Senaste kommentarerna i forumet

Lite på hur det kunde bli så här. Jag som knappt drack nånting alls efter tonåren blev en alkoholist. Visst, det ligger i släkten men jag hade ju klarat mig så länge. Jag missbrukade mat fram till 2011 då jag gjorde en gastric bypass. Så när jag inte kunde missbruka mat längre blev alkoholen en tröst. Jag har haft många demoner i garderoben som har hemsökt mig och plågat mig. Nu när jag äntligen blivit fri dem så sitter alkoholdjävulen kvar och hånar mig. Men jag kommer bli fri från honom med.

Nu är lunchen slut. Vi hörs. :)

Som småbarnsmamma har man många krav och förväntningar att leva upp till. En god mor och en kärleksfull fru är två arketypiska bilder som man gärna vill leva upp till. Lätt att den självbilden får sig en törn, när man som du plötsligt förvandlas till värsta ansvarslösa partypinglan istället. När jag läser din text, så tänker jag att fokuset just nu verkar ligga på att leva upp till att vara just ansvarsfull och att sätta andras behov före dina. Det ingår helt naturligt när man blir mamma.

Men du är ju fortfarande du! Vad behöver du själv? Att ta sig en rejäl svängom med Alkoholdjäfvulen beror många gånger på att man vill släppa loss och slippa vara vuxen och ansvarsfull. Är det så att du behöver få ta hand om dig och dina behov lite mer?? Har du någon du kan prata med som ser bara dig och inte bara dina sociala roller?

Så bra att du skriver. Fortsätt med det, men låt det här forumet vara ett litet andningshål för DIG SJÄLV. Lämna mammarollen och frurollen utanför. Detta är bara för dig. Du fina människa som försöker göra det bästa av ditt liv. Just nu är det svårt för dig, men det kommer att bli bättre. Du är inte ensam och just nu är jag med dig.

Låt det bli en fin dag idag. Var dig själv nära och ta hand om dig.

Tack för ditt svar, det känns otroligt skönt att få stöd och respons. Jag vill ändra mig, men jag vet inte hur. Försöka dricka lite eller sluta helt? Det sista känns drastiskt men å andra sidan skulle det innebära att jag aldrig mer skulle behöva må såhär. Jag har frågat min partner som säger att jag inte behöver sluta helt, bara ta det lite lugnare. Det är lätt att säga när man inte är den som ibland totalt tappar omdömet efter ett par glas. Det är som rysk roulette.

Nu är det fruktansvärt och jag vill aldrig mer dricka med tanke på att det ibland får mig att göra saker jag inte står för. Men jag vet att om ett par dagar känns det bättre, inför nästa fest kanske ångesten är borta helt. Då kommer jag tänka på att ”jag kan dricka lite” och så är karusellen igång igen. Det var annorlunda förr, då hade jag bara mig själv. Nu får jag inte låta karusellen börja snurra - jag skulle inte stå ut med att vara anledningen till att mitt barn känner sig otryggt och att min sambo ej kan lita på mig och mina löften om att ta det lugnt...

Jag som inte dricker varje dag, utan ibland och för mycket, hur får man ordning? Det är lätt att glömma, göra om och fastna i en ond spiral där självhatet förstärks gång på gång.

Vad fint att du är tillbaka! Det kommer snart att kännas mycket bättre. Gräv dig nu ut i solljuset igen och njut av dagen!

Hejsan. Om man tagit 2 antabus med 4 dagars mellanrum, kan man då ta en öl till maten 2 veckor senare?

Min önskan är att du slutar skämmas. Det leder inte till något gott. Det leder inte till förlåtelse eller gottgörelse. Det är i handlingen något händer. Det är när vi bättrar oss som vi skapat skillnad och återupprättat våran självrespekt.

Jag önskar att du kommer till förändring. Att du kan hitta mod och tillförsikt. Du har redan tagit det första steget och nu har du alla möjligheter att göra saker bättre.

