Senaste kommentarerna i forumet

Det jag läser i din tråd är mycket likt hur jag har det. Jag har också kommit till en punkt där jag nu tagit ett beslut om uppehåll.
Upplever precis som du beskriver att det är skönt med vin mot stress och ensamhetskänsla, men också att det följs av trötthet och ibland ångest.
Så nu vill jag ha tillbaka det friska i livet.

Du skriver fint om att du peppar dig själv. Det var något jag ska tänka på också.
Styrka till dig.

...nu har jag googlat en massa Marcus Aurelius.. tack!?

Återfall... tanken har ju slagit mig så många gånger.. hur skulle det bli..? Skulle jag känna mig nedslagen? På noll? Eller bara som en ny läxa..? Allt skulle absolut inte vara bortkastat. Alla trappsteg, alla steg upp i personlig utveckling. De finns. Men vi har olika förutsättningar, olika mål.
Jag vill inte ta det där återfallet eftersom det i mitt fall inte bara blir några roliga grillkvällar, utan det kan bli livsfarligt. Jag har oftast fått minnesluckor, riskerat min hälsa allvarligt, tagit återställare, fått allvarlig abstinens, kramper, förvirring, ångest, hög puls, hjärtklappning, panik. Och gjort bort mig inför alla, vänner och familj.

För mig skulle återfall betyda risk för en absolut katastrof.

Jag behöver läka, min kropp, hjärna, min själ. Jag vill ge mig själv all tid i livet. Jag har druckit bort för mycket liv. Jag vill känna varje sekund. Jag är så tacksam att jag vaknat.

Jag väljer att vara nykter NU, alltid, NU??

Tack för respons! Min förhoppning är att alkoholen ska bli en allt mindre del av min tankevärld. Därför vill jag vara nykter nu för att se hur viktig den egentligen är. Tankarna borde istället kretsa mer kring hur jag vill leva mitt liv. Det känns viktigare nu.

Det låter som bra avvägningar du gjorde och utan skuld och skam. Gott att du verkar klappa dig lite på axeln och är stolt över dig själv. Det ska du vara!
Men visst är det märkligt att alkoholen ska uppta så mycket av ens tankeverksamhet?

Tack själv.just det att alla delar sina erfarenheter stärker och ger hopp. Det är guld värt!

Om du läst min tråd,jaha och nu då.
Där beskriver jag min kampt för att stå emot återförening.
Är visserligen där och duttar ett halvår efter separationen,men lyckas avstå återförening med alkohol som partner.
Det var fruktansvärt tungt och sorgen var enorm.

Jag sökte hjälp ungefär 5 månader efter separationen då jag höll på att gå under.
Både genom alanon en anhöriggrupp där man får ventilera och ta nya friska steg mot ett starkare jag.
Också genom en medberoendeterapeut som delvis bökade i min barndom.
men också gav handfasta verktyg och råd när jag vacklade,vilket jag gjorde hela tiden.

Min kärlek växte sig starkare än på många år,trots att det enda han var intresserad av var att få dricka.
Jag dansade alla danser för att han skulle se och välja mig,men det gjorde han inte.

Du har en tuff,men också bra tid framför dig.
Jag skrev och läste här timvis och anhörigstödet var verkligen min livlina.

Det egna arbetet som jag lyckats hålla ifrån mig kom nu alldeles för nära och jag blev tvungen att börja gräva i varför jag valde att vilja vara kvar i situationen.
Jag önskar dig all lycka till.

Upp med ögoninflammation. Kroppen din pålitliga jävel. Tack för att du påminner mig om att det är slutet på månaden.

Hurra! Sjukdom igen?

..... Vettefan hur jag ska göra för att inte få massa virus/inflammationer/bakterier som tar över immunförsvaret.
Nu kan jag inte öppna mitt öga.
Det är lixom inte roligt längre.
Ska försöka mig gå en lite längre promenix idag iallafall. Lugn promenad men ändå en promenad. Har gått upp i vikt på sistone, så behöver bromsa av det.
Fan jag som hade velat börja träna. Bajs immunförsvar.

