Senaste kommentarerna i forumet

.

Skönt att dagen har löpt smärtfritt, inget sug. Men väl ångest, men den börjar avta nu.
Kämpa på alla fina så tar vi en till dag imorrn.

Hejja dig skrållan, att han säger du överdriver är bara för att få dig tillbaka, du tar ett bra beslut
Kram

mediciner aktuellt för dig? Just Bipolaritet är ju ofta väldigt framgångsrikt att medicinera.

/Nattflickan?

Jag har identifierat mina "farliga" situationer, när jag har lätt att ge efter för drickandet. Dels vill jag gärna belöna mig själv när jag har hållit uppe med flera nyktra dagar i rad, då tycker jag att jag förtjänar ett glas vin på kvällen. Men ett glas blir alltid en hel flaska.
En annan farozon är precis när kvällen ska börja. Min övertygelse att inte ge efter på kvällen håller alltid fram till jag slutar jobbet. Då tränar jag ofta direkt efter jobbet, fortfarande inställd på en nykter kväll. Tills jag rundar av på gymmet och börjar tänka på hur det skulle vara att ta Systemet på väg hem. Så fort jag har nuddat vid den tanken går det inte att få bort den. Då slutar det alltid med att jag ger efter och alkoholen vinner över mig och jag sitter där dyngrak på en jäkla vardagskväll.

Idag var min tredje nyktra dag. Det är fler nyktra dagar på raken än jag haft hittills det här året, ja ända sedan i november tror jag. Dag ett umgicks jag med min familj hela dagen, vi hade en lång bilresa ihop. Hade druckit hela helgen och var allmänt sliten så det var lätt att inte dricka när jag kom hem.
Dag 2, igår, hittade jag hit till forumet och bestämde mig för att jag måste kunna klara av att förändra mitt liv. Jag måste i alla fall klara av att gå mer än två dagar utan att dricka.
Dag 3. Idag. Och jag höll på att trilla dit. Det började med att jag stod på gymmet och tänkte: vad fan gör lite vin för skillnad ikväll, jag ska ju bli nykter nu, jag kan väl få unna mig bara lite till, det allra allra sista. Utanför gymmet tänkte jag på alla era berättelser här, tänkte på er jag har skrivit till. Jag stannade upp en sekund och tog sen till vänster istället för mot Systembolaget som ligger till höger. Gott så.
Jag gick hemåt, en promenad på ungefär tjugo minuter. Under de närmsta minuterna ångrade jag varje steg jag tog bort ifrån Systemet, kände att jag gick åt fel håll, men också åt rätt håll, hela mitt inre bara slet i mig och tårarna rann under hela promenaden.
Jag ska berätta också att jag fortfarande har tre vinflaskor hemma, oöppnade. Grejen är att jag saknar vinöppnare (tappat bort i senaste flytten) så jag är fysiskt förhindrad att öppna dem. Vilket är bra. Men. När jag kom fram till mitt närmasta Ica kom jag på att de kanske säljer vinöppnare. Att jag kan smita in lite snabbt och samtidigt köpa lite ost eller något och ha en riktigt god ost- och vinkväll. Men jag gick ändå förbi. Fast bara några meter, sen vände jag igen och gick in.
De sålde inga vinöppnare. Sån jäääkla tur. Blev så besviken på mig själv. Att jag gick in, att jag var så nära att dricka vin ikväll. Men huvudsaken är i alla fall att jag klarade mig idag, ikväll, kanske tack vare slumpen, tack vare Icas sortiment. Och lite tack vare mig själv.

..när vi bryter med alkoholen. Äger ingen våg, men måste tappat en del, för jeansen sitter lösare och kindbenen är mer framträdande..?☺️. Vad gäller fejset är det kanske bara att alkoholpluffset är borta.. inte längre en svullen boll med mörka ringar och rödsprängda ögon..?

Hursomhelst, det jag egentligen ville säga är att jag är så himla glad för din skull Nejlika?! Det är så fantastiskt bra jobbat och det känns så bra att du kan kamma in lön för mödan nu..?!
Så positivt inlägg, så många vinster! Klart du ska fortsätta på denna banan! Och återigen, att kunna göra det med en helt annan trygghet och stabilitet nu - så skönt!

Hälsokram?!
/Fibblan ?.

