Senaste kommentarerna i forumet

Bra jobbat igår! Jag stod också emot, och planerar att försöka hålla i hela veckan. Jag har lovat mig det förr, såklart, men det var innan jag insåg och erkände för mig själv att jag har ett problem. Innan jag gick in här och läste allas erfarenheter och såg mig själv i deras berättelser.
Första dagen utan, som igår, går alltid enklast. Det är Dag 2 som blir tuff. Då tycker jag att jag varit så duktig så ett litet glas eller två kan jag väl få ta. Och så sänker jag en prosecco och en halv vinflaska och så är jag där igen. Självhatet är så stort dagen efter att jag gör om det igen när kvällen kommer.
Men nu ska det bli annorlunda! Jag ska nog starta en tråd under Förändra ditt beteende eller var det heter. Det känns som att jag är redo att bryta det här.

Läser här då och då. Första inlägget för mig. Måste ventilera. Jag missbrukar allt som går att missbruka. Har så gott som alltid gjort det. Verkligheten och vardagen har aldrig varit nog för mig. Mellan 11-16 års ålder missbrukade jag enbart droger. Ingen i min omgivning visste något. Varken familj eller vänner. Jag var tidigt mycket engagerad i ungdomsfrågor, idrottsföreningar och elevråd osv. Ser bra ut och har alltid varit populär hos det motsatta könet. Men jag har ALDRIG varit nöjd. Anledningen till att jag började med droger var kanske bara ren nyfikenhet och rastlöshet. Och jag blev kär direkt. Vid 16 slutade jag med narkotika av en enda anledning. Jag hittade min favoritdrog, alkoholen. Vi är som gjorda för varandra och har levt tillsammans i snart trettio år. Jag har druckit dagligen de senaste 20 åren. Utöver alkohol har jag missbrukat spel, nikotin, sex, arbete och sist men inte minst förtroenden.
Folk brukar kalla mig ON/ OFF. Jag kör 200% i allt jag gör till dess jag inte orkar längre, då blir jag som apatisk i månader. Sen är det dags att köra all- in igen. Problemet nu är att den mer "inaktiva" perioden inte verkar ta slut. Dessutom har jag blivit djupt deprimerad och umgås dagligen med självmordstankar. Det är först så här på äldre dagar jag förstått att jag förmodligen är bipolär eller något liknande. Jag har flera barn mellan 5- 16 års ålder ( med samma kvinna som jag fortfarande lever tillsammans med sedan 1993, hur har hon stått ut?). Barnen är fantastiska på alla vis och kvinnan jag lever med har uppfostrat dem med sunt förnuft, värme, kärlek osv. Nu har den äldsta dottern blivit såpass gammal att hon börjat reagera på mitt beteende. Från kl 21:00 dagligen är jag nämligen ganska onykter och jag riktigt ser i hennes ögon att hon är så besviken på mig. Kanske föraktatar hon mig. Det skulle jag ha gjort iallafall. Det här är första gången jag tar upp ämnet med någon annan än min sambo. Vid närmare eftertanke är det hon som tar upp ämnet och inte jag. Dotterns reaktioner har fått mig att på allvar inse att jag måste förändra mitt beteende om jag inte ska förlora dem alla för alltid. Förra veckan var jag nykter i fyra dagar. Det har i princip aldrig hänt tidigare. Jag drack i lördags men har varit nykter sedan dess.
Jag känner nu igen mig oerhört mycket i de trådar där man frågar vad man ska ta sig till när man inte längre har alkoholen att ta till. Vad fan ska man göra? Jag brukade vara stabil och trygg förr. På senare år har jag dock upplevt en stigande inre stress och ångest som liksom överskuggar allt. Där har alkoholen varit sjukt effektiv att medicinera med.
Har egentligen inga större förhoppningar om att lyckas fortsätta vara nykter, men tror att det kan vara en en knuff i rätt riktning att berätta om sina problem. Därav trådstarten.
Ha en fin dag.

Jag måste ta tid att gå tillbaka till start av denna tråd då jag ögonblickligen känner igen mig. Min man kan också vara nykter (om jag är hemma o inte på resande fot) i många månader, men så fort han reser till Sverige (bor utomlands) eller om jag gör det så tappar han fullständigt kontrollen.
Senast nu denna vecka då jag varit i Sverige, då jag åkte hem för att fixa en sak åt honom, så fullständigt kraschar han, spyr på balkongen så grannarna ser, gömmer sprit i buskarna utanför, nästan medvetslös och spenderade 12.000 på sprit. På 8 dagar!!

Ska läsa mer om din resa,
Kram

Tack, det var fint sagt.

Femina. Känner så väl igen mig. Ångesten är hemsk. Personligen kan jag inte ta mig an den denna vecka, av så många anledningar. Tänker på dig.

#grönablad
Tack för ditt fina inlägg. Skickar härmed en stor kram tillbaka!

Hoppas du mår bättre idag??
Kryakramar ?
/Fibblan ?.

De gick inge vidare när jag kom hem, fick höra att han vart ute ons, tors, fred, o lördag va värst ...... han va ute från 19~05 och efterfest hos en vän till mig ja inte alls fatta va ha gick dit för.