Jag önskar dig allt gott och hoppas att det snart ska kännas lättare för dig. Du är inte ensam.

Min man erkänner och har tagit tag i drickandet, tagit beslut om att inte dricka alls och träffat en beroendebehandlare via kommunen. Fantastiskt så långt. Men jag då, vad gör man åt sveket man känner? Sms:andet med ett ex, lite annat konstigt som man inte kan sätta fingret på, fyllorna, ilskan och likgiltigheten inför vårt nyinköpta hus. Jag tog också beslutet för hans skull att vara nykter, men det blir ju också en sorg.... Jag älskar ju vinet till maten på fredagkväll, umgänget med lite party. Ja vilken jävla sjukdom, eller är det egentligen en sjukdom? Kommer dom någonsin förstå vad dom skadar eller ska man nu fortsätta bära, fast vi nu är nyktra. Alltid känna lite oro och rädsla. Usch ja det är skönt att f skriva och att läsa ❤

En helt ok måndag. Helnykter helg. Och jag är bara glad för det.
Det gör ingenting Dolomiterna. :) Självklart ska man få skriva av sig.
Nu ska jag jobba.
Ha det gott allihopa!

Alltså, det där första lilla vinglaset i påskas var som en liten snöboll som snabbt utvecklade sig till en lavin.

Nu sitter jag här. Bakfull. Hjärtat slår hårt och tungt i kroppen. Jag känner mig trött och nedstämd. Orkar inte ta mig för något av det jag behöver göra idag. Känner mig tung i kroppen och allmänt eländig. Vill bara gråta, men orkar inte ens göra det. Det känns som att jag slungas runt i den där lavinen och varken vet vad som är upp eller ner, varken ser eller hör.

Läste igenom mina tidigare inlägg här. Kändes nästan som att det var någon annan som skrivit dem. Vad hoppfull och klarsynt jag var. Jag minns att jag kände energi och framtidstro, gick promenader och mådde bra.

Det vill jag ju känna igen!!!
Så, idag ska jag vara nykter!
Hoppas att lavinen landat nu och att jag kan börja gräva mig ut...

Du fick mig att le mitt i min ”shit storm” med min man :)
?

Jag är rent genuint på min första nyktra dag idag, och redan nu tidigt på morgonen bråkar jag med hjärnan om vilken väg jag ska ta hem efter jobbet.
Jag trappade ner men igår blev paniken för stor och tog några folköl, så där av dag 1 idag igen.
Mina alkoholvanor har varit snarlika dina med.

Mina barn är i samma åldrar som dina, skillnaden är dock att jag har en sambo.
Tror inte jag har några stärkande ord, men du ska veta att du absolut inte är ensam!
Du är sjukt modig som tar första steget och erkänner problematiken för dig själv <3

Kloka ord Nordäng67. Det är ju presis som du skriver, lätt att skriva gulliga sms, men det är ju handlingen som räknas. Ska tänka så när sms kommer. Känns lite som att jag står och stampar på samma ställe, lite handlingsförlamad. Jag bor här och mannen på annat ställe. Vill gärna ha en Quick fix. Men det går ju inte. Sorgen tar ju tid.

Måndag och ny vecka, med nya möjligheter och val.
Träna på att hantera livet och att ha tråkigt, det är ju det att inte fly som är så svårt.
Känner att jag ibland bara rusar runt, istället för att göra det jag skall/borde göra en ny form av flykt.
Det är dags att leva i vardagen och nuet, inte byta alkohol emot nya flyktvägar.
Är känslan av lycka att vara nykter, som börjar avta och det går inte att rida på den på samma sätt.

Det är nu som jag måste ha en plan och mål som jag håller.
Får ta dagen till att fundera på detta

Önskar er en fin måndag med styrka och mod, i dag väljer jag att vara nykter// kram Strulan❤️

Första fyllan på ett år - och ångesten är påtaglig..

