Senaste kommentarerna i forumet

Vad stark du är som tog dig igenom den jobbiga eftermiddagen. En seger att klara sig igenom det jobbiga. Jag önskar dig en riktigt god natts sömn!

Idag har varit andra dagen som vit. Det har varit riktigt tufft nu på eftermiddagen, har känt mig febrig och sjuk, men börjar faktiskt kännas bra nu på kvällen. Flaskan är endast 2 meter ifrån mig men det känns lugnt. Hoppas på god nattsömn :)

Du är så sjukt stark och modig! Heja dig! Vilka kloka val du har gjort idag. Du har ett väldigt sunt sätt att se på saken men tyvärr kan man bara resonera så klokt när man är nykter så jag hoppas att du orkar välja nykterhet I fortsättningen. För att behålla ditt kloka synsätt. När man tar det där första glaset vin försvinner det där förnuftet ofta tyvärr.
Fortsätt kämpa! Jag kollar imorgon hur det har gått.
Grattis till dag 1!
Kram

Jag hade en fästmö som fortfarande håller på o dricker, på helgerna.

Vardagar vet jag inte, vi har separerat, jag hade också problem men la av för 13 år sen! Har verkligen försök hjälpa henne, men får till svar, skit du i det? Så nu har jag lagt ner det, tar för mkt energi.

Jag förstår dom som lever i det är ett rent helvete??

Så skönt att se att man inte är ensam med detta problem ❤️. Att jag skrev här gjorde mig pepp på att lyckas och ska inte ljuga och säga att idag har varit lätt då 1åringen har varit sjuk och lika så 7åringen och då vill man gärna ta dendär flaskan på kvällen för att glömma dagen.
Imorgon väntar dag två och nya utmaningar. Tar en dag i taget men målet är att ändra mina vanor och kanske bara köpa en flaska för en helg och inte en bag-in-box och en extra flaska om bagen skulle ta slut vilket den alltid gör.
Jag vill inte dricka för att jag e trött för att jag tror jag blir pigg utav det , jag vill ha tillbaka min egna energi och min kropp då vikten har smugit sig på dom senaste åren pga att jag dricker för mkt. För rör på mig det gör jag och äter bara hemlagat men vad hjälper det när man häller i sig en extra 1000kalorier per dag.
En bra start på veckan och tusen tack för alla peppande ord. Imorgon kämpar jag vidare.
Hur går det för er?

Du har helt rätt i det. Jag använder alkoholen för att släppa loss och slippa ansvar. Dock är det ju någonting jag får svara för sen, när den grymma ångesten äter upp mig. Att vara mamma är nytt för mig. Att känna att jag svek mitt barn, eller att jag har det i mig att kunna göra det, skapade en så kraftfull ångest som jag inte var beredd på.

Så jag står mellan de bilderna. Den som vill släppa loss och bara vara och den som bara vill vara en bra flickvän, mor och duktig på jobbet. Tyvärr blir dessa två ytterligheter svåra att kombinera - jag har svårt att hitta ett förhållningssätt där dessa två personer kan enas. Det är som om jag spänner bågen så hårt för att vara bra, älskvärd och perfekt för andra. Sedan under alkoholens influens så fallerar allt, jag blir destruktiv och gör allt för att skada mig, rasera bilden jag jobbat med att bygga upp för andra. Dagarna efter skäms jag, och raderar människor från mitt liv som jag inte klarar av att träffa för jag skäms. Det behöver inte nödvändigtvis hänt nåt, jag kan hitta på saker att skämmas för som kanske aldrig ens inträffat. Det är som en inre konflikt pågår inom mig. Ett krig inför min omvärld som ingen egentligen bett om.

