Senaste kommentarerna i forumet

Skriva detta här: Jag drack vin idag. Blev bjuden på morsdagslunch av min man och mina barn.. Mycket gott och trevligt. Unnade mig lite vin till den goda maten. Min avsikt är att förändra mitt sätt att dricka, är i nuläget inte inne på att sluta helt vilket verkar vara en inställning som förkastas av de flesta här. Men Forumet heter "Förändra sitt drickande" Missförstå mig inte nu, jag är full av beundran för alla er som kämpar och vill och måste sluta men det känns inte som att man passar in här om man inte vill sluta helt. Några snedsteg stora som små accepteras men grundinställningen verkar vara att du ska sluta helt. Rätta mig om jag har fel. Jag vill inte fortsätta och ska heller inte, döva alla jobbiga känslor och trösta mig med vin var och varannan dag , inte dricka "bara för att" av gammal vana, jag ska kämpa för att få bort vinet i min vardag men tillåta mig ett glas eller två vid speciella tillfällen, inte för att bli full och försvinna in i dimman utan bara för att det är gott och trevligt. Totalförbud funkar inte på mig, vet jag sen tidigare försök Jag tänker då bara på att jag inte får, inte ska och sen skiter jag i allt. Nu gläds jag åt och är stolt över varje nolla jag kan skriva in i protokollet, idag blev det dock ingen men det är ok.
Allt som allt har jag druckit mindre den här månaden jämfört med vad jag annars hällt i mig på en vecka.

Tjalle till dina fyra månader. Du och jag har ju svajat ut och in här under lång tid. Just nu känns min nykterhet bra, och det är inspirerande att läsa om din långa tid. Du gör förstås som du vill med ditt konto, men väljer du att åtminstone behålla det gillar jag att höra av dig då och då. Jobbigt med att få det trassligt i relationen. Där har jag det lättare tack och lov. Lycka till med livet framöver!

Svårt att hitta orden men va starkt att du tar hjälp! All lycka till dig och tack för att du delade med dig. Du är värd att må bra!

Försök verkligen att sluta dricka ?? Det absolut svåraste, men också det mest värda i slutändan. Håller med dom andra ❤️ Håll ut! Det blir bättre. Hitta andra saker att mildra ångesten med.
Säg förlåt till alla dom du känner att du gjort något med eller mot. Det kommer kännas bättre då, när man erkänner sina fel och brister.

Skickar styrka till dig!

Tack skrållan
Va lite bättre sen ?

Jag hatar att misslyckas. Å andra sidan, det hör väl till... :(

Jag gick igenom en liknande resa med val och egna fel förra året...
Dvs jag var totalt nykter i 3 mån i början av året (antabus) sen sluta jag
och det väl bra inledningsvis sen blev det värre mot slutet av året.
Och då tog jag beslut igen, det räcker nu så ja börja på nytt igen i november
och nu är ja uppe i över 6 mån. ?
Lycka till imorgon på ”kliniken”

Tack för att du delar med dig Sluta. Och tack för peppen! Jag ska fortsätta kämpa och jag ska fanimej fixa detta.
Just det där med andra aktiviteter på helger än att festa är viktigt. Träna är en väldigt stor del av mitt liv, så jag kan väl alltid hitta en tröst i det.

Lycka till själv! ??

För några dagar sen låg jag bakfull hemma med ångest och bortappade hemnycklar.
Jag kände precis samma sak och visste att känslan är bara tillfällig.
Några dagar senare har beroende hjärnan vaknat allt mer till liv och tankar som att det var väl inte så farligt, börjar dyka upp.
Men jag startade en tråd för att gå tillbaka och se hur jag kände, sen har jag läst flitigt här för att bli påmind om varför jag vill fortsätta kämpa.
Än så länge är det bara några få dagar, men det har hjälpt mig att minnas anledningen till varför jag egentligen inte gillar att dricka. Dock älskar jag flaskan. Vilket dilemma vi har, vi som är här ?
Men mitt tips är att hitta vänner som gör andra saker än att festa och dricka, så du lär dig att umgås utan alkohol, åtminstone parallellt tills du är helt redo att släppa allt det gamla bakom dig.
Önskar dig lycka till och hoppas att du hittar styrkan att ta dig ur det här! ?

