Senaste kommentarerna i forumet

Herre jävlar! En sån grej. ?
Men du har rätt, bakfyllan är skit. Jag lever mycket på tanken på att vakna pigg och utvilad.

Det är värt. Ännu jobbigare att ta ett återfall. Jag bröt foten 24/2. Full. Det var droppen. Nykter sedan 27/2. Ja, du läser rätt. Åkte hem direkt efter gipsning och drack i väntan på operation 27/2. Men nu helt nykter och även om det är skitjobbigt så är fylla/bakfylla och allt det värre. Håll ut!

Det är jävligt när suget kommer. Som tur är går det över. Jag har insett att mitt sug dyker upp på eftermiddagen när jag är hungrig. Ett mellanmål extra innan middagen hjälper mig bra.
Jag har också gjort mig av med all alkohol. Hällde ut whiskyn och vinet.

Jag såg en halv starköl jag visst gömt undan i lördags..
hällde genast ut den, men OJ så snabbt suget kom!! Jag är livrädd för monstret!! Men nu finns inte längre alkohol som ett alternativ för mig. Det är slut! Det får smärta och göra ont som en destruktiv relation man avslutar. Jag får väl sörja tills monstret tynar..

När suget kommer testa alkoholfritt.

Ja hunger är nog en trigger... och stress. Idag köpte jag ett nytt chai, ska bli gött. God och skön kväll till dig också! ?

Idag när jag kom hem från jobbet var jag så jävla arg. Fysiskt arg. Inget särskilt hade hänt. Hela kroppen var i uppror. Jag riktigt skakade. Försökte coola ned. Men när yngsta sonen sade att han inte ville gå till sin idrott (en struntsak), exploderade jag. Jag skällde ut honom efter noter, och av bara farten höjde jag rösten även mot hans storebror och min fru. Det är andra raserianfallet sedan jag slutade att supa. Obehagligt. Och jag skäms. Nu sitter jag ensam i ett rum. Är fortfarande arg. Men mer orolig. En jävla huvudvärk har jag också. Dessutom har jag fått tinnitus eller något - det tjuter i öronen. Har detta med avvänjningen att göra? Eller är det naltrexonet? Jag är normalt sett aldrig arg. Nu plötsligt kokar jag av ilska. Fy fan för i princip allt.

Fortfarande nykter. Men är det värt det? ?

Tack!

Ja, att tacka nej bestämt inne i mitt eget huvud är något jag måste öva in! För 6 år sen hade jag uppehåll under hela semestern, mådde så bra av det! hinkade en massa 0% carlsberg-öl och det funkade faktiskt riktigt bra.

Jag har haft en nykter och fin helg tillsammans med familjen.
/mrx

Jag vet inte hur jag ska hantera suget. Är bara på dag 2.
En gång höll jag i 53 dagar!!
Det var beslutsamhet. Att ständigt besvara sina tvångstankar om alkohol med ett bestämt ”nej, tack!”. Att inte gå in i diskussionerna med monstret inom sig. Besöka AA. Fyll livet med annat, nytt, sunt.

Hej,

Försöker låta bli att dricka och det går ganska bra, har inte druckit på ca två veckor men nu kom suget över mig. Vet inte varför, det kändes bara som att det skulle vara "gott med lite vin" helt plötsligt. Jag kan låta bli, men hur brukar ni hantera känslan när det bara ploppar upp i huvudet från ingenstans? Nu hanterade jag det såhär, att jag gick in på alkoholprofilen och gjorde ett test, jag VET att jag dricker riskfyllt och jag ville mest få det bekräftat igen.

Vad gott med Te och scones, jag har märkt att jag kan vara sugen på vin under dagen men när jag kommer hem och äter mat först så jag blir mätt har suget på vin försvunnit! Konstigt ? men bra! Ja tänk Barnen Te och scones i kväll?? Mycket bättre och godare än bubbel????? Hoppas du får en skön kväll! ?

Jag hoppar in och svarar istället för Sofia, hoppas det är ok, det dröjer några dagar innan Sofia är inne på forum så tänkte så du får svar på din fundering.

Först och främst, wow! det är ju verkligen att ha bestämt sig, två dagar helt nykter. Något fick dig att ha dessa dagar helt nykter och kanske gjorde du något särskilt som hjälpte dig eller om du "bara" körde på av ren vilja. Berätta gärna mer om vad som hjälpte dig och hur det kändes just dessa två dagar.

Du bor i ett litet samhälle och du skriver att dem på vårdcentralen är nästintill dina vänner. Det är förståeligt att du känner motstånd till att söka hjälp just där, samtidigt inte alls konstigt om du skulle välja att göra det. Helt upp till dig såklart, du vet ju bäst hur läget är där, hur du känner inför det och hur väl du känner dem etc.

Du känner säkert till det och kanske bor du långt till nästa kommun, men vill ändå nämna att i Sverige är det fritt vårdval. Det innebär att du har rätt att söka landstingsbaserad vård på andra platser än just den kommun du tillhör. Om du skulle vilja är det ett alternativ.

Skulle du känna att du vill prata med någon kan du testa att ringa Alkohollinjen, 020-84 44 48. En kostnadsfri stödtelefon öppen vardagar där du kan få prata om din situation och få stöd, där kan du vara helt anonym om du vill.

Nu har du fått lite oombedda tips, hoppas det ändå kändes ok. Du vet ju bäst hur du vill göra nu ändå såklart!

Fortsätt såklart gärna läsa och skriva här, hoppas du tycker det är hjälpsamt och att du får flera svar som du kan känna att du kan bli stärkt av.

