Senaste kommentarerna i forumet

Idag är det 13 dagar sedan jag drack några öl och det är så skönt att vakna utvilad och fräsch och dricka sitt morgonkaffe och känna sig lugn och harmonisk utan att må som ett spann skit? Det är mina val som avgör hur jag ska må och alla val man gör i livet får ju konsekvenser bra som dåliga och väljer man att vara nykter så blir konsekvensen att man mår bättre med tiden och ens inre sår får chansen till att läkas? Gör man som man alltid har gjort så blir ju resultatet detsamma varje gång därför har jag valt att göra en förändring angående mitt drickande och som belöning av detta så mår jag bättre och tillvaron blir lite ljusare? Det är så lätt att ta till alkoholen och vilja fly in i dimman när man är stressad eller mår dåligt och när livet känns som en börda på ens axlar men det man gör då är att man skapar mer problem än vad som fanns från början. Alla är vi rädda för något men rädslan är ingen fiende utan den är en inre kompass som visar oss vad vi behöver jobba med just för att vi ska kunna växa och bli hela och bli den bästa versionen av oss själva? Ha en härlig dag alla krigare och ge aldrig upp! Styrkekram??

Måndag morgon på jobbet. Vanligtvis en dag med bakfylla och ångest över alltför mycket drickande i helgen. Men inte idag. Ångest ja, men på en annan nivå som just nu i alla fall känns uthärdlig. Stolt över mitt beslut att ta det stora steget att börja ta antabus under än så länge obestämd tid. Mycket bra stöd från min frun som verkligen tycker att det var bra att jag äntligen gjorde nåt radikalt för att bryta mitt destruktiva liv = drickande. Ha en trevlig nykter måndag och kämpa på! Det gäller att snabbt ta fram positiva bilder av nykterheten när suget sätter in.

För dina värmande och stöttande ord? Ha en fin dag??

Jättehärligt med en pepptråd, verkligen! Jag har varit nyckter i 6 mån nu och jag trodde aldrig att det skulle gå men herregud jag har klarat av både 2 veckors utlandssemester, kryssning, londonresa, kickoffer med övernattning!!!! DET HAR FUNKAT! Efter varje gång har jag blivit jävligt stolt över mig själv, visst har suget tittat upp som gubben i lådan ibland och då har jag som sagt " spelat hela filmen " och inte bara sett det romantiska. Så kämpa på , belöna er själva och känn er fräscha och friska! / Kram Räkan

för dig att du får känna lugnet och så klokt att du väljer att få hjälp med ditt medberoende! Skönt att ha en egen dörr att öppna och stänga, välja in eller välja bort! Glad för din skull! Kram

Hur går det för dig Nystart?

Hej Jasmine. Hur mår du nu? Tänker på dig.

för ännu en fin krönika. Nästan lite Tove Jansson-känsla, Snusmumriken packar ner tältet och vandrar söderut, familjen går i vintervila. Men i brevlådan har Snusmumriken lämnat ett brev till Mumintrollet, ’snart är det vår igen...’.
Ha det gott med mycket skönt höstmys??? / mt

Hoppas helgen gick bra!! Skriv skriv skriv hur det än blev!
Kram

Tycker faktiskt du överreagerar. Jag hade antingen kommunicerat med min sambo där eller tagit upp det i lugn och ro hemma om hur du känner i dessa situationer. Men att förvänta sig att människor är perfekta i sin egen världsbild är att ha en övertro.

Belöna dig med något nyttigt! Ställ om livet så du inte börjar belöna dig med pizza och sen få det till en vana när du vill dämpa stress etc ? men förstår din tanke och du kanske har bättre disciplin än mig på kolhydratfronten ?

Bott två veckor ifrån min man. Han tog kontakt i början. Första veckan hörde han av sig och förra helgen.
Men har inte haft kontakt sedan dess.
Faktum är att jag har blivit lugnare och mår bättre.
Har börjat sova igen.
Jag ska börja gå hos en terapeut för medberoende.
Men min man tänker inte söka hjälp.
Som jag känner kommer jag ansöka om skilsmässa.
Tyvärr har dom varma känslor någon gång haft för honom. Försvunnit bort.
Lördagen som han tog kontakt med mej tror jag han var full.
Jag mådde drastiskt sämre.
Det går nog inte laga vårt förhållande. Kanske lite tidigt. Men han visar ju inget intresse att ta tag i sina problem.
Så flaskan vinner igen. Är inte värt det. Alla bråk. Att jag mår så dåligt av hans drickande.
Känner mer lugn nu.