Tillbaka igen. Det var 1,5 år sedan jag var här och också sökte hjälp hos min kommun för att prata om alkohol och ångest. Jag var då nykter i ca 6 månader, sedan blev jag gravid och har av naturliga skäl varit nykter sedan dess. Nu är min bäbis 3 månader gammal. Sedan hon föddes har jag druckit vin på kvällarna vid vissa tillfällen, ett eller två glas tillsammans med min partner. Har varit måttligt och känts ok. Nu i helgen var vi på fest - första gången i det nya livet. Hade skaffat barnvakt som skulle lösas av på natten då festen var slut. Jag tänkte att jag skulle sluta dricka vid 23-tiden och hålla mig i schack. Men jag var så uppspelt och glad för att gå ut att det inte gick enligt plan... Jag såg till att min partner gick och löste av barnvakten (senare än vad vi lovat) och själv fortsatte jag festa. Jag hade så roligt på kvällen och ville bara inte sluta. Dagen efter var dock fruktansvärd. Ångesten över att jag känner att jag valde bort att gå hem till mitt barn till förmån för att festa vidare med mina kompisar är fruktansvärd och den får mig att tänka att mina tidigare problem är tillbaka. Troligtvis har de aldrig försvunnit. Dumt nog trodde jag att livet skulle förändras, att mina begär skulle förändras, när jag blev mamma. Att det inte gjorde det i helgen får mig att känna att jag står på kanten. Har varit så fri från ångest när jag varit nykter - nu kommer alla känslorna som jag varit så långt ifrån tillbaka i kubik. Ingenting hände givetvis - min partner sa att det var ok att gå hem och lösa av barnvakten och min dotter sov gott utan att märka något. Men detta känns som tunn is.

Att dricka som förälder är stigmatiserat för mig. Själv har jag haft problem med otrygghet och oro i min barndom pga en förälder och alkohol. Detta är det sista jag vill ge mitt barn. Och tanken på att kvällen inte gick som jag först hade planerat, att alkoholen fick mig att ändra min plan, är så grymt obehaglig.

Jag hade förändrat mitt drickande - och jag vill inte på några villkor falla tillbaka till det att jag dricker ute på krogen för att få respit. Gör saker jag sedan inte kan stå för. Jag VILL inte, och nu när det inte bara handlar om mig och min egen destruktivitet kan jag verkligen inte.

Jag har hört med min partner och vänner efter festen, och de sa att det inte var någon fara. Att de inte märkt av att jag var berusad. Men sveket handlar om mig, och mitt barn. Jag vill aldrig ge henne otryggheten som jag själv kände. Just den här gången hände ingenting. Men rädslan för att det ska eskalera eller ta en annan vändning är för stark. Den ångest jag känner idag är förhoppningsvis stark nog för att det inte ska upprepas. Men jag kan inte lita på förhoppningar - jag måste veta att jag inte faller tillbaka. Just nu hatar jag mig själv och jag lever med ett ständigt dåligt samvete för taskiga saker jag gjort när jag varit full och inte tänkt efter. Jag orkar inte bygga på den tyngden av skuld mer.

Vad ska jag göra?

Hej

På er alla!!

Jag har haft en stressig tid med att sälja mitt hus... många känslor och mycket stress. Precis vad jag inte tål vid den här tiden på året då jag är Biopolär och har det tufft under våren och måste vara extra vaksam.

Återfallet byggdes upp under några veckor... sen orkade jag inte stå emot... så då drack jag till bara för att bli av med suget. Inga katastrofer inträffade... men kunde ha gjort.

Så nu gäller det att komma tillbaks via AA möten och prata med närståenden och vänner. Skönt att hitta den här hjälpen.

Kram på er Alla

Strulan och MrX!

Sen kväll, nej förresten natt, klockan slår precis Måndag och känner lite panik över att tiden går så fort.
Veckan och helgen sprang iväg och jag har lite andan i halsen, var tog all tid vägen?
Om tiden går fort så betyder väl det att man inte har haft det tråkigt, eller?