Fridens ?

Jag tror att alla måste gå sin väg. Huruvida du dricker två glas vin eller är spiknykter, kanske inte spelar nån större roll. Det viktiga är väl ändå att du funderar, drar ned på drickandet och delar med dig till oss andra som också går sin egen väg, på sitt sätt. Ödmjukhet, självreflektion och ömsesidighet är en stor hjälp för mig, när jag försöker få rätsida på min skeva relation till alkoholen. Jag hoppas att det kan hjälpa dig med. Tack för att du delar med dig.

Igår var en väldigt jobbig dag. Bra så till vida att jag har funderat en del och märkligt nog verkar ha förstått en del. Det är nu rätt tydligt, såsom många beskrivit att alkoholen varit lite som en krycka för en trött själ, som driver sig själv framåt utan någon egentlig mening. Och att drickandet i sig förhindrat att man kommer till förändring och eftertanke.
Sen vart det ju dåligt också.... Min make, som jag inte bor ihop med längre, men som jag ändå umgås med på ett trevligt sätt, tyckte att vi kunde gå ut och äta. Ja, ni fattar ju resten. Maken beställer mat och en öl och frågar sen vad jag vill ha. "Jag tar samma som du". Ja, det sade jag. Inte en bokstav om Loka eller ens berätta för honom att jag har en nykter period. Vips står det två kalla öl på bordet. Vi äter, har trevligt och jag dricker den där ölen som bara känns meningslös. Sen frågar han om jag vill ha nåt mer. Då har jag vett nog att svara - "det räcker såhär".

Vi avrundar kvällen. Hemma i kylen har jag en halv flaska rosé. Jag har den där för att se hur stort mitt sug egentligen är. Skulle jag dricka ur den så är mängden rätt liten, och dricker jag inte ur den så känns den som en bra påminnelse om att det gärna får ligga vin i kylen, precis som det kunde vara hos mig förr. Klart att vinet får ligga kvar. Och fast jag inte klarade att hålla mig nykter igår, så kände jag mig så tillfreds när jag låg i sängen några timmar senare. Det kommer gå bra det här, tänkte jag. Om jag bara har vett och mod att ta tag i det som får mig att börja dricka. Leva livet istället för att överleva livet.

Idag ska jag köpa en ny Laptop. Idag ska jag inte dricka och det kommer att bli en fin dag.

Bra mantra. Låter lite som den stoiske filosofen Marcus Aurelius (som jag just nu kämpar med).
Hur ställer du dig till ett återfall? Vore det katastrof? Skulle allt du åstadkommit vara bortkastat? Jag är kluven. Jag funderar på att dricka under sommaren (efter mina 3 månader). Samtidigt är jag rädd för konsekvenserna. Jag har aldrig varit full så jag tappar kontrollen, åtminstone inte sedan tonåren. Jag kommer att kunna dricka på grillkvällar som tidigare. Och sedan vara nykter i höst igen. Samtidigt känner jag både olust och oro över att dricka igen. Jag är helt enkelt jävligt kluven. Osäker. Rädd. Förvirrad. Vill jag dricka? Vill jag inte dricka? Är det viktigt att dricka?

Stort att bli morfar. Och viktigt att vara nykter då. Kämpa på.

Tack båda!
Ja, hade jag vetat hur bra jag skulle må hade jag slutat supa för länge sedan. ?

Ha en fin söndag!

Ja det måste jag göra känner jag. Att just söka hjälp. Ska ringa och försöka få en tid.
Det som är jobbigt är att jag saknar honom. Inte hans drickande, inte hans ilska, inte hans surhet. Utan honom. Vi har inte haft någon kontakt alls dom här dagarna. Väldigt ovanlig för att vara oss.
Men samtidigt så lugnt. Jag hinner tänka. Ingen som retar sig på mig, att jag inte gör så som han tycker, att jag frågar när jag inte vet vad han pratar om o.s.v. Jag kan vara jag och jag kan slappna av.
Jag får ta en dag i taget. Försöka ha en plan.