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Här har du startat en forumtråd som du inte fortsatt i, rubriken lyder Error. Är det något du vill fylla på med så vi kan följa och stötta dig här eller var det kanske så att du valde att fortsätta i andra trådar du skapat där du fått svar?

Om du vill berätta gärna mer kring det du tänkte om du vill ha fler svar på detta.

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

...jag låter bli att göra dumma drag såhär i starten, allt är skört.
Jag håller mig här inne! Tack?

Du har funderingar kring medicinskt stöd vid förändring av alkoholvanor. God idé att du ställer frågan här. Ibland tar det lite tid innan man får svar på sitt inlägg och generellt när det gäller medicinska funderingar är det bäst att vända sig direkt till någon inom vården. Ett tips kan vara, oavsett om det gäller dig själv eller någon annan att ringa anonymt till en mottagning och se om de kan ge dig någon information om hur det kan gå till vid ett läkarbesök eller dylikt. Det kan vara svårt att svara på exakt vad som krävs då det kan vara lite olika i olika landstings samt individuella skillnader.

Skriv gärna mer och berätta om du vill kring dina funderingar.

Varmt välkommen hit!

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ja, och det blev tre öl och en burgare på lördagen sen gav jag upp. Kände att det inte var värt att dricka då jag inte mådde speciellt bra känslomässigt. Gå igenom en skilsmässa och och dricka öl är ingen bra kombination. Detta är något jag inte kommer klara av så det får bli lugnt ett tag framöver så man orkar bearbeta saker och ting i lugn och ro. Hur gick det för dig?

Ja tänk så skön helgen var. Just nu är min njutning att gå upp före alla andra även på helgen, dricka kaffe, läsa tidning, mindfulnessövniningar, lyssna på musik, spela wordfeud eller läsa en bok. Vad jag än känner för. Ett par timmar innan de andra går upp. Som en äkta pensionär ?

Men klart att jag just nu kan se njutningen av ett glas rött, musik och egen tid vilken kväll i veckan som helst. Gah! Svårt!

Idag är jag lite skörare på grund av en ansträngning i jobbet. Flytten tar hela tiden energi. Jag försöker gå ner i vikt, sluta med alkohol och ska iväg på en träningsresa med mina diskbråck.

Suck.

Föreställer mig en kopp te ikväll. Baka nyttiga små scones till. Skulle det finnas vin hemma idag (finns en flaska mousserande ?) och jag är helt utan planering så äe risken stor att jag trycker i mig så myclet som möjligt av den... för vad är det för fel med det? (Säger den alkoholiserade rösten...)
Barnen barnen barnen.
Te och scones. Egentligen är kanske viktnedgången inte prio ett just nu va.

Du har hittat hit och startat en tråd, bra gjort. Du skriver en rubrik som visar att du funderar över om du är beroende av något. Berätta gärna mer om din situation eller vad du funderar på, gissningsvis handlar det om alkohol eftersom du hittat hit? Oavsett berätta gärna mer så kan vi lättare försöka stötta dig.

Välkommen,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

När du nått din botten. En medlem här inne sa till mig att jag säkert nått ”min botten”. Så är det nog. När man rasat så hårt att konsekvenserna blir för stora att gömma undan. Då måste man gå vidare utan alkohol.
Jag har gått hos en terapeut ett tag och fått många insikter och pusselbitar på plats. Jag trodde jag började få kontroll över alkoholen. Istället inser jag att man/jag aldrig får kontrollen åter.
Nu börjar mitt arbete med att acceptera att alkoholmonstret alltid vill följa mig, aldrig går att tämja, aldrig går att bemästra.

Var är du i tankarna?

Jag skulle också vara försiktig med att gå ut offentligt. Jag berättar för dem som står mig nära, absolut inte på FB där chefer och annat löst folk kan se det. ?

Och behöver man stöd finns ju det här forumet...

Jag tror att första dagarna så har vi en euforisk känsla av att det kommer gå så bra, om än mycket jobb... Då kan det kännas skönt att skrika ut hur vårt liv ser ut, känns och ter sig i det stora hela.
Jag är idag glad att jag bara berättade för några få, några jag verkligen litar på. Min man, dotter och tre på jobbet...
Jag får stöttning av dem( speciellt min dotter), och jag känner att de genuint bryr sig om hur jag mår.
Om du går ut på sociala medier så kommer det nog inte bara positivt av det hela.
Det är vad jag tror, men kan ha fel.
Varm kram på dig ?

Ja det är precis så som det är. Det som är värst tycker jag är den hemska ångesten som kommer.. Hur gör man? Hur går man vidare utan alkoholen? Funkar det ens?

Alkoholism är just lurigt och destruktivt. Man vet inte hur det blev så och varför. Men man kan vara säker på att det är som att gå på lina,,,ibland, kanske ofta, går det bra, man balanserar ...men vi kan vara säkra på att förr eller senare faller vi! Vi ska inte gå på den linan.
Jag är på dag 2. Gjort bort mig rejält, inför släkt, vänner och mina barn!! Har lovat dem att inte dricka en droppe mer. Det är en kamp mot monstret.
Här kan vi kämpa tillsammans.

Alkoholism är just lurigt och destruktivt. Man vet inte hur det blev så och varför. Men man kan vara säker på att det är som att gå på lina,,,ibland, kanske ofta, går det bra, man balanserar ...men vi kan vara säkra på att förr eller senare faller vi! Vi ska inte gå på den linan.
Jag är på dag 2. Gjort bort mig rejält, inför släkt, vänner och mina barn!! Har lovat dem att inte dricka en droppe mer. Det är en kamp mot monstret.
Här kan vi kämpa tillsammans.