Senaste kommentarerna i forumet

men det blir för jobbigt att resa till Stockholm i alla fall. Det är färja och buss och sen hur jag tar mej från Cityterminalen till träffen. Och inte hemma igen förrän midnatt. Så tyvärr blir det inget för mej. Vore så trevligt att träffa er IRL :). Ha så trevligt!

Hej

Jag läste din berättelse och sitter i samma sits... Du är inte ensam...

Slits mellan den fina man han kan vara i nyktert tillstånd... Men även den andra sidan som älskar att dricka, och jag vet vilken jag vill vara med... Men de är tufft... hur ska man tänka... hur gör man... kram

Känner igen mig så väl i era berättelser

Gift med 2 barn, insåg nog för redan 10 år sedan att alkoholen inte har ett bra inflytande på min man, blev ful i munnen och kalla mig saker, slog mig 1 gång( dock endast den gången , vilket räcker gott iof) men de va ju alltid på någe vis mitt fel att han betedde sig så.... märkligt !!!! Man köpte väl de och tänkte ja jo, jag gjorde nog så, va inte tillräckligt glad osv osv ... nu har jag insett efter att han slåss med folk, gömmer flaskor, ljuger om mängd, ramlar ( har slagit ut tanden, slagit skallen och in på sjukhus) att jag är minst lika sjuk jag ... har ju " köpt " allt , låtit de gå så långt . Han bedyrar nu att han ska ta hjälp av beroende kliniken ... och han har fått en tid i närtid ( sett bevis på de ) så de vet jag är sant , men nu börjar han sakta men säkert att manipulera tillbaka mig med att säga saker som ja du har rätt jag har mycket o prata om, saker du sagt till mig genom åren som sårat ... va nära på att gå på den igen.... Men valde och skriva av mig här...vad gör man... vill ju ge han chansen att lyckas för att se om de kan bli vi igen, eller hur ska man tänka. Har varit på öppenvården för mitt medberoende , pratat i grupp vilket va fantastiskt ville aldrig att tiden skulle ta slut... längtar till nästa vecka då är de dags igen . Till saken hör att jag har ett intresse i hästar ( har en egen ) .. som är min fristad , mitt andrum... usch finns mer och säga ... Men börjar där ... ??

Ja jag ligger i en bädd på st Göran, nyktrar till under medicinering.
Dom säger det värsta är över, trots det enbart är 26 timmar sen jag tog sista drinken. Blir det inte skakningar och värre dag två tre, det har det alltid gjort. Men medicinen kanske gör underverk

Hej.
Har 25 år tillsammans med min man, flyttade ihop när jag var 17 och han 20 år, under dessa år har vi fått 5 underbara barn tillsammans. Vi har haft det bra ihop men med mycket motgångar, då tre av våra barn har adhd, panikångest och depression som diagnos, samt ett barn med reumatism sedan 4 års ålder.
Vilket har medfört att vi har fått kämpat mycket.
Min man har alltid sedan vi träffades druckit i mina ögon mycket när det tex varit fest med dock aldrig i veckorna.
För 6 år sedan då han mamma gick bort, började han dricka mer, mest för att kunna sova vilket innebar varje helg fredag, lördag och ibland söndag, han blev dock inte jätte full varje gång men berusad, och vissa gånger oxå full så han skrämde barnen, drack även när jag jobbade natt så barnen fick hjälpa varandra när de inte fick liv i honom när han somnade på soffan och jag var på jobbet.
Han har aldrig satt oss i ekonomisk dålig situation eller misskött sitt jobb. Men han har druckit under varje semester vi varit på. När vi hittat på något bara han och jag så har alkoholen alltid varit inblandad vilket jag hatar. Har på talat det i flera år att jag och barnen tycker det är jobbigt. Han är aldrig otrevlig eller elak.
När vi var på familjesemester i våras drack han sig så full på vår dotters 9 årsdag att han knappt kunde gå, vilket vår dotter blev väldigt ledsen för , där och då tänkte jag att aldrig mer skall han få göra något mot våra barn igen.
Så jag stälde ultimatum att han skulle sluta dricka vilket han gick med på, men redan efter några veckor drack han igen, skall oxå tilläggas att han ofta dricker i smyg, gömmer och ljuger om att han druckit.
Så fortsatte det under hela sommaren dock inte så ofta som tidigare men han fortsatte dricka trots att jag och barnen bad att han skulle sluta dricka i vårat sällskap. Under hela den här tiden har vi haft ett ansträngt förhållande pga av att jag inte vill ha alkohol i mitt och barnens liv. Vi har gått i familjerådgivning där han fått till sig att han bör sluta dricka även läkte på vårdcentralen rekommenderat honom att ta en vit period då hans levervärden varit dåliga.
Så gick hela hösten och vi skulle åter igen åka på familjesemester över jul, och det enda jag bad om var att han inte skulle dricka, väl på plats så köpte han alkohol så totalt på 6 dagar drack han 3,5 liter wiskey och 25 stark öl + lite till när vi var ute och åt.
Kände åter igen att jag vill inte ha det så här i mitt liv och när jag tänker på honom och oss så vet jag inte om jag älskar honom på samma sätt längre.
Har starka känslor för honom men kanske inte så jag vill fortsätta mitt liv med honom, vilket gör jätte ont. Speciellt när jag berättat det för honom och ser hur ledsen han blir.
När jag ber honom att sluta att dricka så säger han att han aldrig tänker göra det för det är en social grej men han kan tänka dig låta bli att dricka i familjens sällskap men det känns ändå som det inte räcker för mig. Är ledsen över att det skall sluta så här, är jag för hård och känslig? Gör jag rätt livrädd för att välja fel? Nyckter är han ju världens bästa pappa.
Ledsen och livrädd, samtidigt jätte trött på att ha 6 barn att se efter och inte bara de 5 jag fött.