Vaknade pigg och utvilad i morse. Jag blev morfar till mitt första barnbarn förra veckan. En ny fas i livet. Jag vill inte bli en alkis morfar. Jag vill bli en bus och lek morfar. Nu är det jag själv som måste välja väg. Har minst 10 år kvar att jobba innan jag får pension. Jag har alltid varit hög presterand och ställt upp för mina arbetsgivare. Jag måste bli extremt mycket bättre på att säga NEJ nu kan jag ej ta på mig mera uppgifter. Jag är en problemlösare med stark drivkraft framåt. En sådan som fixar och trixar så att alla blir nöjda. Nu måste jag prioriterar min hälsa så jag blir en bra morfar. ?

Mantra! Det ör bra! Ett bra inlägg med mycket som jag kan ta till mig. Bryt tanke och tänk om! Tack för morgonens bästa tips.

Vaknar pigg, trots att jag drack två glas vin igår. Jag är väldigt nöjd med den här helgen! Istället för att dricka många glas vin så begränsade jag mig till två per kväll och det blev bra.
Men helt nöjd är jag ju inte. Jag läser om alla här som kämpar på med att leva helnyktra och ta mig tusan att jag ska jobba på det med. Inte bara under vardagarna utan också under helgen. Jag märkte ju nu i helgen vilka goda alkoholfria alternativ det finns och att jag faktiskt klarar mig utan ruset. Jag har ju bara mig själv och hunden att ta hänsyn till och det gör nog saker och ting lättare. Mina utflugna barn tycker inte att jag missbrukar alkohol, men har påtalat att jag har börjat ta för vana att dricka nåt glas varje dag och att det kanske inte är så bra. De gillar att jag har börjat ta tag i det och bli mer medveten. Och ja, jag är stolt och glad över det! Och tacksam över det här forumet som inspirerar mig så!Tack ni alla!

Rädsla. Igår var jag darrande sugen på alkohol. Jag behövde något. För att stilla stressen i mig. Jag letade i min mans gömmor och hittade en cigarrett. Smygrökte några bloss. Blev alldeles snurrig av röken men konstaterade att det var just det jag ville åt. En flykt. Jag är rädd nu. Jag fick vända suget flera gånger igår. Jag tänkte på allvar att jag tänker dricka alkohol nån gång framöver. Att jag VILL det. Men det vill jag ju inte! Jag vill vara nykter NU, alltid, NU.
Jävla lördag - denna dag som triggar så!
I matbutiken igår, stod jag vid drycken, såg tonic att blanda en gin med. Blev medveten om hur tankarna försökte identifiera mig med att gilla en gin&tonic. Jag bytte medvetet tanke och tänkte högt och tydligt för mig själv ”jag är en som gillar att vara sund, jag är en nykterist, jag gillar den där aloe vera drycken, kombuchan skulle passa mig”. Så sträckte jag handen mot hyllan och greppade en ”kombucha” (senaste supernyttiga trenden). ”Ja sån är jag”. Och blev sån.
Så viktigt att observera tankarna. VAD intalar jag mig själv? Kan jag välja hur jag beskriver mig, kan jag välja tankar om mig, programmera om mig.. det KAN jag! Mitt rätta jag är en sund och nykter människa. Jag är tacksam, glad och stark! Jag är nykter NU, alltid, NU!

När mina barn har bekymmer brukar jag bla illustrera livet som en stig. Längs stigen finns vackra växter, sol, moln, blommor... ibland ligger det en blaj med hundskit som stinker. Jag kan välja att stanna i stanken och titta, rynka på näsa och bli irriterad, stå kvar och konstatera att det stinker. Eller så kan jag vända blicken bortåt, mot blommorna, välja att gå dit, fokusera på allt det vackra.

