Senaste kommentarerna i forumet

Jag har precis skapat det här kontot för att jag ligger hemma och är något så OFANTLIGT rastlös.
Jag har bestämt mig för att vara fullständigt, ocharmigt och oförlåtligt ärlig här för jag hoppas att någon här kanske känner igen sig...

Jag är 27 år gammal, har studerat i många år, rest och bott på många ställen i världen, gått i samtalsterapi för mitt beroende och även varit nykter under kortare perioder. Jag ser bra ut, har alla möjligheter i världen att lyckas med vad jag vill i stort sett. Jag är ett högt EQ och jag vet att jag uppfattas som snäll, kul och spontan.

Jag fullkomligt hatar att klumpas ihop med den typiske "a-lagaren" och jag skulle aldrig få för mig att säga detta om det inte vore för anonymiteten. Jag hatar att klumpas ihop till den gruppen... Men jag vet ju om att jag tillhör den. Jag är en del av den.
Mitt problem har aldrig varit att jag dricker mig redlös eller att jag inte kan hantera mängden jag dricker, däremot har jag OERHÖRT svårt att kontrollera NÄR. Hade det varit för mig hade jag druckit 3-4 glas vin per kväll och mer på helgen eller andra "speciella tillfällen". Jag har just nu 250 kr på kortet (jag är student så det är nästan alltid knapert på kontot). Jag har ingen alkohol hemma och jag vet att jag inte kommer att kunna köpa vin förrän när jag får in pengar och jag håller på att bli TOKIG. Jag är nära på att klättra på väggarna. Jag klarar inte av uttråkning, jag fullkomligt avskyr det. Jag vet inte vad fan jag ska göra eller HUR jag ska tänka för att stå ut med mitt vardagliga liv?

Beroendeenheten på st: Göran.
Fantastiskt mottagande och trevlig personal.
Jag fick medicin så jag somnade och sov hela natten utan mardrömmar och värre saker.
Fick lugnande på dagarna och tre stycken
B-vitamin sprutor.
Kom precis hem, fick med mig medicin så jag kommer sova gott två nätter till.
Sen ska jag nog klara mig själv ?

Hej!
Instämmer med er andra som skrivit om träffen;
det var verkligen trevligt och givande!
Va fint ni hade ordnat; Magnus, Li-Lo, Rosette, Sofia, Carina!

Varma hälsningar /R ?

Du har det tufft nu men du kommer fixa det??
Sänder lite styrka genom cyberrymden...???
Och många pepp kramar!!!
???

Jag Har sovit i princip i fyra dygn, är vaken like då och då. Sov 11 timmar inatt, vaknade vid nio tiden i morse. Nu är jag så trött att jag knappt kan hålla ögonen öppna, trots jag verkligen försöker. Hur mkt ska jag behöva sova, en månad ? ?
Det här va alltså vid 17 tiden, somnade på soffan och vaknade 20.00.. Nu är jag trött igen och ska lägga mig.
Vad händer ? Är kroppen slut ?

Du har hittat hit och funderar på om det du dricker är normalt eller inte. Du är långt ifrån ensam om att fundera på hur alkoholen kan ha påverkat dig, om du är beroende eller liknande. Om det är ett drickande där du börjar fundera, kanske är det inte mängden men anledningen till att du dricker eller på vilket sätt du dricker som gör att du funderar på om det är ett problem eller inte.

Oavsett klokt att du hittat hit, skriver här och frågar. Här finns mycket erfarenhet och genom att läsa och skriva här kanske du kommer längre i dina funderingar.

För att enklare se om du får svar på det du skrivit (om du fortsätter skriva här) skulle jag rekommendera att testa starta en egen tråd- om du vill. Det är ju olika vad man är hjälpt av. Det fungerar oftast bra att läsa andras trådar också.

Hoppas du hittar svar på det du söker och det hörs att du stannat upp och funderar på hur du vill ha det med alkoholen.

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du har hittat hit och startat en tråd där du berättar hur du har det nu. Alkoholen har tagit för stor och för dig fel plats i ditt liv. Du har fått nog nu och vill göra en förändring. Starkt av ditt att berätta för oss här på forumet det ger oss chansen att följa dig och stötta dig.

