Senaste kommentarerna i forumet

Nej det gick inte. Han är hemma igen. Jag trodde mitt hjärta skulle slitas ur kroppen på mig. Istället för att tänka på allt dumt som hänt så kom dom fina minnena upp. Han och jag som har kämpat så. Kämpat genom svåra sjukdomar, då jag legat vid hans sida när han var som sjukast. Då jag trodde han skulle dö ifrån mig. Jag kunde inte. Vi har gått igenom så mycket tillsammans.
Ja jag är lika svag som han, jag i mitt medberoende och han i sin alkoholism. Vet inte vad som kommer hända nu. Vet ingen plan.
Tack för alla stöttande ord.

Men som du säger skönt att få veta vad det är istället för att bara gå runt med en olustig känsla av att inte må helt topp ??
Skickar lite varma kramar o hoppas att du får bra hjälp ⭐️⭐️KRAM

Usch, mkt på tok i kroppen.. och så känslan av ensamhet kring vad du sliter med..?
Vi finns här❤️.

Bra o få saker klarlagda,
så kan det bli bättre ?!

Kramar ?
/Fibblan ?.

Ta hand om dig o försök att bara koppla av o koppla ner under barnfria veckan ??
Man behöver ladda batterierna! Promenader friskluft blev jag ordinerad under min sjukskrivning. Läkaren var väldigt tydlig med i mitt fall att Inte lägga mig mer o inte göra något alls. Hon sa bestäm en liten sak hur liten som helst men ge dig den på att fixa den den dagen. Minns en dag då var mitt huvudmål att byta en lampa i taket ? ja jag gjorde det o promenerade.
Var rädd om dig o försök gör saker lagom! Vet att det är svårt är själv en person som precis som vad jag tolkar du kör stenhårt o rätt in i kaklet...för det ska gå! Lättare att säga åt andra att ta det lugnt än dig själv ?
Men var rädd om dig! Varm styrkekram ❣️

Så det visade sig vara en grov bihåleinflammation. Jag fick antibiotika. Gick runt lite i butikerna efteråt, men det gjorde för ont så drog hem ganska omgående.

Idag har jag börjat packa på riktigt.
Det är ganska otroligt hur mycket som kan rymmas på såhär lite plats. Lär behöva köpa fler flyttlådor.

Gick en halvlång, väldigt långsam, promenad med vovven. Det var vackert. Snart kommer jag inte gå runt i detta området längre. Det känns lite Melankolisk nästan.
Jag hittade instruktionerna från aborten i gömmorna. Log lite när jag slängde dem. Jag är fri från det nu. Hittade även polisanmälan mot våldtäksmannen, de papprena sparar jag. Känns som att det eventuellt kan vara bra av någon anledning att spara.

Hittade även 3 kärleksbrev från tidigare kärlekar. De får oxå följa med. De var fina, trotts allt. Triggade igång mitt guldfiskminne. Hoppas de mår bra idag. De gör jag Verkligen.

Det börjar närma sig på riktigt nu. Nästa vecka öppnar sig en helt ny dörr. Det gör mig väldigt nervös, förväntansfull, lite rädd och osäker men mest glad. Hoppas det inte spökar där. Jag brukar inte hantera förändringar så bra, men denna ser jag faktiskt väldigt mycket fram emot. Som jag längtat ❤️

Nu tar jag och min monsterbihåleinflammation natt.
I morgon ska jag på viktig intervju.

Fridens ?

Vad bra att du klarade första kvällen ensam utan a! Du är stark- nu klarar du de två andra också ;). Att vara för mätt är inte en så behaglig känsla, men det är bättre på sikt;).

Kram och godnatt!!

Jasmine
Ja, Jasmine... det här är 1:a kvällen denna vecka och jäklar va jobbig den var...
Har fasen ätit nått sen jag kom från jobbet...
Först ut med hundarna, laga mat, äta.. räckte inte, blev popcorn, choklad, kexchoklad, 4 stora glas iskallt vatten med massa citron i.. nu så mätt så ja mår illa men... INGET VIN, INGEN ÖL !!!
En vecka-check, känns otroligt skönt!
Jätte stort TACK för allt stöd och pepptalk❤️
Nu ska jag släcka så det får bli en NY vecka i min värld ? kram på er alla kämpar ?

