Senaste kommentarerna i forumet

Stackars dig! Jag känner igen känslan av att allt är meningslöst, den är förödande och har inte funnits i mitt liv tills helt nyligen. Jag vet inte vad jag ska säga annat än att jag hoppas, hoppas du kommer tillbaka till ditt nyktra liv. Skickar cyberstyrka! Kram

Kroppen läker när vi sover. Så skönt att låta sig göra det! Jag har haft 3 svåra svettiga nätter... kroppen ska väl svettas ut allt gift ur systemet.. har försökt hjälpa till med bastu och citronvatten. Jag fortsätter med att lyssna på meditation ”hypnos” som heter ”hitta din självkänsla”. Tror att det stärker, lugnar sinnet långsiktigt. Det här är ett sakta jobb. Små steg, ibland står vi stilla, för att inte falla. Om man faller har man skyndat processen. Bara vara i nuet.

Så skönt att du kunnat sova, kroppen läker när vi sover. Vi måste unna oss att läka, ta hand om oss. Magnesium, b-vitamin, ashwaganda eller arctic root för humöret under dagen, (magnesium tar jag främst till natten) är mina tricks. Och att gräva ner sig i intressen :)

Så skönt att du kunnat sova, kroppen läker när vi sover. Vi måste unna oss att läka, ta hand om oss. Magnesium, b-vitamin, ashwaganda eller arctic root för humöret under dagen, (magnesium tar jag främst till natten) är mina tricks. Och att gräva ner sig i intressen :)

Håller med andra här att barnen och dig går före
Han är vuxen och gör egna val och de valen han tar är inte sunda
Förstår hur ont det gör att han inte ger dig/ er det ni förtjänar, som trygghet, kärlek, respekt mm
Hoppas du finner ett sätt att ta dig vidare

Jag har alltid druckit mest på alla fester. Men nu är det slut. Finito. Över. ?

Va kusligt lika våra historier är ibland. Jag läste den boken nu i veckan och kände igen mig mycket.. ingen diskussion med mig själv längre - jag är alkoholist.
Oroar mig också om det ör ärftligt till mina barn. Kommer ihåg att jag som 16-åring alltid blev fullast etc

Grattis till dina 100 dagar ! Du ska absolut klappa dig på axeln och berömma dig själv.

Sen måste jag hålla med Vitutanvin om att du ska "skita i honom" !! Gör inte misstaget nu att lägga energi på nån eller nånting annat än på dig själv. Du behöver all uppmärksamhet du kan få och du behöver skapa en riktigt bra relation med dig själv först innan du kan dela med dig av dig själv. Du är den viktigaste person i ditt liv just nu !

Och du skriver så fantastiskt bra !!!

Kram !!

Tack för frågan skrållan.
Skrev lite idag nedan, ska skriva lite mer
Tungt idag.
Kram

Inget naltrexon idag, allt enligt överenskommelsen med läkaren igår. Jag mår mycket bättre, har ingen huvudvärk, inget illamående. Däremot är jag förkyld och har tagit ledigt från jobbet.

Idag har jag börjat läsa "Jag som var så rolig att dricka vin med" av Rebecka Åhlund. Om hennes första år som nykter alkoholist. Mycket läsvärd hittills. Har hunnit läsa halva boken idag. Den består i princip av korta dagboksnotiser, ibland med reflekterande utläggningar.

Jag inser mer och mer hur olika beroenden kan vara, och det är kanske en orsak till att vissa av oss (t ex undertecknad) har så svårt avgöra om vi är alkoholister eller inte. (Jag vet nu att jag är alkoholist.) Jag har t ex aldrig i hela mitt liv tagit en återställare, har aldrig ens tänkt tanken att göra det. Jag har heller aldrig druckit förrän på sen eftermiddag/kväll. Konstigt nog, kan man tycka. Jag har aldrig varit full på jobbet, aldrig varit full när jag hämtat barna på skolan. Åhlund drack konstant under flera år, hon verkar ha varit full dygnet runt (hon använder själv ordet "full"). Och ändå har jag druckit hårt under en betydligt längre tid än hon. Vad gör att vissa faller in i ett dygnet-runt-supande, att vissa blir "mer" beroende än andra? Varför har jag inte druckit dygnet runt? Och varför blir vissa av oss överhuvudtaget beroende?

