Senaste kommentarerna i forumet

Vi tar en dag i taget och ångrar ju aldrig en nykter kväll?
Kolla listan här på forumet på allt man kan göra när man har långtråkigt.
Styrka och kramar till dig!

??????

Vi tar en dag i taget och ångrar ju aldrig en nykter kväll?
Kolla listan här på forumet på allt man kan göra när man har långtråkigt.
Styrka och kramar till dig!

??????

Jag vaknar idag på dag 5 och sovit bättre ?
Ha en fin dag?

Kramar
???

Du är full av hopp och övertygelse och det känns som ett bra utgångsläge tycker jag.
Skönt att du har en sponsor som stöd.?

Nu kämpar vi???
Kramar
???

Uppe med tuppen! Visserligen har jag sovit lite oroligt i natt igen men jag är ju åtminstone nykter.
Min Sponsor har gett mig vissa förhållningsregler. Jag ska ringa henne en viss tid varje dag för ett kort samtal. Jag ska gå på minst tre möten i veckan och be till "Gud", "En högre makt" eller vad man själv kallar det, tre gånger per dag. Be om hjälp att klara nykterheten och lite tid för daglig reflektion. Jag tycker hennes krav på mig är rimliga. Hon ger sin erfarenhet vidare till mig som en gång tidigare hjälpte henne tillfriskna. En vacker dag kan det bli min tur att erbjuda någon min hjälp. Jag gillar tanken med "pay it forward". Det finns en film med samma namn som jag sett flera gånger som jag blir väldigt berörd av. Att leva i den tanken måste vara befriande för själen. Lär dig ta emot hjälp och betala tillbaka genom att ge hjälp till någon annan, utan att förvänta sig något tillbaka. God karma!

Jag har inte orkat skriva. Är i en liten svaj. Känner mig ledsen. Osäker. På allt. Håller mig nykter. Går hos terapeuten. Känner mig ensam. Alla dessa känslor. Kämpar på. Tränar. Läser. Försöker.
Vill ha ork och glöd. Nåt saknas.
Hoppas du mår bra? (jag har inte läst här heller...?)

Ska testa det där med att skriva ner. Tror det kan vara en bra grej som skulle passa mig.

Halloj! Jag har funderat hur det gått för dig sedan du slutade skriva här. Det var roligt att höra ifrån dig igen. Kampen mot alkoholen är en livslång strid. Jag har tänkt blivit normal drickare och det går lite siså där. Vissa gånger funkar det kanon bra men andra blir det för mycket av giftet. Min hjärna vet att jag mår bäst av allt inte dricka alkohol överhuvudtaget. Samtidigt pågår kampen där inne om att nu skulle det var läge för en pilsner och ett glas rött. Ja, visst kan det vara mysigt och gott om det inte blir fyllekalas. Totalt sett dricker jag väldigt mycket mindre än för ett år sedan. Forumet har gett mig en helt ny syn på alkoholen men jag är inte redo ännu för att lägga av helt. Tanken på hel nykter finns dock i min hjärna men är inte redo att implementeras. Jag fortsätter förhandlingarna med mig själv ett tag till. Du är alltså inte ensam om att kämpa.
/ Mrx

Det är dag 4 idag! Känns inte svårt att avstå än, men jag har inte varit i någon av mina typiska risksituationer ännu. Är så ledsen för mitt förhållande hänger på en skör tråd pga mitt osunda förhållande till alkohol. Vill verkligen vara nykter för alltid och jag är så livrädd för att jag ska sumpa det IGEN! Ska gå till AA på fredag, har varit där några gånger och det har känts ok, det blir verkligt liksom att man har ett problem. Men jag litar inte på mig själv alls även om der känns hanterbart. Har inte något fysiskt beroende men det känns som att alkoholen har haft över mitt liv, tänker konstant på det- antingen hur bra det känns att inte dricka också att det går bra, alternativt att jag börjar fundera på om jag ska ”unna mig” alkohol. Allt som är trevligt och mysigt är så förknippat med alkohol, så hemskt egentligen. Ska försökta hitta någon aktivitet att ägna mig åt så jag får tankarna på annat, yogar och promenerar en del men det räcker inte. Ska försökta börja springa ock läsa böcker också. Vill vara närvarande men det känns som att det blir övermäktigt efter ett tag, som att min hjärna behöver en time out genom att dricka. Har så svårt att hantera mina svängande känslolägen, mode positiva och negativa känslor blir liksom övermäktiga.

