Senaste kommentarerna i forumet

Vad hände igår egentligen? Jag ser i historiken i mobilen att jag pratat i telefon med tre olika personer. Minns inget. Var ute på en promenad, kanske sprang en runda. Minns inget. Träffade en person och grät, skickade konstigt meddelande till en annan. Minns inget. Gud vilken ångest.

Jag tänker att jag inte ska köpa mer A. Måste sluta innan något hemskt händer. Att något värre än det som redan har hänt händer.

Hoppas att allt är bra med dig//kram Strulan

Fint att läsa hur bra du mår, det ger inspiration och styrka// kram Strulan

Det allra värsta med mitt förhållande till A är ångesten. Ångest och djuptgående skam över att jag är en så dålig människa som inte klarar av att dricka normalt. Tänker på alla gånger jag lett personalmöten bakfull, skyllt på min pollenallergi om någon kommenterat mina rödsprängda ögon, treo-rör i väskan, kastat tomflaskor och tömda bibbor på olika ställen i stan (för att inte min man ska märka nåt), bankande hjärta av skräck för poliskontroller...

Jag har oftast druckit ensam (min man är ofta på resande fot i sitt jobb). Känslan när vinet lägger sig som bomull runt hjärnan och jag får vila är det jag längtat efter. Skönt just då, men morgonen efter... Fruktansvärt!

Nu vaknar jag tacksam och längtar efter en kopp kaffe. Känner mig fri. Fri, stolt och oändligt tacksam. Ingen mer ångest.

Läst lite av din tråd, har så många frågor till er som lyckats.
Så skickar iväg en hög och hoppas du orkar svara?
Visste du sista gången att nu kommer jag lyckas?
Vad var det största hotet?
Lyckades du behålla dina relationer till familj, vänner osv?
Många frågor som poppar upp
Kram Strulan

undrar hur många undersökningar som gjorts där man konstaterar samma fakta : Är jag alkoholberoende så är det helnyktert som gäller ! Och att de kommer fram till att nykterhetsgraden efter en viss tid är ungefär densamma efter en behandling hos alla, dvs ca en tredjedel helnyktra, ca en tredjedel tar ett återfall men rättar sen in sig i det nyktra ledet och den sista tredjedelen super ihjäl sig.

http://www.accentmagasin.se/forskning/helnykterhet-effektivast-mal-vid-…

Detta skrämmer mig, att plötsligt är man där med glaset igen och dansar med Draken igen.
Starkt av dig att vakna upp och resa dig igen.
Kraft och mod till dig// kram Strulan

Hm... bra tanke. Aldrig! Aldrig. Aldrig? Svårtolkat ord. Jag hoppas naturligtvis att mitt livsval att inte dricka A såsmåningom ska bli till en lugn, skön självklarhet. Så här bra som jag mår när jag är spiknykter varje dag vill jag fortsätta må. Än så länge är det en nygammal känsla av ”wow, va jag är stark och klok” men jag vet av erfarenhet att det kommer bli en vardag då jag tidigare har trillat dit, eftersom jag tror att jag är värd det där ”koppla-av-glaset” som alla andra kan ta.

Är dock helt övertygad om att många dricker exakt som jag har gjort (kanske tom mer) och inte anser sig vara i någon farozon. Jag är tacksam över att ha haft styrkan att höja blicken från min egen stolthet och se problemet. Det ständiga påfyllandet, längtan efter ruset, ångesten dagen efter osv

Så aldrig, never ever? Ja, idag skulle jag säga ja. One day at a time. Förnya det där beslutet i tacksamhet varje morgon så tror jag det går. /Sofia

80-talet fanns flytbojen Bränningen till salu. Annonserades flitigt i den press som då faktiskt kom ut på kvällen.
Tillverkad helt i rostfritt med fina böjar på ståndarröret för att kunna kroka i tampen.....skrevs det :-))
Bara en tanke som dök upp när du skrev om bojen :-))
(Och nej ! Jag köpte ingen !! Hade redan en egen då :-)) )

Jag har tillkommit som ny deltagare, men jag har läst hela din tråd sedan du började och har uppskattat att du skriver.

Ja, det är så konstigt att Alkoholdjävjulen alltid föreslår sig själv som livsfixare, tröst och rena spaanläggningen för själen. Och hur snällt och gärna man vill tro på det, fast man vet att det inte är riktigt sant.

Jag är med dig. Nu inte tyst och anonym, utan högst delaktig och verklig. Allt läker. Visst är det så, men det gör ont ett tag.

