Senaste kommentarerna i forumet

Tack för svar, känns skönt att inte vara ensam om detta, för så känns det ibland.. Jag tror han märker det men han vågar inte säga något. Hade nästan hoppats på att han "ertappade" mig..

Jävlar vad det kör med mig. Jag känner att jag har tappat lite självförtroende, det är som att jag inte tror på att jag kan stå emot. Jag väljer självhatet och väljer att trilla hela vägen ner. Ikväll tänkte jag att jag önskar att jag fortfarande drack, för det var så enkelt att det var det som var felet. Nu är jag nykter och ändå värdelös, då är det ju liksom bara min person som är fel.
Mm, hallå. Nu får det väl liksom ändå vara nog. Kan jag inte bara lägga ner att tycka så förtvivlat illa om mig själv?
Jag försöker ha acceptans med att det här är lite tillfällig svacka. Jag vet bättre än såhär, allt jag har lärt mig gäller ju, jag kanske bara inte orkar just nu. Det kommer bli vår tex, visst blir det?

Funderar hur du har det? Saknar dina kloka och insiktsfulla inlägg här på forumet.

/Mrx

Jag drack också sådär på slutet visste egentligen inte varför, riktigt konstigt när jag tänker efter. Känns som jag begick ett övergrepp mot mig själv faktiskt. Jag ville inte men gjorde det ändå.
Hur som så går det att komma tillrätta med genom att sluta dricka och även om det är svårt, tråkigt ibland, känna sig utanför och annat som hjärnan kan luras med, så är det obeskrivligt mycket bättre att vara nykter.

Mvh

Jag har delvis kört samma sväng som du. Behandling hos en beroendeterapeut och AA. Men hela tiden fortsatt att dricka vin. I mängder. 3-5 gånger i veckan. För två veckor sedan tog jag och min fru in på ett spa över helgen. Mycket trevligt. Men: hon drack ett glas bubbel i poolen och två glas rött till middag. Jag hade med mig en flaska whisky för att klara mig tiden mellan bad och middag. Min fru sade inget, hon klagade inte, jag gjorde inte bort mig. Men plötsligt kändes det väldigt dumt att bälga i sig. Ensam. Medan frun läste en bok.
På måndag morgon bad jag min fru lämna barna på skolan och sade att jag tänkte åka till en beroendeklinik. Det leendet! ?
Idag är det tio dagar utan vin. Har fått jättebra hjälp på Nordhemskliniken i Gbg. Jag kämpar mot suget. Men hoppas må bättre i det långa loppet.

Ursäkta detta långa inlägg. Jag har drabbats av en stor dos ego-fixering av att för tillfället fokusera så mycket på mitt eget mående. ?

Jag vill inte predika men visst behöver du också en nystart och ett omtänk! Det är aldrig för sent.

Ja det är ett riktigt svårt dilemma att vara ihop med en beroendeperson! Man har två personer att förhålla sig till känns det som! Man kämpar och kämpar för att få rätsida på allt! När jag slutade kämpa och släppte honom fri att göra sina egna val först då blev han EN person för mig. Och först då kunde jag tänka och känna: det här är det livet vi har tillsammans, förändring ligger utanför min kontroll, klarar jag av att leva så här? Att lämna var det mest hjärtslitande jag gjort! Det var rätt beslut för mig men jag har fortfarande stunder när jag saknar den nyktre personen! Med ”facit” i hand: han dricker fortfarande! Ryser när jag tänker mig in i att jag hade valt att stanna och lagt ännu fler år av mitt liv på att kämpa mot ”draken alkohol”!

Smygsupa för frun, ha olika systembolag för olika dagar, etc. Jag har hållit på så i flera år. Nu är jag inne på dag tio utan alkohol. Det går, men är jobbigt. Och det är värt mödan.
Det är nog viktigt att man själv börjar ifrågasätta vad sjutton man sysslar med. Sedan finns det en hel del hjälp att söka om man behöver. Bara att "flukta" på vad andra skriver på forumet här sporrar mig. Många kloka tankar här.

Och du, du är inte alls misslyckad. Tvärtom! Men man kan ju alltid bli bättre.

Hoppas vintern släpper sitt grepp och låter ljumna vårvindar komma in. Livet som nykter rullar på. Personalfesten var jätterolig. Ingen blev "dyngfull" eller otrevlig. Så skönt att kunna köra bil hem efter jag låst och släckt festlokalen. För ett par år sedan skulle det inte varit möjligt på grund av min kärlek till alkoholen. Jag skulle ha varit bra i "gasen" redan när jag kom till festen och fortsatt till jag blivit så berusad att jag tappat kontrollen fullständigt. Man gör ju val här i livet. Mitt val att välja bort alkoholen är bland det bästa jag gjort. Allt har blivit så mycket bättre i mitt liv. "Gubbtränar" tre gånger i veckan och hinner umgås med nära och kära efter arbetet. Kämpa på nu, alla på forumet. Somnar man nykter vaknar man nykter.