Så vad vill jag? Jag vill må bra. Ha en balans. Jag vill kunna dricka, men framför allt vill jag vara en bra mamma. Och det sistnämnda kommer först. Jag har aldrig varit mamma innan, så jag visste inte. Men nu vill jag komma ihåg detta, och få mig själv att inse, att jag vill ALDRIG dricka alkohol om min dotter är närvarande eller om jag ska ansvara för att ta hand om henne på morgonen därpå.

Jag tycker så mycket om dina fina ord, om att försöka göra det bästa av mitt liv. Jag har ofta en annan taktik - att slå på mig och hata mig själv. Bestämmer att andra människor runt om mig, som jag träffat under berusningen, hatar mig också. För säkerhets skull, som om inte självhatet skulle räcka och bli över.

Nu vill jag gå vidare, men ta lärdom från helgen. Har du något förslag på mål att sätta upp?

hur fan orkar du vara vaken då ????

för att du kommenterar!

Hur man kopplar bort "den onda världen"? ... det finns flera sätt. Ett sätt är ju att ta till alkoholen. Mycket effektivt. Men nu när det alternativet inte finns så märker jag att annat fyller liknande funktion. Tex att "dygna med netflix" snacka om verklighetsflykt men det funkar bara i väldigt sällsynta fall. Har ju barn och familj att sörja för. Behöver ursäkta mig med förkylning eller annat för att spendera ett dygn i sängen. Att träna tills jag stupar. Det är också bra:) eller gå ut och träffa vänner, lyssna på ljudbok, spela candy crush på mobilen.

Men alla de här aktiviteterna är flykt. Ingen av dem innebär att vara närvarande i nuet och ändå må bra. Det är ju det jag vill åt. En sysselsättning som likt alkoholen får mig att tycka att livet är härligt precis som det är, precis nu, i det här ögonblicket. Träffa vänner eller promenera kommer närmast. Då kan jag få korta glimtar av den där lyckan vi alla strävar efter. Att vara med barnen och gosa ger mig också små lyckorus.
Det är väl så lyckan får vara nu. Korta ögonblick. Ack så förgänglig.
Med A kan (kunde) jag få en väldigt lång tid, flera timmar, av det där härliga. Det tar emot att acceptera försämringen.

Det är så många saker som blir sämre och sämre. Behöver se något som faktiskt blir bättre och bättre - trots allt.

Kikar in och undrar hur du har det.

Jag har idag valt nykterhet i 12 dagar. Jag är så stark och nöjd med mitt beslut. Jag slutade för min egen skull även om jag såklart kan se att de är fantastiskt även för mina tre barn.

Min äldsta som är 10 år har vid olika tillfällen kommenterat mitt vardagsdrickande och registrerat hur mycket jag druckit vid flertalet gånger.

Nu undrar jag om och vad jag ska säga till henne om min nykterhet. Jag har tagit hjälp av AA-möten och programmet som finns här. Hon har undrat vad jag har för möte. Ska jag berätta som det är för henne. Jag tänker att hon är medveten om att det funnits något slags problem och att hon blivit illa till mods. Men kan man vara så ärlig med en 10-åring eller blir det för stor belastning?
De andra barnen är små så de förstår inte. Men 10-åringen är klok som en bok.

Hur har ni gjort och resonerat? Är det ärlighet som gäller eller ska jag bara strunta i att säga nåt tills hon frågar mer?

Tacksam för era kloka tankar och era erfarenheter kring detta.

Jaa du, och vi då? Tror kanske att ni båda måste gå i familjeterapi. Det har jag krävt från min man. Bara för att dom blir nyktra så är ju inte allt glömt. Alla gånger man blivit sårad. Inte lätt.

Strulan och Denlilla!
Det känns bra att vara beslutsam och inte ha något att förhandla med mig själv om. Det finns en trygghet i det tro jag.

Idag har jag valt nykterhet men idag har suget gjort sig påmint. Det har pockat på och lockat. Men det blir inget idag heller. Min nykterhet är värd så mycket mer än alla glas vin i världen.

