Senaste kommentarerna i forumet

Bra skrivet! Tack för en trevlig läsning.
:-) om så san relation.

Bra att du hittat hjälp både på kliniken och här på forumet..Ja alkoholen kan ge oss dåliga konsekvenser oavsett nationalitet, kön,religion, hudfärg etc..Som tur är finns ett botemedel..Att avstå substansen..En dag i taget, ibland en stund i taget..?

Nu var det längesen jag var här, behöver nog tillbaka hit igen för att ta del av andras upplevelser o se att det ör mycket som är likadant.
Mannen har haft en dipp på 5 veckor med stora mängder alkohol och ör nu nykter sen två veckor tillbaka. Han har blivit av med jobbet, men lyckats få timmar på en ny arbetsplats med en snäll chef. Han försöker kravla sig tillbaka igen o har nu oxå påbörjat en utredning om att han är misstänkt bipolär. Är det vanligt? Fler som har erfarenhet av det?
Vad händer nu med honom o alkohol? Han är omhändertagen av beroendeteamet i stan som ringer, gör hembesök, o bevakar att han nu oxå tar antabus.

Vi har mötts på dansbanorna lite då o då, dansat en hel del o det har visat sig att han inte alls förstår att vi bara är kompisar. Det kom en dyr present, utöver alla fina vackra ord i sms, o förstås även visad svartsjuka för att jag visst pratade med någon.
Har lämnat tillbaka presenten, sagt att jag vill inte träffa honom, inte dansa med honom o att det blir inte vi igen.

Jag är inte tillbaka på ruta ett men jag hade nog hoppats på att jag /vi hade kommit längre. Det känns verkligen som att jag står o stampar på samma ställe. Kommer liksom ingen vart.
Jag ör inte lika arg längre, inte heller lika kär i honom, det gör ju att det känns lättare att distansera sig. Men jag vill att han ska må bra, o vill hjälpa till, men fick till mig igår att det bästa är att lämna helt. Bryta helt.
Jag har mailat honom, han har mailat massor tillbaka men jag har inte nappat på alla hans erbjudanden.
Nu ska jag jäklar i mig klara detta o bryta en gång för alla.

Jag har lyckats hålla mig någorlunda nykter i lite mer än en månad nu. (Med undantag till en kväll då jag vart lite smått påverkad) Till en början hade jag stark motivation för att aldrig mer dricka. Jag visste dock att det före eller senare skulle avta. Vilket det gjorde, tanken att ALDRIG mer dricka går inte. Det vore tortyr mot mig själv. Jag tycker det är kul att festa och måste ändå medge att en av mina bästa utekvällar var när jag inte drack en droppe alkohol! Dansade hela kvällen och tog bilen i lugn och ro hem, vaknade pigg och glad utan bakis ångest. Problemet dock, jag känner inte genuin lycka för något. Alltså jag tvingar mig själv att gå ut och röra på mig, läsa intressanta böcker, lära mig laga mat, går på språkkurser men INGET gör mig så lycklig och upp i varv än tanken på att dricka ett glas vin. Får ett rus i kroppen av bara tanken på alkohol när jag är riktigt sugen. I lördags stod det mellan att dra ut med tjejvännerna och festa eller stanna hemma. Jag hade så mycket energi, kliade i hela kroppen att gå ut, men jag lyckades övertala mig själv att det inte var en bra idé. Sprang ett varv runt kvarteret istället, mitt på natten, tog en dusch och städa hela badrummet. Det tog emot som fan. För samma ögonblick jag bestämde mig för att inte gå ut och dricka så försvann ruset i kroppen och blev till irritation.

Önskar verkligen jag kunde hitta något som får mig så lycklig och full av rus som tanken på att dricka. Men hittar inget. Visst finns saker att distrahera tankarna på alkohol men dessa saker gör mig inte lycklig. Så svårt att förklara, hoppas någon förstår..

