Senaste kommentarerna i forumet

Man ska alltid vara deras avfallskvarn, jag behöver ju ventilera med nån, få ur mig all skit?! Tack för det, när en annan behöver ventilera något då får man höra, jag orkar inte höra om dina problem?! Själv ska man sitta och höra om samma skit om och om igen och säger man att man inte orkar lyssna på samma sak helg efter helg, vecka efter vecka, då är man en stor jävla egoist som bara bryr sig om sig själv. Och gärna en lång ramsa om hur värdelös man är och det är helt otroligt att det är någon på jobbet som står ut med mig överhuvudtaget.. ?

Man ska alltid vara deras avfallskvarn, jag behöver ju ventilera med nån, få ur mig all skit?! Tack för det, när en annan behöver ventilera något då får man höra, jag orkar inte höra om dina problem?! Själv ska man sitta och höra om samma skit om och om igen och säger man att man inte orkar lyssna på samma sak helg efter helg, vecka efter vecka, då är man en stor jävla egoist som bara bryr sig om sig själv. Och gärna en lång ramsa om hur värdelös man är och det är helt otroligt att det är någon på jobbet som står ut med mig överhuvudtaget.. ?

Jag hoppas verkligen att du ska orka. Jag har inga konkreta råd, eller någon omedelbar lindring som jag kan ge dig. Men jag skriver en kommentar för att du inte ska behöva känna dig helt ensam i det här. Förlorad känsla av värde och respekt är mycket svåra känslor att tampas med. Det enda jag kan säga är att jag inte vill att du ska ge upp. Håll fast och var kvar.

Tack, gått ett par dagar nu och ångesten är nästan lika stark ännu. Har inte träffat de som var med än och känns som det steget måste genomlidas innan jag kan ”gå vidare”. Har druckit lite varje dag sedan den kvällen för att orka med ångesten. Varför måste just jag vara ”idioten”. Så ovärdig. Kan inte föreställa mig NÅGON i min omgivning bete sig som jag och vet inte vad jag hade tänkt om en sådan person om så vore. Antagligen att hen var patetiskt skräp. Kan inte komma från tanken att det inte är någon vits att sluta dricka då jag ändå aldrig kommer återfå något värde eller någon respekt...

Tack för kramen!
Det känns bra att inte vara ensam i det här. Önskar dig också en fin och snäll dag!

Önskar dig många snälla dagar och ro att få må bra// kram Strulan

Kommer just in från morgonpromenad med hunden. Regnet, som behövts länge, har kommit nu. Det känns bättre idag. Inte lika katastrofalt som i fredags, när skiljsmässan blev ett faktum. När exmaken gick, så kändes det nästan skönt. Först stor sorg och tårar. Sen insikten att jag inte klarat någon av mina relationer här i livet. Det väcker en del skamkänslor. Att inte duga, inte få till det. Det är lika mycket jag som lämnat honom, som han lämnar mig. Jag flyttade ifrån honom för att jag inte kände mig helt älskad och respekterad. Han kunde inte bättre, men det känns lik förbannat sorgligt. Har för länge sedan insett att man skäms, när man inte får sina legitima behov tillfredsställda.

De där känslorna är så avgrundssvåra för mig att hantera. Det gör så fruktansvärt ont och jag känner mig som sämst i världen, just då. Har inte förmågan att säga till mig själv att människor visst tycker om mig. Att mitt liv blivit riktigt bra. Jag är helt i skamhålan just då. Så för mig var det inte svårt att dricka mig full då. Gå ut med hunden, ta en dusch och sedan dricka. Duktigt och ordentligt. Just då var det bara bedövning som gällde. Så utmaningen måste alltså ligga i att hantera livskriser utan bedövning. Det måste gå.

