Senaste kommentarerna i forumet

Samma här, känns inte som jag har något val. Dels alkoholen, flirtandet med andra. Kärleken har fått sig en rejäl törn. Förutom att min man måste bli nykter, så måste vi jobba på vårt förhållande också. Mycket jobb. Och min man vill ju inte ens avstå alkohol.
Det råd jag fick här angående fina sms, som jag också får, så är det inte bara det som behövs utan det måste visas i handling också.
Känslorna förändras verkligen efter allt som hänt med fylla, gräl och att man blivit idiotförklarad så många gånger. Och det senaste blev min man lika dum och dryg när han var nykter också.
Ja att flytta isär är nog nödvändigt för alla parter.

Tänk då på VARFÖR du gör det här och att du inte är ett monster! Det du gör nu är ju konsekvenser av alla tidigare händelser och hur viktigt det än är att ta sitt eget ansvar så gäller det ju samtidigt att inte ta den andres ansvar också.
Jag förstår verkligen att du inte vågar lita på att han klarar det efter ett flertal misslyckanden och skulle han verkligen göra det så kanske ni kan hitta varandra igen med tiden.
För mig försvann tilliten och därmed kärleken någonstans på vägen och jag ser inte att jag kan få tillbaka tilliten till honom igen.
Jag längtar bara till att det ska vara över så att jag får börja bygga upp mitt eget liv.

Förstår precis känslan, är på väg till mitt nya boende om 2,5 vecka. Håller på att packa mina saker efter 25 år tillsammans, han skall oxå lösa mig ur huset, känns jätte jobbigt att behöva lämna allt.
Nu sedan 3 månader tillbaka har han hållit sig nykter men mina känslor för honom har förändrats så jag vet inte om jag älskar honom fullt ut som tidigare. De senaste 6 åren med alkohol, brutna löften, lögnerna och smusslandet med drickandet har liksom satt sina spår. Vågar inte lita på honom fullt ut, samtidigt vet jag inte om jag vill längre.
Känns jobbigt nu när han verkar fatta vad han håller på att missta.
Känner mig riktigt dålig som väljer att gå trots hans bättringar och är skit rädd för att flytta och ta fel beslut.
Men när jag inte gråter och lugnar mig så känns det som jag inte har något val, måste lämna för att kunna känna hur jag känner, men är absolut inte lätt när han gråter bönar och ber och skriver massa fina sms om att han vill att jag stannar.
Känner mig som ett monster som utsätter honom och barnen för det här.

Tack Skrållan!

Ja, det är tufft men nödvändigt och det som gör mig mest arg just nu är att mitt X tar på sig offerkoftan och inte ser sin del i det hela. Det blir liksom jag som är skurken för att jag vill skiljas och sen VARFÖR jag vill det blir inte intressant. Jag har slutat försöka förklara, för det går uppenbarligen inte in.
Men, jag kan inte göra något åt det, så jag jobbar på att släppa det så gott jag kan.

Förstår att det är jobbigt. Bävar för när vi måste sälja vår bostad. Och just som du säjer så skiftar det mellan ilska och gråt. Tycker att dom inte fattar hur det ställer till det med allt. Men det är ju alkoholen som talar.
Känner med dig. Blir väl skönt när allt är över och ni bor permanent i varsin bostad, och du kan börja bygga upp ditt liv.
Styrkekramar till dig?

Hej Hija.
Jag har läst din andra tråd och skrivit en kommentar där. Det är rätt att du behöver stöd och att få prata med någon om din barndom och nu din kamp för att få till stånd nåt som liknar en relation.

När jag läser dina texter, så tänker jag följande:
Din pappa är så djupt alkoholiserad, så att han knappt är en människa längre. All hjälp han vill ha är sådan hjälp som gör det lättare att umgås mer med sin bästa vän Alkoholdjäfvulen. Vill inte ha hemtjänst, för det tar pengar från hans dyra umgänge med sin bästa vän. Vill inte heller ha insyn från andra än dig, för det stör hans privata relation med Alkoholdjävfulen. Han lägger av luren och vill inte öppna dörren. Nä, för då umgås han ju med sin bästa vän på tumanhand, och där får ingen komma in och kila sig emellan.