På jobbet har jag haft panikutryckningar som tagit tiden från de vanliga uppgifterna, så jag ligger ohjälpligt efter, stress!
Jag är en sådan som får ta hand om saker när andra har tafflat sig, och allra helst när det är många nyanställda.
Men också när andra har haft för bråttom och slarvat, jag känner mig som ”städgruppen” som ta reda på röran efter ett mord i en deckare.
På både den goda och onda sidan, viker ihop plasten och torkar bort allt blod, forslar bort liket så diskret som möjligt.
Noone to blame, just doing my work, no further questions asked.
Nejdå, så illa är det inte, men får fantasin flöda fritt så...
Arbetsveckan innehåller inget av intresse, en AW i torsdags som blev en flopp, nästan inga kom, man åt, rapade och gick.
Inga skandaler som förr i tiden, vi har blivit för gamla och tråkiga, men ångesten är ju borta och det är jag tacksam för.
Någon annan får ta vid, men fröbädden är tunn och det får man ju vara glad för också.

Helgen då?
Nah, inte så mycket nytt där heller, stugan precis som förra helgen, samma folk annat väder bara...
Man stressar ut fort som bara den, slutar tidigt på fredagar och har bilen packad redan på torsdagen, hämtar frugan på jobbet som piper iväg tidigare, jagar runt i affären och handlar på oss alldeles för mycket mat för man har sådana höga förväntningar på helgen.
Tjackar snabbkäk på donken för att spara tid i bilen och slippa laga middagsmat på fredagen.

För vad?, när man släpat upp alla kassar för berget på darrande ben, bara för att vi hade köpt papperskassar som blivit blöta i roddbåten och nu börjar botten sakta att luckras upp, man är glad om botten går ur framför dörren och inte i trappan.
Kaprifolen med sina torra pinnar runt trappräcket har rivit sönder många plastkassar i den trappan och man har sett ett flertalet mjölklitrar studsat runt på trappstegen innan de slutligen riktigt exploderat på det sista.
Det är inte riktigt lika enkelt att åka iväg och handla en ny på en ö mitt i skärgården.
Utan har det skitit sig så har det, man får helt enkelt vara utan den mjölklitern eller syltburken i glas denna helg.

Dottern med familj följer gladeligen med ut, de tycker det nog är skönt med en backup med den lilla bäbben som nu är tre veckor gammal och har varit ute vid stugan lika många gånger.
Man hör henne på natten när hon är hungrig, men annars går det bra.
I fredags kväll hade jag henne på mitt bröst framför teven, hon sov gott när jag bumpade henne i rumpan och det smittade.
Vaknade av att hon låg i min armhåla och fick rätta till na’, det var minsann rogivande och väldigt avslappnade.
Äter vartannan timme och det gurglar till i blöjan lika ofta, helst när hon äter, what goes in comes out.
Så mycket morfar är jag, men ser fram emot när man får kontakt med henne, följer med ögonen och kan le tillbaka.
Hon kommer att bli min prinsessa framöver, och jag kommer garantera skämma bort henne, precis som det anstår en morfar.

Annars i helgen så stod det på meny’n att lära sig vässa motorsågskedja och göra en allmän service på motorsågarna.
Istället som förra helgen när jag nästan nötte sönder trädstammen med friktionsvärme så kunde jag såga centimetertjocka skivor av träden på tre sekunder blankt.
Anledningen till detta är att de har meddelat att elverket ska fälla träd som riskerar att ta med sig luftledningarna vid nästa storm.
Och vid en snabb inventering på tomten så räknade vi fram ca tio ganska så feta träd som kommer att behöva tas hand om efter deras framfart, Så nu är vi beredda.

Helgens väder var inte lika fint som förra helgens, det var bara en grad varmt på natten mellan fredag och lördag.
Mornarna var höljda i tjocka, en grådisig morgon med dimma som försvann så fort solen dök upp ordentligt.
Allting blir så mystiskt när dimman lägger sig tät över skog och nejder, en fantastisk naturupplevelse, en och annan vilsen fågel som ropar på någon kompis därute, eller ett rådjurs skällande från fälten bakom oss.

