Senaste kommentarerna i forumet

Visst lägger man mer märke till andra som överkonsumerar när man själv är inne i en process att minska eller sluta? Jag känner så mycket mer sympati med andra missbrukare idag än för bara några veckor sedan. Och samtidigt blir många av dem som har det värre än jag lite grand av avskräckande exempel. Skäms nästan för att skriva det. ?

Kanske hör det ihop med att jag tänker på alkohol mycket mer nu. Eller i alla fall på ett annat sätt.

Jag går och blåser tre gånger i veckan på Nordhemskliniken. Skall dit imorgon bitti. Jag börjar känna igen flera av de andra problemdrickarna. Många ser väldigt tärda ut. Jag hejar på några. Att se att så många har samma typ av problematik som jag stärker mig på något konstigt vis. Jag vill inte vara en i det här gänget, även om jag naturligtvis är det. Och samtidigt vill jag bara gå fram och ge den slitna vin- och tobakstinkande äldre damen som jag ser i kön på kliniken en stor kram. Hon som ler när vi hälsar, trots att jag kan se att hon lever ett hårt liv.

Idag på pendeln satt jag intill två gubbar i min ålder. Helt vanliga gubbar som var på väg hem från jobbet precis som jag. En av gubbarna tyckte jag lite synd om. Han satt och ölade på tåget. Smög lite med burken men alla som ville se såg att han drack bira. Kunde varit jag själv innan jag vaknade och insåg att min konsumtion var för hög. Jag kände mig nästan lite mallig och tänkte att som han ska jag aldrig bli. Ville nästa ta kontakt och rekommenderar alkohol hjälpen till honom..?

Skönt att kunna vara stolt över något för en gångs skull. ? Men samtidigt viktigt att vara vaksam. Herre Gud, det är ju mindre än två veckor sedan jag drack två flaskor vin en söndagskväll!

Skönt att kunna vara stolt över något för en gångs skull. ? Men samtidigt viktigt att vara vaksam. Herre Gud, det är ju mindre än två veckor sedan jag drack två flaskor vin en söndagskväll!

Vi kör på med nya rutiner och aktiviteter. Jag känner mig väldigt pigg och full av energi. Visst finns det stunder då man tänker på alkohol men inte som tidigare. Nu är tankarna mer fokuserad på att jag ska må bra. Har hittat tillbaka till gymmet vilket även min fru gjort.

Tack! Behöver verkligen styrka just nu. Han håller på att bli helt psyko på sms, och nu är han ändå nykter! Han har börjat med utpressning: Jag får tillbaka lägenhetsnyckeln bara om han först får den ena av våra båda katter. Helt jäkla orimlig! Han gör det ju bara för att utöva makt och för att jävlas. Jag skiter väl i nyckeln. Jag får väl byta lås då!

Härligt att läsa :) Jag är inne på samma spår.

Ja du har helt rätt. Vi får se hur det går imorgon men i värsta fall så får man ta en alkoholfri öl för att njuta av fredagen. Bio är ju alltid kul att gå på. Bra tips!

Klart det är du som ska ha lägenheten. Det är han som inte sköter sig. Han kan smsa så mycket han vill, jag blir verkligen upprörd när inte folk kan skilja på rätt och fel och utnyttjar snälla människor. Styrkekram till dig.

Tack snälla, för att ni delar med av era erfarenheter och tankar! Det ger perspektiv och insikter att se hur lika en del av alkoholisters mönster verkar vara. Jag har nog också, djupt inne i mig, fattat det där beslutet att lämna honom. Försöker peppa mig själv till att våga genomföra fullt ut bara.

Samlade ihop mig idag till att skicka ett sms där jag bad honom flytta ut lägenheten de närmsta dagarna, åtminstone temporärt, så att jag kan flytta tillbaka. Det är i grunden min lägenhet så jag tycker det är helt rimligt att det är han snarare än jag som bor hos vänner/familj under vår paus. Har fått ett stort antal sms tillbaka. Där har han anklagat och skuldbelagt mig på diverse sätt, samt tyckt synd om sig själv som kämpar så och nu ska göras hemlös. Först försökte jag besvara det han skrev, i en saklig ton. Märkte dock efter en stund att han inte ville resonera sig framåt, utan bara fyllde på med nya anklagelser. Har inte riktigt varit med om detta förut. Eller jo, det har jag, men då har vi samtalat/grälat fysiskt, och han lyckas då hela tiden dribbla bort mig i samtalet så att jag inte vet vad jag tycker längre, och plötsligt tycker att hans argument är rätt rimliga. Nu, när dialogen sker helt i skriftlig form, samt att jag är på en annan plats långt från honom, får jag en helt annan distans och ser mycket tydligare vad han faktiskt gör: skuldbelägger, anklagar, säger elaka saker, lägger ansvar på mig för saker som är hans problem etc. Jag försöker hålla huvudet kallt och inte låta mig dras med, utan istället låta honom hållas och se det som bevis för att jag gör rätt som lämnar.