Han hade erkänt att han är ute på hal is nu med mera o mera alkohol. Han o ja har pratat och han sa att de är bra om han själv tänker efter nu. Jag sa inte så mycket än att jag vill inte va på han o ta ansvar o heller inte skydda honom.

Det gick inte som jag trodde för ja träffa han ändå, så nu måste ja ta nya tag igen :((()

Jag mår inte bra alls. Har ångest efter gårdagen eftersom jag ibland tappar begreppet om tid och fortsätter dricka tills jag slocknar. Nu försöker jag bara ta mig genom dagen. Igår slocknade jag inte förrän framåt ett imorse.

Välkommen till oss. Du har sökt dig till ett forum för anhöriga och kanske behöver du få berätta eller ta del av hur andra har hanterat att vara nära någon som dricker för mycket? Om du vill, berätta gärna mer då ökar sannolikheten att du får svar.

Du är inte ensam,

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Femina. Tack! Hur känns dag 1 än så länge?

Mest av all är jag trött på mig själv.

Berätta. Känner samma.

Trevligt att du besöker min tråd :-)
Ja mår bra. Lite halvgrå tillvaro ibland men det är ok. i stort .
Gällande din mage. Den läker du lättare genom A-fritt.
Alkohol är frätande grejer.. Bara ett tips av omtanke.
Sköt om dig..

Kram

John

Jag följer gärna med på din resa. Själv har jag fullt upp med att klara dag 1, just nu.
Allt gott!

Jo, det vet jag. Men måste klara veckan med kräksjuka barn, etc. Låter helt sjukt och det är det ju också. Tar sikte på söndag. Kommer inte att skriva här berusad, det lovar jag. Måste bara hålla mig över ytan just nu.

Ungefär samma sits här.Vuxen son sa: Du måste kämpa! Du har din ångestproblematik med ångest, ätstörningar och alkoholism.Du måste fatta att det inte blir lätt.Du får acceptera och hålla ut inte bara en månad utan flera för att sedan må bättre.

Oj! Tack snälla för så snabba svar, blir faktiskt på riktigt rörd. Stämmer bra att jag har siktet inställt på att ta steget till nykterhet. Peppen kommer att vara hälsovinster och jag kommer att dela med mig av vad jag ser här, främst för min egen skull. Tänk att man kan vara så djupt nere i alkoträsket och ändå fixa livet med allt vad det innebär....känner bara att jag måste sluta innan allt rämnar. Tack igen för svar. Det värmer.

Om mig; mamma, ansvarsfullt jobb, hus och man. Låter som beskrivningen av många här.... Alkoholbruket har sedan 3 år tillbaka gått helt överstyr. Började väl med en utbrändhet och fortsatte sedan med vardagsdrickande. Numera orkar jag inte ens hänga tvätten utan alkohol. Börjar synas på mig, därför måste jag sluta. Kommer på söndag väga mig, kolla av hud och ögon- för att kunna följa mig själv här avseende förbättringar i mående och utseende. Den som vill får gärna följa med på min resa. Skulle bli så glad om någon ville det. Det är dags nu, vill inte vara slav under alkoholen längre. Vill bort från minnesluckor och destruktivt beteende. Kanske dag 1 kommer innan söndag? Känns bara helt omöjligt just nu. Lovar att återkomma.

Du kan bara göra ditt bästa. Ta en timma i taget och känn stolthet över varje minut du är nykter. Förhoppningsvis överlever ditt äktenskap och du och din fru kan ha många fina år tillsammans.

Hoppas samtalet går bra och att det hjälper dig.
Kram

Alla steg är viktiga och du har nu bestämt en riktning, beslutet är fattat, du skriver här och nu samlar du kraft och kanske funderar på vilket typ av stöd du behöver för att skrida till handling. När du tänker dag 1, vem, vad kan vara hjälpsamt för dig då?

Här finns massor av erfarenhet och omtanke, kanske har du redan läst runt i andra trådar och hittat något som är relevant för dig?

Vi finns här
Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Det blir inte bättre eller lättare genom att skjuta upp det. Men det vet du säkert, eller hur?

Snart är det dags för även mig. Orkar inte dag 1 idag, men snart så...

Hej !
Ny här ! Tänkte bara skriva av mig lite
Har druckit för mycket många år vilket min fru påpekat många gånger men som jag ej gjort
Vet inte om supande bidragit till mindre umgänge eller ej men det har uteblivit vilken gjort ett jag chattat med andra och supit för att jag vet att det ändå inte blir något och häromdagen blev jag påkommen med chatt
I lördags när frun var borta tog jag som vanligt en fylla men mitt där och då tog jag mig i kragen och skickade sms till chefen och bad om hjälp att få prata med någon och han fixade en till i eftermiddag och så att han står för alla kostnader
Vet inte om det kommer rädda äktenskapet men min fru har lovat att försöka stötta , får fan inte misslyckas med detta då jag har personer som ställer upp

Jag mår så dåligt just nu så jag kan inte beskriva. Sen jag gick till AA första gången i somras och började skriva här på forumet så har min konsumtion istället ökat. Nu känns det som jag halkar ner mot botten i en farlig hastighet. Jag måste hålla mig nykter nu.