Senaste kommentarerna i forumet

Dee åter för att du kommenterar i min tråd. Nykterheten har inte varit spikrak, men jag tror ändå programmet påverkar mig i rätt riktning. Idag är en sådan där bra måndag när man vaknar nykter och har en ny vecka framför sig. Jag lyssnar på dig om berg- och dalbanor och förbereder mig på att det förstås kan bli så. Men ingen alkohol i världen gör sådana resor bättre. Ibland funderar även jag om jag läser för mycket på forumet, kanske bli jag fast i alkoholvärlden för mycket. Får fundera på det. Kram /Fenix

Berra, min enda religion också! Tänk vilken bättre värld vi skulle ha om man nöjde sig med den:-)

Jag vet hur du känner dig, har nu vart nykter i 37 dagar och det har vart så jävla svårt att sluta tänka på hur lätt det är att bara dricka så blir allt ”bra”. Känslan efter bara en klunk är det som gör det så jävla svårt så måste på nått sätt glömma den känslan. Ska va ensam hemma från onsdag till på söndag och tänker ”nu är perfekta tiden att dricka för ingen kommer veta” men JAG kommer veta. Samma som att du tänker på dina barn tänker jag på min pojkvän, inte samma sak men samma tankesätt ändå, att hålla sig nykter för någon annans skull. Men fan tack för tipset att dricka alkoholfri öl, hjärnan är ändå lätt att lura så kanske placebo kan göra det lite lättare när man verkligen är påväg att dricka, utan att bryta löften.

Hur går det vännen? Jag trampar fortfarande vatten, försöker hålla det under kontroll. Egentligen skulle man ju vilja kapitulera, men jag tror vi har väldigt lika problem. Jag kan inte, jag lever med en instabil person och känner att jag hela tiden måste ta ansvar för dennes känslor. Rätt eller fel men det tär något otroligt. Skulle jag kapitulera vet jag faktist inte hur denne skulle reagera, troligtvis skulle det bara bli ännu jobbigare.

Men men. Vi får kämpa på med våra demoner. Kram

Tack, antog att det inte finns något att göra åt suget än att bara hålla sig nykter varje dag men är så jävla rädd att jag ska dricka och att min kille ska bli besviken på mig. Har det hänt att du fått återfall under alla år och hur reagerade din partner isf? Om du berättade såklart. Vill bara säga också att fan va stark du måste va som hållt dig nykter så lång tid!!!

Dag 1. Slutdrucket. Finito. Inga fler ursäkter. Inga fler förhoppningar om att bli en normal drinkare. Jag slutar helt med alkoholen fr o m idag.

Så sorgligt att han, trots en sådan allvarlig konsekvens, inte kommer till insikt. Inte ens att han ser nyanserat utan bara skyller ifrån sig! Som vanligt tyckte jag så himla synd om honom, om man nu ska vända fokus till sig själv. Fast det var nog mer sund empati? Tror jag! Och jag tyckte inte synd om honom för att han hade förlorat jobbet utan för att han trots det inte FATTAR vilka konsekvenser spriten orsakar i hans liv! Hur som jag lade band på mig själv och engagerade mig inte i ansvar som inte är mitt!

Det gick bra för dig igår och inatt? Det ser nog lite olika ut för hur man reagerar. För mig så är min kropp inte fysiskt beroende av a utan det ör det psykiska jag måste jobba på. Ha en fin nystart på veckan o att du vaknade nykter idag.Kram?

Ta en nykter vända till nu direkt, tycker jag. Vore det här lätt skulle inte det här forumet behövas. 5 dagar är en svår gräns, där brukar jag misslyckas, men hoppar man på det nyktra tåget igen, så kommer du längre nästa gång.
Lycka till!