Vad tråkigt o höra att du också haft det kämpigt idag?. Tack för ditt stöd till mig, mitt i allt ?!

Fast det svajjar, får du fatt i ditt förnuft. Du är så klok som tar det varsamt med dig ikväll och unnar dig lite annat "skräp". I sådana här läge är allt annat bättre än alkohol!
Skönt också att du bara kan vara och att det inte krävs något ytterligare av dig ikväll.

Ha en lugn fredagkväll ?!
Det blir nog bättre imorgon?!

Stor kram!
/Fibblan ?.

Hej Natali!
Det låter precis som min man beredde sig. Det eskalerade tyvärr. Jag tvingades till slut "se" hur illa det var.
Han hade också ett bra jobb, delägare t.o.m. Jag lämnade in skilsmässoansökan i augusti och bodde hos syskon i tre månader innan jag fick en lägenhet ?
Idag bor han kvar i huset, men utan inkomst så det blir svårare och svårare att betala räkningar. Han har nästan lyckats till idag. Är en elräkning som inte är betald... Försöker få huset sålt eftersom jag äger halva. Han lever i förnekelse.
Hoppas du lyckas få tag på en lägenhet eller om du kan bo hos någon anhörig/vän en kortare period. Det är skitjobbigt men ändå bättre än att bo kvar tillsammans ? Du är inne på rätt spår, att flytta, tycker jag. Hoppas du fullföljer för det känns som en väldigt liten chans att din man blir nykter ?
Starta gärna en egen tråd i forumet, så blir det lättare för andra att hitta dig ?
Kram GrönKatt ??

Oerhört betydelsefullt..??!

Jag orkar inte skriva så mkt egentligen men kan meddela att jag fortfarande är nykter..?

Vill också bara sova nu, men av ngn konstigt anledning får jag dåligt samvete av det. Fredagkväll och allt..
Stackars min man, min familj som har sån skör fru och mamma..
Har lagt mig nu iaf, för det känns inte som jag kan göra annat..
Här kan jag gå sönder och ändå vakna hel imorgon.
Imorgon är en ny dag.
Den ska blir bättre- om inte annat så ska den iaf också vara nykter.

Tack för ni finns för mig?!
Jag ska klara det, för jag vill precis som du Nejlika, veta vad som händer om tre månader,
om ett halvår.

Vi kommer må annorlunda då.
Vi kommer vara starkare!

Kramar
/Fibblan ?.

Jag åker oxå hem efter träffen. Har massa åtaganden imorgon kväll ska ut på stan och käka med kompis gänget. En utmaning men den fixar jag.

Utan att lägga någon värdering i eller vikt vid orsaken, verkar det inte finnas så stort intresse av att träffas efteråt. Jag åker nog hem istället, då jag har både barn och barnbarn som väntar.

Det gick 4 dygn .. sen blev det skit

Har en mycket härlig fredag! Städade som en galning när jag kom hem o nu sitter jag bara och tar det lugnt i nyktert tillstånd?? så härligt ? vad kul det lät att åka skidor! Var så längesen jag gjorde det! Lycka till imorgon med det?

Stämmer, dricker inte dagtid och får inte abstinens. Jag tycker dock att jag dricker för ofta, kan dricka ensam och alldeles för mycket när jag dricker. Dricker oxå för att stressa av och komma ner i varv. Vill avgiftas helt. Har verkligen inget sug efter a trots att det är fredag. ? Hur är det för dig?

Så skönt att veckan är slut och helgen är här. Funderar på att åka skidor med barnen i morgon? Älskar att åka skidor.

Hoppas du har en bra och nykter fredag ??

