Senaste kommentarerna i forumet

11 dagen idag ??
Jag har klarat mig hittills. Ibland kommer suget på besök (då o då). Speciellt när vi grillar och har det trevligt.
Försöker tänka på annat då och dricker ett glas ananas jos istället.

Bragig i kroppen kom jag till avonova. Chefen satt redan i väntrummet. Det blev stelt, hon kallpratade lite men jag visste inte vad jag skulle säga. Hursomhelst, provet visade ju höga värden. 2,7 om jag minns rätt. Om man dricker ett glas i veckan så ligger siffran på ca 0,05 ? Det hände inget drastisk som skönt var för jag hade tänkt att fälla ut alla taggarna i förvar om att ingen tvingar mig till nått jag inte vill, då får jag väl säga upp mig i värsta fall. Jag begärde som jag tänkt att få lämna nytt prov om två veckor. Det fick jag och då måste det vara grönt! Lite dryga 5 veckors nykterhet då!

Men jag vet att jag kommer dricka den helgen (för att ”fira” fira nykterheten och 17/5 är halvnorsk) lördagen har jag tänkt bänka mig och se eurovision contest med vin och någon god mat. Sedan blir det nyktert till 28/5 då jag ska opereras. Har sedan två V semester. Då kommer det bli någon dag med alkohol. Jag har gett mig riktlinjer förr men sedan struntar jag i dem och det eskalerar.. som det gjorde denna gång.. jag ska skissa på nya mål nu.
Ha det bra alla som kämpar!

Det är tufft, men klappa dig själv på axeln för att du stod emot. Jag själv gick in, ville verkligen köpa en flaska vin, men det blev bara alkoholfritt till Valborg i år. Det är jag stolt över. Men är också förbannad över att draken är så stark och upptar mina tankar så mycket. Såg tredje avsnittet av Game of thrones.... också en strid utan dess like.... och jag drack inte vin ikväll! Det var himla bra!

Jeg vet lite om hva som er tilgjengelig av hjelp i Sverige. I Norge har vi noe som heter "hjelpetelefonen", som er en døgnåpen tjeneste for mental helse. Du kan jo se om på denne siden https://www.1177.se/liv--halsa/psykisk-halsa/att-soka-stod-och-hjalp/ra…
Håp, tro og varme tanker til deg!

Kärlek till dig. Jag vet inte hur jag ska svara men jag känner mig som en liten fågelunge. Jag dricker och pluggar och det slutar med att jag klarar mig igenom det ändå MEN hur länge till? Är rädd för att min semester ska vara fylld med alkohol än ”självhelande”. Jag vill verkligen inte ägna mig åt självdestruktiva beteenden men de förför mig.

Hej, åh vad bra du skriver! Jag försöker också förstå, vi har varit gifta i 4 månader nu och tillsammans i 3år. Det som först var för mycket till fest, blev innan vi gifte oss en depression i mina ögon och nu efter vi gift oss en aha upplevelse där jag förstår att han är alkoholist. Vi har tagit kontakt med kommunen och det känns som rätta personer att prata med. Idag träffade jag en anhörigbehandlare, som berättade hur illa det är med min man, han han är djupare än jag först trott och det gör så ont. Jag har nog tänkt att vi kommer få ordning på det men han sa att det är svårt. Jag har inte en aning hur jag ska hantera det!? Det är inga misärfyllor att han rätt var det är dricker jättemycket och slocknar. Inte bråkig eller så. PÅ fester går det oftast bra och jag tycker inte han kompenserar upp det någon dag efter för att känna fyllan. Men jag har förstått att det finns en ångest från tidigare år. Han har gått från försvar till handling i sitt tillfrisknande i ord, nu ska det verkställas. Det som är jobbigast för mig är att ställa mig frågan, såg jag men duckade? Hur ska vi gå vidare? Jag tycker ju själv att vinet är gott och älskar trevliga tillställningar. Har beslutat mig för att också ta en vit period.... Behövde nog också bara få skriva av mig

