Senaste kommentarerna i forumet

Är jag en klassisk periodare. Uppehåll på 1-2 månader sedan rätt ner och det med full kraft. Sedan kravlar jag mig upp och med livet som insats helt nykter igen Sean börjar jag om. Tack för att du lyfter de olika begreppen.
Kanske åter en nyckel för mig att ta med på denna väg vi alla vandrar.

Kommer som ett brev på posten så som det ska vara när hösten anländer. Träden tappar sina löv och går in i vila, varför skulle det vara annorlunda för oss?

Inatt sova jag dåligt men vaknade nykter och utan baksmälla! Jag har vaknat ett flertal gånger och drömt många konstiga drömmar. En gång när jag vaknade trodde jag att jag var berusad, de kändes så i huvudet. Turligt nog var jag inte det och kan därför njuta av min kaffekopp utan ångest. jag hoppas det är fler än jag som kan det!

det har inte gått så bra, i dag börjar jag om så trött på att vakna o ha ångest över mitt drickande.

... så vet jag att det räknas som positivt att ha kontakt med dem! Jag hade länge kontakt med en och samma person om min och mina barns situation. Jag ringde alltid samma person och uppgav alltid mitt förnamn. Personen gjorde anteckningar på papper och hjälpte dels mig att höra mig själv prata om den galna situation jag befann mig i, dels var det positivt när vi separerade och det kom in orosanmälningar - då hade hen alla anteckningar som stärkte min version av händelserna/förloppet.

Och en annan sak: jag tror att våra alkisar känner på sig när man ”fått nog”. Då ”skärper de ihop sig och sköter sig” ett tag, lagom för att man ska börja hoppas igen. Men det håller sällan eller aldrig i längden, inte utan hjälp utifrån.

Jag vet inte vem som sa det till mig, men ”man är aldrig så kär som när man lämnar” stämde väldigt väl för mig (i kärlek, flytt, vänner osv). Just när man ska lämna så ser man i princip bara det positiva man har, för det är som att man vet vad man har men inte vad man får...

Kram!

...så småningom hittar du andra sätt att ha kul, kanske också med andra människor.
Du kommer att få tillbaka energi som tidigare gick åt att bota bakfylla.
Du kanske upptäcker sidor hos vänner som är nya för dig?

Själv tycker jag det är enormt trist att gå på krogen och dricka läskeblask. Så det har jag slutat med. Istället njuter jag av lördagar o söndagars tidiga morgnar, då jag antingen bara ligger och läser, eller ger mig ut i skogen, bars för att jag kan, och för att jag mår så bra!

Vad säger din fru?
Kanske kan hon stötta dig, så ni gör saker tillsammans?

Att bara komma ut, andas frisk luft och lyssna på ingenting är helt fantastiskt, men det är vad jag tycker.. Du kan prova ju, om du vill. Kanske funkar det för dig, kanske behlver du något annat?
Men testa, om du orkar!
Din grej väntar där ute, och någon dag kommer du att känna dig glad över att vara nykter, för då kan du göra det där andra, som du inte hade gjort annars.
Och om det deppiga inte går över, varför inte träffa en läkare? Du kan ju behöva hjälp, och det är varken farligt eller fel.
Lycka till! Jag tror på dig.

.

Jag tog min första Antabus igår. Skakade och grät av lättnad för att jag gör det bästa jag kan för mig själv och min familj nu. Jag känner igen mig i det du skrivit och ångest är ingen rolig kompis, men hen hänger envist med. Idag vaknade jag utan ångest, men natten har varit tung, har drömt att jag druckit något som gjort att jag blev sjuk och vaknat i panik. Jag har tidigare sökt hjälp hos Behandlingsenheten och haft vita perioder, men som min man säger så blir det värre och värre varje gång jag faller dit igen. Har tänkt att antabus är ju bara för grova alkoholister, utan att inse att det är dit jag var på väg själv. Nu kontaktade jag läkaren själv och bad om antabus och fick ta första dosen direkt. Jag ska gå dit 3 gånger i veckan och jag har också lämnat min mans nummer om jag inte dyker upp. Lättnad och stolthet. Det känns skönt att slippa smussla och ljuga, mörka att jag är full när barnen kommer hem från skolan då jag slutat tidigt. Tyvärr minns jag inte alla ställen jag gömt flaskor på, men de dyker väl upp...
Du gjorde det jättebra som var ensam hemma, känns nästan absurt att vi inte kan vara ensamma och nyktra :) Men antabus är vår vän nu, vår Molgan, så vi slipper vara ensamma.
Vi har samma mål och jag hoppas att vi tar oss dit!