Jag skriver inte det här för att säga åt dig vad du ska eller borde göra. Jag tänker inte heller komma med några klämkäcka "styrkekramar". Din situation är allvarligare än så. Det gör mig ont att höra att du håller det här för dig själv, och passar på att gråta i din förtvivlade ensamhet, för att du inte har någon som du känner att du kan vända dig till.

Jag lever själv i den tunna, kvardröjande skuggan av en alkoholiserad far. Han är död sedan länge, men om han levat hade jag kanske varit i samma situation som du. Dessutom håller jag själv på med att göra upp med Alkoholdjävfulen som ständigt vill ha nya fina vänner. Slutligen vill jag säga att jag själv arbetar inom vården och har sett ett och annat när det gäller vad alkoholen gör den människa, som bjuder in till en nära och intim vänskap till flaskan. Så. Det var en parentes.

Jag ville bara ge dig en annan bild av alkoholism och att vara anhörig. Jag hoppas att det gett lite perspektiv, och hoppas att du fortsätter skriva i forumet. Fundera ordentligt på det här med att hjälpa någon. Rätt hjälp är inte alltid skön och enkel, vare sig för den som blir hjälpt eller för den som försöker hjälpa. Rätt hjälp är inte alltid att anstränga sig ytterligare lite till. Det kan också var att släppa taget litegrann och göra på ett annat sätt.

Jag önskar dig en fin dag och hoppas att du känner dig lite mindre ensam och ledsen.

Din pappa skrev ut sig mot inrådan från sjukhuset. Skulle prompt hem och blev arg när du först inte ville skjutsa honom.

Jag tycker du gjorde rätt som tog honom till sjukhus. Men ställ inte upp på att vara hans taxi när han vill hem. Han vill hem för att han börjar bli nykter, börjar bli abstinent och känner ett obändigt behov av att fylla på med mer alkohol. Mycket vanligt och mycket tragiskt. Så blir det när alkoholen är ens bästa vän. Tyvärr.

Nästa gång, när han får bråttom ut från sjukhuset för att alkoholen börjar ropa efter honom, så ska du berätta för vårdpersonalen om hans supande. De kan då kolla honom igen, och om det är så att han börjar utveckla abstinens ( stirrande blick, lyssnar inte på råd, har hög puls, röd i ansiktet och lättare skakingar hör till bilden), så kan han bli erbjuden abstinensbehandling. Har du däremot otur, så släpper de helt sonika ut honom iallafall, eftersom det inte är helt ovanligt i det läget att den alkoholabstinente inte lyssnar längre på goda råd. Ibland vill alkoholisterna helt enkelt inte nyktra till och bli avgiftade.

Att du kommer och hämtar honom ger också vårdpersonalen lättnad. De tänker kanske att det blir mer okej att han skriver ut sig om det finns en snäll dotter som tar över ansvaret och vakar över din pappa. Men det blir ju varken bra för honom eller för dig!

Låt honom ta sig hem för egen maskin. Gör han ett tokigt val, så ska du inte hjälpa honom i det läget, eller avlasta vårdpersonalen. Det är inte att vara snäll mot din pappa, men det får alkoholdjäfvulen att klappa händerna och dansa. Bjud inte på det. Det blir bättre att låta Alkoholdjäfvulen få dra en nitlott.

Ta hand om dig!!

Själv på samma resa som du. För mig funkade antabus verkligen och fortsätter fungera då jag fortfarande äter det. Ser tillbaka i min dagbok att antabusen räddat mig från återfall flera ggr.
Jag har kastat mig in med hull och hår för att få detta att hålla denna gång så skaffat sponsor och ska testa stegen trots min skepsis som ateist men verkar funka utan religös tro. Får se :)
Tror som du att det är viktigt att inte bagatellisera hur det varit efter lång nykterhet. Jag har över 10 veckor vita nu och hjärnan försöker fortfarande lura mig.

