Senaste kommentarerna i forumet

du faktiskt gjort dig förtjänt av att vara nykter ett tag nu. Det är ingen mening att övertänka det. Du vet vad du behöver veta (ditt första inlägg) och nu behöver du hitta lite nya aktiviteter, belöningar och annat kortsiktigt för att ta dig igenom den första tiden. Se det som en utmaning att inte bryta streaken och skaffa en app? Första tiden accepterade jag som ”förlorad tid” så när jag blev för på, kanske en fredag efter en tuff vecka, så gick jag och la mig tidigt. Sov bort suget. Kanske inte funkar om du brukar dra i dig något även före lunch. Men du är i survival mode nu. Bara att försöka ploga på. Försök även att inte ens börja underhålla tanken på att ”förtjäna något”. Det går oerhört fort att slå på autopiloten och bara hämta en bärs. Bara tänk ”nej” och gör något. Vet inte om något av det passar dig men häng i och bara nya tag.

Flera listor med fördelar här om du letar.
Allt ifrån hud och vikt till bilkörning och mindre ångest.
Men jag har min favorit och den är lite otydligare. Att vara ”ren” kanske, eller det trodde jag. Men nu tror jag att det är att jag bestämmer. Att bland allt jävla skit som jag inte kan kontrollera runt mig, så kan jag nu i alla fall kontrollera alkoholen. Den vill locka med lindring till och från, men jag får en liten kick av att sparka den åt helvete. Fuck off. ?? (alltså inte du som läser)

Tvåsiffrigt! Visst är det sjukt att det känns så lång tid? Lycka till imorgon. Jag tror det är bra att vara ärlig vid såna besök. Har märkt att jag själv i alla fall har en tendens att ”förminska problemen” i kontakt med vården. Ett tips om du vill ha lång nykterhet är antabus, funkat bra för mig.

Du har hittat hit och startat en tråd. Bra gjort. Kanske ett sätt för dig att sträcka ut handen och be om stöd just nu? Berätta gärna lite mer så kan vi enklare förstå vad du funderar på och förhoppningsvis stötta dig. Om du vill såklart!

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Välkommen till forumet. Du kom hit och startade en tråd för ett par veckor sedan, bra gjort! Om du vill berätta gärna lite mer kring vad du funderar på så kan vi försöka stötta dig.

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du är aktiv här på forumet och skriver och läser en del som ett stöd i din situation. Jättebra steg och fint att du berättar det ger oss möjligheten att följa dig och försöka ge dig stöd. I denna tråd har du inte beskrivit situationen. Berätta gärna lite mer, kanske föll den bort. Ibland är det internet som strular till det.

Jag vill också passa på att tipsa, om du vill, skriv gärna mycket i samma tråd så blir det lättare att följa dig än när du har flera olika. Du gör ju såklart som du vill och känner att du är hjälpt av!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tack Sisyfos. Känner mig peppad. Ikväll kommer att gå bra. Det är ju bara en enda jag behöver låta bli. Det klarar jag.

Jag skulle vilja veta hur tänker dom? Vad känner dom inför oss i sina mörka stunder, för jag tycker fortfarande synd om honom och om oss. Och jag tänker att när han säger att han( min man) vill sluta, så tror jag honom fast man ser det omvända. Man blir ju så j... kluven. Personligen och det verkar vara fler, så är man rädd för att jag har ställt till det så att han super. Och då har jag ju ställt till det för mina barn etc

Nykter i tio dagar. Imorgon första besök på beroendemottagning. Har inte riktigt hunnit reflektera över det ännu. Vad skall jag säga? Vad vill jag säga? Behöver nog strukturera mina tankar en aning. Tio dagar har gått relativt bra, men det känns som en mycket längre tid.

Tänk att det ska vara så svårt att tänka på sig själv, hur mår jag, vad vill jag. Man tycker synd om en person som inte ägnar en tanke åt en annan, en jätte egoist.

Snart dax för hemfärd till Sverige. Har några få timmar kvar här i Grekland. Jag har druckit alkohol alla dagar utom idag. Vissa dagar kanske på gränsen till för mycket. Andra dagar väldigt lagom. Har passat på att läsa en bok om alkohol. Den heter äntligen full kontroll - lär dig behärska ditt alkohol intag den är skriven av Allen Carr. Boken känns helt rätt för mig. Jag köper de flesta av författarens resonemang. Min fru tycker jag skött mig bra på det stora hela, jämfört med tidigare resor. Själv känner jag mig nöjd även om allt kan förändras till det bättre. Jag är helt på det klara att jag under veckan av egen vilja hällt gift i min kropp. Jag har inte känt något sug utan allt jag druckit har skett medvetet och planerat.
/Mrx

Jag fortsätter min väg. Förhoppningsvis var gårdagens dåliga känslor bara en grop i vägen. Men jag låter inte groparna hindra mig, utan stövlar oförtrutet vidare.
Livet är rätt okej, ändå. Jag fick vackra blommor igår och har vänner och familj som jag tycker om. Det är jag väldigt tacksam för.