Bra att du har tagit beslutet att ta itu med ditt drickande!!
Visst känner vi igen Alkoholdjävfulen. Den där insmickrande och lömske jäveln, som säger att allt ska bli så skönt och bra, "bara vi får rå om varandra en stund".
Jo, jag tackar jag. Sen grinar han och står i, när han inte får uppmärksamhet nog. Pockar och lockar och håller på.... Det konstigaste är att man tror det är man själv som bestämmer hur relationen med honom är. Jag trodde på det alldeles för länge, iallafall.

Finns bara två sätt att slippa honom. En del klarar att hålla kontakten på sina villkor, d.v.s man dricker alldelels lagom normalt. Såna vill Alkoholdjäfvulen inte vara kompis med, han tycker att de är tråkiga torrbollar.

För dem som Alkoholdjävfulen börjat bli lite mer vän med, är det bara att stänga dörren. Inte första glaset och en dag i taget. Det luriga är att man inte riktigt märker när de korta träffarna börjat utveckla sig till en tight vänskap. Som i värsta fall leder till, att Alkoholdjävfulen är den enda man umgås med och alltid har tid för.

Ta vara på dig och var försiktig med dig när du är trött och sliten efter jobbet. Film eller bok och lite godis är ett bra alternativ!!

Snart är vi inne i sommarmånaderna
Med dem kommer långledighet. Jag fortsätter att inte ta första glaset med alkohol. Det känns bra att göra så. Hoppas alla på forumet får en härlig sommar.

Kallas en sån coach man får liksom. Via AA och 12-stegsprogrammet. Jag var sjukt skeptisk till det som ateist med mera men behöver inte vara religiös. Det är det sista jag testar nu och det verkar funka för mig även om jag har lång väg kvar. Men bygger ju på att man vill vara helnykter och inte dricka kontrollerat tror jag.
Starkt jobbat med 6 dagar!

Det var faktiskt inte alls svårt att hålla mig nykter de där åren. Jag hade en näradödenupplevelse på fyllan, somnade i en snödriva och som tur var hittades jag av nattvandrarna. Vaknade på akuten. Hade ett litet barn hemma. Kände en oerhörd skam. Inför sambon, mitt barn och sjukvården som tog hand om mig. Men allt sug försvann där och då. För säkerhets skull berättade jag på jobbet om händelsen, och att jag bestämt mig för att sluta dricka. Det hjälpte nog till för att behålla nykterheten. Ville ju inte göra folk besvikna...Uppehållet varade i 10 år. Sen tog förhållandet slut, nytt jobb och tja, då kom alkoholen tillbaka.
Jag hoppas att du inte behöver hamna på samma ställe för att slippa suget. Ledsen att jag inte har några tips i din situation. Håller tummarna för dig!

Sitter och ler och blir tårögd när jag läser dina positiva inlägg
om att du nu tagit på dig en ny skrud som passar dig,
att du inte har behov av att vända dig om och förklara,
du bara går dit du vill.

Jag blev stärkt även av det du skrev igår;
att du ursäktade dig och sa att du hade en tid att passa, hejdå!
Så vänligt och tydligt!

Jag har själv har kunnat avsluta en kontakt helt
och fått mer distans och perspektiv
mycket tack vare dina och andras inlägg här.
Så värdefullt.

Stor kram ♡♡♡

Jag tänker fortfarande på hur kul allting skulle vara en stund med lite värmande alkohol i blodet. Va mycket gladare jag skulle bli och va musiken skulle låta bättre. Allt skulle vara trevligare en stund.
Ja en stund, men den stunden varar inte länge. En stund efter det, har jag blivit nyfrälst av flaskan och kommer på hur mycket jag faktiskt inte bryr mig om något som har med morgon dagen att göra.
Och morgon dagen, den jag upplevde för 6 dagar sen, har jag inte glömt än.
Dels vill jag bedöva den gamla ångesten, dels vill lura mig själv att det inte kommer bli en ny.
Än så länge är jag fortfarande på banan, men allt fler påhitta lösningar dyker upp i mina tankar.
Kanske om jag bara dricker lite grann?
Eller kanske om jag går på en fest?
Borde jag träffa en vän och sällskapdricka lite?
Hur kan jag berättiga mitt drickande, hittar massa bra anledningar till det.
Samtidigt som det är inte vem jag dricker med som är problemet. Utan hur jag mår efter att jag har.
Just nu är jag mitt emellan det som hände och vad kroppen längtar efter just nu.
Men jag har låtit bli, trots möjligheten och lusten.
Får väl känna mig åtminstone lite stolt över det.
Att jag låter bli, fast jag velar.
Imorgon ska jag sköta min vardag precis som man ska, när man är normal.