Tror också att vi högpresterande tar till A för att orka med alla ibland snudd på ouppnåeliga krav vi ställer på oss själva. Vi pratar om omgivningens krav, men åtminstone vad gäller mig är det jag själv som höjer ribban hela tiden. Då jag har ett ledaruppdrag blir det nästan lite komiskt när jag peppar alla att det (oftast) duger med good enough medan jag själv måste prestera åtminstone lite bättre, helst mycket. Precis som jag försöker mina chefer i sin tur att få mig att förstå att mycket bra räcker, det behöver inte vara superduperbra. Vi kan väl konstatera att vi inte alltid lever som vi lär...

Förstår hur tankar o känslor är för dig...
Man vill bara att allt ska va bra o man vill ringa o be dem komma tillbaka. Hoppas du kunnat stå ut i känslan och att inte ringt efter han. Döm dig inte för hårt om du ringt han ändå, det här är processer och de är fram och tillbaks då
Kram

Tack, de vita dagarna läggs på rad. Inget nytt att rapportera. Jag mår bra och är så tacksam för det. Utan att överdriva kan jag säga att jag har fått ett nytt liv.

Håller med om att det blev ett slags tvångsbeteende. Men nu är det över... Tack o lov.

En riktig egoboost blev det att läsa alla fina kommentarer. ?

Hoppas att ni inte tog mina ord om att ingen snart orkar läsa som att det var en koll på vilka som tar sig igenom all text. Nåja, nu är jag i och för sig mycket glad över att ni tycker att det är kloka ord. Kan jag hjälpa någon, så är det värt hur mycket som helst. ? Precis som jag blivit hjälpt av så många här. Ge och ta. Växeldragning.

Fibblan, vad gäller brutal ärlighet... Ja, först och främst är det som alltid en lättnad när man väl vågar. Sedan är det självklart helt avgörande både att forumet är anonymt och består av människor med liknande erfarenheter.

När jag berättade om handspriten förstod jag på alla reaktioner att jag passerat en gräns. Visst, jag tyckte det väl själv till en viss del, men A-tankarna rättfärdigar mycket ibland. Alldeles för mycket. Min man vet fortfarande inte att jag drack den. Däremot grät jag vid ett tillfälle i samband med händelsen och sa att jag mådde så dåligt att jag skulle kunna dricka Alcogel. Det räckte för att han skulle bli alldeles förskräckt, minst sagt. Där och då tror jag också att han på allvar förstod HUR starkt giftet är och vilken makt det har.

I efterhand kan jag se att den händelsen kan användas i syfte att visa hur fort det kan gå utför. Som jag har skrivit förr, jag är en helt vanlig (nåja, nästan iaf... ?) människa. Om någon bara några veckor tidigare påstått att jag skulle kolla in Alcogelen skulle jag känt mig mycket förnedrad och förnärmad: "Dricka handsprit? Jag? Nej, nej, nej, det kommer aldrig hända mig. Så illa är det inte." Det tog alltså inte längre tid att släppa på den sista spärren. Så kanske i avskräckande syfte då...

Det var alltså då jag förstod att jag nådde min absoluta botten. Genom att jag satte ord på det blev det verkligt, inte bara för alla människor jag skrämde upp här inne, utan också för mig själv. Det hände. På riktigt.

Inte vet jag om du blev klokare av det här. Är trött och skulle bara skriva något kort, men som vanligt drar det i väg.

Kram på er

Jag tror att det är precis som du skriver att vi högpresterande människor har lättare att ta till alkoholen i avslappnings syfte. Jag gjorde i alla fall det. För mig var alkoholen en belöning när jag presterat som en galning både hemma och på jobbet. Ibland krävdes det några pilsner för att jag skulle orka koppla upp datorn och fortsätta jobba här hemma efter en lång dag på jobbet. När jag jobbat klart måste jag belöna mig med lite rödtjut för att kunna sova.

Vinäger, tack för pepp. Hur går det för dig? Precis som du skriver blir man stark när man kommer till insikt om sitt riskbruk/missbruk. Jag känner att mitt förhållande till alkoholen har blivit avspänt för jag vet att jag mår bäst utan den. Har haft ett knasiga tvångsbeteende till alkoholen tidigare. Då jag gick på autopilot och drack vin och öl i stora mängder flera gånger i veckan. Jag kommer säkert att dricka alkohol igen men kommer aldrig låta min A hjärna ta över igen.

"Även om jag vet att det kanske vänder i morgon tänker jag njuta av den här stunden av frid." Precis så. Tror att vi alltför ofta glömmer att stanna i nuet, det bra nuet, istället målar vi upp negativa framtidsbilder.

Ta alltid ut glädje i förskott. Det vörsta som kan hända är att du varit glad i onödan.