När man stänger ner sommarstugan inför vintern.
Med både sorg och en form av lättnad...
Ledsen för att sol och bad är helt förbi, inga ljumma sommarkvällar med immiga glas och levande ljus, inga sommarprojekt...
Glad för att vi slipper känna oron och trycket på att behöva åka ut, och koncentrera sig på allt vi har här hemma som hopat sig.
Allt är nedstängt och igenbommat, elen av så inga elbränder orsakade av mössen, vattnet urdränerat så inga obehagliga översvämningar att vänta till våren pga av hemmameckade vattenkopplingar, all vätska hemtagen så inget fryser sönder, avloppen toppade med glykol i vattenlåsen av samma orsak, kvar finns lite torrvaror såsom mjöl och salt och socker.
Matoljan brukar skikta sig och saltet klumpa sig till våren.
Hem åkte allt dryck från ölkylen, två kassar med burkar och flaskor, vi har alltid för mycket kvar till sista helgen, vilket i sin tur är väl bra.
Vi har druckit mycket mindre i år över lag, trots den varma sommaren, favoriten har varit koncentrerade lättdrycker som man spätt ut med vatten och massor av is och några citrusskivor i en stor glaskanna.
Vattenmelon, tranbär, citron, fläder, päron och smultron, you name it!

Nu är båten på fastlandet upp och ner och fastkedjad ordentligt, full med grönsvart skägg på botten.
Muggarna tömda och paviljongen nedplockad, kvar ligger klipporna kala utan blomkrukor och bänkar.
Gräsmattan prunkar med långt grönt tjockt gräs, nästan hånar oss om man jämför med hur det var i somras med små gula torra tufsar av söndersmulat gräs som man inte vågade gå på utan att de smulades sönder ännu mer...

Kvar hänger gungan i ett enda halvrisig snöre, den hade sin glanstid för snart tjugo års sedan och då användes den dagligen,
Lacken har släppt ifrån träribborna söndergnuggad av små barnrumpor som tävlade i hur långt man kunde hoppa.
Alltid små blåmärken och småsår på benen, det var sommarben på barnen då, plåstren släppte ju vid nästa bad och dämpade bara gråten om barnen inte såg blodet längre, och naturligtvis en mamma som blåste lite på såret, då gjorde det onda inte lika ont längre.
Barnen tjoade och skrek hela dagarna, samlade på kottar och konstiga pinnar, och kunde bara tystas med mammas nybakade kanelbullar och sval jordgubbssaft, för en liten stund..., sedan var det full rulle igen tills det var läggdags och vuxentid för föräldrarna.
Nu är barnen vuxna och går och lägger sig senare än oss föräldrar, och helst vill de bara åka till stugan när vi inte är där.
De lever sitt liv nu, och vi föräldrar har resignerat när det gäller uppfostran, vi lagar mat och diskar när de väl är där.
Men vi umgås i alla fall, och trivs med det.

Och när allt kommer runt, vad är det som är viktigast i livet?
Inte fylla och rumla runt, utan att stolt sitta där och titta på våra barn, och tänka....i made this.
Familjen är viktigast för mig, nu och här, för alltid.

Att man stänger ner för stugan för säsongen är som själva livet, det börjar om med en ny säsong.
Vintern med bister kyla och djup snö blir till töväder och smälta, det som inte dog under vintern spirar upp igen och ny tillväxt kommer.
Viltet kommer med nya ungar efter att ha uthärdat en vinter och snart tjattrar det på nytt i trädens toppar, och rådjurens skällande hörs från ängarna på kvällskvisten.
Att gå i ide över den kalla årstiden betyder att man lever på sommarens minnen, och en nästan outhärdlig väntan på senvintern.
Snart är det jul, mycket snabbare än vad man hinner tänka med all den stress som den innehåller.
Men den dagen, den sorgen...
Jag väljer att leva i nuet och ser tiden an.