Bara det gör mig riktigt stolt över mig själv! Tänkt utan att agera, funderat lite hit och dit! Hur kändes det när jag pratade med honom igår för första gången på länge? Jo samma fraser som vanligt: jag älskar dig, kan inte gå vidare, saknar dig, ge inte upp! Med mera med mera och bla bla bla! Är jag elak som inte går upp i kok och bryr mig? Nej jag känner mig inte elak, ÄR inte elak! Nästan två år har förflutit sen jag på allvar började lämna honom, för det var en process! Ingen snabb och definitiv händelse som hände över en dag! Det var början på något nytt för mig, som handlade om mig inte om honom eller andra! Om mig! Ord biter inte längre! Han har inte gjort ett dugg i handling för att det ska bli bättre och annorlunda! Jag känner det på djupet men han....han känner det inte alls! HAN vet inte, han känner inte mig längre! För jag har skalat av mina lager av gamla mönster och beteenden och tagit på mig en ny skrud som passar MIG! Jag är en alldeles egen person som väljer själv vart jag vill gå! Bra! Skönt! Jag har inte ens behov av att vända mig om och förklara, jag bara går! Dit JAG vill!

Tack IronWill, jag uppskattar verkligen dina råd. Än så länge kommer suget bara på kvällen, efter jobbet. Ju stressigare dag, desto värre sug. Eller, egentligen inte så mycket sug i sig, det är som om det vore något i mitt undermedvetna som bestämmer sig för att det nog är bäst att ta en sväng förbi bolaget på väg hem från jobbet. Nu ska jag förstås inte skylla på mitt undermedvetna, jag vet ju vad jag gör. Men det är lömskt. Alkoholdjävulen är som en jäkla ninja, lurpassar och väntar på att jag sänker garden. Känns något av detta igen?
Anyway, fortfarande nykter ikväll :)

Tack för ditt svar i min tråd. Som en varm kram.
Precis så sa min psykolog också, att man ska ta hand om sitt eget lilla jag, så tag henne i handen som din följeslagare när du traskar vidare på din väg.
Önskar dig allt gott

Mental besatthet - hm, är väl ungefär så jag upplevt mitt förhållande till alkoholen. Inbillar mig inte en sekund att det ska bli lätt . även om det hittills faktiskt gått förvånansvärt bra när det gäller drickandet för att döva. Jag ska bara inte det. Punkt. Ibland känns det som jag står i en vägkorsning, tankarna (istf bilar) rusar fram och tillbaka och jag måste ta mig över till andra sidan , får inte snika in i en lucka på den lätta vägen. Jag bara står där och blundar, andas, samlar mod och kraft tills jag kan ta mig över. Kan vara en pärs . Men alkooholsuddgummit (IW's uppfinning) har jag kastat bort.
Tack för påminnelse. Måste nog klargöra mina regler, finslipa dem. Och aldrig aldrig bryta dem. För jag ska fortsätta låta nollorna växa i antal, det är liksom prio ett. Framtiden får utvisa om jag valt en hållbar väg eller om jag är tvungen att ta en annan.