Sedan det också 29 nyktra dagar av 31 möjliga. Det var bara en av de dagarna som gick överstyr.

Idag är det en lite finare dag igen.

Bra och fina poänger. Ska hänga här på forumet lite och samla kraft för att kanske sluta dricka. Ser noll fördelar just nu bara...

Det var väl bra att han inte hörde av sig till dig på kvällen? Du har ju sagt till honom att du inte vill vara ihop med honom, då är det ju helt rätt att han inte hör av sig mitt i natten.

Och att han beter sig konstigt - det är ju helt enkelt för att han är missbrukare.

Kämpa vidare!

Jag tycker att alla nollor är bra, Aine! Jag tycker dessutom att både du och jag har en plats här i forumet, fast vi inte bestämt oss för helnykterhet. Jag är glad att du har minskat ditt drickande rejält, och jag hejar på dig. Klart att det är allra enklast att sluta helt, och de som slutligen har gjort det, för att det har gått överstyr har ju funnit en hållbar väg.

Men alla vägar ser lite olika ut. Du kommer säkert hitta den som passar dig bäst.

Varmaste hälsningen

Kanske en vit period from i morgon

Otroligt, vilket stöd. Tack. I morgon är dagen D då jag måste se folk i ögonen. Inte gjort någon illa (hoppas jag!) men gjort bort mig rejält. Är ju förmildrande på sätt och vis men känns som man kommer se ned på mig för all framtid nu. Känns som jag förlorat något jag aldrig kan få åter. Ska hur som helst bli skönt att få det överstökat. Och Ja, jag var ju inte ensam om att vara rejält berusad...

En fundering, hur har du gjort? Har du pratat med hans anhöriga? min man kommer långt härifrån, men jag har förstått att det här är inget nytt under solen. Men jag känner inga så väl att jag bara kan ringa upp sådär. Men jag skulle så gärna vilja prata med han ex fru, men jag tror att risken är nog att då blir det inge bra

Har läst din tråd, och tycker du gör rätt i att ställa in dig på total nykterhet. Att försöka dricka under kontrollerade former fungerar en tid men förr eller senare så trillar man dit i ett destruktivt drickande. Håller tummarna för dig, och för mig, och för alla andra här som kämpar.

Vi är där när han beslutat sig för att vara nykter, jag beslutade mig också som stöd att vara nykter. Förra helgen var vi på festligheter och då funderade han på om han inte kunde ta en öl för det skulle kännas som dumt att stå tomhänt och jag sa ja. Jag tänkte festa till lite för han har bedyrat att det är hans beslut och jag behöver inte anpassa mig efter honom, så jag tog chansen att ha lite kul själv. Det som hände var att det blev inte bara en öl för honom utan det blev hela köret, han mådde dåligt psykiskt i 3 dagar och var antagligen besviken att han inte klarade det. Jag strödde inga salt i såren för jag var lite intresserad hur det skulle gå för honom och egoistisk för jag ville så gärna få slappna av och ha en trevlig kväll som förr... Och nånstans så vill jag inte det här, jag vill så gärna se att det skulle vara inbillning...... Nu i helgen var det nästa kalas som var inbokat sedan länge, han skulle vara nykter och jag ställde med alkoholfri öl, blandade alkoholfri drink osv, jag förde en dialog innan hur upplägget såg ut och han var ganska neutral i samtalet hur hans kulle göra. Till sak hör också att det skulle vara med en person på festen som har skickat ett icke ok sms till honom, en kvinna som han jobbar med tillika så jag tyckte det kändes laddat. Jag upptäcker iaf att han går in på avecen med full kraft och drack både drink, öl och vin. Jag sa till på skarpen att det här f inte ok, inte nu och att jag var besviken och ville fara hem. Men vi fortsätter en stund till och det är ok, jag orkar nämligen inte vara arg, ledsen så där bland folk, utan jag försöker bara undvika. Men till sak, när vi kommer hem så är han arg, dum arg på skitsaker, jag försöker peppa, vara glad men han är det inte, utan bara väldigt otrevlig. Sover på soffan, är arg på söndagen, sover i annat rum, och är arg i dag också. Men då lägger jag min dumma fan skulden på mig själv. att det är mitt fel, att jag vill släta över försöka få det bra igen. Att jag kanske inbillar mig och går med den där klumpen i magen. Hur ska man göra med det här? någon som kan ge tips hur man ska tänka?