Idag fick jag en minnesflash, tänkte på hur man såg ut i badrumsspegeln när man hade varit ute och supit.
Stod där med tandborsten i munnen, med tandkräm på kinden och skum i mungiporna, svårt att fokusera med rödsprängda ögon.
Jag brukade ofta blunda med ena ögat för det gick inte att fokusera på det avståndet, och dessutom brukade jag se dubbelt.
Man satt ner och kissade för att inte behöva sanera toalettsitsen dagen efter, körde huvudet i väggen när man skulle resa sig upp.
Och nästan ramla omkull när man skulle ta av sig strumporna eller byxorna.
Ibland hade man gräsfläckar eller lera på byxknäna och man hade inte aning om hur de hade kommit dit.
Man vinglade in till sängen och slängde sig på madrassen med en duns, och genast när man blundade började rummet att rotera runt.
Man började svettas i kvalet om man skulle hinna till muggen innan spyan gjorde entré.
Och sedan kom ångesten, vad hade jag gjort ikväll?

Behöva jag säga det, så underbart skönt att veta att detta var dåtid, inte nu och inte nyligen.
Om en månad är det tio år sedan jag kunde ha upplevt det senast, tänka sig, nykter i tio hela år.
Inte jobbigt, inte roligt men alldeles nödvändigt.

Berra

Tack för din kommentar igelkotten. Du har rätt i allt du skriver.
Jag har tagit tag i mina problem och går både på behandling och campral. Jobbar heltid inom vården och förhållandet med min man är jättebra och barnen trivs här hos oss. Mannen är inte alkoholist utan stöttar mig genom att se till att vi inte har något hemma alls. Viktigast av allt är ju att jag älskar mina barn och dem älskar mig. 17-åringen bor hos mig på heltid och 12-åringen vill göra det också. 9-åringen älskar bägge sina föräldrar lika mycket så han vill inte välja och det behöver han inte göra.
Känner mig egentligen inte orolig för socialen utan vad exet kan ställa till med.
Tack för att du fick mig att reflektera en stund.

aminosyror är proteiner, så de görs inuti cellerna.

Kram,

Nurture

och allt jag längtar efter är ett glas vin.
Men jag vet att det inte kommer att göra något bättre alls.
Hade en underbar morgon som följdes av ett väldigt jobbigt besked, och även om det som kunde inneburit katastrof, slutade lyckligt, är jag helt slut. Möjligheterna för katastrof tog musten ur mig.
Men imorgon är en ny dag, och ännu en nykter dag.

Börjar jobba i mörrn igen. Mår bra :)
Långpromenixisar med vovven, utgång med le gang, presenterat gamerboi för vänner och sjukt roliga dygn summerar helgen.

Mår bättre överlag igen. Jätteskönt. Verkligen jötteskönt.

Fridens?

Hej hej! Det går inte så bra för mig heller.. Hade verkligen lovar mig en nykter helg men så kom fredagen och sambon kom hem och plötsligt överräckte han en flaska rött (han är inte riktigt med på hur allvarligt jag ser på min situation, han har ingen aning om att jag smygdricker osv) så där står jag med en flaska rött i näven och utropar "men guud så gott" och 3/4 av flaskan försvinner (han dricker ett glas)..Och jag som var så otroligt säker på att klara denna helg nykter! Och igår blev det bubbel i glaset.. 3 st totalt, resten av rödvinet och en 4 whisky på det..Detta jäkla gift alltså!

Både och.
Medberoendeterapeut som fokuserade både på barndom och nutid.
Hjälpte mig att se destruktiva egna mönster och verktyg för att klara att inte falla tillbaka för dom.
Också alanon som hjälpte mig mellan mötena med terapeuten.

Jag fick liksom lite syrgas av mötena.

Men det viktigaste av allt.
Vill du bli frisk?
Är du beredd att göra jobbet som handlar om DIG och inte om din älskade.

Jättesvårt.
I början så gled jag hela tiden över till allt annat.
Men till slut så orkade jag fokusera och fick sakta tillbaka kontrollen över hur jag ville leva.

Lycka till i hur du än gör.
Det är en spännande och jobbig resa om du väljer att ta den.

Läst mer och mer om HUR man blir som jag. Egentligen är det uppenbart; psykiskt sjuk och känslomässigt misshandlande mamma, samt frånvarande och fysiskt misshandlande pappa - då blir man som jag.

Jag tycker bara inte att den vetskapen GER mig något. Bägge mina föräldrar är ju bra IDAG, och vi har bra relationer NU - då kan jag ju inte gå och älta det de gjorde mot mig för 25-30 ÅR sedan!

Samtidigt borde jag helt klart söka professionell hjälp. Ingen jävla AlAnon och gud-kvittrande, utan en riktig, faktisk psykolog.