Tack "Tackohej" för en bra fråga, den får mig verkligen att fundera. Jag har inte hittat något nytt att ersätta A. Eller inte något vettigt i alla fall.... Först ersatte jag A med glass och godis, det var gott och härligt eftersom jag bantat hela livet. Men jag blev alldeles för tjock och började då röka efter att inte rökt på 20 år. Det känns inte heller som en särskilt bra ersättning. Det du skrev fick mig att tänka att jag behöver ersätta A med något positivt. Så jag undrar om någon har några förslag. Har tränat ganska mycket i mina dagar, men vill inte börja igen, vet inte riktigt varför, men känner bara inte för det. Eller är det acceptans som gäller, att inse att livet för mig kommer bli soffa, tv och morotsstavar för att inte bli en fet, rökande alkis?

Lite på hur det kunde bli så här. Jag som knappt drack nånting alls efter tonåren blev en alkoholist. Visst, det ligger i släkten men jag hade ju klarat mig så länge. Jag missbrukade mat fram till 2011 då jag gjorde en gastric bypass. Så när jag inte kunde missbruka mat längre blev alkoholen en tröst. Jag har haft många demoner i garderoben som har hemsökt mig och plågat mig. Nu när jag äntligen blivit fri dem så sitter alkoholdjävulen kvar och hånar mig. Men jag kommer bli fri från honom med.

Nu är lunchen slut. Vi hörs. :)

Som småbarnsmamma har man många krav och förväntningar att leva upp till. En god mor och en kärleksfull fru är två arketypiska bilder som man gärna vill leva upp till. Lätt att den självbilden får sig en törn, när man som du plötsligt förvandlas till värsta ansvarslösa partypinglan istället. När jag läser din text, så tänker jag att fokuset just nu verkar ligga på att leva upp till att vara just ansvarsfull och att sätta andras behov före dina. Det ingår helt naturligt när man blir mamma.

Men du är ju fortfarande du! Vad behöver du själv? Att ta sig en rejäl svängom med Alkoholdjäfvulen beror många gånger på att man vill släppa loss och slippa vara vuxen och ansvarsfull. Är det så att du behöver få ta hand om dig och dina behov lite mer?? Har du någon du kan prata med som ser bara dig och inte bara dina sociala roller?

Så bra att du skriver. Fortsätt med det, men låt det här forumet vara ett litet andningshål för DIG SJÄLV. Lämna mammarollen och frurollen utanför. Detta är bara för dig. Du fina människa som försöker göra det bästa av ditt liv. Just nu är det svårt för dig, men det kommer att bli bättre. Du är inte ensam och just nu är jag med dig.

Låt det bli en fin dag idag. Var dig själv nära och ta hand om dig.

Tack för ditt svar, det känns otroligt skönt att få stöd och respons. Jag vill ändra mig, men jag vet inte hur. Försöka dricka lite eller sluta helt? Det sista känns drastiskt men å andra sidan skulle det innebära att jag aldrig mer skulle behöva må såhär. Jag har frågat min partner som säger att jag inte behöver sluta helt, bara ta det lite lugnare. Det är lätt att säga när man inte är den som ibland totalt tappar omdömet efter ett par glas. Det är som rysk roulette.

Nu är det fruktansvärt och jag vill aldrig mer dricka med tanke på att det ibland får mig att göra saker jag inte står för. Men jag vet att om ett par dagar känns det bättre, inför nästa fest kanske ångesten är borta helt. Då kommer jag tänka på att ”jag kan dricka lite” och så är karusellen igång igen. Det var annorlunda förr, då hade jag bara mig själv. Nu får jag inte låta karusellen börja snurra - jag skulle inte stå ut med att vara anledningen till att mitt barn känner sig otryggt och att min sambo ej kan lita på mig och mina löften om att ta det lugnt...

Jag som inte dricker varje dag, utan ibland och för mycket, hur får man ordning? Det är lätt att glömma, göra om och fastna i en ond spiral där självhatet förstärks gång på gång.

