Senaste kommentarerna i forumet

Min mamma är döende i cancer - munhålecancer. Största orsaken till det är alkohol och rökning. Jag är idag 35 år och min mamma har varit alkoholist i minst 25 år av dem. I 25 år har jag varit medveten om det så med största sannolikhet är det ex antal år fler än det. Vår relation har blivit sämre och sämre ju mer åren gått. Vi har försökt få henne till att ta hjälp flertalet ggr men hon har gjort halvhjärtade försök och sen har hon börjat manipulera oss igen. När jag var gravid med mitt första barn tog jag upp det igen. Att jag inte kommer tillåta mina barn att ha en nära relation med henne. Hon ville inte kännas vid att hon hade alkoholproblem. Jag bad henne att inte dricka i min närvaro - de klarade hon inte. Höggravid flyttade vi in i vårt nya hus och bjöd alla som var där på mat - hon öppnar en starköl. I min närvaro. Jag bad henne att inte dricka på mitt bröllop - hon blev skitarg. Hon Sa till min syster att hon tyckte inte jag hade rätt att kräva det. Varpå min syster svarar att kan hon inte respektera det är de bättre hon inte går på bröllopet. Hon går men sitter vid honnörsbordet och ser ut som ett åskmoln. Servitrisen erbjuder bara henne alkoholfritt då de är informerade. I efterhand fick jag reda på att hon druckit en fördrink. Jag har nu tre barn och vår relation är sämre än någonsin trots att vi bara träffas ett fåtal ggr/år. Min syster och mostrar har sagt upp kontakten med henne men hon fortsätter att välja alkoholen. Hon har gjort oss så illa under så många år men på något sätt har jag hittat sätt att förhålla mig till det. Tills förra året. Då hon fick cancern. Cancern som på ngt sätt gav oss ett uns hopp. Nu kanske hon inser att livet är skört. Vad hon gått miste om både gällande sina barn och barnbarn men icke. Hon har fortfarande på sig den största offerkoftan som går att finna. Inte ett ord om alkoholen. Hon kunde inte ens avhålla sig från alkohol för att kunna göra de undersökningar som behövdes så allt blev försenat med strålning mm. Lagom lyckat med aggressiv cancer.
Efter strålning genomgick hon en operation, som var riskabel. Jag tror jag blev besviken när hon klarade den. På något sätt tänker jag att de vore så mycket lättare att hantera sorgen efter hennes död än detta. Veta att hon lider oerhört mycket just nu av sin cancer. Kan inte äta, dricka och knappt prata. Samtidigt som Vi, hennes barn, inte hör av oss till henne. Jag vill och kan inte stötta henne i detta men samtidigt mår jag ändå oerhört dåligt över hela situationen. Vet att hon sitter där och känner sig som ensammast i världen, olycklig och deprimerad. Men hjärnan är en dimma, hon har fortfarande inga insikter om sitt alkoholmissbruk och offerkoftan sitter stadigt på. Det är så jävla tragiskt. Bl.a fick vi höra att hon var besviken för att vi barn inte hörde av oss till henne vid jul. Hon hörde inte heller av sig. Eller jo. Hon ringde min syster - som sagt upp kontakten med henne men som öppnar dörren på glänt nu med tanke på cancern. Och hon skickar god jul till mina svärföräldrar. Mkt märkligt beteende om ni frågar mig men inget som förvånar.
Jag vet att jag inte vill stötta henne i detta men samtidigt har alla känslor börjat bubbla igen. Ilskan och besvikelsen över att hon älskar alkoholen mer än sina barn och barnbarn. Jag måste arbeta med mina känslor. Jag måste ta hjälp. Jag måste hitta vågar framåt att tackla detta. För min egen skull och för min familjs. Men var börjar Jag? Jag behöver hjälp att ta mig framåt och hitta verktyg för att hantera det. Pratat om det har jag gjort avigt och rätt - med familj och vänner. Vilken hjälp har ni tagit? Vad finns online?

