Senaste kommentarerna i forumet

Det är detta jag tycker är så svårt. Jag får ju just sådan kärlek och omtanke av min man, men jag får ju även det andra. Som är oro, brutna löften, gråt, sur man, oförskämd man, ja allt som det blir med alkohol inblandat. Så svårt.

Tack för dina uppmuntrande ord. När man har det lugnare ett tag, så är det som att hoppet tänds. Men var borta i går, och då passar ju mannen på. Men då slipper jag ju se det i alla fall.
Försöker hämta kraft.
Hur går det för dig InteMera?

... av att sluta med alkohol. Käkade en jättefrukost i morse, sedan en köttbullesmörgås klockan 9:30, lunch kl. 12 och nu 12.54 en baguette med kycklingröra i. Skulle dessutom lätt kunna tänka mig en bulle faktiskt. :)

Jag fick en liknande reaktion under trettonhelgen.
Har inte konsumerat sedan dess. Effekten uteblev helt.
Kan ha att göra med lång tids nykterhet före och att
kroppen fick en överreaktion mot A p.g.a. avvänjningen
som skett. Kroppen tog det som ett gift
och reagerade mot giftet kraftfullt.
Tar det iofs som något positivt att kroppen
säger till att något inte är rätt, vilket gör det lättare att avstå.
Reaktionen påminde lite om konsekvensen
av första fyllorna i ungdomen när man mådde dåligt

//John

God morgon mina vänner!
Ha en super och nykter dag, i skitvädret!
Vet inte om det där blev perfekt svenska, men äh ni fattar ?
Jag blir föresten inte klok på alkoholsuget, hur fungerar det egentligen. Först är man nykter några veckor utan att känna suget alls. Sen kommer det alla moders övermäktiga sug, helt plötsligt som man är chanslös emot. Å nu plötsligt är suget helt borta igen och jag har noll procent sug efter att dricka. Varför inte konstant sug eller allra helst.. varför kan inte suget försvinna för alltid ? ???

Skönt med en vilsam helg emellan, passa på att andas och samla lite kraft och energi så vägen framåt om ens för ett tag känns lättare!

Vad enkelt kärlek kan vara när det fungerar! Du har så rätt i att kärlek är alla de där små sakerna och stunderna, inga stora gester, ord och utspel behövs egentligen för att visa sin kärlek. Skönt att du äntligen hittat en plats och tid i ditt liv där du kan leva i nuet, känna hopp och tillförsikt inför framtiden!

Tack för påminnelsen om vad kärlek är, jag ser i det du skriver rätt tydligt att mitt liv just nu är rätt långt ifrån den sort självklara kärlek. Det är så ett förhållande ska vara, inte den oro ältande nervositet ledsamhet planering flykt rädsla och ensamhet som så många av oss medberoende lever med och tror det är kärlek när en enda tio minuters vänlig handling kan räcka för att plågas vidare i dagar månader och år.

Tack Nordäng67 för ännu ett tankeväckande inlägg. En stor kram och solsken på din väg just idag vill jag önska dig!

Japp, två månader avklarade. 2/3 av min ursprungliga plan.

Om man går tillbaka och läser hur jag upplevde det efter en månad så finns ju allt det där kvar, bättre sömn, lättare att planera, ser fram emot saker, orkar träna och känner mig stark, ser piggare ut, mer klartänkt, mindre generell oro, minskad social oro.

Så vad har förändrats?
Fortfarande mycket. Inte haft en ångestattack på flera veckor (stort!!! Hade dessa nästan dagligen när jag drack), inga självmordstankar (inget jag pratat mycket om för inte velat skrämma någon, men nu när faran är över kan jag berätta att jag hade de dagligen innan jag slutade dricka och även en bit in, nu är de helt borta), grubblar nu också mindre över gamla tuffa minnen eller kan åtminstone reflektera över dem utan att få panik, tränar mindfulness lite dagligen vilket börjar ge resultat (kan ibland använda det i stressiga situationer för att lugna mig).

Och sen något stort. Börjat lita mer på min intuition. När jag drack gick jag runt med ständig oro att vara förvirrad över mina känslor, ifall jag hade grund för dem eller om de var påverkade av missbruket. Det betydde också att jag sällan stod på mig, alltid bad om ursäkt (utan att veta om jag gjort något fel samtidigt som kränkthetskänslan fanns kvar...stress deluxe!!), Ständig oro för om folk kunde gissa till sig mitt missbruk (darrar jag?? Märker folk min stress?? Osv). Sociala oron minskade snabbt under nykterheten men nu är den i stort sett borta. Effekt? Släpper snabbare det som inte är så viktig (jobbar dock fortfarande på det) men framför allt - sätter ner foten när det behövs! Vågar lita på min intuition nu och vet när någon gått över gränsen och vågar visa det. Slipper därmed känslan av att bli överkörd och grubblandet omkring det, SÅ skönt! Litar på min intelligens, intuition och uppfattningsförmåga, för jag går inte längre runt med en ständig känsla av att vara frånvarande eller stressad (?).

