad från bråddjupet. Jag som var så fruktansvärt övertygad om att jag aldrig någonsin skulle orka.

brukar vanligen vara förknippad med enorm trötthet och lite ångest efter helgens drickande.
Det är väl den enda dagen som jag tidigare lättast har haft att ev hålla vit.
Lättast och lättast, har väl hänt några att jag att jag låtit bli iallafall, pga enorm baksmälla.
Nu är jag jättetrött och längtar efter sängen men av helt andra orsaker än alkohol.
Har varit ute i solen stort sett hela dagen. Tidig Långpromenad med matsäck, lunch på uteservering (lättöl till maten, slog till med två) fika med vänner nu på kvällen.
Fullt upp med andra ord. Kände ett litet sug där på lunchen i solen, men tog min kalla lättöl och suget klingade av. Det gäller att ha något gott i glaset när de andra dricker vin och öl till maten. Tur att jag gillar öl, för alkoholfritt vin är ju ingen hit.
Sommaren och semestern är en förrädiskt tid att försöka sluta dricka. Många fällor och lockelser. Gäller att stålsätta sig och ha en strategi och plan klar, känner jag.
Känner mig rätt redo ändå...

Jag har ofta läst om ”suget efter A” här på forumet... Jag vet inte om jag någonsin känt ett sug efter A. Inte sådär som jag kan bli helt galet sugen på pizza, för att det är så förbannat gott. Efter mycket funderande har jag kommit fram till att jag egentligen inte ens tycker om alkoholhaltiga drycker. Vin är det jag dricker, men inte tycker jag det är speciellt gott egentligen. Första glaset tar ofta emot till och med... Men om man smuttar slinker det ner, och andra glaset smakar inte så tokigt. Varför i hela friden dricker man då??? Jag har kommit fram till att jag helt enkelt dricker för att bli berusad, avtrubbad. Inte redlös, bara ta udden av... livet. Och så har det nog alltid varit. Och det är därför lagom blir mer... mer blir mycket... och mycket blir ännu mer över tid. För den där sköna avtrubbningen infinner sig inte lika lätt. Är det DET som är ”sug”, längtan efter avtrubbningen? Själva alkoholen i sig är jag inte så särdeles sugen på... I ärlighetens namn.

...som en groda utan ben. Jag ska försöka att inte logga in här så fort något går åt helvete för det får jag bara äta upp. Gårdagen var nykter för jag blev så chockad utav mitt fall från sängen. Idag kände jag mig övertygad om att förbli nykter ända tills det magiska klockslaget 15.30. Det är som om att vi automatiskt på något sätt kommit överens om att det är första klockslaget på dagen som är ok att ta första glaset. Igår googlade jag på AA möten i närheten, veckans sju dagar. Idag bryr jag mig inte alls. Jag skäms varje gång jag loggar in här. Just då, i den sekunden som jag loggar in och skriver något känns det helt 100% ärligt och rätt. Men en stund, en dag, en vecka senare så känner jag mig bara misslyckad, som en bluff som försöker övertyga mig och er andra om att NU, Denna Gång, Idag så kommer allting ändra sig. Jag inser ju att jag inte är ensam om det. Det naturliga är väl att man slutar logga in här och skriva. Ja, så blev det denna gång. Igen. Önskar er alla allt gott!

Tack Nordäng67 ❤️

Jobbigt när dom där dagarna och stunderna av sorg kommer! Så maktlös man är inför beroende, både den som är beroende och dom som lever med en beroende person. Du är stark som ändå vet ditt mål och din väg och bara kan vara i sorgen när den kommer! Imorgon är en ny dag och då känns det säkert bättre ♥️

Long time no see... Nu minns jag inte vad jag kallade mig då, men tror det klingade franskt och började på M. Jag vågade mig in här igen idag, efter att jag lämnade forumet utan ett ord för ca ett år sedan. Ledsen för det. Jag har tänkt på er alla. Men jag avgjorde att jag kunde ”dricka normalt” trots allt, och ville inte påverka någon åt fel håll. Eller så kanske jag förberedde mig för att återuppta mitt vinande i soffhörnet i lugn och ro... Vem vet. Det är där jag har hamnat igen iaf, med vinglaset i soffhörnet. Nu tänkte jag resa mig igen. Ska vi försöka tillsammans igen? Kram

Det var drygt ett år sedan jag hängde här. Jag var osäker på om jag verkligen hade alkoholproblem eller om jag var nojig. Avhållsamhet var inte outhärdligt, mer grådassigt och trist. 100 dagar helnykter utan problem. Följt av att bara ta ett glas vin eller två vid restaurangbesök. Strålande. Jag lämnade forumet när det pågick en del tjafs jag inte orkade ta del av. Och så kände jag mig litet larvig som hängde här och skrev som om jag visste något om alkoholproblem. Det var ju uppenbart att det gick alldeles för lätt för mig att förändra mitt drickande till något hälsosamt. Men så sakteliga smög sig gamla mönster på igen. Stresshantering med vinglaset i soffhörnet. Ensam. Att inte kunna slappna av och ”få tyst i huvudet” utan det där vinet. Nu kan jag dricka en hel flaska själv på en fredag eller lördagkväll. Bara för att få ro i själen. Så nu är jag här igen. Jag börjar i rätt ände den här gången. Har sagt upp mig från arbetsplatsen där den psykiska ohälsan härjar och den ena efter den andra sjukskrivs för utmattningssyndrom. Med följden att vi som fortfarande står upp får axla bördan de inte längre kan bära, plus vår egen. Efter semestern vänder jag blad. Och då vill jag vara nykter.