Vid beslut och val brukar jag be dem illustrera en väg, där framme delas vägen i två. En skylt med två pilar som pekar åt olika håll. Den ena säger ”rätt” och den andra säger ”fel”. Vi har alla svaret inom oss. Vi vet vad som ska väljas men blir störda av tankar, ”tvångstankar” som ”tänk om..”, ”jag borde..”mm.

När hjärnan börjar med ”jag vill dricka”, ”ska jag bara ta ett glas..”,,,, observera att det bara är vanemässigt tvångstänkande. BRYT tanke. BYT tanke.
Programmera in de tankar du vill ha. Så de blir de nya ”tvångstankarna”. Långt ihärdigt arbete, dagligen, varje timme, NU.
???

Mantra!! ”Jag är en nykter och sund människa, jag gör sunda val”.

Ja, det är tungt att bryta upp, men tänk på vilket liv du har och vilket liv du faktiskt kan ha. Ta ett steg i taget, en fot efter den andra och våga be, om hjälp. All styrka till dig!

Har lägre effekt på kvinnor. Endast 20% upplever att de blir hjälpta av Naltrexon enligt min läkare.

Hur mycket alkohol klämmer du i dig under en dag och hur lång tidsperiod?
Jag är själv ssk och trodde åndå att jag kunde sluta med alkohol tvärt. Jag hade druckit dagligen under ca sex veckor. När jag började krampa så åkte jag tacksamt till avgiftningen med ett akut högt tryck och takykardi.
Oavsett vad man läser på nätet så kan det vara farligt att sluta med alkohol tvärt på egen hand.

Jag självmedivinerade själv med alkohol som utvecklade sig till ett beroende där jag var tvungen att fylla på med alkohol för att inte bli sjuk.
Ingen medicin i världen kommer att rädda en om man inte fixar grundorsaken till drickandet.
Ta hjälp, du behöver inte ha det såhär. ?

Visst var det svårt att förstå hur bra man kan må utan a? Starkt jobbat!

Hoppas din botten är nådd nu så du stoppar fler konsekvenser. Lycka till med hjälpen.

Härligt och visst är det underbart att vakna utan bakfylla och ångest. Bra kämpat och du är på rätt väg???kram Strulan

Jag känner också igen mig så mycket i det ni så bra har beskrivit här.
Har ännu inte besökt något AA-möte men kommer att göra det framöver.
Kanske åtminstone att gå dit för att lyssna som du gjorde JoYo.
Finns många AA filialer och mötestider här där jag bor.
Under mina snart 53 dagar i mitt nya liv som nykter alkoholist har jag hittat stöd,hjälp & otrolig gemenskap hos Länkarna här på orten.
Dom tog emot mig på ett fantastiskt sätt när jag kom dit och mådde så jäkla dåligt efter en avgiftning.
Där finns det också en otroligt massa människor som varit och är i samma sits som många av oss befinner oss i.
Länkarna har ju lite mer öppen verksamhet. Men för mig har det varit en räddare i nöden.
Men jag har öppnat alla mina sinnen för sådan som kan hjälpa mig vidare med det "nya vita livet".
Jag är dessutom så glad att jag hittade alkoholhjälpen och forumen.
Ni är så många kämpar här som ger mig en massa styrka, kraft,peppning och glädje trots våra olika fajter vi går igenom.

Tack allihop & ha en bra söndag!?

Kram

JoYo kanske ger det en chans om ett tag, just nu känns det som jag har fullt upp med mig själv och att jag känner att jag har kontroll. Men skulle jag börja vackla, kommer jag gå dit genast för denna gången skall jag ta all hjälp jag kan få.

Susie skriv du här om du vill, är glad att jag inte kunde trolla bort detta utan faktiskt fick en chans att ta tag i mig själv. Just då ville jag dö, men idag mår jag 1000 gånger bättre och kommer göra allt för att inte hamna där igen.
Kram och styrka till er//Strulan