Har fantiserat och motiverat mig flera gånger med att jag skulle gå in här efter ett halvår igen och berätta hur bra allt går med mitt nya stabila liv, men det gick inte hela vägen.
Jag har trillat i diket och det svider verkligen hårt att erkänna det. Det jobbiga är att man aldrig riktigt förstår hur det gick till när man alldeles nyss hade allt under kontroll.
Men, det är såklart ingen rymdforskning denna gången heller. För mycket trevligheter, sommarkänslor och anledningar att "fira" som tillslut ledde till att jag trampade över mina regler. Vips så satt jag där hemma i soffan och den hemska, hemska rösten var tillbaka. Bara lite för jag måste bara slappna av.. tar tag i det snart.. det är inte så illa än.. Sneglade på barskåpet och smidde planer precis som förr hur jag skulle komma åt en flaska utan att min sambo märker. Samtidigt som kriget i huvudet pågår. Jag ska inte, jag ska inte, jag SKA inte. Men bara ikväll, bara ett glas, en liten skön kick, domna bort och sjukna ner i sitsen med alla problem bortsuddade för en stund..

December var senaste smygglaset med sprit, då den gången för att få tillbaka harmonin i huvudet och rädda ett pepparkaksbak med barnen. Fram tills i förra veckan, då tog jag det igen. Det där dricksglaset som borde signalera så starkt att det är på väg utför branten igen.
Igår vaknade jag till igen, den fruktansvärda rösten som jag aldrig någonsin skulle få närma mig igen var tillbaka. Jag balanserade verkligen på branten, var så nära att börja sträcka mig mot skåpet när sambon nickat jämte mig i soffan men jag vågade inte riktigt. Krigade lite till i huvudet. Jag SKA inte. Jo fast bara ett glas ikväll. Sen..
Jag gick in i badrummet, hade tagit av mig tröjan för det var så varmt inne. Tittade på mig själv i spegeln och plötsligt nådde jag mitt förnuft. Jag är ju smal igen, tappat över 10kg sedan december. Snygg, nyklippt, skägget ansat. Mått så bra. Stressen som försvunnit, motivationen till livet som kommit. Hur kan den här rösten i huvudet fortfarande få en plats efter allt jag vunnit tillbaka!!?

Jag klarade det igår. Jag vann igen. Upp på hästen. Ut i löpspåret och svettas tillbaka endorfinerna. Jag vet hur man gör, jag har gjort det förr. Nu kör vi vidare!

Hoppas ni som fanns här förr, som kanske kommer ihåg mig, att ni mår bra och kommit vidare. Tänker på er ofta, denna platsen var en stor del av min vändpunkt då, förra gången. Nu borstar jag av mig gruset och vänder igen utan att blicka mera bakåt. Alla kan trampa snett och så har vissa en gammal stukning som värker lite igen men det kan, det ska, läka igen.

Kramar

Fem liter vin i veckan kommer förmodligen inte leda till någon behandlingskrävande abstinens. Du är inne på andra nyktra dygnet och verkar vara helt okej. Sen gör du rätt i att skippa tanken på Oxascand. De löser ingenting och gör ingenting lättare. Tillnyktring ska helst ske utan läkemedel, så långt detta är möjligt. B-vitamin är först nödvändigt om du har leverpåverkan. Men lite extra vitaminer och mineraler kommer göra dig gott. Drick även mycket vätska, rör på dig, ät ordentligt och tillåt dig att vila och sova. Kroppen och själen behöver läka nu.

Fortsätt bara framåt, det kommer att kännas skönare snart!!

Kan du ta in att aldrig dricka? Aldrig någonsin? Det är stort. Troligen för stort för de flesta.
Jag tyckte på ett sätt att det var skönt att säga till mig själv första tiden. Det gav en trygghet som lindrade ångesten. ”Det är lugnt, jag kommer aldrig att behöva känna så här igen”. Men allt eftersom tiden gick och måendet kom tillbaka så har jag varit tvungen att välja att inte dricka. Jag får om jag vill. Det är inte ett beslut för hela livet. Jag får sen men nu väljer jag att inte göra det. All evighet gick inte ihop med begynnande känslor av att jag nu är i bra form. Konflikten blev för stor. Tanken fanns ändå där, och det måste få vara okej att tänka så. Sen får jag. Men jag väljer ändå konstant att fortsätta. Men valet blir lättare och lättare, med förhoppning om att jag inte ens behöver välja på sikt.
Men jag kan säga att de där två glasen ALDRIG blev två glas i längden för mig heller. Jag har det inte i mig att kontrollera mitt berusade jag.