Slutar behöva bunkra upp med onyttigt att ta till vid ångest. Slutar med lightläsk och alla form av sötningsmedel. Slutat överäta vid stress. Njuter också mer av mat, och får inte samma sug på onyttigt.

Viktnedgång? Ja ett mysterium där. Vikten håller sig kvar stenhårt. Endast gått ner några futtiga kilo. Men i sammanhanget känns det inte viktigt. Fortfarande övertygad att det ger sig tillslut även om det blir en kamp. Kroppen ser dock nu stark ut och en del fett har säkerligen bytts ut till muskler.

Träning är det som ger mig ro och motivation. Utan den skulle det här inte gått lika bra, det är jag övertygad om. Träningen har gett det dopamin som alkoholen tidigare gav utan baksmälla och har nästan kunnat känna hur sinnet gjort så gott av det. Kroppen självklart med, men allt det här har jag ju redan tjajat mycket om :)

Att jag blivit mer social och öppen sen jag slutade med alkoholen har gjort att jag fått nya vänner som jag nu umgås med regelbundet. Ovärderligt för mig som lever ensam! Älskar att sprida glädje till dem och få det tillbaka. Känner mig uppskattad på ett annat sätt än tidigare. För jag är ju också så mycket härligare person nu garanterat. Skrattar mycket, är spontan, kvicktänkt och påhittig.

Trots allt detta finns mycket kvar. Längtar tills jag även klarar mig utan att behöva träna varannan dag och har fortfarande mycket kvar att bearbeta. Stresströskeln behöver jobbas upp och jag kan fortfarande känna att mycket fattas. Har en barnlängtan och längtar efter den stora kärleken. Hade jag inte haft missbruket tror jag att det hade funnits i mitt liv vid det här laget. Men jag känner äntligen hopp ?

Bra att du satt ner foten. Du måste se till att du gör saker som du mår bra av. Min erfenhet är att när min man är inne i alkoholens rus finns bara ett mål - att skaffa mer att dricka. En gång ”försvann” jag och när jag kom tillbaka hade han inte ens märkt att jag varit borta. Stor besvikelse! Men jag har lärt mig att vi har inte alltid samma prioriteringar. Så medan du väntar, se till att du själv har roligt.

Sitter på skliniken. Börjar känna igen andra patienter. Skall blåsa. Känns gott att veta att mätaren kommer att visa 0. Sedan åker jag till jobbet. Utan bakfylla.
Ha en bra dag, alla!

Sitter och reflekterar (som alltid) kring livet och beteenden.
Jag har verkligen en tendens att gå all in i det jag väljer att kanalisera min energi på. Om det är relationer, arbete, Bdsm, hälsa, alkohol, psykisk ohälsa, boenden etc etc etc.
Väljer lixom en genre och sen är all fokus på den. Fruktansvärt effektivt, men tappar lixom resten.
I morse försökte jag sätta ord på min känsla, och noterade att jag kände ensamhet. Varför undrade jag för mig själv då, och kom fram att jag inte är aktiv på scenen längre. Jag vet ju att alla mina vänner finns kvar där, men jag har aktivt valt att fokusera på arbete och endast arbete och sömn nu ett tag och med det valet hamnar jag utanför. Eller jag upplever att jag hamnar utanför, logiskt vet jag ju att när jag är redo igen så finns den gemenskapen kvar med öppna armar. Jag är rädd för att hamna utanför och jag tror att jag upplever en typ av fomo nu.

Det är lite detta jag sagt till min teruapeft att jag vill hitta verktyg till att balansera mitt privatliv, känsloliv och arbetsliv. Men den inriktingen som hon baserar sina samtal på är KBT, inte helt rätt för mig. Drt har absolut varit skönt att få någon att bolla lite med, men jag vet att det finns andra som behöver hennes expertis mer. Kommer be henne om att sätta mig i kö för en mer allmän teruapeft. Där jag kan prata och reflektera mer i öppna samtal än helt inriktade på Kbt.

Jag upplever mig även som mer stressad än vanligt, känner av det i kroppen. Lite svårt att samla tankarna. Men med svart på vitt så har det varit intensiva veckor nu.
Jag fick mig en tankenöt från boken jag läser kring hjärnan och träning, kommer behöva börja promenera lite mer. Vad jag förstod det som påverkar långvarig stress amygdalan (tror jag) med kortison som förminskar motståndet mot stress i kroppen = mer stressad konstant. Och med tanke på min bakgrund så misstänker jag att min amygdala är ganska välfriterad av kortison. Det stod även att alkohol är en sv de mest effektiva sätten att nocka stressen i hjärnan, men som vi alla vet så är det endast tillfälligt och när alkoholen hår ut ligger vi i stället på understimulans av dopamin (har jag för mig) och börjar jaga situationer/mat/substanser som ger oss den där kicken och välbefinnande igen (egen reflektion, rätta mig gärna om jag missförstått).