Det är jätte svårt! Jag kan bara inte, har inte den spärren för "lagom". Den är obefintlig.
Men hur säger du till alla dina vänner när du tar dessa vita månader?

Jodå, jag har läst den. Liksom Jag som var så rolig att dricka vin med och Njutningsparadoxen. Alla är läsvärda. Och tänkvärda. Men jag behöver nog göra mina egna val och mina egna fel. Jag älskar alkohol lika mycket som jag hatar det.

Hej. Jag känner igen mig i det du skriver, har också förstört relationer genom att bli redlös varje gång. Har läst tips här att man bör ta några vita månader. Jag tänkte ta 3 månader, sen utvärdera hur det känns. Det är ju väldigt svårt att dricka måttligt.

Här ligger jag nu i min soffa bakfull efter gårdagens fylla. Trött på att ännu en gång sårat någon, ännu än gång tappat bort plånbok, ännu en gång brutit ett löfte, ännu än gång kommit hem kl 6 på morgonen fast jag hade bestämt träff med någon kl 11.

Vet inte ens vart jag ska börja. Mitt drickande har varit ett problem fram och tillbaka sedan ja var 14 år, jag är idag 29. När jag mår bra har jag kunnat skippa festandet många ggr. Men när jag mår dåligt så tar jag alltid till alkoholen för att döva mina känslor.

Jag tänker att jag "bara" ska ta några öl, men slutar alltid med att jag dricker mest, blir redlöst full, och tappar helt omdömme förmågan. Tappat bort nycklar, mobil, plånbok ett antal ggr, varit otrogen, bråkat med vänner, gått hem med människor jag inte känner.

Har försökt vara nykter och tänker att jag kan umgås med mina vänner fast dom dricker. Men jag kan inte. Det tar inte mer än 2 sekunder så dricker jag med, fast jag lovade att jag inte skulle. Jag vet bara inte hur jag ska göra. Vill inte bli osocial för jag inte ska dricka. Men jag vill verkligen inte dricka mer nu. Jag bara förstör alla relationer jag har och gör folk besvikna, inklusive mig själv.

Jag vänder mig nu till alla er som har slutat eller är i samma fas som mig.
Hur säger man till vänner att man inte vill dricka mer? Hur gör jag om jag är bjuden på fest? Hur bemöter man alla frågor om varför man inte dricker? Hur ska jag påminna mig själv om att jag inte vill mer?
Det är så enkelt att ligga bakfull och tänka detta, men om 2 dagar är denna känslan glömd och då är det så lätt att tänka "bara en fest till", "ska bara dricka ett glas".

Känns som det är så mycket jag vill säga, men detta får räcka för denna gång.

Om du inte har läst den redan...
Läs: skål ta mig fan av Torbjörn Åberg.
Den var mycket bra och insiktsfull !

Har bestämt mig för att försöka sluta att dricka helt. Det här går inte. Trots löften om att inte dricka i fredags besökte jag bolaget och köpte vin. Jag fyllde på lagret med whisky i lördags. Nu lagar jag en god gryta på vildsvinsfilé. Naturligtvis med ett glas i handen. Jag åker till kliniken imorgon bitti och erkänner: jag och alkohol fungerar inte längre. Jag blir helvit. Och sörjer det. Men det här går inte längre. Fy fan, för det mesta. ?? Men jag kommer åter. Starkare. Bättre. Nyktrare.

Suget blir allt starkare, den kommer och går i vågor under hela dagen.
Vad hände med all ångest och hat?
Varför börjar det kännas så ofarligt igen :-(

Det tycker jag också..Jag tror att vi i Sverige har delat upp oss i olika grupper mer..En stor procent av oss är riskbrukare och missbrukare..Tex har ju kvinnornas dryckesvanor ökat markant dom senaste 20 åren..Aw, alkoholshopping till Tyskland, spa med drinkar, ja man har fått in alkoholen i de flesta aktiviteter. Sen finns det grupper av människor som vill leva sunt..Då är inte alkohol någon dryck som gör våra kroppar friskare och snyggare..Att använda alkoholen mot stress, press och ångest..Det har man alltid gjort..Nu har vi ju bättre mediciner och terapier mot det, men det är betydligt lättare att smita in på bolaget än att uppsöka vårdcentralen..Tyvärr har alkoholen i sig själv en ångestframkallande baksida, så då får man dricka igen för att bli fri en stund igen..Och så rullar det på..Jag har aldrig själv haft ångest eller oro utan anledning, men började känna av det som aktiv missbrukare..

