Senaste kommentarerna i forumet

Känns jobbigt o lite ledsamt att höra honom säga att han vill vara med mig, bo med mig mm

Det skär i hjärtat att höra det, han säger inte ja vet det inte går, vet vi bråkar då mm
Det är bara jag som säger, jag vet sedan tidigare, jag klarar inte av att vara tillsammans med någon som är alkoholist. Det är ett helvete, en kamp mot flaskan, man är ständigt nåt som är svårt att de kan va trogna mot, för alkoholen kommer först, medans de inte ser det, vi ser det som är anhöriga... vi är ständigt redo att ta fighten, att förklara att bli bortvalda, att försätta oss i oroskläderna!!! Hela tiden på spänn.... han är ledig, han vill ut, han slutar tidigt, han passar på o gå ut, han sa en öl de slutar med 5... han skulle höra av sig men man hör inget...
Hela tiden de här snurrandet i huvudet....
Man är trött när man vaknar, kollar mobilen, kollar när han senast va online,
Och sedan blir man arg för att man är så här, man är uppvarvad i tankar... va han full igår, gick han hem eller gick han på efterfest... är han bakis, ska vi ses eller vill han hellre festa ..... de är ständigt tjat i huvudet, tankar, en viss oro ( värre förut)

Känns ju mer vi sets, o nu.när de inte vart bråk så känns känslorna till honom mer....
Jag vet att jag inte kan vara tillsammans med honom, skulle vilja att det kunde gå men det går inte pga hans drickande och intresse för att gå ut....
Plus att han gör av med sin lön på spel.... har försökt fått han att spara men det har inte gått, så resan vi skulle gjort blev inte av...
Det här med att ses som vi gör är bara tillfälligt och plågande

..att jag skrev ett inlägg som försvann.
Inget annat ☺️.

Bra jobbat och ett stort grattis till din nykterhet ?!

Kram/
Fibblan ?

-

H2omhn..Jag har också druckit för alkoholens skull. Allt smakar mer eller mindre illa..Nu har jag känt av andras beroenden och labila mående pga alkohol. Jag blir irriterad och säger till dom ”sanningar” Ser att några i min närhet som återfaller sakta men säkert. 1 anhörig som tror sig kunna dricka 2,8 öl..Nu har han magproblem och ser allmänt risig ut..Jag säger till honom att det funkar med ölen ett tag, sen återgår man till sitt gamla intag av alkohol..Han byter till spel emellanåt..En annan närstående ser jag, har magrat, och blivit okoncentrerad och glömsk..Hans hem ser ovårdat ut med många ofärdiga projekt i trädgård och hus..Nu känner jag igen, att ska jag ha en ny man, så ska han vara nykterist..Jag orkar inte se fulla folk eller känna stanken av alkohol..Tacksam för min nykterhet och mitt friska liv, utan destruktivitet...?

Lite sent nu, men att ta bilen brukade funka för mig. Köp med bra alkoholfri öl också. Kom på en ursäkt du inte kan backa ur, som ex ta blodprov dagen efter eller hämta en släkting på flygplatsen senare under kvällen etc. Sen, bra att det inte blev mycket under helgen, men vad kan du göra för att inte dricka alls nästa?

Det blir lättare och lättare men exakt hur och när är svårt att svara på. I början är alla medel tillåtna. Motionera, unna dig godis, gå på bio, ha sex (oftare) eg, vad som helst som distraherar dig. Suget kommer ofta i vågor men tänk att det är okej. Säg högt ”nejfan vad sugen jag blev nu”. Det går oftast över efter en stund och med tiden mer och mer sällan. Att bli nedstämd (tänkte jag) är psyket som läker, efter ett tag blir det betydligt bättre eftersom alkoholen eg gör psyket mer instabilt. Klart man får bli ledsen och sörja och gråta en skvätt. Ta en dag eller timma i taget. Det är ett strategiskt mkt viktig och positiv förändring du gör nu. Allt som är värt att ha får man vara beredd att kämpa för. Ta hand om dig och kom ihåg att det långsamt blir bättre. Ibland går det nedåt igen men det är tillfälligt det med.