Har lagt upp hur jag ska göra.
Jag har skickat ett chatt till han... att ge en hint om jaha du va ute nu igen, ikväll vet jag att han kommer va ute igen, ska skicka en chatt då med att jaha så du är ute ikväll med. Jag veeet att då kommer ett frö sås i honom att o bli medveten om att han vart ute igen och igen.. sen kommer jag säga när han frågar om att ses o sova ihop frågan så ska jag säga nu att det är över. Att jag inte vill sova ihop mer. Och frågar han varför tänker jag bara säga att det spelar ingen roll om jag förklarar varför utan nu.är det så här. Jag kan ses på vissa vilkor som är samma som med andra.

Jag känner att det inte är någon ide att förklara varför jag beslutar det här, för om jag säger att det är pga alkoholen, och att vi inte har någon framtid ihop osv så kommer han sätta emot o tycka annat. Så det är bättre kort o konsivt säga det räcker från och med nu.

Och risken är att han inte ens vill ses i huvudtaget men det är bättre så än att fortsätta det här vi hållt på med

Jag håller på och rensar ut och städar på landet. Det är skitjobbigt och jag växlar mellan gråt, ilska och lättnad över att jag väldigt snart inte ska behöva hantera alla X:ets prylar. Han är ju en samlare av rang och vårt (snart hans) vardagsrum är fullt med hans prylar (typ motorer, stereoapparater och väldigt mycket sladdar).
Jag har bokat in en städfirma som ska komma i morgon eftersom det är värdering av huset på fredag. Det är skönt att slippa den delen, det är nog så tufft att röja ordning och ställa undan så att de kommer åt att städa.
Men jag tar ett rum i taget och en paus däremellan och sen släpper jag fram den ilska som jag inte har vågat släppa fram inför X:et eftersom jag är rädd att det kommer bli totalt krig då.
Det blir ju en del i processen för mig att ta farväl av huset eftersom X:et ska köpa ut mig och det är både skönt och skitjobbigt samtidigt.

Jag har kommit in en bra dygnsrytm och börjar sakta återta delar av mitt liv. Istället för att dricka sysselsätter jag mig med Netflix och HBO, ritar i någon Mandalbok, lagar mat, badar och städar. Äntligen tog jag tag i städningen och den enorma högen med tvätt som jag skjutit upp i flera veckor. Nu är det bara småsaker kvar att ta tag i och det känns så befriande.

Idag ska jag på Återhämtningsmöte och det känns bra. Små, små steg mot bättre mående. Det är även dags för mitt livs fjärde Antabus.

Jag har upptäckt två fällor när jag blir sugen på alkohol eller lugnande, när jag känner mig ensam och när jag är uttråkad. Måste vara uppmärksam på de tillfällena och ha strategier för att hantera dem. Att skriva här är en strategi.

Lycka till därute!

Kom igen nu Nystart, du kan du vill du måste!

Tack ?❤
Jag har innestående samtal med en men har lite pause nu för jag behöver ta mitt ansvar utan att få hjälp därifrån, det var mitt beslut

Vanan är livsfarlig, kan man bryta den har man nog vunnit mycket. Själv har jag ätit så mycket Lglutamin sista året att jag till och med tror det hjälp mot det fysiska beroendet. Hinner aldrig få fysisk abstinens, och när jag håller uppe är det inga problem fysiskt förutom trötthet. Men det mentala, de där rutinerna. Jag kan gå ner på stan för att handla mat och komma hem med 6 flaskor vin utan att ens ha tänkt på att de kommit med hem. Kan öppna en flaska för att varva ner kl 17 utan att ens reflektera om jag var sugen, vanan sitter så stenhårt att det har blivit det normala trots att jag inte ens vill dricka. Det har blivit lika normalt att det ska dricka på kvällen som att man ska äta. Faktist helt sjukt hur man fastnar i en rutin, en rutin som inte ens är bra. Förlåt att jag kidnappar din tråd lite, men kännde igen mig så mycket när du skrev om vanan.