Vilket som, promenader och träning ska öka kroppens förmåga att minska stressen i kroppen. Så det tåls onekligen att tänka på, kanske sätta in det som en typ av medicin för mig själv? För att tänka långsiktigt. Jag vill ju orka leva lixom och ibte springa rätt in i väggen igen eller börja dricka på det sättet igen.

Nu påfågeltime!
Fridens ?

Hej! FinaLisa!?

Toppen, tack för tips. Ska kolla direkt m.☺️☺️

Ha en fin dag???

2,5 månad! Kämpar fortfarande... Haft ett "återfall" på en 40-årsfest när någon vänlig själ gav mig ett glas Prosecco istället för a-fritt bubbel. Jag kunde bytt glas. Jag kunde sagt ifrån. Men jag gjorde inte det... Drack det där glaset och det var ljuvligt. Resten av kvällen var mitt fokus 100% inställt på hur jag skulle kunna få fler glas utan att min man märkte nå´t. Gick dock bra. Jag fyllde inte på. Jag blev inte berusad, men mitt fokus hela resterande kvällen var på A i stället för att njuta av mat och vänner. Ångesten slog till som en bomb morgonen efter. Mådde piss...

Acceptans. Att dricka A funkar inte för mig. Det går inte. Jag vet det. Jag vet också hur superlätt det är att trilla dit. Nyttig erfarenhet.

Mindfulness är ett bra verktyg mot rastlöshet. Det finns gratis appar att ta hjälp av. Fem minuter varje dag kan göra större nytta än man tror.

Lycka till och fint att det går bra för dig att hålla nykterheten??

Kramar
???

En puss på kinden utan anledning
Att skrapa bilrutan åt någon man älskar bara för att man vet att hen hatar att frysa
En blick i samförstånd
En promenad under vänskaplig tystnad
Att hålla sin svala hand på en febrig panna
Att få en välbehövlig kram när man är ledsen
Att ge en kram när någon behöver det som mest
Dricka kaffe med sig själv i vårsol
Sträcka ut sin hand när man har bråkat
Att ta en utsträckt hand när man har bråkat
Att säga ”det ordnar sig, vi löser detta tillsammans du och jag” och verkligen mena det
Laga mat till någon man håller av som är hungrig och trött
Att känna doft av kaffe när man vaknar
När man vet att man kan svara ärligt om någon frågar hur man mår
Att hålla vad man lovar
Känna trygghet i ett löfte som någon ger
När man känner sig tillräcklig med någon
Och mycket annat....
Äkta kärlek är dom där små och stora gesterna som inte går att kräva eller köpa för pengar! Dom ges och tags, uppstår och kommer frivilligt utan att man bett om det eller måste bli ombedd! Det ges och tags av kärlek, respekt och omtanke!
Jag blickar lite bakåt och drar slutsatser! Jag blickar framåt och känner mig hoppfull och väldigt bestämd med hur jag vill ha det! Och jag lever här och nu!
Stor kram till alla vänner här på Forumet!

Låter som en dålig ide ?
Men hoppas allt löser sig för dig, tänk på dig själv ett par veckor.
Nyktra till och hitta tillbaka till dig själv, innan du försöker få henne tillbaka. Det är mitt råd.
Jag har gjort precis som du, gjorde slut med drömtjejen. Ville hellre dricka!
Sen nyktra jag till och vi har börjat prata igen, jag vet ju att allt va mitt fel. Så jag tar det lugnt och sansat med henne.
Lycka till!!

Åh!! Fasen va jobbigt, jag förstår ångesten??? Men kan du inte försöka att messa henne? Eller skriv ett brev? Stå utanför dörren?? Alltså det känns ju som att du måste få en chans att berätta för att kunna släppa.

Och bakom det där beroendet så finns det säkert en jättebra människa som går att lite på, och ser hon bara det så löser det sog säkert!!

Håller tummarna✊✊✊

Här är en liten bit över 3 månader passerat (nästan samma som för dig mao) - det är massor av insikt, tacksamhet och beslutsamhet under denna period.
Jag trodde från början att jag skulle kunna dricka normalt men insåg ganska snabbt i första nyktra månaden att det här beslutet blir livslångt att inte dricka.
Jag tänker på det varje dag, att hela livet är väldigt lång tid, men jag väljer att låta den tanken vara flyktig och inte få för mycket plats. Just nu mår jag ju bra.
Fördelarna är bara positiva med en mycket viktig faktor: jag slipper bekymra mig om när jag ska dricka, hur jag ska dricka eller om jag ska dricka.
Har även lagt ner den där tanken om att ”det går ju så bra, jag borde kunna ta ett glas...”