Bra kämparanda här!
Ta en dag i taget, kan vara svårt att ta in ”för alltid” eller ens 1 månad i början. För mig hjälpte det också att inte ”försöka” sluta. Utan jag slutade. Varje dag första tiden :)
Försöka lämnade för mig för mycket utrymme för belöningar eller ”hoppsan”. Jag testade först att försöka dra ner rätt många år sen ytterligare några att försöka sluta. Sen slutade jag.
Håller på er!

Jag vet inte hur många gånger jag har nollställt min EASY QUIT DRINKING app. Lika bedrövligt varje gång. Den här gången hoppas jag att det ska gå bra. Men det säger jag ju varenda gång. Nu nykter på andra dagen.
Idag har jag varit arg hela dagen. Sur och tvär mot min sambo. Klagat över minsta lilla och har haft en supertråkig dag.
Då kommer ju tankarna på att om jag dricker är jag ju glad och positiv.
Jag är i allafall tacksam för det här forumet. Det underlättar att läsa andras trådar. Jag är inte ensam.
Nu fick jag skriva av mig lite. Ha det bra alla och lycka till???

Jag genomgick en ganska lång depression. Några år. Under min kontakt med psykolog beslutades att det skulle göras en utredning av mig. Via tankar om ADHD landade det till slut i Bipolär. Eller Manodepressiv som det förr kallades. Skönt att veta. Men samtidigt tufft att leva med. Huvudet brinner i maniska perioderna. Alkoholen har både fungerar för att få mig upp och ned.

Bra jobbat hittils!
Gällande viktnedgång så gick jag väl ner ca 10 kg första månaderna. Men då sprang jag i alla fall 3-4 ggr i veckan. Det hjälpte mot det värsta suget och mörka tankar.
Efter att ha kört lite mindre löpning har det nog stabiliserats på 6-7 kg under vad jag vägde innan. Men då äter jag mer godis än tidigare också.
Men jag tror att man har lite olika viktnedgång beroende på gener och vad man drack kanske. Jag drack mycket öl och framförallt folköl i nappflaskan.
Men någon form av skillnad bör du kunna ana efter ett antal veckor.

..blir bara så frustrerad ?! Vill inget hellre än att bli av med tankarna på alkohol..
Det stör mig som fan, att de finns där i den omfattning de fortfarande gör. Idag för motgång men förra veckan för framgång. Kommer det en tid när inte varje känsla väcker begär..?!

Somnar i vart fall nykter även denna kväll. 42e kvällen i rad
(trots frustration)
förstås VÄLDIGT NÖJD med det ?!

Kram och godnatt
/Fibblan ?.

Jag är 30 år gammal, bor med fru och 2 barn. Jag har svårt att sätta fingret på när det började bli alkohol för ofta. Men jag tror det började för cirka 3 år sedan. Då drack jag dock inte lika ofta som idag, utan det var när jag och frugan tjafsade som jag tog till alkohol. Jag kommer dock ihåg att jag även som 24-åring hade problem med drickandet då jag frågade en lärare (som jag vet själv varit alkoholist) om tips. De två senaste åren har jag säkert i genomsnitt druckit 3-4 dagar i veckan, mest öl. Jag behöver inte mycket för att bli påverkad så det räcker med max 4 starköl för mig på en kväll, ibland kanske bara 2 för att vara nöjd. För 6 månader sedan lyckades jag hålla mig utan alkohol i en månad. Men om jag väl börjar dricka så blir det för ofta igen. Det finns inget lagom. Det är aldrig eller typ alltid. Varje kväll tänker jag att imorgon är det slut, inget mer. Men sedan kommer nästa dag och eftermiddagen. Går runt och tänker på den där kalla ölen som vore så jäkla god, och ger med mig. Känner samtidigt ångesten och att jag vill inte ge med mig, jag vill stå emot. Lik förbaskat sitter jag här nu, och dricker. Lite less på det här.

Måste det vara så att antingen dricker jag aldrig, eller för mycket? Kan jag hitta ety mellanläge, jag vill ju kunna ta några öl ibland men det hade räckt med en gång i månaden eller ännu glesare imellan.

Till en månad! ??
Tack för ett härligt positivt inlägg! ? Är på dag 16 snart och känner redan av en sådan skillnad rent fysiskt, känns helt sjukt (rätt ord) att jag var i så dålig form utan att "förstå" det ??. Så peppande både att uppleva och att läsa om olika hälsoförbättringar. ???
Önskar dig en skön kväll och natt!??