Ett steg till du tagit är att du har en tid hos en psykolog, du sträcker ut handen och verkar beredd att testa den hjälp som finns. Tillslut kommer du hitta det som fungerar för dig och kunna ta steg för steg mot att må bättre.

Det är minst sagt beklagligt det du varit med om och det finns stöd i din situation att få, kanske är det därför du har kontakten hos psykologen? Ibland tar det tid att hitta rätt hjälp, även att kunna ta den till sig. Oavsett hur det är för dig just nu så låter det som du är medveten om att du behöver ta hand om dig. Du vill hitta annat än alkohol som hjälper dig att hantera dina känslor och tankar.

Fortsätt gärna skriva och läsa här, hoppas du kan hitta lite som blir hjälpsamt. Igen, välkommen.

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det låter som ett bra tips. Allt handlar ju om att inte ta det där förrädiska första glaset för då är det ju kört. Stannar ju aldrig vid ett glas. Inte för min del iallafall. Det har till och med hänt att jag vill hem från en trevlig fest med måttlig dricka bara för att få fortsätta att dricka i fred. Så illa har det blivit för mig.
Kommer att skriva imorgon och hoppas och önskar att jag låtit bli men tror det knappt själv. Just nu känner jag mig ganska stark men senare ikväll ör väl allt förnuft som bortblåst.

Du har varit här ett litet tag på forumet och nu kände du att det verkligen var akut. Det går alltid ringa 112 så tar de dig till rätt mottagning, som ett första steg. Hur gick det för dig? Tog du hjälp akut?

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Har haft alkohol i mitt liv i drygt 40 år. Dem senaste 20 åren har det eskalerat då jag mist en dotter i suicid och en dotter som just nu är inlåst på LVM. Jag dricker mer och mer för att bedöva min oro och ångest men mår ännu sämre dagen efter... dessutom så orkar inte min fru så mycket mer och vill nu att vi går isär. Detta gör mig riktigt orolig då jag är rädd för att det då går helt åt helvete för mig... har tid hos en psykolog imorgon men är rädd för att det kanske är försent.

Det är jättebra att du svarar Hillary, gör självklart inget om du skriver i "min" tråd

Skyll på huvudvärk men ska ta ett glas om en timme sen skjuter du ytterligare på drickandet en timme och igen.
Funkade på mig i lördags och om vännerna blir lite fulla så blir vin och öl dofterna ofrescha.
Man får ett annat perspektiv när man deltar nykter på fest .
Pröva vill gärna höra din åsikt imorgon.

Drack inget i torsdags men öl och vin både fre, lör och söndag. Inga stora mängder, men ändå. Ledig idag och är bjuden på middag ikväll där det förmodligen kommer serveras vin. Ska jag stanna hemma? Ja, säger förnuftet.
Nej, säger den del av mig som alltid vinner. Som varit så stor del av mig senaste tiden. När jag tänker efter så väljer jag numera bara att umgås med vänner som gärna dricker lite ( läs mycket ) vin till maten både nu då, för då det ju liksom ok på nåt sätt att dricka för mig också. Man UMGÅS ju. Sitter inte ensam på kammaren och dricker. Det är det ju bara alkisar som gör.
Suck! Vilket självbedrägeri.
Vill verkligen inte dricka ikväll....
Kommer förmodligen att göra det iallafall. Som vanligt.
Är så illa ute....

Jag fixade det ? !
Sitter på jobbet nu. En lugn stund för tillfället..☺️
Tack för din omtanke ?!

Stor kram?!
/Fibblan ?.

Det går bra nu.:-).
Du inspirerar.. Starkt att dricka Loka.. enormt jobbigt att avstå om man är van att
dricka bira tillsammans med kompisar som man druckit med tidigare.
Starkt av dig....:-)

John

Ska snart hålla i 2 jobbiga möten. Brukar alltid trösta mig med att så fort arbetsdagen är över så får jag mitt kära vin. Inte idag dock. Absolut inte idag!

Det är just det Skrållan, man orkar inte! När alla dagar är en kamp, med en sur man oavsett dom dricker eller inte just den dagen. Då orkar man inte. Den dagen han erkänner problemet och verkligen försöker göra nåt åt det, då kanske man orkar. Annars rinner nog både orken och hoppet ur en för gott. Och ur det finns det kanske bara en väg ut för att rädda sig själv. Att endera lämna och leva själv eller stanna kvar i tvåsamheten men att mentalt öndå leva bara för sig själv. För att ta hand om sig själv måste man om livet alls ska vara värt att leva och då är frågan om han längre är mödan värt när man fått upp ögonen för sitt eget värde och rätten till att vara lycklig. Med eller utan honom.