Är tillbaka igen efter några månader och då kan ni ju räkna ut att jag inte har haft något sunt drickande under dessa månader för då hade jag inte varit inne på forumet.,,,
Det har gått väldigt mycket upp och ned en period. Tycker att jag har haft mitt drickande under hyfsad kontroll ett tag men efter ett läkarbesök med ev negativt besked (väntar på svar) så rasade allt. Den dagen drack jag mig redlöst berusad med minnesluckor och allt.....
Dagen efter kände jag att nu är det allt eller inget. Liv eller död. Ska jag fortsätta leva så ska jag göra det till 100%. Inte i ett ständigt rus eller i bakfylleångest. Vill leva på riktigt. Vara närvarande. Vakna på morgonen och känna att livet har en mening utan alkohol.
Har nu hållit upp i 6 dagar och det känns sååå underbart. Är fortfarande ledsen och orolig eftersom jag väntar på besked från läkare. Men jag dränker inte sorgen utan pratar nyktert med min familj och vänner. Jag vet att jag är alkoholist och jag kommer aldrig kunna dricka normalt. Om jag får positiva eller negativa (cancer) besked från läkaren så tänker jag inte dricka oavsett vilket. Jag vill leva fullt ut. Det gör jag inte om jag dricker...

Tror man bör skilja på olika typer av sug.
Det fysiska som påminner om nikotinsug bör gå över efter en tid. Tar säkert olika lång tid beroende på hur beroende du är. Jag har i princip inget nu efter drygt ett år. Suget att bli av med oönskade känslor eller att passa in i gänget, ha en partykväll och liknande är svårare. Där är det antagligen mer jobb att hitta andra sätt att lösa ”suget”.

Nej usch mår inge bra alls nu
Igår skulle vi sets med flera, han kom jätte sent, och drack en del sen, han va kvar o jag gick hem. Hörde inget från han sen...

Han betett sig konstigt flera dagar, sover till 17~18 på kvällarna, glömmer höra av sig mm till både mig o andra när vi ska mötas upp. Träffa på en vän nyss o sa,att han försvann igår. O inte ens aktiv på Facebook viljet är ovanligt. Jag undrar om han rökt på! Han har rökt en del förut.

Sen blir jag arg o ledsen över att jag bryr mig. Igår innan jag gick ville han pussa på mig i smyg ute på krogen :(
Inte ok längre, blir bara svårare att skilja på känslorna

Kära Olyckspinglan..vi verkar sitta i samma sits du o jag..är så jäkla jobbigt att både älska och hata en och samma person =(

Jag är rädd. Börjar få ork till mer. Gör mer. Kämpar mindre. Depressionen nu klassad som medelsvår. Känns som jag överdriver. Tror jag är sämre än jag är. Kan mer. Att det finns en källa där inne som jag bara kan börja ösa ur igen. Ostoppligt med energi. Men det är inte så. Jag ska inte längre låtsas att det är bättre än det är. Smacka på ett leende och storma ut i livet. Med allt vad det innebär. Små försiktiga steg istället. Väl valda.

Så mycket att omvärdera. Ta reda på. Utvärdera. Jag har tagit psykologkontakt. Förbundit mig till en promenad och 5 minuters meditation. Lagom. Görbart, nästan varje dag. Röstat och åkt till mardrömmen i form av ett shoppingcenter. Lyckades vända det till en positiv upplevelse. Ändå inte nöjd. Magen mullrar av oro. Otillräcklighet. Varför kan det inte synas utanpå. Rädd för att det ska börja krävas mer av mig än jag har. Och att jag ska hamna tillbaka i ett förtvivlat ohanterbart kaos igen. Tillåta sig ta små steg är den svåraste striden. Återhämtningen har iallafall börjat. Jag är stadigt stabilare sen januari. Skönt att jag skrivit här ändå. För då kan jag se att det inte var längesen jag satt djupare fast.

Jag återföll i längtan efter livet jag hade. Jag kallade det mitt liv.

Fast det var ju faktiskt inte det. Det var ett kärlekslöst liv. Med en strid för att få kärlek på ett sätt som inte fanns möjlighet till. Någon som tog hand om mig. Fast jag inte ens gjorde det själv. Så jag tar hand om mina barn..ger dem kärlek. Så som jag vill ha den. De ger mig kärlek tillbaka.

Puttrar på in i den förhoppningsvis första vilsamma sommaren sen jag var barn. Var inte vilsamt då heller iofs. Då jag ständigt brottas med det mesta. Har köpt jordgubbar till balkongen. Sommarens mål. Egenplockade jordgubbar till frukosten. Inget större än så. Ingen flykt inplanerad. Bara vara. Kanske blir det vilsamt. Kanske inte. Jag har varit på botten. Inget kan liksom längre bli värre än det i den aspekten.

Lite sol. Lite regn. Lite skog. Veckan ligger framför. Och virka en topp till. Kanske göra ett par örhängen.

Å va skönt att få vila. Nej det är inte skönt. Jag vill göra. Vara med. Orka.

Sen. Senare.