Vill bara säga att det känns samma för mig. Pirret i magen, att just nu få bestämma själv över mitt liv. Mina val, mitt beslut.

olika, och även alkoholen fungerar olika på våra hjärnor..Så gör ju alla substanser vi intar för att ändra vårt sinne..Vissa av oss blir helt personlighetsförändrade av alkohol..Från helt lugn till Tarzan på kort tid..För egen del förstärktes min glada och kreativa sida i början..Sedan gick det utför de sista åren jag drack..Mängderna av alkohol blev enorma på mycket kort tid..Inte konstigt att hjärnan slutade fungera normalt , med blackouts och personlighetsförändring som resultat. Inte alltid men Ibland.. Mitt umgänge dom senaste åren innefattade inte nyktra personer..Dom har jag börjat umgås med nu. Tidigare var dom tråkiga enligt mig..Eller lite farliga som hade koll på allt....Bra jobbat IW..?

Ja Skrållan, det var ju precis som du skrev, han visade sin ”bra” sida för att få mig att ångra mig. Nu bönar han o ber och jag tror faktiskt att han fortfarande dricker, märker det på sättet han skriver....

Nu har det gått ytterligare några dagar, jag har sett till att hitta på roliga grejer. Jag har träffat mina vänner och fått så mycket stöd, även från min familj. Det börjar kännas lite bättre. Känslan över att jag bara behöver tänka på mig själv och inte någon annan kittlar lite i magen :-)

Ja, Magnolia_DK, du har helt rätt och jag är så glad att jag tog steget och för en gångs skull tänker på mig själv nu.

Tack för peppen. Imorgon ska jag bannemej våga gå in här nykter också

Tror merparten som skriver mycket här har drabbats av fysiska allergin och eller den mentala besattheten som sjukdomen brukar beskrivas med. Och jag tror att har man gjort det så är det väldigt svårt att kontrollera drickandet. Men jag håller helt med dig om att tråden heter förändra sitt drickande. Jag önskar verkligen jag kunde ha förändrat mitt drickande innan jag åkte dit på skiten och var tvungen att dricka noll. Heja dig!

Till VM-guldet i hockey, ja nu är ni världsbäst!

Jag är egentligen inte ett dugg idrottsintresserad, inte det minsta, men har blivit ”tvingad” till det av min familj.
Man vågar väl inte säga att man INTE såg matchen på jobbet i morgon, då blir man väl dömd som någon typ av freak....
Har blivit matad med glädjescener på teven i en timme nu, och visst är jag glad för deras skull.
En finsk kompis på fejjan säger att denna vinst kräver att hon öppnar en koskenkorva, på en söndagskväll?
Det kommer att straffa sig lille vän tänker jag, men avstår ifrån att kommentera hennes inlägg.
Folk får ta sina egna konsekvenser, de flesta är medvetna om insatserna...

So what happend this weekend then...?
Ja förra helgen hade vi stor sammankomst, nu var det vi som var gäster.
Fyra familjer umgås hos en grannes sommarstuga i Roslagen, det har vi gjort till en tradition på fjärde året.
Min dotter med familj är en av dem så vi har utökat antalet med en ny deltagare, nu fem veckor gammal.
Detta lilla flickebarn har fått uppleva mycket sina första levnadsveckor minsann, hon hänger med överallt.
Och det till alla mammors stora förtjusning, de nästan slogs om att få hålla henne, trösta och gunga henne, bumpa i rumpan osv.

Vi har också gjort det till en tradition att ta en dagstur med Ålandsbåten, med en ursäkt för att få bunkra alkoholhaltiga drycker.
Förra året fastnade just JAG i tullen med en kärra ölbackar, jag som inte ens dricker något längre.
Där får man för att man ville vara hygglig och hjälpa andra att kånka, men klarade mig med en åttutning.
På darriga ben gick vi igenom tullen denna gång, men den var obemannad.