Vi har alla en ”liten kille/tjej” där inne. I alla fall enligt min gamla psykolog. Den lille behöver en kram och tröstas av det vuxna jaget. Hon rekommenderade (hmm) mindful self compassion (kan det hetat så?). Men jag har inte testat. Min lille kille behövde tydligen en del ompyssling och så. ? Kanske skulle ta tag i det. Hur som helst så är det ju toppen med familj och vänner, även om man kan känna sig ensam bland folk också.
Ge den lille en kram nu och säg bra kämpat.

du faktiskt gjort dig förtjänt av att vara nykter ett tag nu. Det är ingen mening att övertänka det. Du vet vad du behöver veta (ditt första inlägg) och nu behöver du hitta lite nya aktiviteter, belöningar och annat kortsiktigt för att ta dig igenom den första tiden. Se det som en utmaning att inte bryta streaken och skaffa en app? Första tiden accepterade jag som ”förlorad tid” så när jag blev för på, kanske en fredag efter en tuff vecka, så gick jag och la mig tidigt. Sov bort suget. Kanske inte funkar om du brukar dra i dig något även före lunch. Men du är i survival mode nu. Bara att försöka ploga på. Försök även att inte ens börja underhålla tanken på att ”förtjäna något”. Det går oerhört fort att slå på autopiloten och bara hämta en bärs. Bara tänk ”nej” och gör något. Vet inte om något av det passar dig men häng i och bara nya tag.

Flera listor med fördelar här om du letar.
Allt ifrån hud och vikt till bilkörning och mindre ångest.
Men jag har min favorit och den är lite otydligare. Att vara ”ren” kanske, eller det trodde jag. Men nu tror jag att det är att jag bestämmer. Att bland allt jävla skit som jag inte kan kontrollera runt mig, så kan jag nu i alla fall kontrollera alkoholen. Den vill locka med lindring till och från, men jag får en liten kick av att sparka den åt helvete. Fuck off. ?? (alltså inte du som läser)

Tvåsiffrigt! Visst är det sjukt att det känns så lång tid? Lycka till imorgon. Jag tror det är bra att vara ärlig vid såna besök. Har märkt att jag själv i alla fall har en tendens att ”förminska problemen” i kontakt med vården. Ett tips om du vill ha lång nykterhet är antabus, funkat bra för mig.

Du har hittat hit och startat en tråd. Bra gjort. Kanske ett sätt för dig att sträcka ut handen och be om stöd just nu? Berätta gärna lite mer så kan vi enklare förstå vad du funderar på och förhoppningsvis stötta dig. Om du vill såklart!

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Välkommen till forumet. Du kom hit och startade en tråd för ett par veckor sedan, bra gjort! Om du vill berätta gärna lite mer kring vad du funderar på så kan vi försöka stötta dig.

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du är aktiv här på forumet och skriver och läser en del som ett stöd i din situation. Jättebra steg och fint att du berättar det ger oss möjligheten att följa dig och försöka ge dig stöd. I denna tråd har du inte beskrivit situationen. Berätta gärna lite mer, kanske föll den bort. Ibland är det internet som strular till det.

Jag vill också passa på att tipsa, om du vill, skriv gärna mycket i samma tråd så blir det lättare att följa dig än när du har flera olika. Du gör ju såklart som du vill och känner att du är hjälpt av!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tack Sisyfos. Känner mig peppad. Ikväll kommer att gå bra. Det är ju bara en enda jag behöver låta bli. Det klarar jag.

Jag skulle vilja veta hur tänker dom? Vad känner dom inför oss i sina mörka stunder, för jag tycker fortfarande synd om honom och om oss. Och jag tänker att när han säger att han( min man) vill sluta, så tror jag honom fast man ser det omvända. Man blir ju så j... kluven. Personligen och det verkar vara fler, så är man rädd för att jag har ställt till det så att han super. Och då har jag ju ställt till det för mina barn etc

Nykter i tio dagar. Imorgon första besök på beroendemottagning. Har inte riktigt hunnit reflektera över det ännu. Vad skall jag säga? Vad vill jag säga? Behöver nog strukturera mina tankar en aning. Tio dagar har gått relativt bra, men det känns som en mycket längre tid.

Tänk att det ska vara så svårt att tänka på sig själv, hur mår jag, vad vill jag. Man tycker synd om en person som inte ägnar en tanke åt en annan, en jätte egoist.