Jag har generationer av alkoholister i släkten (farsan, morsan, morfar, farfar), Åhlund hade en alkoholist till farsa. Hur mycket spelar sådant in? Det finns ju en uppenbar ärftlighetsfaktor här. Kommer mina barn att bli alkoholister? En fruktansvärd tanke.

Jag hade några dagar jag satt mer fokus på mig, träning, bättre sömn mm.... sedan skulle vi ses igår, jag kände redan innan att de kanske är onödigt! Men vi sågs igår och vi började nästa bråka. De gick över men vi vart onykra i hop sedan och jag har några minnesluckor från kvällen. Jag mår inge vidare idag, och ångrar vi sågs på det sättet! Jag tror jag börjar tänka mer på mig, vilja tycka om mig mera. För det känns inte likadant med han den här gången, lite som att några känslor börjar försvinna.jag hoppas det fortsätter så.

Ja det är tungt att inte kunna välja att gå dit eller ej, men så småningom så får jag komma dit igen

Det var tråkigt att du föll. Det kan vi alla göra. Det gäller att resa sig snabbt och lära av sina misstag. Du var en av mina förebilder under hösten. Bra att du har insikt och vilja. Det kommer man långt med. Hoppas det går bra för dig framöver.
/mrx

Härligt med egofixering!!! Längtar efter känslan av pånyfödelse. Lust att leva och njuta.
Blir riktigt avundsjuk!!

Jag åkte också dit, efter 3 vita månader. Trodde dumt nog att jag skulle klara av att hålla mig till nåt glas vin men det gick ganska snabbt åt skogen. Men nu tar vi nya tag, eller hur! ?

.. när jag läser om din upplevelse.
Jag vill vråla till dig: "skit i honom - bry dig om dig själv!" "Du får tydligen inte plats i hans omkrets. Så varför ska du prompt försöka ta dig in där?"

Hoppas du har fler personer att öppna dig för, berätta om din kamp och dina stordåd. Person(er) som har vett att uppskatta dig oavsett vad du gör/gjort. Som kan skilja på dig och dina handlingar. Som låter dig vara Du! Så att du blir uppmuntrad till att vara du. Du vet väl om att du duger? alltid!

Man är inte svag om man söker hjälp - tvärtom. Jag försökte att sluta dricka på alla möjliga och omöjliga sätt under många, många år. För drygt två veckor sedan knallade jag in på ett beroendecentrum. Det är det bästa jag gjort. Idag är det 17 dagar sedan jag drack sist. Visst, en fis i rymden tidsmässigt, men för mig är detta stort och början på något nytt. Innan dessa hade jag inte en haft en nykter vecka på säkert tio år (eller mer).

Som att jag skriver för mig själv här numer, så jag tackar för följet och önskar er alla väl och hoppas ni lyckas förbli nyktra.
Jag hoppar av här och fokuserar på annat i stället ?✌?️

... att du är pigg i huvet trots dålig sömn. När jag har dålig sömn (som inatt) då är jag helt kaputt, i huvudet och i kroppen. Bra att du tänker på att träningen hjälper. Det är inte alla som har den insikten. :)
För att svara på din fråga hur det går för mig.... det går bra med nykterheten - 80 dagar i morgon och nedräkning till 100 har startat. Blev också nikotinfri (för 35 dagar seda) av en slump. Det var fanken riktigt tufft med abstinensen. Mycket värre än abstinensen för a tycker jag. Mer fysiskt påtagligt liksom.
Resten av livet är lika trassligt och krångligt som vid jul. Det är en jobbig process att ta sig igenom det här. Livskris. Men jag lär mig mycket :)

Hoppas du fick en underbar dag! Sken solen en stund på dig också kanske?

Lämna inte. Läste nånstans här att det kan ta ett par gånger innan någon svarar. Tror inte det var i illmening! Vi är många som kämpar ska du veta! Hur man ska gå till väga är svårt att avgöra. Jag är som du jag ska klara detta själv!! Är själv på dag 3 i att förändra mitt drickande. Inte lätt när man mår ganska bra att a-jävulen säger att men ett glas kan du ta men det blir aldrig bara ett glas tyvärr!! Min pappa som är alkolist fick hjälp via sitt jobb o det var guld värt för honom. Hoppas du fortsätter att skriva här så kämpar vi tillsammans??