Hei! Jeg er nordmann, og kan ikke hjelpe deg med konkrete tips om behandling/hjelp i Gbg. Men du roper i din nød, og fortjener respons fra "verden der ute". Jeg føler med deg og har slitt ( og sliter...) med liknende tanker som du. Du tenker kanskje at : "ingen har det som jeg" eller "ingen vet hvor verdiløs jeg egentlig er". Men du er verdifull og det finnes en plass til deg i verden slik du er, selv om du ikke føler det slik nå. Hold deg i live, og ha tro på at det finnes en løsning, for det gjør det. Kram :)

Håll ut för man lugnar ner sig och kommer till ro! Även om det inte känns så för stunden. Gråt på för det lättar lite på trycket tycker jag. Låter bra att söka hjälp. Det gjorde jag med. Så himla skönt att prata med någon som är proffs och kan ge en verktyg att hantera jobbiga känslor. Bra att du skriver här. Läs din egen tråd så blir du lite påmind om varför du valde att vara själv. Peppa dig själv med beröm och unna dig själv att göra sånt du tycker om. Kram

Läskigt vad stark draken kan vara! Du lyckades vinna igen! Imponerande. Känner igen mig så i din beskrivning.

Hei!

Jeg er ny her, og nordmann (håper det er ok :-) I dag er det 66. dagen uten alkohol, og i morgen skal jeg ha første timen i poliklinisk terapi for mitt alkoholmisbruk. Det er vanskelig å akseptere diagnosen alkoholavhengighetssyndrom, men etter to måneder uten alkohol, innser jeg at diagnosen sannsynligvis er riktig. Min bestilling til behandlingsinstitusjonen er at jeg ønsker å reversere (omprogrammere) mitt forhold til alkohol. Men slik jeg kjenner det nå, har jeg har en sterk følelse av at det kanskje ikke er mulig. Føler tristhet og en slags sorg når jeg ser folk som sitter i solen på en uteresturant og drikker øl. Kjenner meg trist, fordi jeg har innsett at EN øl er helt meningsløst for meg. Drikker jeg en, vil jeg ha mer. Så derfor finner jeg trøst i forum som dette. Kan forresten anbefale alkispodden.

Vet någon var en kan vända sig inom Gbg-området? Så anonymt som möjligt. Jag behöver verkligen hjälp. Jag ser mig i spegeln och hatar det jag ser. Jag vill verkligen INTE dö men jag vill heller inte leva längre. För vissa killar verkar detta ämne vara så j*vla lätt men det är inte det för mig. Det som känns som att det är på liv och död.

För många timmars jobb på raken, så vaknade Draken med en styrka som fick mig att sitta och stirra på bolaget i en halvtimma. En sådan knäpp diskussion man kan ha med sig själv, tyder på att beroendet äger en otrolig makt över beslut man tar.
Gick aldrig in men denna gången insåg jag ännu en gång hur stark lusten att bedöva sig är.

Rädslan för vad som kommer hända om jag faller håller mig på banan och hoppas jag kan hålla kvar den.
Så nu måste jag lära mig säga nej till jobbet ibland, för trötthet i kropp och själ är ett riktigt stort hot.

Men även denna gång gick det bra, känner ingen styrka mer ledsenhet över att det är så jäkla svårt att låta bli.
Kram och styrka till er❤️Strulan

Jag kämpar och kämpar. Gråter och kämpar. Har haft lite kontakt med mannen men bara korta meddelande. Så jobbigt. Åker bort och försöker sysselsätta mig, men känner mig som den mest ensammaste i världen. Ska ringa och ta hjälp. Går inte annars.

Ledig måndag.
Fick notiser på jobbmailen som poppade upp. Så jag raderade den ??

Ögat har av outgrundlig anledning gått tillbaka till normalläge. Like really? Igår vätskade och varade det och idag noll. Tackar för det men blir knäpp.

Nu ska jag på lägenhetsvisning med MrNiceguy. Jag gillar honom. Saker går fort fram, som alltid. Men han verkar gilla mig med. Det är ganska skönt att han är så vaniljig. Känns som att jag lär honom så mycket kring sexualitet. Och jag känner mig modig. Tro det eller ej men jag är ganska blyg, men nu får jag möjligheten att själv ta intiativ och det är läskigt men utvecklande.
Han skrattade högt när jag tog fram min kartong med kondomer. Alltså det är typ en mindre flyttkartong med massa olika former och färger ? varför jag har det i min ägo är en annan historia som jag ej ska ta nu.