Min berusade make kom för en kvart sedan upp i köket och fyllde på sitt glas till bredden. Jag försökte påminna honom om vad klockan var och att han börjar jobba kl 7 imorgon men det var lönlöst. Han kan annars vara förhållandevis rimlig med sitt drickande på vardagar men idag är det kört. Jag tror han provoceras av min nykterhet och tänker att när jag är nykter så kan han vara mer ansvarslös. Men jag är ju arbetslös och jag har länge haft mycket oro för att han kan bli av med sitt jobb ifall han missköter sig. Hans hälsa oroar mig också. Jag har bett honom om tidigare att vi inte ska ha vin hemma alls på vardagarna, för bådas skull men säger sig inte klara det. Han blir typ avundsjuk på mig när jag inte dricker och då blir han lite elak som om han vill få mig att dricka också så han slipper känna av det dåliga samvetet ensam. Så, nu "straffar" han mig genom att själv dricka mer. Helt sjukt mönster vi utvecklat genom åren. Han gillar när vi dricker båda två. Annars blir jag ju så tråkig...
Ok, nu dricker jag te och ska snart försöka sova. Godnatt.

Men så är de, de hemska dagarna kommer och går. Och du minns ju för en månad sen hur hemskt allt var för mig under min pms så usch och fy vad jag förstår! Men tänka är helt ok, det är så långt ifrån tanke och handling. Så tänk på för alldeles oavsett är imorgon en annan dag och du kommer vakna nykter och utan baksmälla och ånger, möjligen fortfarande med pms men den är ju ett djåvulspåfund som ändå kommer återkomma ?
Så grymt av dig att ta en promenad, passa på att ta några djupa andetag med, det blir bättre ???

Hade ett bra möte med en coach idag i 1,5 timme, känner mig helt slut i huvudet efter Ha i princip gått igenom hela mitt liv
Men hon va otroligt bra, känner mig väldigt motiverad att göra allt bättre

Tack Livet83! Jag är också uppvuxen i ett hem med för mycket alkohol och minns väl den otrygghet jag kände. Jag konfronterade en gång min mamma om mina minnen, att jag minns de hetsiga bråken mina föräldrar hade fulla på nedrevåningen när jag var barn. Min mamma förnekade allt och sa jag inbillar mig, att det aldrig hänt. Att jag kommer fel ihåg. Men det vet jag ju jag inte gör. Hon dricker fortfarande för mycket och lever ensam och undrar varför ingen vill hälsa på.

Så ja jag vet att barn ser och förstår. Därför försöker jag prata med mina barn om det som är svårt, så de känner sig sedda och hörda även innan någon flyttat. Och ja jag vet både barnen och jag är värda bättre.jag har bara valt att göra ändringar i min egen takt och på ett sätt som jag tror blir bra också för barnen på sikt.försöker undvika överilade beslut och förhastade ogenomtänkta praktiska drag för att bespara oss alla bråk och elände på sikt, men samtidigt utan att dra ut på processen längre än nödvändigt. Det kommer att bli bra för mig och barnen även om det just nu tar lite tid, men även små steg leder framåt som bekant och vips är man framme.

Jag är uppvuxen med att min mamma är alkoholist. Idag är jag vuxen och har tre barn. När jag tänker tillbaka så önskar jag så mycket att min Pappa hade varit tillräckligt stark och lämnat mamma och tagit oss barn därifrån. Det är ett helvete på så många olika sätt att växa upp med en alkoholist och det påverkar så länge. Jag är 35 år och fortfarande väldigt påverkad av min uppväxt. Jag förstår att det är oerhört svårt men dina barns och ditt egna välmående är det absolut viktigaste!! Kram ❤

Jag vet inte om det kan hjälpa dig eller så... Men jag har suttit i samma sits som dig. Jag har en snart 2 år liten kille tillsammans med en nykter alkoholist. Jag fick honom att välja bort alkoholen helt när jag var gravid. Allt har gått bra på så vis att han inte har druckit en droppe. Trodde jag....
Idag hände det som inte får hända... något som gjorde mig så otroligt besviken, ledsen, arg och allt däremellan. Mest av allt arg på mig själv för att jag varit så dum att jag litat på honom...
Jag fick ett samtal från min man som var hemma och vabbade med vår febriga son. Eller ja, det var ju åtminstone det jag trodde. Han hade blivit stoppad i en poliskontroll efter att han varit ute och handlat snus. Han blåste 0.31 mg och blev intagen för förhör och ytterligare blåstester. Han hade lämnat vår son ensam (!?) hemma eftersom att han sov middag. Då jag har 2 mil resväg från jobbet beslutade polisen att de skulle hämta vår son och att jag fick komma till stationen och hämta där.... Jag har inte märkt något, jag har inte haft en aning. Jag har trott att min son varit trygg hos pappa. Detta satte punkt för mig. Definitivt.

Nu kommer jag att få gå på möte hos socialen för utredning om jag är lämplig som förälder. Att hans körkort är indraget och all annan påföljd av detta ger jag blanka fan i. Kanske skriver jag nu i affekt, men jag kan inte förlåta vad han gjort, vilken risk han utsatt vårt barn för. Hur framtiden blir, det vet jag inte. Men jag vet att jag inte kommer att lämna mitt barn i hans omsorg ensam något mer.