Som inte hämtade honom! Dels för att rätt person skall ta konsekvenserna men mest av allt för att frigöra tid för dig! Visst har du roligare och viktigare saker för dig än att ta hand om en man som uppför sig som en strulig tonårsson!? Fortsätt gå din egen väg! Kram

Ska kolla på det!! Alltså självhjälpsprogrammet. Tack då försöker jag genomlida..har ingen lust att fara 4 mil ta Apotek

Välkommen hit ett bra första steg, här kan du få stöttning och pepp.
Är säkert bra att ta b och dvitaminer. Blir du för dålig måste du söka hjälp, kan vara farligt. Men annars är det bara att genomlida de första dagarna, hemska men de går över och blir bättre.
Finns ett bra självhjälps pogram här, kan vara bra att använda det.
Kram Strulan

Dagens insikt. Egentligen borde beslutet vara hur enkelt som helst. Det gäller ju bara att aldrig någonsin dricka det där första glaset. Inte ens om jag blir bjuden. Inte ens om ingen ser mig. Inte när jag är bortbjuden. Inte när vi har gäster... Hur svårt kan det vara?

Gillar liknelsen med att A för mig är som en allergi. Dricker jag ett glas så aktiveras en mörk kraft inom mig och alla kloka, nyktra insikter blir som bortblåsta. Varje gång jag börjat dricka A igen efter mina nyktra perioder har föregåtts av några dagars inre övertalning om att jag nog inte har några problem. Att jag ”bara” är en riskbrukare nån gång då och då. Att det bara blir lite för mycket ibland...

Det är svårt det där med oss välfungerande. Vi med de polerade fasaderna. Vi kan lura alla. Vänner, familj, tom oss själva.

Men återfallen lär oss hur det faktiskt är. Att det där med att bara ta ett par glas för att koppla av aldrig bara blir ett par glas. För mig blir de två tänkta glasen alltid en hel flaska... Alltid. I smyg, hymmel och hemlighet. Det är inte friskt.

Tack alla ni för att jag får dela min nakna berättelse med er.

Fattar inte hur jag ska skriva på denna sida..är ny här Tryckte på ny Forumtråd men hittade endast ny rubrik Tips ngn? Jag har inte druckit sedan 2 juni kl 21. Är orolig för abstinenssymtom...behöver jag köpa Bvitamin? Har druckit sa 5 l vin i veckan..usch vad hemskt det ser ut i skrift!! Men nu vill jag verkligen sluta..min kropp mår inte bra av det..jag är yr och har snabb puls vid ansträngning Vad tycker ni? Ska jag köpa B vitamin? Vill inte ta Oxascand. Otänkbart att söka vård på VC

i nykterhet. Fortsätter skriva här för att kunna gå tillbaka och läsa när jag tvivlar. Vill sätta ord på hur bra jag mår dessa dagar som jag har lyckats och även kunna läsa raderna som skrevs när jag valde att börja skriva här igen. Vill komma ihåg känslan av skam och total hopplöshet jag kände efter att jag druckit för mycket alldeles för länge. Får inte glömma för om jag glömmer kommer jag hamna där igen.
Minnena kommer att blekna och jag kommer tänka: -det går nog bra att dricka lite nu. -Min alkoholism kanske bara var en inbillning.
Dessa tankar kommer förr eller senare, det vet jag. 14 dagar är ju ingenting. Är ännu ny i nykterlandet.
Eller jo, det är 14 bra, och nyktra dagar jag är stolt över.
Men de ska bli fler, många fler.

God morgon alla ni som vill använda livet till något bra!
Dagarna går så fort och jag önskar att de skulle vara dubbelt så många under den här vackra tiden på året. Sen kan det gärna spurta på mellan november och mars istället. Mulet, varmt och grönt ute. Snart dags för en promenad med bästa kompisen.

Idag ska jag skriva lite om sug. Jag har alltid lust att dricka vin när jag har jobbat klart några pass och ser framemot ledighet. En sån dag var det igår. Men det var ingen sån där bra dag. Den kändes mest bara vanlig och då ingår det inte vin. Det är slut med det nu. Men flera gånger under eftermiddagen och kvällen så tänkte jag att det nog skulle vara gott.

Fick små försiktiga förslag av Alkoholdjäfvulen. Han hängde på i bilen och tyckte att vi kunde väl stanna vid systemet och handla ett enklare vin, om det nu var så att jag skulle vara pimpinett och inte öppna fina rödvinet eller goda bubblet som jag har hemma. Jag svarade bara helt lugnt:
- Nä, de där rödvinet är tänkt för en bättre middag och det blir det inte idag. Och bubblet kan du glömma, A-Jävel! Vi har väl inget att fira? Det är några dagar kvar till födelsedagen.

A-djävfulen höll låg profil, men trodde att han kunde vänta ut mig. I matbutiken smög han bakom och mumlade;

-En god folköl var väl inte så farligt? De har ju både folköls-IPA och belgisk lager!