Och att din föredrag gick bra och var uppskattade! Jag brukar må som bäst när jag får känna mig lite viktig i sådana sammanhang och visst har man klarat sådana uppdrag med baksmälla men nu gör man dem ännu bättre när minnet inte tryter lika mycket!
När hag har varit iväg så har hag alltid haft med mig en tetra vin i väskan och druckit i min ensamhet på rummet just för att söka min glupskhet vid en middag eller liknande, just för att kunna hålla mig till ett par glas och inte mer. Så strongt av dig att vara iväg och lyckas hålla dig borta från vinet!
Ha en bra kväll och sov så gott sen!?
Kram PimPim ?

Och hoppas att allt går bra??

Härda ut nu så mår du bra imorgon! Fina, fina du ge inte upp...

Skickar kärlek och styrkekramar❤️❤️❤️

Jag kikar in här om hag har tid över vilket jag inte har varje dag. Jag läser och gillar, men kommenterar inte alltid, eller uppdaterar i min egen tråd. Även med detta forum tar jag en dag i taget precis som med alkoholen. Behöver jag skriva av mig? Ja vissa dagar behöver jag det just för att jag vill kunna gå tillbaka och kunna se tillbaka på hur jag kämpat när jag haft tuffa dagar och hur jag ska tänka flr att komma på rätt ”köl” igen!
Hoppas du får en underbar nykter vecka!
En dag i taget ?

Kram PimPim ?

Haha, jag känner mig precis likadan!! Jag känner mig sådär lite mallig, precis som du skriver; ”här går nån som har lyckats med något väldigt bra.”

Gick förbi fönstren till systemet på vägen hem, va som att jag ville stanna och vinka till dom som jobbade där inne, ungefär som ”hej, hej, här är jag, jag lever trots att ni inte sett mig på ett tag, visst är jag duktig?!”?????

Vill aldrig mer gå in i den affären. Kom ut massa fulla typer... hade kunnat vara jag. Men inte längre!

Vi gör det bra så vi har med all rätt att vara stolt!!???

Nästan dagligen sedan jag blev nykter har jag antingen vart inne här och läst och/eller skrivit. Det har vart en frizon för att kunna känna sig ok med sina problem och så oerhört skönt med igenkänningsfaktorn, stöttningen och inspirationen. Nu ska jag försöka hålla mig borta minst en vecka för att se om det får mig att ev tänka lite mindre på alkohol, som ett nytt steg i min process. Får se om det går, men ska göra ett försök! Sen är jag säkerligen tillbaka :)

Kram, ses snart ?

Ge dig själv en ny chans nu. Känn tacksamhet mot dig själv för de 3 månaderna och 2 dagarna. Alla vita dagar räknas.
Och som Dee påpekar dra lite lärdom genom att svara på frågorna vad fick dig att dricka? Hur undviker du det nästa gång?

Det går bra för mig 73 vita dagar och 30 dagar utan nikotin. Jag är stolt över det och hoppas kunna inspirera någon. Kan jag så kan fanimej du!!

... jag känner mig nästan lite tonårsaktigt tuff av att vara nykter. Cool. Eller stolt. Som att det syns på mig att jag inte har supit på snart två veckor. Att folk tittar och tänker "där går en jävligt stark person". Fånigt? Kanske. Men så känner jag mig.

Och jag känner mig intellektuellt tryggare än på länge, inte minst på jobbet. Typ att jag vet att jag är jävligt bra på det jag gör. Så har jag inte känt sedan jag var doktorand för skitlänge sedan. JÄVLIGT skitlänge sedan. Jag har pendlat mellan att känna mig kass till medelbra på jobbet under många år, även om jag ofta har fått nya uppdrag och haft en god löneutveckling. Så något har jag ju gjort rätt. Men jag vet ju att jag hade kunnat vara så mycket bättre, att jag hade kunnat skriva så många fler artiklar, fått bokjäveln färdig för flera år sedan, etc.