/Nattflickan?

Det är verkligen svåra förutsättningar att hålla sig nykter i.., snacka om hästjobb...!
Du vet hur mannen din funkar, och tyvärr är nog din analys helt korrekt..
A-jäveln?, är i honom nu, och då försvinner ju gärna all rim och reson. Känns oerhört orättvist mot dig, som kämpar och vill hålla dig nykter. Men som sagt där alkoholen går in, går vettet ur..
Jättetufft, men försök allt vad du kan att hålla din linje trots allt. Unna dig denna vinsten och känslan över att ha fixat kvällen och att få vakna nykter imorgon?!
Kram och godnatt
/Fibblan ?.

...och jag inser att jag redan slutat räkna dagar. Tänker veckor och ser redan fram emot två eller tre månader. Inte för att jag i dagsläget ser framför mig att jag då kommer dricka igen (det beslutet skjuter jag än så länge upp), utan för att jag ser fram emot alla hälsovinster som kommit och fortsätter komma med nykterheten.

Jag känner mig klartänkt, generella oron har minskat avsevärt, sociala oron har minskat massivt, sömnen förbättrats tusenfaldt (hade stora sömnproblem med alkohol och flera veckor efter jag slutade dricka, det har nu vänt) sover utan andra hjälpmedel än kamomillte och magnesiumtillskott till kvällen (skulle nog kunna sova utan men de ger mig ett större lugn).

Alkoholen gav mig troligen ett sockerberoende för känner att humöret svänger mindre nu.

Njuter mer av småsaker som de goda jordgubbarna jag nyss köpte, den nyttiga men goda maten jag orkar laga, tulpanerna jag köpt till mig själv, solen mot min kind tidigare idag osv osv.

Musik är mitt största intresse och äntligen kan jag få de rysningar som en riktigt bra låt i lurarna kan ge.

Börjar kunna planera framåt, resor, konserter, middagar osv och ser fram emot dem. För en månad sen såg jag inte fram emot NÅGONTING ALLS! Överdriver inte, tyckte allt var helt meningslöst.

Orkar träna (en annan sak jag innan tyckte var meningslös syssla också ☺️) och den har äntligen börjat ge resultat, kroppen orkar mycket mer!

Ser ut som jag gjort ett ansiktslyft, huden har lyster och börjar åter få blickar från män ? Vikten håller sig kvar men känns sekundärt och känner med mig att det kommer ge sig med tiden.

Har massa mer positivt men behöver avsluta mitt säkert allt för långa inlägg haha.

Just det en sak som för mig känns stor för mig haha...fick förra veckan en fnissattack (!), ni vet en sån där när man inte kan sluta och folk börjar vända sig om? Har inte haft en sån på ÅR.

Jag går förbi systemet varje dag men kommer på mig själv med att inte bruka tänka på det längre.

Nej allt är inte bra, kan fortfarande ha riktiga skitdagar, men de är färre och det ⬆️ som jag skrivit menar jag till hundra procent.

Vill tillägga att jag under hela den här tiden tagit b-vitamintillskott, vad det gett för effekt går inte att säga - men stress och alkohol gör att man gör av med b-vitaminer i mängder så har trott på att det gett mig en extra skjuts. Sen har jag joggar tre gånger i veckan, något jag aldrig orkade tidigare.

Kram till er alla som kämpar...det kan bli så mycket bättre!!!

Hej!

Ursäkta för ett långt inlägg, men vill bara skriva av mig lite!

Jag har under säkert 20 år druckit mig berusad/full i princip varje fredag och lördag, har det funnits kvar på söndagen så har jag även då tagit något.
Drickandet har även tagit övriga lediga dagar i stort.Jag har dock alltid skött jobb och allt runt omkring.
Jag har kunnat låta bli när jag behövt eller velat köra bil, men ofta har det löst sig ändå.
De senaste åren har jag mått sämre och sämre i mitt drickande och läst här för att få kunskap, har även läst på miljoner andra ställen, men aldrig kommit till punkten där jag fattat beslutet att sluta, utan det har bara lett till något förändrat beteende.