Tilläggas bör att sonen var ensam i ca 20 min och sov hela tiden. Ingen skada skedd där... Men han blev väckt av en söndergråten pappa och två poliser. Nä fy! Aldrig mer!

Du tog dig förbi den kritiska stunden..?!
Heja dig!
Snart är dagen slut.
Snart 24 timmar..och första dygnet på resten av ditt liv - vakna nykter imorgon ?!
Fortsätt kämpa på!

Kram
/Fibblan ?.

fräckt kopierar jag in denna viktiga text som så många borde läsa :

Marie Bengtsson
27 oktober 2017 ·
"TA INTE ANSVAR FÖR DEN SOM ALDRIG GÖR FEL
Under många år har jag jobbat som drog- och familjeterapeut inom den behandlingsform som går under namnet Minnesota- eller tolvstegsbehandling. Det som kännetecknar beroendesjukdomen är att den genomsyras av förnekelse, skuld och skam.

Enkelt förklarat hänger det ihop så här.

Sjukdomen yttrar sig på ett sådant sätt att den som är beroende förlorar förmågan att kunna hantera sitt alkohol- och drogintag vilket leder till överkonsumtion. Detta medför, i sin tur, att konsekvenser på alla plan i personens liv uppstår. Känslomässiga, mentala, sociala, fysiska, etiska, juridiska och finansiella. Inte alla på en gång, utan en efter en, men i en allt snabbare takt.

Varför gör då inte denna person något åt det kaos som uppstår som en följd av sitt alkohol- eller drogintag? Varför slutar han, eller hon, inte bara att dricka eller droga?

Svaret är lika enkelt som det är svårt. FÖRNEKELSE.
Eller som min kollega Stig brukade säga:

”Alkoholisten är så sjuk att han inte förstår att han är sjuk.”

Den beroende håller sanningen borta från sig själv vilket får till följd att omgivningen först blir förvånad därefter frustrerad för att sedan ta på sig ansvaret för det som händer.

Den som lever nära den som är beroende lever nämligen också nära den skuld och skam som blir konsekvensen av överkonsumtionen och kontrollförlusterna. MEN eftersom den beroende inte förmår se sitt problem kan han eller hon inte heller ta ansvar för sin skuld utan lämnar istället över notan till den som sitter bredvid.

I den beroendes dimmiga värld är det ALLTID NÅGON ANNANS FEL att det ser ut om det gör.
Mitt budskap till den som lever nära en person som är aktiv i sitt beroende blir därför:

Det är inte ditt fel och därför inte heller ditt ansvar att reda upp, fixa till eller hålla styr på vare sig den beroende eller dennes problem. SKULDBÖRDAN är inte din att bära utan du kan, utan det minsta dåligt samvete, lyfta den från din axlar och börja leva igen.

Och mitt budskap, till alla andra, blir:

Se upp för personer som aldrig gör fel. Det är nämligen fullt möjligt att bli fast i en skuldfälla även i ett hus som är vitt."

Marie ❤︎

Idag är vi nyktra bra jobbat??? jag hoppas oxå verkligen jag får sova lite mer.imorgonbitti kbt. Ska bli spännande att se vad han har att säga om min sömn och ångest ! Skriver mer om det imorgon ?

Vi kämpar vidare och lägger till nya vita dagar på vår nyktra väg.
Jag har inget sug alls och det är jätteskönt?.
Ha en skön kväll kära forumvänner?

Kramar
???

Gud, vilken jobbig dag. Hoppas det är sista gången jag upplever en sådan här dag. Maken kom hem vid 16 och hällde upp ett rejält glas vin till sig så fort han fått av sig ytterkläderna, som vanligt. Själv drack jag Ramlösa. När vi ätit middag känns det som faran är över. Det är innan middagen och till maten som suget brukar slå till lika regelbundet som Skalmans mat-och sovklocka. Passerar jag den tiden känns det helt enkelt för sent för att börja dricka vin. Nu dricker jag kaffe istället och känner mig lite ruggig, trots att min allra varmaste kofta är på. Jag ska försöka lägga mig tidigt ikväll och hoppas få en god natts sömn. Imorgon vaknar jag nykter och kan "fira" 24-timmars nykterhet och Första Dagen på resten utav mitt liv. Amen.