SÅ grymt gjort att höra av dig till vårdcentralen. Nu ska du vänta till nästa vecka och se vad för hjälp du kan få!
Också läst mer om postakut abstinens och tycker nästan det verkar vara mer regel än undantag att man drabbas, iallafall om man druckit för mycket under en längre tid.
Idag har det vart tufft för mig men jag vet att jag kommer ångra mig så mycket om jag dricker, nu när jag kommit så långt. Vill ju veta vad som händer efter mina tre månader, kanske mår jag helt annorlunda då och är ännu starkare.
Så. Jag försöker vara snäll mot mig själv ikväll, vara glad över den månad jag klarat. Och ska lägga mig tidigt. Sova bort ångesten. Imorgon blir det bättre.
Kanske du kan göra samma? ?

...märker att jag räknar dagar igen då jag har det tufft...som idag, det har vart en fruktansvärt dålig dag. Inget har flutit på, och humöret har vart svajigare än på länge. Ingen aning vad det handlade om men suget kom tillbaka.
Köpte allt möjligt onyttigt jag kunde komma på efter jobbet förutom alkohol förstås och ska bli skönt att kunna ta helg. Inga planer alls ikväll, vill vara för mig själv och lägga mig tidigt.
Det blir nog bättre imorgon.

Intensiv och beslutsam.

Haft 4 telefonintervjuer och gått vidare på alla. Nästa vecka har jag Däeför 4 personliga intervjuer att delta i. Tog ledig på fredagen och bokat in två tillfällen där.
En ska jag föesöka dra på lunchen och en efter jobbet.

Det är spännande och det hör mig glad att jag är eftertraktad. Samtidigt ligger oron i bakhuvudet och gnager, tänk om de ser att jag är en bluff? Kommer jag klara av en mer senior roll? Tänk om om jag gör fel? Tänk om de sparkar mig under provanställningen.

Jag förstår att dessa är katastroftankar och osäkerhet. Kanske är de nödvändiga att reflektera kring, för att kunna utvecklas? Tänk om jag krashar igen?

Fortfarande fast beslutsam om att jag måste ifrån nuvarande. Jag går bakåt i utvecklingen där, så enkelt är det. Dragit på rövslickeri 2.0 nu också. Kommer in tidigare än alla och går sist. Överpresterar och är äckligt glad. Refferenser here i come. Here i come!

Fokus på sömn och mat. Dragit på mig en förkylning (ovanligt...) så träningen ligger på is igen.
Mest fokus på sömn faktiskt.

Fridens ?

Nu har jag inte druckit nå på 4 dygn ( vilket är det längsta jag vart utan på säkert 3 år ) .
Å jag är helt slut, trött orkeslös å känns som jag går i en dimma.
Kan nån förklara varför det är så?

Bra att du så tydligt gjort klart för honom vad du tycker. Hoppas han kan ta till sig det nu. Du har i alla fall gjort en markering. Ett steg framåt. Bra gjort. Hoppas du kan känna dig starkare och starkare i ditt beslut nu.
Styrkekramar

Ledsen för din sorg. Vet att ingenting hjälper men jag är glad att du känner lycka över att vara nykter istället för att känna ett begär av alkohol i den här stunden.

Hoppas du får en lugn och skön dag idag.

Kan vi vara nyktra tillsammans idag också? Bestäm dig att "idag ska jag inte dricka någonting, vad som än händer". Imorgon kan du ta ett nytt beslut.

Sug kommer och går, så är det. Det viktiga är att det faktiskt försvinner efter ett tag. Obehagligt i stunden, men inte oöverkomligt. Jag blir också irriterad och arg när jag får tankar om att dricka alkohol. Hallå jag vill inte dricka?! Men jag brukar separera mitt Beroende från mig själv. Beroendet vill dricka, annars försvinner det; ruttnar och dör. Beroendet lever på alkohol, men det gör inte vi.

Ta en timme i taget om det är jobbigt. Gå igenom hela resan från första glaset till sista. Hur kommer du må imorgon om du dricker vs inte dricker?