Nu är det så att min sambo under många år försökt påverka mig att hålla upp en tid eller åtminstone dra ner på drickat, vilket jag också tyckt och känt behov av, minskat något i perioder och låtit bli någon helgdag här och var.
För ungefär 15 år sedan drack jag även lite folköl även alla veckodagar men detta lyckades jag utan problem sluta med, men inte helgerna.

Min underbara dotter som jag gör allt för och som familj så gör vi mycket tillsammans, hon är extremt duktig i skolan och i sin sport hon utövar, även här är jag involverad som ordförande och sambon också med i föreningen.

Under senare år har min dotter tagit illa vid sig av mitt drickande och mått mycket sämre av detta än jag trodde, hon har bett mig att dra ner, jag behöver inte sluta utan låta bli att somna vid bordet eller var det nu kan vara.
Hon behövde prata med någon om detta och det gjorde hon genom skolsköterskan och kurator på skolan, detta skedde runt december månad, min sambo informerades av skolsköterskan och jag kände mig helt utesluten.

Här började min start på en plågsam tid av stegrande ångest och förtvivlan.... tiden gick och självklart gjorde jag inget åt det.
För ca 5 veckor sedan fick vi informationen att en orosanmälan skulle göras och jag föll ännu längre ner..... den sista helgen innan allt startade drack jag begränsat pga att min dotter var på tävling och jag körde bil (aldrig kört bil varken bakis eller berusad).
Måndagen kom och jag höll på att brytas sönder av allt sakta men säkert, samma vecka på torsdagen så satt jag i badkaret hemma sjuk från jobbet pga kraftig förkylning, då kom en fruktansvärt smäll.
Det var som att få ett basebollträ slagen rakt i ansiktet, ett sjukt svårt uppvaknande skedde. Insikten vad jag gjort, ställt till med och förstört slog sönder mig med full kraft, jag grät hysteriskt och allt dumt bara rullade framför mig.

Detta blev starten för något nytt, jag ville inte se den jävla alkoholen mer, gick och hällde ut boxvinet som var kvar, vilket luktade som en sur syra i näsan.

Samtalet med den fantastiska sköterskan var underbart, grät floder, men jag fick prata, idag är det 24 dagar sedan jag drack sista droppen och då med 3 helger fria från alkohol, tre underbara helger och ser fram emot nästa nyktra.

Idag var vi på mötet med socialen, vilket jag varit sjukt nervös för med vad det skulle kunna innebära, det tog inte många minuter innan jag åter bröt ihop.

Det var ett fantastiskt möte där vi alla pratade, även om mycket handlade om mig, men jag kunde också påvisa var jag stod och hur mycket jag lärt mig innan uppvaknandet skedde, detta mycket tack vare detta forum och alla fantastiska människor här.

Det kommer inte leda till mer utredning utan dom ska återkomma till mig med tips på samtalspartner för min vidare hjälp och tips på vad jag kan söka mig till pga av att min sambo och även jag själv misstänker att jag kan ha ADHD.

Jag vrängs mellan otrolig stolthet, ett jävlar anamma och total lycka för att nästa stund än mer brytas ner och gråter.... men min sambo är glad och framför allt har denna korta tid lett till stor förändring mellan min dotter och mig.... vi har även börjat gymma ihop redan.

Jag älskar henne och min lilla familj över allt och jag ska faan klara detta och hoppas på vidare stöttning här, för jag vet att det kommer bli tufft i perioder, men just nu känn allt så jävla bra.. och är sjukt stolt över att min dotter hade modet att göra det hon gjorde.