Tuff dag idag..jobbigt på jobbet, jobbigt efteråt. Trött, frusen. pms.
Sugen på alkohol - JA.
Tyvärr.
Ska trotsa alla lagar o ge mig ut i kylan på en kvällspromenad..?.
Fortsätter med de obekväma skorna..för en dag precis som du säger, hoppas jag de är mina favoriter..
Jag ska fan inte ge mig!!

Kram
/Fibblan ?.

Puh! Inga negativa händelser, inga glada sms.... körde spikrakt förbi bolaget! ?? idag är det inga problem att vara nykter ?

Hoppas du haft en bra dag Ledsensjäl och att du får sova nån timme mer i natt. ? Hoppas även du FinaLisa haft en toppen dag.

Idag är vi nyktra!! ??

Grattis i efterskott till dina fyra veckor!! Grymt bra jobbat! ??

Jag tror att det är mycket mer än gener som spelar in när en person väljer att hantera problem på destruktiva sätt, men det finns ju såklart olika syn på det.
För mig är barn inte uteslutet, om saker kommer se avsevärt annorlunda ut för mig än de gör idag, idag finns de inte på radarn, men dock i mina drömmar.

Men helt rätt att du går din egna väg.

Hoppas dagen gått bra, hör hos mig har det iallafall vart soligt och härligt ?

Vi kämpar på <3

Jag är helt slut redan och vill bara att dagen ska ta slut. Läste i nån tråd här om PAA, postakut abstinens. Det var ingen rolig läsning. Alltså, missförstå mig inte. Jag har aldrig hört talas om den förkortningen förut så jag googlade. Helt fel dag att googla på.

Ja jag vet skrållan de här är tufft, det är ju så att om jag väl säger att nu är de så att vi inte kan ses mer känns det som jag ger honom till nån ny jag inte kan fixa just nu...
Jag vet också att de här drar bara ut på det hela...

FinaLisa: Precis, alkoholen är en paus från ångest och tankar. Jag har också gått igenom begravningar: vilka sånger som ska spelas, blommor, kista osv. Jag vill inte bråka med min man innan han lämnar huset ifall han skulle dö och jag sparar alla hans voicemails. Det är hemskt. Antar att jag inte vill bli överraskad (kanske fel ordval?) igen, som jag blev när mamma dog. Vi vill ha kontroll (därav tankarna, planeringen etc) men döden kan vi inte kontrollera...

Nejlika: Alkoholen lindrar den mentala tröttheten... ja, så är det. Eller känns det i alla fall. Barnfri, jag gillar det ordet. Istället för barnlös. Jag har aldrig haft något begär att vilja ha barn. Inte min man heller. Jag är fortfarande ung såklart, men ärligt talat känns det inte värt det för mig. Verkar stressigt och jobbigt. Dessutom ångesten och alkoholproblematiken, varför ska jag föra dem generna vidare?

Jobbigt Troja. Hör att du kämpar. Kämpar med att göra dig fri från din man. Så jobbigt det är. Man vill bara ha ett bra liv. Hoppas du kan känna att du inte behöver bry dig, att du kan börja ditt liv utan att tänka på vad han har gjort. Hur mycket han har druckit.
En styrkekram till dig.

FinaLisa. Tack! Jag har varit inne och läst så som många andra. Har följt trådar och det har fått mig att tillslut starta en egen. Känns bra. Vill verkligen tacka alla som skrivit i forumet tidigare. Jag har sett hur stödet kan hjälpa.

Vi kämpar på tillsammans <3

#Fibblan
Tack för att du tog dig tid att skriva till mig. Det är ju inte forumet och AA som fått mig att dricka mer utan det var snarare så att jag i somras kände att jag måste verkligen sluta dricka som innan. Jag var nykter som mest 14 dgr i sträck och sedan några dagar här, en vecka där... Jag slutade med möten i höstas för jag kände mig som en bluff att sitta där och några dagar senare dricka igen. Men tyvärr har jag druckit mer än tidigare sammantaget senaste halvåret. Livsglädjen har minskat och bekymren hopat sig samtidigt. Jag ska ta små myrsteg framåt, så kommer förhoppningsvis motivationen växa sig starkare allt eftersom jag mår bättre. Sen ska jag börja gå på möten igen. Så himla fina människor där och jag brukade känna mig stärkt och gladare efteråt. Men det är förstås svårare när min man vill dricka vin varje dag. Jag ska ta ett myrsteg i taget... Vill bli glad och må bättre igen istället för den mängd ångest jag bär på nu.
Kram till dig!

Grattis. Bra jobbat!