Nu ska inte den här tråden handla om när man dricker sig full för att det minsann är synd om en. Nä, det går ut på att förstå sig själv. Återigen; Jag råkade inte ut för nån kontrollförlust. Jag ville släppa taget och gå in i dimman. Priset blev en dag med en helt vidrig bakfylla. Avslutade dagen med en ridtur på min snälla farbror häst. Känns lite skamligt att jag känner mig tryggare med hästen än med människor. Ibland är det fruktansvärt svårt att vara jag.

Idag ska jag röja lite hemma. Det blir utan svårigheter en nykter dag. Jag vill försöka hitta glädjen igen.
Det blir en fin dag. Ett litet steg vidare på min stappliga och vimsiga väg till något bättre. Jag hoppas att livet ska vara snällt mot mig idag. Jag behöver det.

Hej.
Min sambo dricker väldigt mycket alkohol. Han dricker alla dagar i veckan men på helgerna blir det alltid stora mängder. Då när han dricker så mycket får han alltid skakningar i händerna. I samband med att han dricker. Alltså inte dagen efter eller när han är nykter. Han förnekar att han får det och försöker låsa fast händerna med armarna i kors men då börjat hela han skaka istället. Ibland gömmer han händerna under bordet eller går iväg på toaletten.
Någon annan som varit med om samma sak eller har en närstående som får samma skakningar vid stort alkoholintag.? O vet vad det beror på?

* Att jag sovit gott i natt!
* Att det regnar! Moder jord är så himla törstig så jag hoppas det regnar precis hela dagen lång, jag har en sjukt bra regnställ från Haglöfs (det bästa jag haft) så jag kan ta min långpromenad med hunden iaf utan att bli blöt!
* Att jag har rösträtt och vallokalerna stänger sent så jag kanske kan bestämma mig för vad jag ska rösta!

Välkommen Rosenhill
Ditt inlägg gav mig hög igenkänning! Jag kunde ha skrivit detsamma för många, många år sedan. Jag vet förstås inte hur det är hos er och med din man. För mig var det en långsamt framväxande insikt att min man drack i smyg. Att jag började fatta berodde precis på det du beskriver, han blev berusad efter 1-2 glas vin vid middagen och humöret förändrades drastiskt.
För mig fortsatte det som så många andra beskriver här; kontrollera (i smyg), försöka prata - och framförallt förstå, ge förslag till hjälp - för oss och för honom, lägga fram information, och så vidare, och så vidare i all oändlighet. Till sist den smärtsamma insikten att han är alkoholist och vid det laget på väg in i en utförsbacke.
För vår del stannade det där. Det vände när jag - efter flera år - gick i avsikt att lämna. Då hade jag läst rätt länge här på forum vilket hjälpte mig mycket. Inte minst genom att läsa på ’Förändra ditt drickande’-sidan. Där insåg jag hur det är att vara beroende. Sedermera skrev jag flitigt här under flera år - forumet var länge min livlina.
Lyssna noga efter din magkänsla - vad säger den? Lita på den! Läs här och du kommer att känna igen dig! Tro inte att det ’blir bättre’’. Det blir det inte - det blir värre. Läs och lär, fakta om beroende och biografier av dem som varit där. Ta makten i ditt eget liv och låt honom välja sitt!
Allt det bästa - förhoppningsvis för er båda! / mt

PS Idag är jag tacksam. Hans beroende gjorde mig klar över mitt medberoende och mina sår & spår efter uppväxten i ett hem med alkoholism. Via Alanon och 12-stegsarbete har jag fått ett långt mer harmoniskt liv. Och vi. Vi lever fortfarande tillsammans, bättre och mer ärligt är någonsin. Men det är faktiskt en annan historia. DS