...och inser att jag sen start gått igenom en livstids olika känslor och ingen dag är den andra lik.
Idag har jag känt en sorg, inte för något speciellt utan för allt möjligt. Men jag skräms för första gången sen nykterheten inte av mina känslor, för de känns så äkta. Dvs inte orsakad av pms, bakfylla eller diffus ångest. Jag känner mig mitt i min ledsenhet LEVANDE, och för första gången på länge i så stark ledsenhet -så vill jag inte dricka, jag accepterar sorgen jag känner. Och jag vet att det bara är en period så jag kan hantera det, det kommer passera.

Såg en oerhört vacker film, "En sista semester" och jag grät kanske 20 minuter efteråt. Det behövde nog komma ut och det blev i samband med denna underbara film.

Nu, lite kamomillte och snart dags att sova.

Du ska vara så stolt, 50 dagar!! ?
Du gör så rätt att unna dig att bli ompysslad imorgon, om de bara visste vilken pärs du tagit dig igenom - då skulle de avsluta med en tiara efter håret blev klart ??
Känner igen det där med tröttheten, men försöker se det som att hjärnan tar ut sin rätt och behöver vila, den jobbar ju för fullt med att omprogrammera sig frisk och pigg. Tillslut släpper nog tröttheten och vi blir piggare än någonsin ?
Önskar dig en lång härlig djup sömn ?

Snyggt jobbat! Jag tänker för min del att fokusera mer på nykterhet än att inte dricka. Förstår du skillnaden? Jag är inne på min 15:e månad och ett viss lugn och trygghet finns nu hos mig. Alltså att leva nykter är nåt helt annat än att avstå från att dricka även om det hör ihop. Svårt att förklara, men det är själva tankegången om att vara nykter istället för att vara ett "offer" som "måste" avstå från att dricka. Krångligt det här :) Och det jag vill säga är att det inte alls är något straff att vara/leva nykter. Lycka till!

Vilken härlig energi man märker av dina inlägg nuförtiden, märks att du tagit stora kliv framåt! Du ska vara oerhört stolt till den platå du nått ??
Kramar från Nejlika

Att du tog igenom din pärs! Och jag är glad att du skrev öppet och ärligt om den, så man fick chansen att visa att man är där och lyssnar och förstår. Du är aldrig ensam i det tunga, vi är fler som går igenom liknande känslor, kanske samma minut som du. Men det blir bättre och det bevisade du för dig själv ❤️

Mindfulness i naturen är nog det bästa. Önskar dig med en bra vecka! ?

..ta det lugnt och sov så gott?
Ny dag imorgon?

Kramar
???

Det känns lite sorgligt att läsa ditt inlägg. Men det ger också en hel del igenkänning.

Tänker dock att vi kanske trots allt är det vi försöker få andra att tro att vi är, åtminstone till en viss del. Om du förstår hur jag menar. Ibland lurar vi oss själva att tro att vi är någon annan än den vi faktiskt är - och egentligen vill vara. Handlar det om att acceptera sig själv och förlika sig med den man är? Jag vet inte. Förmodligen håller du inte med mig alls, men chansar ändå på att det kan ge lite lugnare tankar. Ett förlåtande sinne. Åtminstone en liten stund.

Hur som haver, önskar att du får känna lite medgång. Det är du så värd nu, fina du. ?

Edit: Såg nu att Ullabulla hunnit svara medan jag skrev. Tänkvärt, som vanligt.

Där satte du huvudet på spiken.
Du kanske har en massa lager utanpå dig själv. Roller att spela eller tävlingar att jämföra dig med andra i?

Fick i samtal med sponsor igår en bra insikt om mig själv.
Jag har en tendens (årets underdrift..) att kategorisera och bedöma människor i min omgivning.
Det är inte sunt och inte bra då jag liksom sätter en stämpel i pannan,eller kategoriserar dom.
Jag har varit så arg på mig själv över den defekten och inte vetat hur jag ska hantera den.
Men igår i samtalet med sponsorn så kom det.