Hej Fridolin!

Det är så oerhört lätt att trilla dit och det går fortare än man tror. Det blir lätt en vanesak och till slut när man inte dricker fattas något.

Jag lever som du med barn, man och bra jobb trots det har alkoholen tagit större och större plats i mitt liv. Jag känner att vardagen blir roligare med lite alkohol i kroppen. Och jag älskar att mysa till det med vin och god mat.

Jag har varit nykter i omgångar och det går att ha kul och må bra ändå. Till och med mycket bättre! Jag har slutat att dricka helt för jag klarar inte av det.

Tar jag ett glas så kan jag fortsätta i veckor. Dricker jag inget så är det lätt att fortsätta nykter.

Vad säger din man, märker han något?

Lycka till!!

Kram???

Två månader, jättebra!!?
Härligt att läsa om hur bra du mår nu?

Jag tänker på att muskler väger mer än fett så det kanske är därför du inte minskat vikten så mycket.
Du tränar ju duktigt och det är bara att skörda frukterna av det; en välmående kropp och knopp!!???

Kramar
???

Kan det vara något som gör att man släpper garden när man börjar känna sig trygg? Jag som tyckte att jag kunde låta bli att gå in hit o peppas, har varit här flera dagar i rad. Klockan-4-suget har dykt upp igen när jag kör hem från jobbet. Bara sjunka ner och slappna av. Jag är så sjukt sugen på ett glas vin. Gör bubbelvatten o häller i äppelcidervinäger, det hjälper mig. Mens upp över öronen ovanpå suget, gör inte livet enklare. Men kämpar vidare! Stor Kram// Gröna blad ?

Trebarnsmamma.. 34 år. Dricker alldeles för mycket, det vet jag. Hur det började.. Tar en lång historia kort.. Hade ett jobb där man jobbade helger och ibland fick "helg" mitt i veckan, då dracks det endel. Sen när jag återgick till mitt gamla 7-4 jobb så fortsatte "helg" drickandet, fast det nu var på vardagar OCH riktiga helger. Har börjat smyg dricka för min man, jag byter system bolag för att slippa bli igenkänd, tar ut kontanter att köpa vin för att det inte ska synas på kontot. Skäms så otroligt... Annars är jag en helt fungerande mamma som jobbar varje dag, har en jätte fin familj... Känner mig så fruktansvärt misslyckad.. Hur kunde det bli såhär..?

Heja dig! Sträck på dig, riktigt bra och kloka ord! Kram

Hej mrx!

Tack för tips, ska kollas upp!???

Ja inte är det lätt när kärleken till mannen finns där trots han drickande. Alla dagar är inte svarta. Men han har ju inte kommit så långt så att han vill förändra. Så hur detta slutar, vet jag inte. Just nu orkar jag inte ta något beslut alls. Försöker göra sådant jag tycker om och som ger mig energi.
Men att söka hjälp, ör ingen dum idé . Har tidigare gått och pratat. Får se hur allt blir.

Bra inlägg det du skriver, men det är din sanning. Ett kinesiskt uttryck lyder - sanningen slår ut som en Lotusblomma med ett oräknerligt antal kronblad. Fortsätt skriva din sanning.

Fy fa'n sa jag spontant, men det kan man kanske inte skriva. Jag tar chansen. Har inte läst alla inlägg, men det var en fråga du ställde till din man. Du frågade om han inte var trött på att dricka. Svaret du fick var - nej jag gillar det. Hur mycket hopp finns det då? Hur insiktsfull är man och hur beredd till förändring d.v.s att bli nykter. Du har svaren. Någon föreslog Alanon och det gör jag också. Leta efter lämplig grupp på nätet.

I höstas när jag var i början av min förändringarnas lyssnade jag på den här ljudboken, Ola Schenström – Mindfulness i vardagen. Den kan jag rekommendera.
/Mrx

Hej

Det är några dagar sedan du skrev ditt inlägg om de tunga känslor du har ibland. Det kan kännas så mörkt att du funderar på om livet är värt att leva. Trots din smärta valde du att skriva här och ge oss en chans att ge stöd. Andra användare har skrivit kloka och omtänksamma inlägg till dig och jag gissar att det är skönt att inte vara helt ensam då man känner som du gjorde då. Jag undrar nu hur du har det idag?

Att göra som du gjorde, dvs berätta om det svåra, är ofta hjälpsamt. Du har modet att se hur alkohol påverkar dig negativt och du vill finna en väg som kan leda till bättre mående. För många krävs flertalet försök och ibland kan det ta ett tag att hitta den behandling som passar just den personen, just den tiden. Det finns inga hopplösa "fall". Berätta gärna vad du provat och vad du skulle tycka är rimligt nu.