Grymt bra jobbat av dig iallafall, jag är en av sina superfans!

Ja, så kan det kännas och det är rätt inställning. Ska lägga ditt uttryck på minnet :)

Jag blir ledsen av att läsa hur den mannen tillåts ta så mycket av din energi, att han ständigt, som jag läser det, utsätter dig för brutna löften och besvikelser. Du är värd ett mycket bättre liv med frihet att tänka på sånt som ger dig glädje och ömsesidighet med mänskor som delar dina värderingar om livet.
Jag vet så väl hur svårt det är att klippa band eller göra sig fri från tankens besatthet till någon som man haft delade drömmar och förhoppningar med. Jag har haft stor hjälp av att gå på Alanon. Skulle det kunna vara något för dig? / mt

Ligger på soffan i köket. Skall strax åka till jobbet. Har många möten inplanerade. Mår bra. Men ändå: funderar på om jag skall dricka till helgen. Eller snarare: Vad skall jag dricka till helgen? Jag fattar inte varför dessa tankar kommer just nu, en vanlig sketen onsdagsmorgon. Jag skall ju vara nykter maj ut, det har jag bestämt. Jag har ingen anledning att dricka till helgen, det händer inget särskilt, bara trädgårdsarbete. Egentligen vill jag inte ens dricka till helgen. Och ändå ligger jag på soffan och funderar: Vilket vin skall jag köpa på fredag? ?

Skriver av mig

Jag blev äcklad imorse. Han hade skrivit att han kommit hem nästan halv två på natten, då satt han ute från kl tio till då och drack och sen vin hemma. Nyss va han aktiv ( ja de va inte svårt att se pga att jag såg det när jag titta va han hade skrivit) och han ska jobba på dagen idag, äckligt, komma till jobbet o stinka alkohol fy fan

Jag skrev inget tillbaka, jag blir faktiskt äcklad av allt. Klart jag blir det då vi haft intima möten. Jag har god lust att skriva att det är dags att ta en paus med allt men gjorde inte det. Låt de va tänker jag, frågan kommer ställas varför sover vi inte ihop? men samtidigt!!! Varför vänta på att han ska fråga? Säg de bara... jag vill inte vi sover ihop nu framöver.... jag vill bara ses ute som jag gör med mitt andra ex funkar det??? Så vill jag säga.

Hade också god lust att skriva blir äcklad av ditt sätt att leva o dricka ute på jobbet mm. Men det kommer bara skapa att vi blir ovänner.

60 dagar i nykterhet idag! Så många dagar, så lite tid. Så mycket närmre min inre röst, min själ.
Jag vet vad jag bråkar med mig själv om. Jag vet vad jag dämpar. Nu är frågan hur jag går vidare. Oavsett hur, är det acceptans som är nyckeln.
?

Kunde inte skriva igår för minstingen har hög feber men jag ör idag på dag tre.
Och det går bra även om det just nu är skit med sjukt barn men bara mer anledning till att inte dricka. Suger finns ju kvar och det får man tampas med varje dag och speciellt efter kl 15 varje dag då man är uttråkad. Men jag kämpar på

Mitt förra namn blev lite för avslöjande kände jag.
Så detta får det bli.

Fint möte igår. Vad unikt det är att få träffa andra i samma situation. Men det blev lite jobbigt igår.

Jag bor på ett litet ställe och även om jag var på möte i en annan by så stötte jag på en bekant till min exman. Blev helt svettig för min exman vet inget än. Men personen lovade att det inte var några problem. Att anonymiteten går före allt.

I dagarna har jag inlämning på högskolan och det är första gången någonsin tror jag som jag inte dricker när jag är stressad över skola eller jobb.
Det är så skönt att vara klar i skallen även om jag inte är säker på att det hjälper I mitt fall... Har svårt att fokusera och hålla orken uppe ändå. ?

Idag är dag 14 i nykterhet och jag ska ut och skalla skiten ur den! ?"Fånga dagen och skalla den innan den smyger upp och hoppar på dig bakifrån" , säger Mia Skäringer. Så får det bli!