Men jag litar ju inte på människor, och blåvägrar visa "svaghet" - så jag kan inte prata med en psykolog.

Moment 22? Vad fan GÖR man?

Jag vill ju bli frisk jag med...helst innan hela livet passerat.

Med mycket innehåll av det jag uppskattar.
Mer ork än vanligt! Hittar nya intressen som plötsligt får ta mer plats!
Sover bättre och är lugnare i sinnet om än mer påstridig med vad mina behov är!
Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag står ut med verkligheten och till och med njuter lite?
Helvita vackra dagar som helger och tycker inte det minsta synd om mig har tagit mig förbi det.

Har svårt att hantera deppigheten, fast jag varit ute i skogen och arbetat i trädgården så har det inte släppt idag. Annars så tycker jag det är mirakelkurer.
Vad gör ni?
//Meta

Dagen kom och gick, nästan. Än är den inte över men snart så, det blir nog tidig läggning för mig idag så jag orkar upp på jobbet imorgon.

Det har gått riktigt bra idag måste jag säga. Inga sug och inga allvarliga tankar på att dricka. På affären var jag påväg att gå rätt in i ett "berg" av 3,5:or (favoritmärket såklart...). De var ställda på en oväntad plats och när jag tittade upp var jag bara några cm ifrån dem.Vände bort blicken fort som sjutton och var livrädd för vad jag skulle känna. Insåg att jag inte kände något speciellt, mer än att jag var lite generad över att ha haft näsa i mobilen (handligslistan) och över min överdrivna reaktion. Skönt!

Jag var ute på promenad idag. Gick förbi en affär som gör reklam för folköl. Fyra stora skyltar står utspridda på parkeringen men reklam för drycken. Blir frustrerad. Inte för att jag blev så sugen just där och då men det känns så onödigt. Varför? Varför denna frestelse? En vacker dag går jag där i ett svagt ögonblick... Jag antar att det är sådant här jag måste lära mig leva med. Eller jag vet att det är sådant här jag måste lära mig leva med. Jag kan inte skylla på andra, jag kan inte skylla på reklamen eller på filmer, bilder på instagram eller facebookuppdateringar. I slutändan är det JAG som VÄLJER. Önskar bara att frestelsen inte fanns där den dag jag känner mig svag. Idag känner jag mig turligt nog stark. Stark och nykter!

Luddrigt: Ja nu får vi memorera hur gott kaffe är på morgonen när man vaknar upp utan att kroppen behöver gå på högvarv för att rensa bort allt gift man hällt i sig kvällen före! Hoppas din söndag varit bra :)

Mimmi54: Ja den där jädra autopiloten ... Jag förstår att det är nödvändigt, att vi aldrig skulle klara av att ta MEDVETNA beslut hela tiden och fortfarande fungera i det vardagliga livet men när det kommer till alkohol så måste sådana som du och jag verkligen passa oss, där måste vi vara medvetna hela tiden. Kul att du hittat hit till forumet, det är ett fantastiskt ställe. Hoppas du haft en bra dag!

Jag är alltmer sällan här inne på forum men råkade nu få syn på dina senaste inlägg. Och så såg jag att MM skrev att ’er kärlek är grundad, det märks’. Det högg till i mig, liksom när du skrev om er historia som du inte kan gå in på pga anonymiteten. Det gjorde ont att läsa och påminnas om att ungefär där har jag varit. Inte så illa dock, det nådde sin vändpunkt tidigare. Jag nådde min smärtpunkt en kväll, packade det mest nödvändiga och gick praktiskt taget rakt ut. Har ältat dettta, och återkomsten, här på forum. För jag gick tillbaka efter hans löfte att sluta, och det höll efter en något knackig start. Idag är han helt nykter sen mer än sex år tillbaka. Jag har jobbat mycket med mig själv inom Alanon och Vuxna barn. Förstod så småningom att min del i vår osunda, om än på många sätt goda relation, hade rötter i min barndom. Vår relation idag är ärligare och rakare än nånsin. Och bättre, på ett annat sätt än förr.
Jag skriver om mig och mittt nu. Det jag vill, är att önska dig och er kraft till en vändning. Jag hoppas ni hittar en ingång som kan visa vägar ut. Allt gott ... och jag kan inte låta bli att sluta med det som blev mitt mantra: det är möjligt att ta makten i sitt eget liv❣️? Kram och styrka / mt