Det är egentligen inte att jag vill döma eller bedöma.
Det är en sorts avscanning av den andra för att veta vilken roll jag ska spela.

Så att jag inte tappar kontrollen,masken eller tävlingen.
Det duger eller räcker inte att vara jag.

Så mitt nya mantra är: bedöm om du vill,men döm inte.
Och helst låta bli att bedöma för vad gör det?
Jo skapar hinder i mötet mellan den människa jag just satt i en låda,ett avstånd som blir svårt att överbrygga när jag samtidigt själv kliver in i den roll jag förväntar mig är den rätta.

Misch masch,men kanske något som klingar bekant för dig.

Där satte du huvudet på spiken.
Du kanske har en massa lager utanpå dig själv. Roller att spela eller tävlingar att jämföra dig med andra i?

Fick i samtal med sponsor igår en bra insikt om mig själv.
Jag har en tendens (årets underdrift..) att kategorisera och bedöma människor i min omgivning.
Det är inte sunt och inte bra då jag liksom sätter en stämpel i pannan,eller kategoriserar dom.
Jag har varit så arg på mig själv över den defekten och inte vetat hur jag ska hantera den.
Men igår i samtalet med sponsorn så kom det.

Det är egentligen inte att jag vill döma eller bedöma.
Det är en sorts avscanning av den andra för att veta vilken roll jag ska spela.

Så att jag inte tappar kontrollen,masken eller tävlingen.
Det duger eller räcker inte att vara jag.

Så mitt nya mantra är: bedöm om du vill,men döm inte.
Och helst låta bli att bedöma för vad gör det?
Jo skapar hinder i mötet mellan den människa jag just satt i en låda,ett avstånd som blir svårt att överbrygga när jag samtidigt själv kliver in i den roll jag förväntar mig är den rätta.

Misch masch,men kanske något som klingar bekant för dig.

Det tycker jag att du är. Hoppas att många läser dina fina rader. ?

Citerar Gunde Svan: Ingenting är ooomöjligt. Det vet vi nu.

Kram på dig

Tack Fibblan, jag mår oförskämt bra. Dagarna rullar på utan A, utan sug och utan tankar på att dricka. En helt ofattbart härlig känsla. Njuter så länge den varar.

Läste att du mår bättre i dag. Så glad för din skull. Nu håller vi. ?

Vi är några stycken från forumet som finns på Fb nu. Skulle vara kul om du känner för det. Har chattat lite med PimPim och det blir lite mer avslappnat än här. Men du gör förstås som du vill.

Självklart vore det kul om flera vill hänga på. John, såg att du är intresserad. Ser fram emot en vänförfrågan även från dig.

Kram på er alla, oavsett A-status just nu. Tänker att vi behöver kramar av olika anledningar, så delar gärna ut dem till höger och vänster. ?

Ullabulla! Vi har följts åt ett tag nu och jag hör och förstår, på mitt sätt, vad du säger och vill ha sagt. Som vi sagt tidigare, önskar vi kunde ses, sitta öga mot öga men vi finns här för varandra... Det är verkligen som du säger, våra barn kan inte vara annat än äkta och det avundas jag dem, avundas alla människor som bara "är som de är"... Det jag inte förstår hos mig själv är varför jag inte är sådan? Jag bryr mig ju faktiskt inte om vad andra människor anser om mig, så mycket jag gjort och alltid gör tyder på det men på något sätt ser jag det som en tävling. En tävling där jag kan manipulera människor i min omgivning att tro att jag är den jag vill att de ska tro att jag är. Det är invecklat.
Som allting annat, invecklat.
Jag pluggar just nu missbrukspsykologi och hade höga förhoppningar på att det skulle ge mig verktyg för att hantera mitt eget missbruk. I was sadly mistaken... Andra föreläsningen fick jag höra, från den mest fantastiska och karismatiska föreläsare jag någonsin haft, att det går visst att gå tillbaka till normal konsumtion efter ett alkoholberoende.
Som jag ser det var han, trots all sin kunskap och erfarenhet, oaktsam med sina ord. Han visste ju såklart att jag inte satt där, mitt ibland alla 20-någonting-studenter, jag som mer än gärna suger i mig allt som tyder på att jag kommer kunna dricka.... Jag snappade ju upp det halmstrå han slängde ut: alkoholism är inte kroniskt, det är inte en progressiv sjukdom och vi människor är alltid föränderliga.
Om han ändå vetat att han talade direkt till en patient och inte en student.... Hade han då uttryckt sig på samma sätt? Det tror jag inte...
Älskar er alla, många kramar till er som kämpar, inbillar mig inte att mina ord hjälper men tror inte att de stjälper<3