Vi köpte att par backar bjuddricka att ha vid stugan under sommaren 2019, hade jag druckit fortfarande så hade kärran varit maxlastad och urdrucken på ett par veckor med vidhängande klistrad ångest, det slipper jag numera.
På båten såg vi ett ungt par så packade att de hade svårt att gå, köpte diskvatten (gin&grappo) och satte sig vid bordet bredvid och drällde runt med hängande mungipor, de hade svårt att kontrollera sina rörelser som var yviga och hängde med sina huvuden.
Det gick för iväg för att röka och sprang in i många bord på vägen ut, visst båten rullade lite men inte värre än att man kunde parera.
Deras ölglas med bara några centimeter druckna ur städades bort av servitrisen, en bortglömd 500-lapp låg kvar på bordet och under ena stolen en mobiltelefon, vi såg till att de fick tillbaka dessa.
De vinglade tillbaka till bordet efter att bara fått varsitt glas isvatten av bartendern, drack ett par munnar fnös och raglade vidare.
Det var bara efter ett par timmar in på eftermiddagen, resten av dagen och kvällen återstod.
Vi skakade på huvudet vid vårat bord och tänkte hur skulle resten av deras dag förete sig, antingen förvärras den än mer, eller så återstår en svår baksmälla, inget av dessa alternativ verkar speciellt lockande.
Ja baksmällan får de vare sig de vill eller inte, det är bara frågan om hur länge de kan dra ut på den.
Jag avundas dem inte, och är tacksam för mina nyktra val, visserligen bjöd de på en del skratt men det var på deras bekostnad.
Ett ångest-konto de inte vill höras talas om, hoppas på att ingen berättar om eller de får några minnesflashar om.
Allt kostar när man dricker, en backränta man får betala för under lång tid, inte värt det, ..alls..

Annars då, jo vi hade en jättefin tid tillsammans, satt mycket och länge i deras pensionärskuvös (inglasad uteplats) och samtalade, mös och berättade gamla minnen till fladdrande stearinljus vartefter regnet slog så där mysigt mot plasttaket.
När det var uppehåll tog vi alla en skön promenad för att skaka ner middagen en bit längre ner i magen.
Svärsonen sprang långt ut på en äng och sedan släppte vi hundarna till honom, och gisses vad fort de sprang, man förstår att en tjuv aldrig kan springa ifrån en polishund, den stora svarta tiken måste har varit uppe i 40-50km i timmen, lillskiten nästan lika fort som studsade i det höga gräset för att kunna se vart husse tagit vägen, boing boing.
En tredje cockerspaniel var så kort att man bara såg ett par öronlappar som fladdrade till när hon hoppade i det höga gräset.
Hundarna sprang runt runt och fram och tillbaka över den regnblöta ängen, så lyckliga hundar får man sällan se.
Flåsande kom de lydigt tillbaka till den mänskliga flocken med tungan hängandes som en röd slips i mungipan.

Vi trampade tillbaka mellan vattenpussarna på grusvägen och det luktade sådär friskt och fräscht i luften medan mörkret tyngde ner himlavalvet, all pollen och aspludd hade tryckts ner i marken och näsan kändes som om den hade fått en dusch av slemhinneavsvällande näspray, rena rama motorvägen för näsborrarna.

Sängarna var inte de mest bekväma och många kotor låg i olag på morgonen, men det har vi också lärt oss vid vår stuga.
Är sängarna FÖR bekväma stannar gästerna för länge, och som de säger, efter tre dagar luktar fisk och gäster illa.
Frukosten är alltid magisk, en kopp kaffe till utsikten över vattnet och morgontrötta och tysta gäster ger en skön start på dagen.

Bråttom hem idag på söndagen, jag hade en mamma att hylla, jag mina barn också, och svärsonen fick se till att dottern fick sin första
Morsdagspresent.
Mellan alla besöken kom jag och frugan på....men gisses, vi har glömt att rösta!
Snabbt förbi hemma där grabben hade ett helt ungdomsgäng i huset, hämta röstsedlarna och sedan i bilen utanför vallokalen köra valkompassen på lite olika sajter, för att minuten senare göra våra val.
Vi är inte så väl insatta i politiken, men gör det alla borde göra, använda sin demokratiska rätt att få rösta på sina förtroendevalda.
Nu tjattrar de på teven med valvaka, men känner ingen direkt sympati med att heja på samma parti som vi valde.
Det var ju valkompassen som valde åt oss, och känslan om att deras utslag KAN vara köpta gör oss misstroende.

Ny vecka på gång, och ännu en tredagars, det finns hopp om livet redan på en onsdagseftermiddag igen.
Den ska spenderas vid sommarstugan som vanligt, men denna gång vid vår egna, nykter och nyter.