Det var dags att starta en ny tråd, en som handlar om tredje gången, tredje försöket. Förhoppningsvis det som varar.

Om ni vill läsa början på denna resa finns den här https://alkoholhjalpen.se/node/49709

Men nu är det den här gången som gäller. Lite vinna eller försvinna. Och jag ska göra mitt bästa för att vinna.

Det har varit annorlunda den här gången, det har varit ett djupare fall, ett tragiskt händelseförlopp. Ond, bråd nästan död.

Jag tog hjälp igen, och jag fick den. Ett otroligt stöd från kommunen, psykiatrin och mina närmaste vänner, de jag vågat berätta för. Hjälpen är inte slut än, för jag vet att det finns mycket kvar att bearbeta, mycket att mer att känna utan att bedöva, mycket mer att göra. Jag accepterar att jag är missbrukare av både alkohol och tabletter, jag accepterar att jag är deprimerad, jag accepterar att jag inte kan göra detta själv. Jag accepterar att jag måste ta mig genom ett hav av otäcka känslor, utan att bedöva mig.

För det är så det började, genom varje bag-in-box, varje vinflaska, varje tablettask har jag tagit mig genom de jobbiga känslorna. Aldrig vågat möta dem, aldrig vågat känna, aldrig velat. Eftersom det gör så ont. Det gör så fruktansvärt ont.

Men idag sitter jag här, med 32 dagars (alkohol)-nykterhet och 23 dagars (benzo)-nykterhet.
Det har gått mer än en månad sen jag försökte ta mitt liv, inte en utan två gånger. Det har gått en månad sen jag var sådär fruktansvärt elak mot någon jag tyckte om, det har gått en månad sen jag lades in på psyket.

Det har varit en tuff månad med många tankar, många känslor, många jobbiga timmar.
Det har varit en några veckor på Antabus, frivilliga urinprov, samtal.

Men jag har långt kvar och förhoppningsvis väntar ett behandlingshem på mig inom kort framtid. Där jag kan återhämta mig, reda ut tankarna, få andra perspektiv, arbeta bort suget, våga stå kvar när det blåser. På tisdag väntar ett SIP-möte (samordnad individuell plan) där kommunen, vårdcentralen, psykiatrin och jag ska göra en fortsatt plan för mitt tillfrisknande. Jag är inte orolig, jag vill veta vad som händer.

För jag tror inte att det blir en fjärde gång. Om jag faller igen kommer det att vara för gott den här gången. Jag märker hur mina gränser flyttar på sig, hur tankar jag aldrig tänkt plötsligt dyker upp i huvudet. Hur lite jag bryr mig om mig själv, hur lite jag tycker att jag är värd.

Jag tycker inte om mig.
Jag är inte värd någonting.
Jag är inte värd att få leva.

Jag hoppas sudda bort ordet INTE ur de där meningarna, en gång för alltid. De har varit med mig under hela mitt liv men som starkas sen jag var 19. i 24 år har jag inte sett mitt eget värde, gett allt jag har till andra människor men inte gett mig själv samma behandling. Jag behöver tycka om mig själv.

Jag behöver tycka om mig själv.

Det börjar nu.

/SF18

Nej - är mitt första svar. Det blir aldrig bättre...
Löften, ursäkter etc...trams. Det är en sjukdom, där det finns behandling att få.
Frågan är, väljer den beroende att ta emot behandlingen och vilken typ av behandling? Klarar den beroende av att genomföra behandlingen, utan att försöka lura dig eller sig själv?
Då - kanske det finns möjligheten, att det blir bättre - men även risken för återfall.
Detta är en livslång kamp - mitt råd är, tänk på dig själv, du kan inte rädda andra. Låt dom visa att dom verkligen vill genom aktiv behandling, sen får du ta dina beslut beroende på just din situation.