När det kommer till alkoholen så har den inte varit något speciellt, AW’n var som sagt lugn, frugan och svärsonen dricker sitt glas röda till maten, en öl i bastun för honom och svågern men ingen blir märkbart påverkad, inte jag heller av dem.
Det känns väldigt bra för min del, jag kan omgärdas av alkoholen men inte påverkas av den, det är nog så den ska få fortsätta vara.
Min relation till alkoholen blir väldigt avslappnad, den finns där men jag känner ingen attraktion, alls...
Jag vet vad den kan ställa till med, men bjuder inte in den i mitt liv längre, vad andra gör med den är inte riktigt mitt problem, längre...
Jo jag smakar fortfarande på andras alkoholhaltiga drycker och bildar mig en uppfattning om hur smaken är, men stannar där.
Hit men inte längre, jag vet vad som händer om jag slappnar av och låter mig förföras av berusningen, jag kommer att fastna i mitt forna alkoholmissbruk, inte på första men tiden mellan den och den slutgiltiga kommer fortare än jag kan ana.

Min hjärna spelar spratt med mig ideligen, jag överordnar den med min ”gode man” som är en liten isolerad bit av hjärnan som är lika envis som sprattelhjärnan, hur mycket den än bankar på dess dörr, här släpps ingen fram, inte så länge den har något alkoholhaltigt i dess hand och som samtidigt lovordar dess innehåll.
Jag är och förblir nykter, idag och i morgon och så länge jag kan förmå mig att tänka framöver.

Så länge har jag kontrollen, här och nu...

...nu., natti natti

Berra

Fattar inte att A har givit mig sååå mycket ångest . Det är 2 månader sedan jag drack sist. Jag har druckit i många år och mycket. Läste stt någon hade abstinens i 2,5 månad. Jag känner mig bättre men fy vilken resa. Det känns bra ändå. Ser nyanser Så härligt Läkare ville sätta in antidepressiv tabl. Jag klarar inte det Hoppas abstinensen ger sig helt Tack för stt gruppen finns

Jag är glad att du vaknat utvilad nu i 21 dagar och att din son nu har en nykter pappa.
Vi ses om en vecka! Då har du varit nykter 28 dagar! Typ en månad! Wohoo!

kram

Jag hoppas att det löser sig med din son. Jag tycker det är så starkt av dig att stå stark vid din sons sida i maktlösheten som det medför när sonen far illa hos sin pappa. Det är starkt av dig att välja en annan väg. Vägen uppåt och framåt. Tänk vilken tur att han har en sån klok mamma! En klok mamma som är villig att reparera och arbeta aktivt för en bra relation.

Jag önskade också att vi kunde prata mer öppet om beroendeproblematik. Den är ju så vanlig och kan se ut på så otroligt många olika sätt.
Kram

Dina inlägg känns positiva och genuina. Jag kan höra din beslutsamhet mellan raderna. Börja med att välja nykterhet imorgon. Det är det du kan göra nu. En dag i taget... När det känns jobbigt eller motigt och du har svårt att stå emot så gå in här och skriv av dig. Jag kan också rekommendera att ta all hjälp du kan få. I detta är ensam verkligen inte stark.

Jag ringde Alkohollinjen min första dag. Det hjälpte mycket att reda ut vad jag faktiskt ville och varför.
Jag lyssnade också på Rebecka Åhlund som var gäst både i Morgonpasset i P3 (2/5)och i PP3 (18/1, från minut 28). Nu den senaste veckan har jag konstant lyssnat på Alkispodden. Det finns också ett program som man kan anmäla sig till här på sidan. Det har jag gjort och börjat på. Idag tog jag mod till mig och var på mitt första AA-möte. Det var läskigt men fantastiskt och mäktigt! Det har hjälpt mig mycket att "omge" mig av människor som har förståelse och samma längtan efter nykterhet som jag själv.