Är en bra motivation första tiden. Men det som är så bäst med ångest är att den går över. Det är också nackdelen med den som enda motivation.
Testa att skriv ner hur ångesten känns och hur du mår av den etc i en dagbok eller något så du kan påminna dig om varför du inte vill bli kompis med den igen.
Försök se fler fördelar du får på köpet, det är helt ok att ”nörda ner sig” i nykterhet. (Men inte att pracka sin visdom på kompisar, det brukar inte vara populärt). Men läs på vad du kan förvänta dig för förändringar och hur din kropp mår toppen av att vara utan. Det är lite ”power” i att vara nykter. Kontroll. Stabilitet. Friskhet. Känns ibland som ett straff men oftast som en belöning. Du får många tips här men eftersom vi dricker av olika anledningar och befinner oss i olika situationer, så får du experimentera för att se vad som funkar för dig.

Jag ligger på rygg i vattnet på den strand jag drev i land på bland vrakbitarna av min båt som sänktes i stormen.
Då kämpade jag för mitt liv, kämpade för ett värdigt liv, tog mig upp hostande och fräsande ur det salta vattnet.
Sedan dess har jag hållit mig på land. Ibland går jag ner i vattnet, då jag har kontrollen och då det inte blåser storm och vågorna är otämjbara.
Det är sällan tyst och lugnt på stranden, trots att jag oftast som oftast är helt själv här.
Det är ett ständigt sorl av tankar och känslor som pågår kring stormarna och vrakdelarna, de lugna vattnet, de höga vågorna, strömmarna och tidvattnet.
Det är liksom aldrig tyst.
Men så idag när jag kom till stranden och började min morgon, låg vattnet spegelblankt och solen sken, några stackmoln gled förbi.
Jag tittade ut mot horisonten och andades in den ljumma luften.
Långsamt vadade jag ut i det turkosblåa vatten som jag en gång för 179 dagar sedan klev upp ifrån med tacksamhet att livet valt mig - eller var det kanske tvärt om?
Jag la mig på rygg, flöt runt och bara njöt.
Och det var tyst. Det enda som hördes var det knäppande, bubblande ljudet under ytan.
Inga pågående diskussioner i mitt huvud, ingen tanke på nykterheten alls, ingen längtan efter alkoholen, ingen känsla av att behöva ha kontrollen och granska min omgivning för att ligga steget före, inte en enda tanke på varesig beslut eller räknade dagar eller något.
Bara lättnad i kroppen.
Och det måste vara såhär det är att leva för en frisk människa utan allergi/anafylaxi mot alkoholen, låg jag där och tänkte.

Gick upp ur vattnet. Tog min pinne och skrev ner det jag är tacksam över idag i sanden, innan kvällen blir till natt.
* Tacksam över att en hel arbetsdag bara få koncentrera sig på det jag håller på med. Just här och nu.
* Tacksam över att vara accepterad men också att kunna få vara medmänsklig, en i gänget och att känna empati.
* Tacksam över att jag får äga min tanke och tid, att inte tanken är att hinna dricka eller över när jag får dricka nästa gång igen. Det är frihet det!

Nej, nej Glitterflickan, snälla känn inte att du måste peppa mig! Det var inte så jag menade. Om du tittar in här och skriver så blir jag glad, oavsett om du peppar eller om du själv behöver stöd. Kan jag på något sätt vara ett stöd för dig så är jag gärna det. Förstår att du har det jobbigt nu, så kan det vara ibland. Livet har sina svackor, så är det bara. Försök att vara snäll mot dig själv. Imorgon är en annan dag du vet, inget är kört. Ta en dag i taget.
Mitt mål denna veckan är att inte dricka förens på fredag, och då såklart i måttlig mängd... men jag tar en dag i taget, nykter idag iallafall.
Kramar till dig!

Nu är jag hemkommen från AA mötet. Jag är SÅ tacksam att få tillhöra en sådan fin grupp! Jag har dessutom skaffat mig en sponsor idag för att få mer hjälp att klara den här resan.
#Sisyfos Tack för ditt inlägg. Det är inte förrän nu jag börjar överväga ett nyktert liv. Tidigare har jag försökt dra ner drickandet utan att lyckas. Alkoholism är en förnekelsens sjukdom. Lägg till dålig självkänsla, besvikelser, orättvisor, ensamhet och självömkan så inser ju vem som helst att det är svårt att sluta dricka. A är ju vår snuttefilt, vår bästa vän tills en dag när A istället blir vår värsta ovän som bara urholkar oss, gör oss oberäkneliga, opålitliga, elaka och berövar oss livsglädjen. Min nya resa startade idag och jag känner mig försiktigt hoppfull och nyfiken.
Dags för en kopp kamomillte!