Vad var det som gjorde att du tog första glaset?
Vilka fördelar finns att va nykter?
Sånna här listor gör jag i mitt huvud om tanken kommer, 10 av 10 ggr väger listan med nykterhet absolut tyngst.

Kram till dig och mod/styrka att reevaluera situationen du befinner dig i! ??

Idag känns det som att en sten släppt från hjärtat. Jag har konfronterat något som legat och gnagt I hela huvet varje dag och natt. Det är inte helt ur världen än men jag behöver åtminstone inte fundera mer.

Jag har tänkte mer på det än på alkohol och det bevisar ju bara hur tankarna gått.

Jag tycker att veckorna går jättebra! Jag känner inget sug alls, är mest bara nöjd och glad över att vakna pigg och känna mig fräsch.

Däremot är jag superhungrig hela tiden... nån som känner igen det? Jag tycker inte om godis men nu är jag sugen på sött ständigt. Och dessutom måste jag ha energidrycker? Men allt är bättre än alkohol, man kan ju inte sluta med allt på en gång. Eller???

Som jag skrev så känns veckorna bra, men helgerna är jobbiga. Jag känner mig så extremt rastlös hela tiden. Någon som har nåt bra tips mot rastlöshet? Jag har varit ute och gått, tränat mm. Men det känns som att jag vill fylla upp hela dagarna för att slippa tänka.

Nä! Nu blir det sängen.

Godnatt alla!???

Dubbel

Idag sket det sig! Var på semester förra veckan hade då klarat 3 mån och 2 dagar utan problem. Tog ett glas vin till maten dagen efter inget och sen ett glas bubbel och lite vin till maten. Trodde mig ha koll.....
Just nu en kvarting absolut och öppna just en öl. Sjukt gott, sjukt!
Varför när det gått så bra så länge? Trodde nog jag skulle kunna komma tillbax till ett normalt drickande men det verkar ju kört.
Arg på mig själv........
Hur går det för er andra?
FAN!?

Tack! Jag förstår inte vad jag gjort. Hur kunde jag placera flaskan framför henne och bara blunda och tro att allt löser sig. Problemet är att jag bad henne flytta för 2 veckor sedan då jag kraschade. Detta givetvis under påtaglig berusning. Hon störde ju mitt drickande (Hur fan tänkte jag egentligen). Jag har som sagt kommit fram till att det är total nolltolerans. Jag når henne inte nu och hon vill inte prata med mig. Jag hade fan gjort vad som helst för att få henne tillbaka. Varför ska hon lita på någon som hade/har ett beroende. Jag hade seriöst krupit från västra Götaland till Norrland naken i minusgrader för att få en chans att visa förändring. :(

Jo, yoga är perfekt för stela kroppar. Jag är typ klumpig och stel med dålig kordinations förmåga. Har gymmat till och från de senaste 25 åren. Började med yoga vid årsskiftet för att försöka bli lite smidigare i kroppen. Tycker det går rätt bra men gör nog inte alla övningar perfekt ännu. Uppskattar avslappnings övningarna man blir skön i kroppen av dem. Har även kommit igång med gymmet igen så jag brukar passa på att köra lite maskiner efter yogan. Det gäller att hitta nya aktiviteter för att bryta gamla mönster.??

Hej framtidens!

Och välkommen hit☺️ Jag är väldigt lik det du beskriver och har svårt att sätta alkoholen i andra hand. Jag har svårt att dricka med måtta och fortsätter alltid så att det blir på tok för mycket. Jag har kunna tänkt att jag ska dricka ”normalt” men det funkar helt enkelt inte så nu är det noll.

Jag har precis som dig behandlat bland det bästa jag vet (min man) illa genom att dricka, svika och ljuga. Det är ett under att han är kvar med mig efter alla gånger jag lovat att bli bättre.

Det viktigaste för dig nu, har du pratat med din fd och berättat hur du känner? Att du sökt hjälp och till och med fått medicin? Det kanske kan vara en lösning?! Be henne flytta tillbaka så du verkligen får visa ditt riktiga jag, utan alkohol. Då kanske hon förstår hur mycket du verkligen värdesätter henne.

Lycka till med allt!

/Isvinge❄️?❄️

Tack för stödet! Just nu finns det ingen möjlighet att ha kontakt överhuvud taget. Vi har levt isär nu i två månader och den enda kommunikation vi har är via messenger. Just nu har jag lagt locket på från min sida så kanske hon får uppleva saknad. Börjar bli slitit att aldrig få närhet längre så jag börjar fundera på att gå vidare.. för hur länge ska man orka vänta på något positivt ...,