Things are going Pretty Well :)
Fridens?

Ledig måndag.
Fick notiser på jobbmailen som poppade upp. Så jag raderade den ??

Ögat har av outgrundlig anledning gått tillbaka till normalläge. Like really? Igår vätskade och varade det och idag noll. Tackar för det men blir knäpp.

Nu ska jag på lägenhetsvisning med MrNiceguy. Jag gillar honom. Saker går fort fram, som alltid. Men han verkar gilla mig med. Det är ganska skönt att han är så vaniljig. Känns som att jag lär honom så mycket kring sexualitet. Och jag känner mig modig. Tro det eller ej men jag är ganska blyg, men nu får jag möjligheten att själv ta intiativ och det är läskigt men utvecklande.
Han skrattade högt när jag tog fram min kartong med kondomer. Alltså det är typ en mindre flyttkartong med massa olika former och färger ? varför jag har det i min ägo är en annan historia som jag ej ska ta nu.

Things are going Pretty Well :)
Fridens?

Ska kolla upp det asap ?

Just så.
Lite naknare, lite svårare.
Inte längre inbäddade i alkohol. Inte längre konserverade i formalin!
Såhär känns ilska! Denna undertryckta känsla. Jag låter ilskan komma. Tar bättre hand om mig. Står upp för mig hädanefter. Trycker inte ned nånting mer!
Lär mig säga NEJ!

Viktig lärdom.??

Det är så svårt också när man har haft en bra period och hållit sig begränsad med intaget, då liksom glömmer man att spärren faktiskt kan försvinna. ? Jag vill aldrig ha en sån där kväll igen och framförallt vill jag aldrig ha den här flera dagars ångesten!

Vad fint ni skriver!
Ja, se där! Det där har jag både läst om förut och börjat tänka själv: Ett glas vin på en hel kväll, vad är det för nåt? Som är äta en godisbit framför filmen, när det finns en hel skål. Eller ETT chips! Vansinniga tanke.
Men jag börjar inse det också; måttlighetsdrickandets möjligheter kanske är förbi? Eller så blir det regler och självdisciplin som gäller. Jag får väl se vad hur det blir. Ökad självkännedom är däremot alltid bra hur jag än lyckas.

Ville bara så här efter lite tänkande säga att det är ju det som jag, och kanske du, har gjort tokigt. När det känns dåligt är det ju så lätt att ta några glas vin för att muntra upp sig och se på livet med lite bedövad distans. Nu tränger det sig på, och ett glas vin är inte längre lösningen. Då kanske känslorna känns lite naknare och svårare. Men livet och sig själv ska man ta på allvar, också när det inte känns så skönt.

Varmaste hälsningen

Jag är vuxen med en far med alkoholproblem. Missbruket har funnits så länge jag kan minnas. Han har även varit våldsam mot min mor och mitt syskon. Mina föräldrar skildes när jag var liten. Jag har haft en knepig relation till min far, vuxit upp med min mamma och syskon och bodde varannan helg hos honom plus del av sommar. När jag blev äldre fanns en period utan kontakt.

Ända sedan jag blev större har jag försökt ”rädda” honom, försökt prata och förmå honom att sluta med alkohol, erbjudit att stötta och följa med om han vill söka hjälp. Han har alltid blivit arg.

Nu har jag egna barn, vill skydda dem och har inte berättat om det tråkiga i min uppväxt och vill inte ta med dem när jag hälsar på. Det är smutsigt i hemmet men han ser det inte. Han börjar bli gammal nu och det händer saker som kan relateras till alkoholen och som gör att han behöver hjälp. Men han vill inte ta emot hjälp från tex hemtjänst och den enda anhörig som ställer upp för honom är jag. Han har syskon i samma stad, några av dem har uttryckt att jag är hans enda hopp. Det känns tungt och orättvist.
Jag har inte kunnat prata med någon vän om detta under min uppväxt, har alltid dolt och kännt skam blandat med sorg och skuld. Varför kunde inte jag få en ”vanlig” pappa? Varför klarar jag inte att hjälpa honom. Har så mycket sorg inom mig. Kan inte prata med min man om detta. Han reagerar med ilska och säger att han inte vill att jag ska ställa upp så mycket, att jag kommer bli utbränd.
Vet inte vad jag vill med detta inlägg men glad att jag hittat hit till detta forum. Ibland är det skönt att veta att man inte är ensam.