I dag på dagen har det varit en bra dag. Har känt mig stark. Var och pratade med anhörigstödjaren. Så skönt att få stöd och råd.
Men nu i kväll känner jag mig tom. Och ensam. Mannen kom förbi i kväll. Det känns som vi inte pratat färdigt. Inte blivit färdiga med vårt förhållande. Men ändå vet jag ju att jag inte vill tillbaka. Kanske att det känns konstigt att inte känna att han bryr sig. Tror jag måste hålla mig borta från honom för att kunna läka. Annars slängs jag tillbaka till hur det var när vi hade det bra, och glömmer allt det andra. Känns också tomt i huset, vårt hus som var menat för oss.
Ja det går upp och ner.
Nej, nu måste jag gå framåt på min väg.

Har varit spelberoende. Nu beroende av annat.

Ja jag vill gärna peppa dig Lavie! Men vet inte om jag fixar det. Inte ikväll varje fall..
går sådär för mig. Har satt upp mål osv, tror att jag vet hur jag ska tackla alkoholen, men tror du jag följer mina råd?? Nix, inte idag och inte igår. Vill jag inte? Just nu känns d inte så.. är trött, har mkt att tänka på.. kram

Det är som du skriver,inte lätt att älska mannen i sitt liv när man kan hata honom i nästa stund..det är skitjobbigt att ha denna känsla..Jag vet !!!

Det är verkligen en hemsk känsla att inte minnas någonting. Vill aldrig mer vara med om det igen. Önskar dig all lycka också.

Grattis till ditt år! Tanken på ångesten får mej att aldrig vilja dricka igen!

I över 10 år har jag misshandlat min kropp. Jag ser ingen framtid men ändå så vet jag att jag har 40 år kvar, kanske mer om jag sköter mina kort rätt. Det är åtminstone vad statistiken talar om för mig.
Idioti! Jag vet. Varför fortsätter jag?
Insikten finns..men viljan? Totalt borta.
Det här sätter käppar i hjulen för min drömmar.
Jag har knappt berättat om mina drömmar för någon, men ändå ser många min talang. De påtalar gång på gång att jag måste satsa på det. Och jag vill göra det så gärna
Men jag kommer ingen vart då jag ständigt dras ner i träsket. Det gör mig avdomnad, avtrubbad, likgiltig.
Orkeslös. Så jävla orkeslös..
Var, hur, när ska jag orka hitta styrka?
Mina nyktra perioder är korta och sällan. Varför de inte håller längre än de gör är därför att jag upplever allt som så tråkigt efter ett tag.. allt blir så jävla tråkigt. Och då är det inte värt det längre. Då börjar jag dricka igen för att få känna glädje.
. Romantiserar alkoholen, har alltid gjort.
Den lyfter mig lik väl som den kommer att fälla mig!
Styrker mig likt den försvagar mig.
Ger mig liv likt den en dag kommer att dräpa mig.
Alkoholen är allt som är bra med denna värld, och den är allt som är dåligt.
Det finns inget mitt i mellan.
Hur ska jag orka?
Jag, som de säger har så många år kvar.
.?

Idag på min fjärde dag nykter och allt känns värdelöst.
Vet inte varför jag skriver det egentligen.
Men kanske för att om jag lyckas den här gången så kan jag ha något att se tillbaka på en dag. Kampen som förhoppningsvis har tagit mig till ett liv fri från beroende.

Så fint att dela med oss, all lycka till dig i livet❤️

Programmet är riktigt bra, man får titta på sig själv.
Så styrka till dig // kram Strulan

Lider med dig, det är ett helvete och det blir ju tyvärr värre och värre att nyktra till efter längre perioder.
Hur länge drack du i sträck innan du slutade?
Håll ut. Det blir bättre.

Vad ska jag säga... det är inte lätt just nu. Jo inga problem att låta bli drickat, men kroppen reagerar med allt den har! Jag mår riktigt, riktigt röv. Lyckades sova middag, drömde feta mardrömmar och vaknade svettig och abstinensgalen. Hade som tur var inventerat sockerförrådet så jag tryckte i mig ett par små cremebullar och livet återvände något. Men fyyyyy! Ont överallt, huvvet, kroppen, magen... jaja, bara bita ihop!