Det är så man får mest ut av livet, i verkligheten och inte i ett moln av hjärnspöken i bärsärk.

Idag, i morgon i evighet, Amen!
Det är den enda religionen jag tror på, så det så!

Berra

Hej, 5 dagar känns som en evighet i början ju. Bra jobbat. Bra att du skriver här också, grymt bra start. Heja dig. Undvik bara första glaset så blir det snabbt fler dagar i rad.

Bra gjort att korta av samtalet. Jaså nu skall det gnälla och gråtas . Ynkliga de är. Har inget konsekvenstänkande alls. Bara offer . . Kram till dig .

Känner igen mig. Och har nog inget tips. Har hållit mig nykter många år för att inte göra min partner besviken. Men det jävla suget har alltid funnits där...
Men tja, en nykter dag är en nykter dag. Så håll fast vid pojkvännen, typ?

Jag har varit nykter nu i 37 dagar och det är det längsta jag varit nykter. Alltid vetat att jag haft lite problem med alkoholen för jag drack varje gång jag fick ångest men nu den senaste gången jag började med vodka, IGEN, efter att jag sa till mig själv och min kille att det inte är samma som förra gången med vodkan men jo såklart det blev samma sak. Den här gången drack jag varje dag, på morgonen innan skolan, på lunchen, efter lunch och sen efter skolan blev jag full. Har aldrig haft nån som bryr sig om mig förräns nu, min kille och de är bara för hans skull som jag slutat dricka och håller mig nykter men fan jag vet inte hur länge till jag orkar. Trodde det skulle bli bättre efter ett tag, att jag inte skulle va så sugen på att dricka hela tiden men det är samma jävla visa varje dag. Har aldrig känt såhär innan, kan ju va för om jag ville dricka så drack jag ju bara men nu pga min kille vill jag inte förstöra allt igen så för hans skull kämpar jag med mitt jävla huvud men om det ALDRIG ska bli bättre vet jag fan inte hur mycket mer jag pallar.

Så. Fem dagar höll jag mig nykter. Var så jävla stolt. Det var nog fyra år sedan jag var nykter så länge. Och nu...tja, jag skäms inte ens. Alkoholdjävulen tycker att jag förtjänat en drink. Fan tröstlöst det här. Men längtar tills imorgon. Då. Tar jag nya tag.

Känner mig starkare. Rider på den vågen nu en stund. Vet ju att det kommer jobbigare dagar. När huset ska säljas, när saker ska delas. Men just nu mår jag bättre.
Träffade mannen i dag. Han kom med sina sura kommentarer emellanåt. Men jag lät dom bara passera.
Fast lite där emellan kunde vi faktisk prata vanligt. Så skönt. Känner ändå att jag tar på mig skuld ibland. Att det är synd om honom. Måste komma bort från det och tänka bara på mig nu. Nu vill jag att vi ska gå isär, mitt beslut. Vill han bli nykter så så får han bli det själv. Sedan får vi se vad framtiden utvisar.

Kanske blir en lättnad också, slippa experimentera och känna sig misslyckad när det inte går.
Jag ser det som lättare att föra ett riktigt krig och insett att jag inte skall dricka alkohol. Många svåra stunder men också en lättnad. Lycka till i morgon, kram Strulan

Man måste inte sluta. Anledningen till att det är lite inställningen att sluta helt är att många provat att dra ner flertalet gånger utan att lyckas. Så är det enklast att sluta.
Men om man ska kunna dra ner tror jag att regler är extremt viktigt. Och att man aldrig bryter mot de regler man satt upp. Då det funkat som längst är när jag gjort så. Men till slut kom alltid ”jag kan det här nu”. Se upp för den.

Lycka till

Folk är mest fokuserade på sig själva ändå. Du spenderar så mycket tid på att ha ångest över något de säkert knappt ägnar en tanke åt.
Ta tjuren vid hornen och se till att träffa ”de som var med” så snart det går. Alla kan klanta till det rejält. Det är dessutom modigt och strongt att erkänna det.
Som sagt det är värst i ditt huvud, och det är svårt att gå vidare utan att ha träffat dem.
Du klarar det, lovar.