Lennis och Chansen!
Det blev en ofrivillig snusfri dag och då tänkte jag -äh vad fan har jag nu börjat kämpa med abstinensen så är det väl bara att fortsätta hålla tjuren vid hornen.
Snart en vecka och det går sakta framåt. Det positiva är att A-suget är ingenting i jämförelse mot det här N-suget. ?

Saknar er andra och undrar hur ni har det. Ultra du startade om efter semestern, håller det? Kuriosa hur går det för dig?

Ber om ursäkt Morgondag :-)

John

Tänk vad många vi är som är så lika härinne. Kämpar oss igenom dagen och dess bestyr och längtar efter att få komma hem och få lite bedövning eller vad man nu ska/vill kalla det. Tycker ibland att tvätt och disk osv är oöverstigligt men med några öl så känns allt lättare. Dricker varje dag och kom på mig själv med att tycka att när jag bara tog några folköl att det liksom inte räknades. Det var nog så jag kom på att jag är alkoholist. Höll mig nykter i torsdags och har druckit måttligt hela helgen. Vill hålla mig nykter idag. Håller tummarna för att vi klarar det. Kämpa!

Gott att höra att du och din man hade en värdefull stund tillsammans med oss övriga. Ja, vi stöttar varandra på olika sätt även om vi själva kämpar. Vet faktiskt inte exakt hur det funkar detta med sjukjournaler, men förhoppningsvis kan du få lite svar av någon annan. Du kanske även ska skriva lite i din egen tråd om detta, så kanske du får fler och ännu bättre svar. Kanske kan de på alkoholhjälpen också bara behjälpliga.

Vilken skitdag detta är. Känner bara för att grina. Jobbar dessutom riktigt länge idag, fattat inte hur detta ska gå. Tänker oavbrutet på mina barn och det jag utsatt dem för henom att tillåta mig att bli alkoholist. Förlåter man sig någonsin? Det jag bävat mest inför nyktra dagar är den förlamande tröttheten som ju kommer som ett brev på posten...hua! Den gör mig sämre mamma än alkoholen, orkar inte med något då ju. När jag dricker orkar jag åtminstone alla tusentals sysslor som ska göras. Detta är helt sjukt, inser det, men det är så jag känner nu.

Helgerna innehåller jobbigare stunder, helt klart. Bilderna som uppkommer på fredagen när kollegor pratar om längtan till kvällen och att ställa sig i köket och laga fredagsmat med ett gott glas bredvid sig. Precis som jag gjorde förr. Den där symboliska känslan av avslappning när man tar helg och satte sig i soffan till fredagsprogrammet och ja, ett glas till. Men så är det, nu är det omvänt. All annan tid man inte förknippar med gamla A-vanor är verkligen toppen och det känns faktiskt som att man fått en ny chans till livet. Så de där tankarna är inget annat än påminnelser om hur djupt sina gamla vanor sitter och bara att ha en acceptans och låta passera.