Söndagmorgon och det är en mulen rätt grå morgon, men med nynyktra ögon tycker jag den är fantastisk och börjar sakta njuta av det lilla i livet.
Kan inte förklara känslan för någon annan än de som har haft ett beroende,känslan av att hålla på att bli fri, att äntligen få leva igen hela jag håller på att förändras.
Vet att jag är i början av resan, men just idag tänker jag njuta av denna nya kvinnan som jag håller på att skapa.
Håller på mina rutiner läser här varje morgon, tar en stund varje dag till eftertanke och reflektion och det viktigaste när jag stressar upp mig oftast på jobbet att bromsa, andas tänk efter vem äger problemet. För just stress och frustration får min hjärna att kokaöver och med det Draken och flykt.
Någon form av hjärntrötthet har jag och säkert adhd men nu skall livet formas efter det och jag skall hitta verktygen till att hantera det utan flykt.
Men just idag skall jag njuta av att tagit mig enda hit?
Kramar och styrka till er❤️//Strulan

Bra gjort . Det gör verkligen allt för att man ska ställa upp för dem. Det är väl inte ditt ansvar att hjälpa och lyssna på.hans dynga. Jag har det likadant är det inte alkoholisten som kräver. Så är det hans mamma som dessutom super hon med. Dom är sådana egoister alkoholister...kram

Druckit massor av alkoholfria öl även om det är vin som brukar fylla mina kvällar. Tro jag lyckats lura av känslan lite. Men jag får så klart inte den sköna berusande känslan som får hela mitt inre att slappna av.
Jag kommer på mig med att tänka längtande till den dagen jag kan få den känslan av vinet igen. När ska jag skita i besöken där jag tar emot min antabus. I sekunden efter jag tänkt så tänker jag på mina barn som förtjänar en nykter fokuserad mamma.

Jag förstår att det är svårt att lämna en man älskar och vet hur det är att äkska någon som älskar flaskan. Jag valde att gå pga att jag vart sjuk av att vara tillsammans med honom. Bråk, fylla, oro,ingen trygghet och dålig sömn gjorde mig sjuk men också bestämd att gå.

Det kanske kommer en dag för dig då det blivit för mycket?! Just nu vill du inte lämna honom. Kanske kan du prata lugnt med honom. Inte skälla, eller säga du gör o säger. Utan prata om dig. Jag mår så hör just nu, jag känner så här just nu och jag vill inte ha det så. Att du sätter tydliga gränser?

Håller han inte erat nya så att säga avtal då tar du nya tag

Tråkigt Troja att du mår dåligt. Men det går upp och ner. Men det är jobbigt när man har dom där ledsamma dagarna . Kanske bättre i morgon?
Kram

Nej det vart fyra nästan fem

Nej jag kunde gjort det bättre.
Hur jag än vrider och vänder på det så kommer jag alltid fram till att två glas är bättre än tre till fyra vid samma tillfälle! Idag har jag mått så illa, några minnesluckor igen , och tjatiga sms, nej jag vill bara åka och arbeta så det blir ordning igen

Du är visst stark. Att kämpa länge med motgångar är också ett tecken på styrka. Du har ju inte gett upp. Du som jag kanske också är extra känslig på våren? De flesta blir uppåt när solen tittar fram, men mitten eller slutet av mars till juni är min värsta period.
Hur som helst så är det imponerande kämpat trots motgångarna.
Kram på dig

Nu börjar suget smyga sig på mig.
Alla positiva känslor med alkohol börjar vakna till liv igen.
Tankar som men var det verkligen så farligt sist?, är igång och det är nu det jobbiga börjar.
Ikväll kommer jag titta på någon trevlig film för att hålla tankarna borta.
Hoppas att ni andra också gör något mysigt för er själv idag!

Innan jag förstod att det var lättare än att försöka minska..Jag förstår känslan som de flesta har..Det går ju att dricka lagom ibland? Ja det gör det, men det är en sinnesförändrande och beroendeframkallande substans vi pratar om..Hjärnan är beroende..Vi vill inte vara det..Hjärnan ser till så vi får i oss alkoholen..Vi smusslar, smyger, planerar för att kunna köpa och dricka..Vi vill inte men hjärnan lever sitt eget liv..Därför struntar vi i att barnen, partnern, släktingar, ja våra närmaste, ber, hotar gråter om att vi ska sluta, men hjärnan bryr sig inte..Våra själar gråter men beroendehjärnan myser av att återigen ha vunnit..Den dagen vi fattar att hjärnan är beroende och det försvinner aldrig..Den dagen har vi vunnit över alkoholen..Men vi måste alltid vara på vår vakt..Beroendet ligger inkapslat och väntar bara på att få övertaget igen..Så ser jag på alkoholberoendet..Kram..