Jag känner att grejen är att du måste ta till dig att din man inte kan eller ska lämna några löften om alkoholens vara eller inte vara till dig eller till barnen. Det är ju han som har problem med alkohol. Eller ett förhållande till alkohol som han måste förhålla sig till. Stanna kvar i eller bryta med. Och ska han sluta dricka för att alkoholen skadar dem han älskar så måste han sluta för sin egen skull - inte för att du vill det, inte för din skull. Han kan inte ge dig nykterhet. Han kan bara bli nykter själv. Det är det som är grejen!

Min man kämpar hårt med och mot alkoholen. Jag är medberoende, så är det, precis som du. Jag sörjer och längtar, älskar och hoppas i en aldrig sinande ström. Men jag har kommit dit att jag har sagt till honom att han får stå för sina val. Dricker han så är det ju också ett val - och vi får dricka som vuxna i Sverige! Men jag sköter inte om honom, jag ömkar inte, jag säger vad jag tycker. Jag konfronterar honom med min rädsla när jag känner den. Och jag gör det när han är nykter...för han måste ta in den. Vi måste ju prata på lika villkor. Det känns som vi har en väg där. Nu går han på AA. Han får kraft av det. Det känns bra att se det.
Men glöm för allt i världen inte bort dig själv! Du ska ha ett liv. Och barnen ska ha ett bra liv. Det låter som ni lever och andas efter hur dagsformen är för maken/pappan. Ni är värd något mer och bättre. Det är okey att fortsätta älska honom. Men han får inte ta ifrån er vardagen, livet måste bli bra, det måste gå att andas, planera ha roligt, ta hem kompisar, vara trygg. Går inte det där han är, går det inte att lita på honom i det - då behöver ni ett annat hem....tufft, jag vet. Men det är värre att fortsätta såhär. Ni kan inte hjälpa maken/pappan. Men han kan hjälpa sig själv/söka hjälp. Det vet han ju innerst inne. Och du med.

Tusen lycka till. Många kramar. Många varma tankar. Glöm inte; det är inte fel att älska. Kärleken är aldrig fel. ❤

Att du är observant och kämpar emot! Det är en kamp ibland men det blir lättare med tiden. Jag känner så igen dina tankar, från förr. Men det är ju inte ett eller två glas vi vill ha, vi nöjer oss inte med det.
Mitt första seriösa försök att bli nykter spolierades av ett glas champagne. Jag blev totalt överrumplad och drack det. Jag hade ingen beredskap då. Efter nästan 1,5 års nykterhet så jag tänkte ok, det är ju inget. Det gick bra ett par månader men sen tyckte jag att visst kan jag klaraett par glas vin. Och sen gick det snabbt brant utför. Det tog mej fem år att starta om, att nå botten. Och det var djupt. Det är nog mitt enskilt sämsta beslut i mitt liv, att ta det glaset champagne. Så kämpa på! Nu har jag snart sju års nykterhet bakom mej och på den vägen fortsätter jag. Lycka till!

Jag skiter i detta. Provar få stöd någon annanstans. Lycka till ni som kämpar!!

Idag, dag 4: jag svettas, kallsvettig, fötter, under armarna - känner mig spänd och liksom nervös. Är det abstinens eller är mitt normala tillstånd spänd och anledning till att jag dricker?

Herregud, jag önskar att jag hade vaknat och bromsat tidigare. Men jag gör det NU, inte om 10 år! Det är lättare nu än om 10 år.

Starkt jobbat! Detta fixar vi. Ha en bra dag! ??

Har inte skrivit på länge. Jag har skämts så mycket inför mig själv att jag inte velat sätta mitt misslyckande på pränt. Det blir ju så mycket tydligare då.
Efter tre vita månader som även varade över jul och nyår så jäkla bra trodde jag att jag skulle kunna börja dricka normalt igen, dvs nåt glas på fredag o lördagar. Det gick bra i början men sedan spårade det ur igen. Precis som jag läst här att det gjort för så många. Sedan en månad har jag druckit nån flaska vin varje kväll och ännu mera på helgerna. Men idag är dag 1 för mig igen. Ska göra ett verkligt försök igen. Har fått en mycket bra psykolog med inriktning på KBT genom Beroendecentrum som jag går till en gång i veckan och det ska jag jobba hårt med det också. Men a är ett jävla gift som är så beroendeframkallande att det är skrämmande.