I dag blev en ledsam dag. Var och fixade vid vårt gemensamma hus, som så småningom ska säljas. Mannen gick att prata med, men kände mig så ledsen när jag tänkte på vårt hus. Saker vi gjort med huset. Drömmar vi haft. Vill ju inte tillbaka till det vi hade, med fylla och jobbiga saker. Men ändå känner jag en sorg. En sorg att mannen offrar allt för alkoholen. Att beroendet har en sådan makt. Tankarna kommer ju också, har han någon annan. Men egentligen kvittar det. Jag vill ju gå mot mitt nya liv. Att kanske i framtiden träffa någon som bara älskar mig. Som sätter mig först.
Ja sorgen känns stor i dag.

Du skriver att man inte kan hålla sig nykter om man bara fortsätter att leva och bara plockar bort alkoholen. Det har du extremt rätt i. Det måste till en förändring och ett arbete med sig själv. Det är nog det viktigaste. Sen blir det en naturlig del att plocka bort alkoholen. Bra skrivet!!

Roligt att läsa att din väg fört dig till glädje, lugn och frihet. Det känns också fint att möta dig och heja, när vi möts på stigen.

Jag vill också gratulera dig till 26-5 resultatet!! Du har gjort det fantastiskt bra när du inte har släppt efter och tagit Alkoholdjävfulen i handen alla gånger han försökt intala dig att ni går bättre hand i hand. Du går ju så mycket bättre och stadigare själv.

På återhörande!!

Jag tycker inte att man sviker någon om man dricker. Man faller inte. Man är inte svag. För då ligger det ju nära att man inte är riktigt ansvarig för det man gör.

När man däremot uppför sig illa, sårar sina kära, ljuger, stjäl eller slår sönder någons saker eller till och med ger sig på någon verbalt eller fysiskt, då ska man skämmas. Det är då man har gjort bort sig som människa. Och alla de där försyndelserna, sker ju oftare och lättare när man är berusad.

För mig varit bra att prova det där med "En jädra dag i taget". Löftet heter inte " Ett helt liv i taget". Nykterheten är ett aktivt val vi tar varje dag. Är det inte så??
Man avstår inte från alkohol för att kolla hur duktig man är. Det gör man väl för att det har försämrat livet.

Så för mig har du inte gjort något fel, Vinäger. Du är fortfarande en föregångare för mig och jag har mycket att lära fortsättningsvis.

Jag önskar dig en fin dag, där du känner att du tar rätt beslut för dig själv. Fortsätt gå framåt och ta hand om dig!

Dagarna rullar på. Jag har klarat mina mål bra veckan som gått. Druckit ett glas vin efter en perfekt dag i onsdags. Upp på morgonen på torsdag och tapetsera ett rum. Det blev fint.
Sen vart det bjudning torsdag kväll. Då vart det tre glas vin under loppet av en hel kväll med middag, spabad och umgänge med trevligt folk. Kvällen avslutades med en liten whiskey när vi kom hem. Det var en fin kväll det med. Sen ingen alkohol alls under helgen.

Jag börjar tro på att jag kan dricka måttligt. Det verkar vara en bra väg för mig att bestämma mig för vad som är rätt tillfälle att dricka, och att aldrig känna mig berusad. Men; Det där har ju många trott på tidigare och inte klarat, så jag sätter mig inte på den höga hästen. Jag fortsätter tänka att jag faktiskt måste arbeta med förändringen fortsättningsvis. Utvärdering sker först i mitten av augusti. Det kommer ju lite festligheter och semester däremellan. Så det är bara att fortsätta kasta in blåa bollar och inte bli karsk och vårdslös.

Tidigare skrev jag att jag helt enkelt ska prova att be Alkoholdjävfulen att hålla käften, när han börjar med sina små försåtliga förslag. Det var en bra tanke. Är man bara snabb och säger "Håll käften på dig", så lägger han ner och smyger undan. Det gäller helt enkelt inte att låta honom börja med sitt smöriga snack.

Det har varit en fin helg och jag hoppas att ni andra som också kastar in blåa bollar, har det bra och trivs med livet utan fylla och bakisångest!

Vänd på dina eventuella skamkänslor och tänk hur du själv så många gånger peppat och stöttat andra här inne på forumet med samma besvikna skamkänslor...
Det är mänskligt att känna skam för att man svikit sig själv eller andra. Om man inte gjorde det så hade man varit en psykopat...
Eftersom vi alla härinne känner skam när vi gjort något vi inte vill så är vi ju normala, eller hur?
Och därför ska vi inte förminska oss själva när det svajar.
Vi ska kämpa vidare för detta är ett långlopp för många medans andra klarar det lite snabbare. Märk väl snabbare och inte bättre...

Vinäger, jag känner igen mig så himla väl i dig och jag har precis som du druckit den senaste tiden.
Och det är ingen annan härinne som triggar igång mitt sug, det kommer bara från min egen ångest och oro
Nu har jag bestämt att jag ska göra ett nytt försök och jag känner samma motivation som i höstas då jag höll 49 dagar.
Önskar dig allt det bästa och hoppas att du tittar in här ibland så man vet hur läget är. Man behöver ju faktiskt inte följa allas trådar och kommentera. Det kan ju bli en stress i sig.
Glöm inte att rummet här heter "Förändra sitt drickande"
Och visst har vi förändrat vårt intag sedan vi startade här Vinäger!

Kramar och lyckoklöver till dig!
??????

Tack för boktips! Både Robert Laul och Rebecka Åhlund har ju varit gäster i Alkispodden!