"En jädra dag i taget" Denlillamänniskan.. Tack för ditt inlägg :)

Tack Viktras! Jag ska kämpa på. Jag är värd att vara lycklig nu, lägga misstag och ångest bakom mig och genuint ta lärdom utan att fördöma mig själv längre. Jag ska försöka skriva då och då, för inspiration och stöd men också för att dela med mig om vad jag tycker fungerar för mig. Tack för ditt inlägg :)

Godmorgon!
Tiden går så fort. Som tur är har jag under dessa nyktra dagar bestämt mig för att inte vara sådär ruskigt effektiv. Jag har ägnat mig åt hästen, promenader, sköta hemmet, och hålla kontakt med vänner och familj. Jag har tagit god tid på mig för reflektion och att vara aktiv på forumet. Tankar över min nykterhet har fått vara viktigare än att hinna med massa saker. Och på jobbet har det fått rulla på. Jag trivs på mitt jobb och tycker om mina arbetskamrater.

Särbomaken och jag har umgåtts en hel del. Vi har kunnat ha bra samtal och det fina för både honom och mig är att vi båda varit nyktra. Vi har kunnat vara ett stöd för varandra på så sätt. Men det känns ändå som att äktenskapet håller på att somna in och övergå i någon sorts vänskap. Makens mål är att bara dricka på lönehelger. Fint så.

Hur är det med mina egna mål då? Och vad har jag lärt mig såhär långt?
Det viktigaste jag lärt mig är att livet utan alkohol känns skönt på något vis. Det har varit som att kliva av nåt jag inte tyckt om, till nåt som känns mer stabilt. Här har forumet varit väldigt viktigt för mig. Jag har fått dela med mig av mig själv och blivit inbjuden i andra människors värld. Tack! Den här ömsesidigheten och respekten, som finns här, uppskattar jag verkligen.

Jag har egentligen redan gjort upp ett mål. Jag vill inte fuldricka längre, men inte vara helnykterist. Så då återstår definitionen på vad trevlighetsdricka är.

Jag har haft störst lust att dricka vin inför en ledig period. Jag har sovit några timmar, varit ute i skog och mark med hästen. Det ser fint ut hemma och en bättre måltid är planerad. Jag är på bra humör och känner mig avslappnad. Det är ett bra tillfälle.
Det är också ett bra tillfälle när jag blir bjuden eller själv bjuder hem på middag, eller när jag träffar någon på stan. Blir aldrig för mycket när jag är ute på stan och äter middag.

Att trevlighetsdricka är att aldrig bli full och att inte slentriandricka. En gammal bra regel, är att levern ska vila varannan dag.

Vad är då fuldricka?? Jo, det är när jag dricker för att fly bort. För att slippa krav, eller när jag är arg, ledsen och besviken. De tillfällena kan bli riktigt dåliga och det kommer inget gott ur att dricka så. Alkohol ger ingen tröst, bara tillfällig lindring och ännu mer obehag när fyllan ökar. Då är det bättre med naturupplevelser, bädda ned mig med en bok och lite godis i sängen, eller mys i soffan med någon jag tycker om. Eller så får jag väl sätta mig och gråta. Tårarna är själens tvätt, brukar jag säga.

Läser min text innan jag ska trycka på sparaknappen. Ser att jag skrivit: Det kommer inget gott ur att dricka så. Minns nu att det är en gammal tanke som jag kläckte under en svår livskris tidigare. Jag sade då: Man ska tänka på att det ska komma något gott ur det man gör. Kommer det inget gott ur, så ska man tänka om. Det andra jag sade till mig själv är att inte bara välja det som känns bäst i stunden, utan det som blir bäst i längden.

Idag blir det en fin dag. Häggen blommar utanför mitt fönster och jag är tacksam över att vara nykter.
Jag önskar att ni andra också kan få syn på er egen klokhet och få lugn och styrka ur det. För vägen till ett bättre liv kommer ju ur att man lyssnar på sig själv och känner värme inför den man är.