Ja, det tar aldrig slut..
Ibland hoppas jag verkligen att mitt barn inte var så lokal, det skulle underlåta för MIG...men då tvingar jag mig själv att han ju älskar sin Pappa, även om han är alkoholist. Som tur är, har vi aldrig bot ihop på riktigt, så därför har min son inte blivit utsatt lika mycket, som kanske andra barn har.

Vi är alla olika men något som verkar gemensamt är att det blir bättre med tid. Tid nykter alltså. Det går inte att förstå råd likt just detta när man är inne i skiten. Men håll ut, ge dig själv vita dagar och mkt vila. Lider med dig och önskar dig styrka o framgång. Ta den hjälp du behöver.

Att vi människor alltid jagar ”quick wins”.
Att se något långsiktigt och strategiskt är väldigt få förunnat. Jag är dålig på det i alla fall. Snabba resultat. Sen tror jag också att mycket av vinsterna med nykterhet försvinner i saknaden under en tid. Men alkoholen är ju eg. ingen bot. För en stund en lindring sen 4x värre under någon dag eller två och på det stora hela 0,05 värre permanent. Dvs för varje lindring blir det långsiktigt lite, lite värre.
Men som du säger medicinen saknas. Jag har tyvärr inte svar på det. Men alkoholen är inte svaret. Man får fortsätta leta, men med en betydligt bättre grundförutsättning att lyckas. Tycker exempelvis att min vårdepp har varit lindrigare i år.
Jag är humörperiodare. Vet inte vad det beror på, men vissa dagar är jag nästan misantrop/”kränkt vit man” (avskyr det). Det var typiska dagar att bli full på. Men nu tvingar jag mig själv att försöka göra något annorlunda. Tycker mig ha lite kortare ”episoder” nu.
Livet är inte bara lycka och glädje. Man får nog acceptera att lidande då och då är normalt och alltid har varit det. Men det gäller att hantera dessa så gott det går och gå vidare och hoppas på nästa glädje. Det är fantastiskt att känna saker även om man ofta önskar att man inte gjorde det.

Så skönt att man äntligen på djupet har fattat att man har ett val! Idag ringde mitt ex från ett nummer som inte fanns i min kontakt! Svarade av bara farten. På den stund vi pratade tappade jag energi och gick från nöjd och glad till ledsen och orolig i själen! Hann få reda på att han fått sparken från sitt välbetalda chefsjobb. Nu behövde han bolla med mig. Självklart hade ledningen på hans jobb burit sig illa åt enligt honom. De hade bland annat angett orsak humörsvängningar som går ut över underställda. Han har ju inte mig som papperskorg nu så. . Kände bara en sån lättnad över att allt det där ligger bakom mig! Ursäktade mig och sa att jag hade en tid att passa, hejdå! Kram till er och känn makten över era liv för den har ni♥️

Ja, vad gör man med den känslan? Grundproblematiken är ju ”pressen” som du kallar det och alkoholen är lösningen. Alkoholen går ju inte att ersätta. Det talas om träning och meditation men nej... Tycker vågskålen är svår. Just nu är jag fylld av ångest efter en kväll som slutade i katastrof men det har gått en lång tid sedan sist det inträffade. Under den tiden har alkoholen läkt mig otaliga gånger på ett fungerande sätt. Så vad är tricket att tänka för att inse att nykterheten är värd förlusten av ”lösningen”??

Att öppna upp för förändring och komma närmare sig själv, är inte bara positivt. Allt möjligt svårt tar sig fram nu.
Jag är riktigt ledsen och nu kommer svåra flashbacks från barndomen tillbaka.
-Snälla, jag vill vara med, jag vill inte vara ensam!!
Men jag blir lämnad ensam och utan tröst. Samma känslor, samma snoriga gråt. Skillnaden är bara att jag är en medelålders människa nu, och att hoppet om gemenskap och tröst falnar.
Men det måste gå. Det är svårt nu, men det blir bättre. Jag tänker iallafall inte supa bort mitt liv. Det är inte vad jag vill eller behöver.