Tror som FinaLisa - BAM ?✨- så plötsligt rasslar det till med de yttre vinsterna oxå?!
Du har ju verkligen haft fullt upp med långvarig sjuka samtidigt. Inte många som får klarare ögon, mer lyster i hyn etc då..?.
Eftersom det är sommarens drycker som hägrar, så skjut upp det tills dess vet'ja..?.
Du har jobbat dig igenom 4 veckor, så nog hade jag fortsatt..
inte vill du väl bli snuvad på de
fysiska fördelarna nu när du kommit så här långt..?. De kommer att komma!
Men även om jag märkt av fler av dem måste jag också tillstå att ngn närmre pigghet och energiökning, har jag knappast kunnat lägga märke till, för egen del heller..
Fortfarande kämpigt med sömnen..
Menmen, jag tänker inte ge mig förrän dessa oxå kommer min väg..
Vi kämpar på ett tag till - tycker du inte det? Häng på fram till midsommar vet'ja så tar vi ett nytt beslut då..?!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Du verkar ha kommit till en punkt där du säger nog är nog. Det räcker nu. Du har nått din gräns. Det är första steget till ett bättre och annorlunda liv! Jag kommer så väl ihåg när jag själv nådde den punkten och även om jag ännu inte flyttat trots att det gått ett drygt år så mår jag ändå bättre nu än då. För jag har börjat se saker annorlunda, göra saker för mig. Se mitt eget värde och att jag faktisktinte är tvungen att stå ut med vad som helst. Kom kamp och svårigheter men att förbli i surdegen är liksom inte längre ett alternativ när ögonen öppnats och dimridåerna fallit och man ser verkligheten för vad den är. Och plötsligt inser man att framtiden måste bli annorlunda. På ett eller annat sätt och vägarna kan vara många och brokiga. Men nu har din resa i alla fall börjat!

Gläder mig att du tänker på dina barn, att de känner sig sedda och hörda i detta ❤Och att de förstår att det inte är normalt men inte heller att de ska känna skam för vad som sker i familjen. Jag kan inte ens föreställa mig att vara i din sits, hur tufft det måste vara så jag har full förståelse för att du tar små steg. Små och viktiga steg.

Sådana drömmar är vanligt..Men ofta kommer dom mer sällan med tiden..Tänker också när jag vaknar ibland med vanlig huvudvärk, att så vaknade jag titt som tätt när jag drack..Det är verkligen ett eländigt beroende med alkoholen..Man mår dåligt både fysiskt och psykiskt, skam och skuld..Nära och kära som drabbas. Går ut över kärlek och ekonomi..Ändå fortsätter man bara att dricka..Så skönt att du snart är på benen..Så härligt att du håller nykterheten???

Strategierna ska ENDAST (Och det är ju tyvärr inte så bara men ändå!) handla om på vilka sätt du ska avhålla dig från A, och under hur lång tid samt också olika "beredskapsplaner" för ett eventuellt misslyckande av att hålla dig till grundstrategierna. Tänker jag ??

+1 !??

du något kring din eventuella bipolaritet? Det är ju en aspekt som definitivt påverkar hela din person varför också bruket av A..

Att du utvecklat längre depression som inte avlöses av uppåtperioder (vet inte om du har manier eller kanske blir hypoman) kan att ha att göra med effekter av långvarigt missbruk, tänker jag (ingen expert dock anser jag mig hyfsat kunnig inom psykologi/psykiatri)
Jag tänker att det är en vanlig samsjuklighet, vilket kan innebära att du kan behöva få hjälp med båda/hela paketet. Hur ställer du dig till det, att uppsöka den typen av hjälp?

/Nattflickan?

När du nu satt första stenen i rullning så brukar det rulla på..Häng med och att du är ärlig mot dig själv, brukar öka viljan att bli ärlig mot andra..Nu har du tagit steget, starkt av dig..

Du är arg. Bra! Använd det som drivkraft framåt. Blir man ledsen och uppgiven kommer inte heller beslutsamheten och energin att förändra att växa sig starkare, snarare bara skuldkänslorna för att man ”sviker”. Du vet redan det du behöver, sluta plåga dig själv med att gång på gång behöva bevis för att han dricker. Som om det skulle vara tveksamt, om det stämmer. Du vet han dricker. Krass sanning. Fokusera nu på dig själv, han kommer ändå göra det han gör oavsett du vaktar på honom eller inte. Du verkar vara en målmedveten person och jag är övertygad om att du kommer klara dig utmärkt utan honom. Av allt det tuffa du lever med nu så kommer det snarare bli lättare sen, då du slipper irriteras och oroa dig varje dag för om och hur mycket han dricker och kan fokusera på dig själv, barn, att skaffa dig en inkomst och sånt du själv vill göra. Och inte spendera din tid till att vakta ett vuxet barn som gör som han vill och inte bryr sig om dig. Han verkar inte inse problemet och tar för givet du stannar. Oavsett.hur han beter sig. Vad om du kunde åka bort ens några dagar,till nån släkting eller på hotell med eller utan barn. Få andas och fundera några dagar utan att räkna flaskor. Tänka på vad du behöver och hur du vill leva din framtid?