Lycka till imorgon. Vi hejar på dig och finns vid din sida när du behöver styrka. Jag tror på dig och ditt beslut!
Kram

Kloka tankar du har. Jag tycker att det är starkt och bra av dig att du fokuserar på din läkning och ditt mående även i motvind och shit storms. Det är det bästa du kan göra. Att göra annat är ett straff mot dig själv och inte din man, som det kanske kan kännas initialt. Ibland måste man gå skilda vägar för att man inte kan växa tillsammans just då. Men så är ju livet. Fast du ska nog inte lyssna på mig för jag har aldrig lyckats hålla mig kvar i tvåsamheten. ;)
Jag hoppas att du finner styrkan att fortsätta jobba uppåt och framåt. Du förtjänar att må bra!
kram

berg- och dalbanan, vägra åka med mer! Mitt ex är otroligt lik din man i sitt beteende! Och jag är lik dig? Har också haft svårt att stå emot fina meddelanden. Fick sms senast nu i helgen. Men nu har jag hoppat av, åker inte det tåget längre! Jag kan inte leva på gulliga sms, det räcker inte som bränsle för ett förhållande. När du träffar din man är han sur, ord i hans sms stämmer inte med handling. Frustration! Vet inte hur många bra samtal jag och mitt ex hade och jag trodde att han äntligen hade förstått! Sen körde han samma race som vanligt! Han sa bara vad jag ville höra. Och i rättvisans namn så vill dom nog göra som man kommit överens om men klarar det inte. Eftersom det är påtvingade krav som inte kommer från dom själva! Nu när jag får sms från mitt ex känner jag...typ ingenting! Jag märker att jag har tränat upp förmågan att utgå från mina egna behov! Fina sms är lätta att skriva och skicka men att GÖRA dessa fina ord i handling är mer krävande! Förstår precis hur du känner! Ta rodret och styr ditt liv! Låt inte honom bestämma hur din dag och ditt liv ska bli! Kram❤️

Det är precis som du skriver, precis så känner jag.
Att man har gjort sej förtjänt utav vin för man är duktig som tar hand om två barn själv eller har jobbat hela dagen. För att lätta på trycket.
Hade en period där jag skrev kryss i kalendern när jag inte drack och kunde komma upp till 4dagar ett par veckor i rad och mådde mkt bättre och hade mer energi , men sen åkte jag på semester och beställde taxfree och då var jag tillbaka i samma banor igen.
Jag har dövat min ensamhet för länge nu och jag är trött på att vara trött hela tiden.
Man hittar alltid en anledning till att dricka , som nästa vecka är jag ledig på tisdag , åh perfekt tillfälle att dricka vin på måndag med en bra ursäkt plus jag jobbar bara mån-ons så ons får man köpa en bag-in-box för då är det ju inget mer jobb bara att köra 7åringen till skolan på morgonen.
Det är så min hjärna tänker och när jag kan dricka vin igen för att glömma och lätta på trycker, döva min ensamhet och det suger.
Imorgon är det måndag och jobb och jag ska göra mitt yttersta för att inte ta den vägen som går förbi Systembolaget .
Dina ord gav mej styrka och det är precis vad jag behöver nu känner jag. Vet att när jag inte hade druckit på ett par dagar så kände jag att näe men jag e inte sugen längre, behöver det inte lixom. Har ju endå lyckats sluta röka men röker elcigg istället och det gör det ju väldigt bekvämt då man inte ens behöver gå utomhus för att ”röka” när man dricker vin.
Imorgon ska bli dag nr 1 !!!

Många grattis till dig ??????

Du valde bort kohandeln och räknandet. Starkt jobbat!!
Vad roligt att du tyckte om AA och vad stärkande att höra att du väljer nykterheten. Nu har du gott om tid på dig att undersöka det stora svarta hålet och kanske upptäcka att det går att handskas med på ett bättre sätt.

Att välja en dag i taget och ta beslutet om och om igen, tror jag är det bästa.