Hej, va bra att du har hittat ett sätt som funkar för dig :-)
Men jag förstår inte riktigt, hur menar du med en sponsor?
Ja det är inte lätt att ta sig ur beroendet själv med tanke på hur normalt alkohol ses i vårt samhälle och att det är skam för oss som inte riktigt kan behärska det.

Idag har jag vart ledsen. Känns lite extra då ett par jag känner ska leta efter hus.

Minns då jag och min dåvarande sambo ville flytta till hus. Blir ledsen och känner mig nedstämd. Försöker tänka att tur ändå, sitta med skulder och ångest över saker vi kanske köpt ihop mm.

Jag kommer ha sånna här dagar. Dagar då jag känner mig ledsen

Hej Qwer,
Det är skönt att kunna skriva anonymt i detta forum. Det är egentligen konstigt att man känner skam när det inte är en själv som gjort något för att hamna i den här situationen.
Jag vill säga dig att du är värd så mycket mer än det här.
Du beskriver att alla män i din släkt varit alkoholister. Att växa upp så påverkar ens självbild och det är inte ovanligt att man fastnar för någon som påminner om hur man haft det. Jag har också en förälder med beroende.
Du har dock möjlighet att göra ett val nu för dig själv och för din framtid. Du skriver att du inte kan lämna men din beskrivning visar att du inte står ut i nuvarande situation.
Är det så här du vill fortsätta leva, men någon som du beskriver, inte prioriterar dig? Jag förstår att det är svårt att gå, men hur blir det om ni skaffar familj? Du har gjort klart för honom vad du tycker men han är inte villig att ändra sig. Jag tror att du behöver prata med folk i din närhet om det här. Att börja skriva här är ett steg i riktning till en förändring som kan vara bra för dig.

Så var det inte menat. Läs igen.
Och ”dömde” vem skulle jag döma? Sten i glashus.
Det är ditt liv och ditt beslut. Vill du dricka så är det okej. Vill du dra ner, helt okej. Aldrig dricka igen, helt okej det med.
Du får nog kanske mindre support till att välja alkoholen. Men fel är det inte, om inte du själv tycker det. Fick dock känslan av att du egentligen själv inte vill.

Funderar på vad det är du inte vill tänka på och känna? Kanske att du skriver om det hemma, inte på forumet om det känns svårt. Jag har skrivit en del efter tips av en med a-beroende..Jag skrev om min barndom och ungdom och vilken typ av killar jag valde..Blev förvånad av att jag såg så klart på mitt liv och kanske varför jag ändå blev a-beroende så småningom..Jag tycker du kämpar jättebra..Även peppar oss andra, det är fint..Jag lyckades ju sluta med hjälp av forumet, Det klarar du med.Känner en enorm tacksamhet till alla som skriver..Kram på dig, du är jättestark???

Jag förstår att du är i en jobbig situation. Det är flera i denna tråd som gett bra råd, kontakta socialtjänsten och berätta om din och barnens situation. Du behöver lämna, för din egen skull och för barnens. Du och barnen har rätt till en lugn och trygg miljö. Det är det inte när, som du beskriver, gränserna flyttas fram hela tiden.
Om han kör iväg full kan du ringa polisen och tipsa anonymt. Man vet aldrig vad som kan hända, han kan köra ihjäl sig själv eller någon annan.
Jag är själv barn till en pappa med ett beroende. Men jag har en mamma som fungerat och det var min räddning.
Jag hoppas du har människor omkring dig som du kan få stöd av nu. Våga be om hjälp, för din egen och barnens skull.