Helgerna är också förknippade med gamla vanor att det kan finnas möjlighet till intim tvåsamhet.. Det fick jag ta till mig tidigt i vårt förhållande, att vardagar och kvällar är mer eller mindre no-no, "för trött/finns inget sug dessa tider/morgonen är bättre" Ja, så för två heltidsarbetande föräldrar finns det då helt enkelt två små möjliga stunder i veckan kvar att lägga allt sitt hopp på. Samtidigt som barnen kollar på TV på andra sidan väggen och skriker att de vill ha frukost och annat som små barn kan tänkas behöva hjälp med. Detta försöker man parera skrikande mellan pusten, VI KOMMER SNART! TA ETT ÄPPLE SÅ LÄNGE! KAN DIN SYSTER HJÄLPA DIG! Nån gång rycks det i handtaget och man kastar sig ner under täcket. Ja romantik på hög nivå helt enkelt, men så är det ju, det är ju då det fungerar, för henne..
Nu pluggar hon, jobbade förr även varannan helg och då var det en helg-morgon-varannan vecka som hade möjligheten. Så fungerar hon och då är det ju bara så..
Detta har såklart aldrig fungerat bra heller, hon insåg fort att dessa få stunder som jag har allt hopp samtidigt gav henne press att nu måste det ske, vilket är ett ganska stort antiklimax för oss båda. Tycker ändå det finns en ganska stor rimlighet att man har en stor förväntan här om man längtar mycket till det här och ett uteblivet försök direkt innebär ytterligare två veckors väntan till nästa möjlighet, på hennes spelplan.
Just denna helg inleddes just så, med ett misslyckat försök. I vanlig ordning inväntar jag under morgon en eventuell invit. Eftersom jag redan för länge sen, efter oräkneliga dissar fått inse att jag måste vänta tills "det" kommer till henne så har jag själv slutat att ta initiativ. Inviten kommer denna gången genom ett meddelande på telefonen när jag sitter i köket och dricker kaffe. Hon låg kvar i sängen efter en senare kväll med AW med hennes klass. Jag skiner upp lite och i förebyggande syfte säger jag till barnen i soffan att mamma och pappa bara ska prata lite ifred och att de ska vara snälla och inte störa, vi kommer strax.
Jag smyger in, hon ligger på rygg och väntar på min aktivitet. Som standard är det jag som skall göra jobbet, hon tycker att hon är för dåligt och inte lika skönt när hon är på. Jag har tagit ett par tuggummi innan jag gick in eftersom jag vet att hon inte gillar kaffedoften. Strax efter jag krupit in under täcket och försöker starta igång stämningen så nyper hon mig trots det i kinden och kallar mig för "lilla kaffenissen" för att demonstrera lite att jag minsann luktar illa. Jag märker under tiden jag rör mig över hennes kropp att hon fortfarande är ganska stel och inte alls är igång. Efter ytterligare bara nån minut innan något riktigt hunnit starta så kommer nästa kommentar att faktiskt hela jag luktar kaffe. Där och då rinner lusten av mig också, jag stannar upp och kliver av. Vi ligger och stirrar upp i taket, hon tycker att jag är löjlig och känslig. Jag föreslår att hon ska komma på mig så kan jag kommentera ett par gånger hur hon luktar samtidigt som hon tar på mig. Det vill hon såklart inte. Jag går ut

Ja nu fick ni följa med på en inte helt ovanlig helgmorgon i vår familj. Förlåt om det blev mycket detaljer men det känns lika tragiskt som det låter.
Eftersom intimiteten är ett laddat ämne hemma så genomsyrade detta hela helgen. Jag vet att jag inte borde vara sur! Jag vet att jag sa att jag skulle sluta tjura och vara den bästa sambon! Men ärligt talat, jag är så jävla trött på att vara the big person hela jävla tiden. Den som alltid är självkritisk och tänker att lösningen är att JAG nog kan bli lite bättre, lite gladare, lite snyggare. Så vill hon kanske ha mig mer sen.

Jag är ändå jävligt stolt, en helg förr i tiden hade jag suttit uppe till mitt i natten och tjurat och bälgat i mig dricka, tyckt synd om mig själv och låtit känslorna svämma över mig. Denna helgen har jag styrt ilskan mot hård styrketräning och arbete, håller på att renovera, igen.. dotterns rum nu. Perfekt att stänga in sig och bara stänga av. Och mår faktiskt fantastiskt summa summarum. Det är också häftigt nu utan A, innan har vissa problem bara grötat ihop sig med allt och gjort hela livet surt. Tycker att nu kan man se mer objektivt på en sak och tycka att andra saker faktiskt är toppen. Som att gå upp och klä på sig något snyggt på en smalare och smalare kropp och gå till mitt underbara jobb!

Take care out there my friends!

Kul att läsa om träffen. Åh jag hade velat vara med och träffa er! Kanske nästa gång..

Dag 1 idag. Igår, söndag, fasade jag liksom ut mig med endast några folköl. Ångesten är stark. Vägde mig idag, 56,3 kg. Trötta ögon, trött hy och skakiga händer. Nåja, det blir väl bättre. Får uppdatera här varje dag. Måste klara detta. Tänker aldrig bli helnykterist, men samtidigt; vem vet?