Vad fint att du är tillbaka! Det kommer snart att kännas mycket bättre. Gräv dig nu ut i solljuset igen och njut av dagen!

Hejsan. Om man tagit 2 antabus med 4 dagars mellanrum, kan man då ta en öl till maten 2 veckor senare?

Min önskan är att du slutar skämmas. Det leder inte till något gott. Det leder inte till förlåtelse eller gottgörelse. Det är i handlingen något händer. Det är när vi bättrar oss som vi skapat skillnad och återupprättat våran självrespekt.

Jag önskar att du kommer till förändring. Att du kan hitta mod och tillförsikt. Du har redan tagit det första steget och nu har du alla möjligheter att göra saker bättre.

Jag önskar dig allt gott och hoppas att det snart ska kännas lättare för dig. Du är inte ensam.

Min man erkänner och har tagit tag i drickandet, tagit beslut om att inte dricka alls och träffat en beroendebehandlare via kommunen. Fantastiskt så långt. Men jag då, vad gör man åt sveket man känner? Sms:andet med ett ex, lite annat konstigt som man inte kan sätta fingret på, fyllorna, ilskan och likgiltigheten inför vårt nyinköpta hus. Jag tog också beslutet för hans skull att vara nykter, men det blir ju också en sorg.... Jag älskar ju vinet till maten på fredagkväll, umgänget med lite party. Ja vilken jävla sjukdom, eller är det egentligen en sjukdom? Kommer dom någonsin förstå vad dom skadar eller ska man nu fortsätta bära, fast vi nu är nyktra. Alltid känna lite oro och rädsla. Usch ja det är skönt att f skriva och att läsa ❤

En helt ok måndag. Helnykter helg. Och jag är bara glad för det.
Det gör ingenting Dolomiterna. :) Självklart ska man få skriva av sig.
Nu ska jag jobba.
Ha det gott allihopa!

Alltså, det där första lilla vinglaset i påskas var som en liten snöboll som snabbt utvecklade sig till en lavin.

Nu sitter jag här. Bakfull. Hjärtat slår hårt och tungt i kroppen. Jag känner mig trött och nedstämd. Orkar inte ta mig för något av det jag behöver göra idag. Känner mig tung i kroppen och allmänt eländig. Vill bara gråta, men orkar inte ens göra det. Det känns som att jag slungas runt i den där lavinen och varken vet vad som är upp eller ner, varken ser eller hör.

Läste igenom mina tidigare inlägg här. Kändes nästan som att det var någon annan som skrivit dem. Vad hoppfull och klarsynt jag var. Jag minns att jag kände energi och framtidstro, gick promenader och mådde bra.

Det vill jag ju känna igen!!!
Så, idag ska jag vara nykter!
Hoppas att lavinen landat nu och att jag kan börja gräva mig ut...

Du fick mig att le mitt i min ”shit storm” med min man :)
?

Jag är rent genuint på min första nyktra dag idag, och redan nu tidigt på morgonen bråkar jag med hjärnan om vilken väg jag ska ta hem efter jobbet.
Jag trappade ner men igår blev paniken för stor och tog några folköl, så där av dag 1 idag igen.
Mina alkoholvanor har varit snarlika dina med.

Mina barn är i samma åldrar som dina, skillnaden är dock att jag har en sambo.
Tror inte jag har några stärkande ord, men du ska veta att du absolut inte är ensam!
Du är sjukt modig som tar första steget och erkänner problematiken för dig själv <3

Kloka ord Nordäng67. Det är ju presis som du skriver, lätt att skriva gulliga sms, men det är ju handlingen som räknas. Ska tänka så när sms kommer. Känns lite som att jag står och stampar på samma ställe, lite handlingsförlamad. Jag bor här och mannen på annat ställe. Vill gärna ha en Quick fix. Men det går ju inte. Sorgen tar ju tid.