-Men vafan, Alkoholdjäfvulen...... Nu får du ge dig!! svarade jag trött. Såg att de hade alkoholfritt bubbel till extrapris och lade ned en flaska i korgen. Alkoholdjävfulen började bli rätt fundersam och en smula orolig;

-Alltså, allvar! Har du blivit en torrboll? Fattar du inte vad du missar? En kväll med mig som är redo att förgylla kvällen med muntrationer och avkoppling!!

När jag kom hem med matkassen och hunden, försökte han en sista gång med det där tjatet om rödvinet.

-Vi kan väl avsluta kvällen på ett trevligt sätt iallafall? Du, Hjärtegullet, du kan ju korka igen och spara resten sen? Älskar du inte mig längre??

Det var där han gjorde bort sig på riktigt. Jag tycker inte om såna som inte kan ta ett nej. Jag tittade på honom och undrade varför jag hade hängt med den där typen så många kvällar? Mindes honom som lång och snygg med blixtrande leende och dansanta steg, liksom redo att bjuda upp och köra värsta partyrejset. Framför mig stod en liten lönnfet snubbe med grådassig hy, bittra fåror i ansiktet och taskig andedräkt. Lite gnällig röst, hade han också.

Alkoholdjäfvulen dröp av och jag fick vara ifred med chipsen och hunden. Vovven och jag såg en dokumentärfilm på SVT- play som heter Raggare, eller nåt liknande. Det handlar om ett gäng bilburna ungdomar som krökar och svinar allt vad dom kan. Det var en bra dokumentär. Den var både rolig, men väckte äckelblandad medkänsla. Se filmen!!

Jag skriver ned det här för att kunna gå tillbaka och minnas, ifall jag vimsar bort mig framöver. Ifall jag ramlar ned i diket eller hamnar i mörker där vägen inte längre syns.

Idag blir det en fin dag igen!

Välkommen till oss här på alkoholhjälpen. Ser att du startat en annan tråd också som handlar om att du ska ta emot hjälp idag. Av ovanstående att döma har du haft en riktigt tuff natt och jag hoppas att den här dagen kommer med hopp. För det finns hopp. Idag kan bli en vändpunkt. Du skriver att du är rädd för det som kommer ske nu och jag gissar att du har en tuff tid framför dig. Respekt för att du skriver här och gör dig själv mindre ensam. Modigt och starkt att söka stöd mitt i rädslan.

Berätta gärna hur det gick på mötet, många här har varit där du är nu och andra är i liknande situationer.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Det ligger nog mycket i det du säger.
De flesta tänker nog mest på sig själv.
Tack för dina stärkande ord!

Godmorgon Femina!
Har läst din tråd i morse (har läst tidigare också). Jag är så glad att du skriver härinne. Beundrar människor som skriver sådär brutalt och ärligt som du gör. Jag vill ju ”vara duktig” så jag skriver bara när det går hyfsat... tillbaka till dig, du skriver att du blev orolig för att du inte mindes och jag kan känna igen mig i att det är svårt att veta hur det slår när msn dricker. När jag har druckit mycket en period så blir jag väldigt lättpåverkad - det går fort. Det kan skrämma mig.
Du skriver ofta att du inte vill sluta, men vill du fortsätta? Jag vill inte bli nykterist, men jag vill verkligen sluta dricka över riskgränsen. Eller varje dag. Eller för mycket. Och sluta att använda a som medicin.
Funderar lite på att du skriver att du inte vill sluta... för dina resonemang har jag i mitt huvud när jag dricker. Det gör inte så mycket, behöver det... Fast jag vet ju att jag inte mår bra i längden.
Ver inte egentligen vad jag vill säga med det hör inlägget. Du har skrivit så mycket om ditt liv och och jag skulle önska att du fick må bra. Att din man fattar hur illa det är ställt och bestämmer sig för att sluta. Jag som slutar, börjar, slutar, börjar märker hur jäkla dåligt alkohol är som medicin för måendet. Kontraproduktivt.
Ha en bra dag Femina, det är du värd.

Bra jobbat med 4 dagar och fortsätt kämpa! ?

Alltid skönt med uppmuntran?

Idag är det dag 4 igen och jag ska kämpa denna gång och hålla min impulskontroll i schack.
Vill inte fly in i den falska dimman utan stå fast i verkligheten och ta livet som det kommer.
Jag har ju fått så många bra förebilder härinne på forumet som vittnat om precis samma känslor för alkoholen som jag har.

Ni har ju fixat att hålla er nyktra i åratal och då måste jag ju också klara av det...
Jag ska klara av det!!
Jag längtar just nu efter att få den första nattens riktiga sömn. Vet att den brukar komma efter en veckas nykterhet.

Kramar
???