Får man? Bör man? Alltså känna sig stolt över några dagars nykterhet? Känner någon annan här på samma sätt? Eller börjar jag tappa fattningen?

Köpte för övrigt kinamat på Rasa Sayang på vägen hem. Hämtmat. Där inne satt en handfull herrar och damer och ölade. Jag är glad att jag inte är en av dem som sitter där en torsdagskväll och "tjôtar", sippar på veckans öl (Tuborg, tror jag) och blir fylleosams om alltifrån vem som är bäst i skidskytte-VM till hur man skall handskas med IS-återvändare. Men det hade kunnat vara jag. Det kan fortfarande vara där jag hamnar. Men just idag känns det som att jag aldrig kommer att sitta på Rasa Sayang och öla.

Man blir så glad av alla peppande ord ❤️❤️ Glöm inte bort vi är alla hjältar som kämpar otroligt hårt!! Ibland kan vår väg vara lite bucklig men vi går framåt!!
Här rullar det på lugnt o fint! Eller kan känna viss retlighet pirr men tror det är att det är tjejträff hemma hos mig i morgon. Normalt köper värdinnan in mat o dryck. Nu har jag sagt att jag fixar maten men vin eller dricka (förutom alkoholfritt får man ta med själv). Sa som det var att jag inte dricker nu.
Känner mig lite extra stolt då mitt mål är slutet av mars. Två veckor kvar där började min hjärna förhandla men nix två veckor till är två veckor till. Men tror pirret ligger där...
Blir nog en trevlig härlig kväll med många skratt o jag vaknar pigg lördag ??
Styrkekramar till er alla ??

Idag känns det som att jag blivit ”botad” och att nu är jag ”normal” som alla andra. Men det är bara en ursäkt för att kunna sluta med medicin.

Jag vill aldrig sluta med antabus, men jag vill dricka... och jag kommer inte klara det utan. En hjärna två viljor????

Upplever exakt samma känsla nu efter 4 veckor. Hade garanterat sköljt bort oron och få lite ro några timmar. Antabus har nog räddat mig 5-6 ggr sista 33 dagarna .
Hur fan ska man klara sig den dagen man slutar med antabus??

Upplever exakt samma känsla nu efter 4 veckor. Hade garanterat sköljt bort oron och lite ro några timmar. Antabus har nog räddat mig 5-6 ggr sista 33 dagarna .
Hur fan ska man klara sig den dagen man slutar med antabus??

av att helt enkelt bestämma mig för att lämna! Inte fundera mer över om eller när och hoppas! Jag var ledsen, tvivlade och tvekade mycket i början men nånstans inom mig hade jag det där beslutet! Jag hade accepterar att det fanns kärlek och bra saker jag var tvungen lämnade på grund av riktigt dåliga saker som jag inte kunde leva med! Före det sista uppbrottet hade jag lämnat flera gånger men gått tillbaka! Innerst inne hade jag vid dessa tillfällen lämnat för att få till en förändring! Och då greppade jag efter varje halmstrå och tecken till förändring och gick tillbaka ofta inom en vecka eller två. På så kort tid händer inte mycket. Första året efter att jag verkligen hade lämnat hade jag många stunder när jag hoppades på att han skulle ringa och säga att han varit nykter ett halvår och börjat gå på AA möten. Jag hade ökat på kraven för återförening rejält. Det hände dock aldrig! Han dricker fortfarande och jag är glad att jag gick och inte slösade ännu mer tid på att få honom sluta supa! Kram

Tack för svar, har varit nykter i ett par veckor nu, ska börja med kbt och se om det hjälper mitt mående. För just nu spelar det inte någon roll om jag dricker eller inte, mår skit ändå. Dalarna är inte lika djupa när jag inte dricker. Men finns inga toppar heller.

Torsdag! Idag känner jag verkligen att jag inte fixar det här. Nu har jag varit duktig nog typ... 2 veckor! Men jag tycker inget är kul, bara vardag och vardag. Inget att se fram emot. Jag vill dricka vin! Det är det enda som existerar i mitt huvud nu. Koppla av för en kväll... jag skulle behöva göra fel nu så jag känner att jag kan fortsätta göra rätt!??

Idag är det skönt med antabus, annars vettesjutton hur kvällen slutat.?