Nu har jag tröttnat rejält, skickat in skilsmässopappren. Men det är tufft för nu är han snäll. Kanske lite nykter. Jag måste hittat nytt boende, Jag vill inte stå bredvid och se hur han super ihjäl sig. Eftersom han dricker och gömmer flaskor, burkar och sedan sover. Men han satt häromnatten i sängen kl 0300 och drack, trots att han lagt sig vi 22. och jag hittade både tomma och fulla burkar i hans rum. Vi delar inte längre säng eller sovrum, han är impotent och jag har tappat lusten. Eftersom han skåpsuper och gömmer spåren ,som jag hittar, Men andra ser inte , vill inte se, så tror ingen på att det är så allvarligt han sköter ju sig socialt och har ett bra jobb. men hemma dricker han. Varje dag (tror jag) aldrig aspackad, bara trött och med humörsvängningar som är mycket trista. Jag anpassar mig - hela tiden. han tar upp hela min tid. Jag kan inte tänka. Jag kan inte sova. Nu skulle han köpa plankor (bör ta 2 timmar) varit borta i 4. Jag ska till alanon för första gången i kväll sa jag när han åkte " vad bra det kan du behöva" Vad är det för kommentar - jag åker dit för att HAN dricker och förstör mig, mina känslor, mina tankar, jag är helt slut - jag orkar inte se honom. Han ljuger nog jämt jag tror honom inte längre. Han låtsas som om skilsmässan inte hänt - kommer hända allt är som vanligt . Och jag är tyst. Jag har bestämt mig - jag orkar inte längre. Men det är så TRIST!!!! Jag vill inte gå men jag KAN inte stanna. Då går jag under.

Vinäger: Tack så jättemycket, jag litar på mig själv för första gången på länge. Det känns som att jag har fått en "aha" upplevelse. Vore inte det en bedrift? Att kunna se tillbaka på 20-30 år av nykterhet. Idag låter det helt fantastiskt istället för läskigt. Jag älskar att mitt undermedvetna (äntligen, haha) har börjat fatta att alkohol är skit och jag vill inte dricka. Mitt humör går fortfarande upp och ner, men det är nog väntat. Men jag är nyfiken också, på att lära känna mig själv utan alkohol igen.

Nejlika: Ja, "kanske" kanske är bra, haha. Jag planerar inför en nykter sommar. Dock är det så långt fram att jag verkligen ska sluta tänka på det nu. En dag i taget, som sagt. Tack för orden om barn. Det är nog självkänslan som sitter där och säger att jag absolut inte skulle bli en bra mamma. Jag har förlikat mig med att inte skaffa barn men vem vet hur jag känner inför det i framtiden.

Att kunna se sitt beroende separat från sig själv tror jag hjälper. JAG vill inte dricka. Mitt beroende VILL dricka. Det roliga är att jag har kontrollen över min kropp, och kan bestämma om jag ska dricka eller inte. Beroendet eller egot kan skrika hur mycket som helst, det spelar ingen roll. Varje gång jag slår ner ett begär eller ett sug så blir jag starkare och starkare. Det är rätt mäktigt.

Vi alla har individuella resor i den här kampen, och förhoppningsvis når vi alla våra personliga mål på ett eller annat sätt. Själv gillar jag att räkna dagar, och kommer nog behöva det ett bra tag till. Det hjälper att säga "nej, jag ska inte dricka på 30 dagar", medans hjärnan omarbetas, tankemönstret ändras och man prioriterar livet istället för ett beroendeframkallande gift, och tillslut vill man inte dricka efter de 30 dagarna heller. Imorgon är det 30 dagar för mig. Nästa mål är 60. Sen 100. Sen 6 månader. Sen ett år. Det är mitt drömscenario.

Snälla, alla forumvänner. Kan vi inte alla vara nyktra idag tillsammans? Bara idag. Idag ska jag inte dricka.

Riktigt bra jobbat?!
En skön och nykter fredagkväll
önskar jag dig?!

Kram/
Fibblan ?.

Usch, vilken tuff situation du är i. Och en hel del i bagaget..
Inte konstigt att gamla beteenden kommer tillbaka när vi slutar självmedicinera med alkohol, och precis som du säger är det själva missbruksbeteendet vi behöver bryta med..
Att det är ett hårt jobb och kräver mkt av oss, behöver jag knappast påminna om..
Nyckeln till o börja med, åtminstone för mig är att ständigt påminna mig om att det får ta tid, att det är en skakig resa, att jobba bit för bit, i små steg. Ibland ? steg t.o.m ..
Har själv varit nykter i 1 månad och 15 dagar nu, så typ som du..och även om jag inte har hälften av de erfarenheterna och/eller diagnoser, som du behövt tampas och tampas med, känner jag ändå igen mig i en del. Och jag är nu där, att jag inser att jag behöver mer hjälp. Har tagit en ansats idag och kontaktat min vårdcentral, för att komma i kontakt med en läkare som jag haft tidigare, samt ställt mig i kö för att återupprätta en tidigare samtalskontakt.
Du verkar ha det så oerhört slitsamt nu..?
Medicineras du för din bipolaritet?
Jag antar att du haft/har kontakt med vården? Finns det ngn kontakt du kan ta/återupprätta, för att få mer stöttning i allt det svåra?

Håller verkligen med Sofia om att det är starkt gjort, att du trots ditt tuffa läge, lyckats hålla dig nykter i hela 5 veckor..?!

Kram/
Fibblan ?.