Härligt med dans och bekräftelse. Hoppas att det gav mersmak. ?

Och du, stort grattis till sex veckor!

Kram

Fortsätt så, du låter så naturligt stark numera. Tror att man blir det när insikt efter insikt om vad alkoholen gör med oss faller på plats. Wow, vilken resa du gjort - och gör.

Kram

Att vara ensam om den stora hemligheten kan vara riktigt jobbigt. Det var jag i många många år. Lättnaden när jag till slut berättade för min man är obeskrivbar. Jag som trodde att jag aldrig skulle våga...

Hoppas att du en dag vågar involvera din partner. Han kanske rentav blir väldigt stolt över att du vågade anförtro honom det kanske för stunden läskigaste i ditt liv. Självklart är det bara du som vet och känner om du vill. Men det är verkligen skönt att ha någon ute i verkligheten att bolla med.

Krya på dig! ? Hoppas att du får må lite bättre snart.

Kram

Dagen idag har varit mkt bättre än igår, baksmällan är borta och allt är som vanligt.
Har skjutsat barnen hit och dit, både idag och igår. Det känns underbart att man kan göra helt vardagliga saker, det låter konstigt att man är lycklig för bara för att man kan skjutsa barnen eller såna små saker.
Men ni vet precis som jag, exakt vad jag menar ?
För mig va det omöjligt för endast 13 dagar
sen. Det är dom små stegen som gör mig stark och sugen på att fortsätta mitt nya liv!

Styrka i massor, det behöver du. Vet inte riktigt vad jag ska skriva nu. Vill inte tjata, men vill inte heller lämna dig i fred... ? Om du förstår hur jag menar.

Nu hoppas jag innerligt att den här barnfria veckan ger dig en del återhämtning och kanske lite energi att fundera över hur du ska göra framåt. Så glad att du orkade vara nykter i går. Varje dag räknas, kom ihåg det.

Du finns ofta i mina tankar. ? Bara så att du vet...

Kram

När jag hittade hit så var det just "veteranerna" som gav mig hopp. De som hade gått före och visat att det var möjligt att leva ett liv utan alkohol. Det var också veteranerna som fick mig att inse hur lurig och jävlig alkoholen är. Att det inte hjälper att man varit nykter i x antal år - risken att trilla dit finns alltid. En armlängd bort...

Nä du Berra - och alla ni andra goa veteraner såsom exempelvis Santorini, PP, Adde, Pi, Mulletanten - alla ni som har delat med er från era perspektiv: Sträck på er och känn ända in i ryggmärgen att ni gör skillnad och att ni är oerhört viktiga för oss andra.

Bamsekramen till er alla
❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Hur går det för dig? Hoppas att du är ok. Kram

Grattis till både viktnedgång, mera ork och bättre mående. Och till det viktigaste, det som ligger till grund för alla de andra framgångarna, grattis till tolv nyktra dagar. De tolv som är de första viktiga i ditt nya liv.

Så härlig läsning.

Så motigt att inte få känna belöning för allt slit, all kamp. Du gör det så bra, trots motgångar. Önskar av hela mitt hjärta att du snart får må bra. Det är du så värd. ?

Massor med kramar

Skönt att ha kommit så långt att alkoholtankarna inte upptar den största delen av vårt liv. Att komma på att man inte ens tänkt på skiten är ju underbart. Det är ju där vi vill vara. Grattis! ?

Kram

1000 gånger minst har du försökt få dina föräldrar att inse att dom måste sluta dricka. Det är klart du kan försöka 1001 gång, men jag tror inte
du kommer att lyckas. Kanske måste du acceptera det du redan vet, nämligen att du är maktlös, du kan inte få dina föräldrar att sluta dricka. Du kan däremot försöka ta hand om dig själv och kanske ska du gå till Alanon ( AA för anhöriga kan man säga ). Kolla på nätet var det finns. Fruktansvärt svårt och smärtsam att inse att man är maktlös. Dina föräldrar förstår, men missbruk handlar om känslor och det har inte med förnuftet att göra. Finns även anhörigprogram ibland i kommunen. Att förstå vad missbruk handlar om tycker jag gör det lättare att hantera situationen. Man bär på så mycket ilska, rädsla, smärta, sorg m.m. Hoppas du hittar den hjälp du behöver för att kunna hantera situationen.

(Med inte alltför mycket snus ;)). Ja, träning kan gå överstyr, men det måste ju vara bättre än alkohol?. Det blev morgonträning på gymmet med min son idag- bra start på dagen... och snart är Dag 2 avklarad.

Kramar till dig!!!