Välkommen hit. Bra att du skriver här där många känner igen sig. Som du beskriver är din pappa alkoholist. Dricka varje dag är inte normalt.
Någon som dricker normalt kan ju ta alkohol på fest, eller något glas till helgen. Inte varje dag.
Du ska gå på din magkänsla som jag hör att du har innerst inne. Lyssna på den.

Fixade inte dag 2. Drack 2 folköl efter jobbet. Vet inte varför, dessa öl ger ju mig ingenting. Men, men, 2 folköl är ju iaf bättre än 1,5 liter vin ?. Känner med anledning av det en liten vinst ändå....nu ska jag läsa min bok och försöka få en god nattsömn. God Natt alla kämpar därute!

Svewild och Gorillan. Jag hade min dag 2 1/2 idag. Fixade det inte. Köpte folköl och drack dem. Vi är många här som kämpar. Tänker att det är bättre än 1,5 l. vin....fortsätter kämpa!!

Hur vet man egentligen med säkerhet att någon är alkoholist. Min pappa förnekar och min mamma är medberoende. Har aldrig lärt mig att lita på min egen känsla och lita på att min instinkt är rätt. Enligt min mening är ju pappa alkoholist. Han har alltid skött jobbet och har en välordnad fasad. Är ingen som super sig redlös och ”blir borta från världen”. Men... han isolerar sig tillsammans med min mamma, har inga vänner och inga intressen. Hela dagen är en rastlös jakt för tills han kan ta första glaset vin och slappna av. Han dricker vin och flera stora groggar varje dag. Blir dimmig och lullig och ibland aggressiv. Avstängt känsloliv, isolerad, håller saker hemligt. I min värld har alkoholen/avstängdheten ett för stort grepp och hindrar närhet/intimitet i alla hans relationer. Men är han alkoholist?

Nybakat bröd är så gott! Galet gott och när man väl bakar det hår hälften åt i ett nafs av tonåringarna här hemma!

Hoppas du haft en fin dag ?

Kram PimPim ?

Tack Gorillan !
Första dagen har varit hemsk, mest för skammens skull... skäms som en tok och känner mig ursvag som låtit det gå så långt och att jag har ljugit. Jag hatar att ljuga och har väldigt svårt för andras lögner.

Jag hoppas verkligen att du klarar det Gorillan, din lilla dotter behöver dig i sitt liv. Jag har klarat dagen än och har min man hemma som nu vet allt, så kvällen kommer att gå...
Jag har ingen aning om hur jag ska tänka o agera.
Det var första gången i morse som jag ens läste på det här forumet, hade ingen plan på att sluta igår... hade han inte kommit på mig så skulle jag druckit nu.
Jag tänker ta kontakt med sjukvården på fredag, ska dit för jag håller på att sluta röka. Ska fråga där hur jag ska göra nu i framtiden.
Jag önskar dig verkligen att lyckas så du och din dotter får en fin framtid ?

Var sådär. Mycket somnjag redan visste om från tidigare studier. I morgon ska vi prata om bland annat rekrytering och mångfald, det verkar kul. Så det ser jag framemot.

Haft lock för öronen hela dagen. Redan gått och lagt mig. Grönt snor är tydligen ett tecken på att kroppen är i fullt krig med immunförsvaret. Så mina damer och herrar och ickebinära, ni kan kalla mig 3e världskriget?

Och nu släcker jag äntligen ned denna dagen.
Sov sött där ute i cybervärlden.

Fridens ?