Är ny här på forumet och kände att jag behövde skriva av mig lite.
Jag har nog inga stora problem med alkoholen men känner att det är tillräckligt för att ta sig en tankeställare.
I lördags var det party med sambon och några vänner och blev en aning mycket enligt mig. Inget speciellt som hade hänt, vi hade faktiskt en riktigt rolig kväll men den där jävla ångesten kommer som ett brev på posten oavsett och hänger kvar fortfarande idag!
Så himla trött på de gångerna! Nu var det ganska längesedan det blev så mycket, har lyckats hålla det måttligt de senaste månaderna. Försöker få sambon att dricka mindre då han har druckit ganska mycket och ofta en period och har då druckit väldigt lite själv.
Då har det varit 0-3 glas vin/öl på en helg. Hade varit skönt att ha hållt den nivån i lördags alltså men så kommer den kvällen igen då man har "lite för roligt". Har insett att det är ett problem då den där spärren saknas ibland.
Någon mer som känner igen sig i detta?

Tack Nordäng ❤. Ja jag ska försöka. Så ofta jag kan ska jag minnas. Jobba på tilltron.

Jag fick ett rejält återfall i medberoende igår. Frustrationen och också ilskan. Säkert grundad i oro. Det skakade om mig rejält. Det går på en milisekund. Så kastas jag rakt ut i avgrunden. Ni vet säkert vilken känsla jag menar.

Jag vill förändra den här reaktionen. Men det tycks ta tid. Har en ny strategi där mina stackars vänner får ta emot min ilska och frustration. Så jag inte ska sända den till honom. Det ger mig skuldkänslor. Men jag vet att detta är mina känslor och bara för att jag talar om dem blir de inte deras. Men tycker ändå att jag snackar skit. Känner mig paranoid. Fast jag vet. Jag vet att jag har fog för min oro.

Men det är inte min sak längre. Jag sa dock ifrån och försökte förklara vad som händer i mig och att jag jobbar med det. För lite pyste trots allt ändå ut på honom. Den är så svår den där skiljelinjen, mellan en gräns och att lägga sig i. Vilja skydda. Jag har så hårda principer ibland också. Både för mig själv och andra. Särskilt när jag inte förstår. Men vet inte om jag skadar eller stjälper med dessa. Det är vl det som är utmaningen. Att balansera livet.

Idag ska jag ut och gå. Jag har börjat styrketräna litegrann. Små korta övningar. Det där med att vila även när man känner sig pigg. Har en bättre sorts dag. Så svårt. För jag vill slå på turbo vid minsta nys på en sån.

Men jag är deprimerad och har en utmattning. Finns inget som heter turbo längre. Måste skriva det. Så är det. Får inte glömma.

Jag ska på avgiftning med början nu i mitten på Maj. Jag har druckit i ganska många år och inte försökt att sluta. Jag har sådan ångest för hur detta blir. Hur går en avgiftning till på PIVA? Det är tänkt att jag ska göra denna avgiftningen hemma med mediciner och en vännina hos mig. Men om det misslyckas för jag åka in. Inplanerat är ett litet Oxascand schema.Har även fått Propavan och Theralen av primärvården.

Har förstått att alla reagerar olika men tacksam för en beskrivning om hur det går till på PIVA? Hur länge har ni druckit innan avgiftningen och hur reagerade ni?

Vi lär oss. Hittar nya strategier! Jag har gjort som du flera gånger genom åren. Trott att man vill smutta på ett glas hela kvällen!? Och sen hällt i mig allt inom ett par timmar. Utan den minsta njutning. Och skämts för att komma tillbaka hit. Men det är ju faktiskt därför vi alla är här!! För att vi behöver stödet!
Tack för påminnelsen! Din berättelse är viktig.
Nya tag! Du reser dig upp som starkare än innan. Nya insikter! Heja dig!
Kram?