Ibland ger vi och ibland behöver vi ta emot stöd. Jag hoppas att idag är en något ljusare dag än då du skrev ditt inlägg.

Varma hälsningar och hopp
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Klokt beslu InteMer. Tror man måste ta det i sin egen takt, och hur man känner själv.
Ingen annan kan bestämma.

Jag har inte bestämt mig för nåt, njuter av tiden i lägenheten av och till så får tiden visa om det blir på heltid sen.

Hej
Sedan 3.4 månader tillbax så har jag träffat en kille .
Fick veta av honom att han har haft det svårt kring alkohol. Han går på aa-möten & fått bra hjälp .
Tyvärr har han trlllat dit 3 gånger under den tid jag vetat & han är så ledsen över att han återigen brutit sit nykterhets löfte som nu sist som redan i fredags gått in på över 90 dagar & nu i fredags bröt han det.
Han känner såklart ångest över det . Han är inte elak på nått sätt tur som är, men han går in i ett skal när han fallit in & tar sig ut igen . Det kan vara så som att vara lite känslokall trots han säger att han vill leva med mig & att han älskar mig & vi har det fint ihop hela tiden även om han är nykter eller onykter .
Men han stötter bort en & tycker att jag förtjänar bättre , ja så är det nog , men jag älskar honom enormt & vill ge mitt stöd i det jag kan..
hans drickande började som värst året 2013 då han skildes från sin dåvarande partner , de har en son tillsammans .
Han är en jättefin kille & bra pappa & han jobbar & kämpar & har en styrka . Han är väldigt rädd att hå in i ett fast förhållande som där vi är flickvän - pojkvän & jag vill ju inget heller än att vi ska det.
Han är rädd att det ska bli en seperation & då återigen så är han rädd hur det skulle bli.
Självklart vet man ju aldrig hur ens förhållande blir osv. Men jag tycker att om man tycker om varandra så mkt som vi gör så kan man ju inte tänka så utan ta varje dag som en bra dag & vara ärliga & visa varandra respekt .
Gör jag fel som inte vill ge upp ?
Är det nått jag kan tänka extra på just med honom & hans alkohol & beteende kring känslor osv?

Jag vet att jag kan hjälpa honom & jag har sagt det men är jag ute & cyklar kanske ?

Med vänlig hälsning, jana

Så bra att få en liten rast från drickandet ändå. Det är väl klassiskt det att godisätandet är samma. Det har jag också hört här hemma.
Ja grillsäsongen och semestern vågar jag knappt tänka på.
Skönt ändå att du har en lägenhet att fly till. Planerar du att helt flytta dit? Att bryta upp?

Hur känns det att känna sig motiverad att sluta dricka? Kan inte förstå vad jag ska göra istället?
Det är ett par år sedan jag skrev här och kände mig då oerhört ensam då jag inte fick något svar på mitt inlägg. Såg nu att det fanns några svar :)))) Tack!
Vad har hänt under dessa år? Ingenting! Jo jag har gått i behandling för alkoholmissbruk i annan stad. Kunde ljuga mig igenom hela programmet och kände mig ännu värdelösare. Har tyvärr idag en usel dag. Låtsas vara hemma med sjukt barnbarn men är helt nedslagen för att jag sopade i mig vin igår. Det är inte gott utan jag tvångsdricker!! Varför? Vad står det för? Ångest? Nej, är så avskalad och mekanisk som en robot! Det gör varken till eller från.
Hur ska jag känna hopp eller lust som kan motivera mig att vilja vara nykter?

Tack för frågan! Har varit odrucket hos oss i 9 dagar, sen jag exploderade och vi hade ett större bråk. Slutat har han nog inte, har väl bara inte haft lust och prata om problemet kan vi fortfarande inte. I hans värld är mitt godisätande samma sak som hans drickande, nåt man gör ibland för att koppla av och han påstår på fullaste allvar att det är samma sak. Så ja du förstår positionerna vi har att utgå ifrån. Jag har sagt jag kan sluta med godis och gjorde det för ett tag då jag sa att då slutar vi båda så blir det lika då. Då hittade han bara på nån annan last jag har att skylla på, att han dricker för jag är så jobbig mm.

Jag väljer ändå att försöka må bra och hitta små stunder i mina dagar som gör mig glad, gnetar vidare i min lägenhet och hoppas få den beboelig under våren så man kan spendera mera tid där när sommaren och ”grillsäsongen- oj jag måste nog marinera kycklingen i mörk öl men oj var dom redan slut så vi får ta grillsåsen istället till maten”-säsongen tar vid, för att inte prata om semestern som jag redan har ont i magen för och det är bara mars...