En dag blir flera dagar tills det bara flyter på utan att du behöver stå emot med sådan kraft. Om du har svårt för kvällarna så lägg dig tidigt eller ta en kvällspromenad och lägg dig sen. Promenad eller nån form av motion ger också bonusar som gör att kämparglöden ökar. Viktnedgång om du, söker sådan, och motionen stärker psyket. Du behöver inte träna ihjäl dig men jag garanterar att även promenader ger bonuseffekter som hjälper.

Jag sa upp mig från mitt jobb i förrgår.
Efter en känslomässigt galen vecka.
Pendlande mellan sorg, ilska, rädsla, högmod, förvirring, upprymdhet (lite spännande att hoppa utan fallskärm, typ)
Nådde stressgränsen ett tag. Kände att jag förlorade greppet om tillvaron.
Självklart dyker tanken på en rejäl bläcka upp. Tanken är inte laddad, utan bara en signal om att livet är svårt just nu och att jag tvivlar på min existens, tvivlar på att jag klarar vara kvar som gäst i normaliteten. Vad spelar det för roll att byta arbetsplats när det är just arbetsplats som sådan, att styras, som jag inte klarar av.
Tar mig själv i handen och tröstar. Ser alla känslorna och bara är i dem. Pratar med vänner, skriver, tränar, gosar med barnen, spelar piano.
Allt detta kan göras samtidigt som världen gungar. Det är så den blir stadig igen.
Nu ska jag registrera F-skatt och planera för enskild verksamhet vid sidan om. Söker även ”vanliga” jobb. Känns skönt att ha satt ner foten.

Jag tänkte jag kunde ta ett glas vin till middagen ute, men skippar det.
Åt en fantastisk, gigantisk, jättegod sallad!
Sen en otrolig konsert och nu hemma, yr av lycka, rusig av rock och spik nykter.
Så gött.
Jag ångrar INTE att jag inte drack ikväll.
Livet är najs.
God natt

Plockboxar, ni vet de där lådorna som har hål i olika former där klossar med motsvarande form och storlek ska stoppas in. Kuber i det kvadratiska, klot i det cirkelformade och tetraeder i det trekantiga.
Klossarna är olika i form och ibland färg, men ändå kan man se att de hör ihop.
Alla kommer in i boxen på något sätt, kan man säga.
De flesta skulle säga att plockboxen som metafor beskriver en viss flexibilitet och vidsynthet då hänsyn tas till variationen i form och mångfalden av färger.
Kan så vara.
Bortsett från att det råkar bli lite fel i plockboxfabriken då och då.
Eller vid paketeringen.
Och det hamnar ett ojämt och spretigt föremål bland kuberna, kloten och tetraederna.

Om uppgiften nu är att få in alla lösa föremål i plockboxen skulle nog den målmedvetne iallafall försöka även med den spretiga avarten.
Först genom att skruva och lirka. Att pressa in den provas kanske, men är svårt, för den är lite vass i kanterna och svår att få grepp om.
Hmm. Bekymmersamt.
Beroende på hur gärna man vill ha även den udda biten i sin låda - är det inte så noga kan man ju nöja sig med variant nummer ett här nedan - finns det lite olika sätt:
1. Konstatera att det inte går att få in alla klossarna eftersom en uppenbarligen är defekt eller felpaketerad.
2. Fila bort alla kanter och ojämnheter på måndagsexemplaret. Vissa kan modifieras, andra är svårare att putsa och forma.
3. En ny öppning kan sågas, alternativt en befintlig utvidgas så den missanpassade passar.
4. Man kan förstås lyfta på locket och därmed tillåta alla möjliga former och varianter.
Äh, nummer fyra räknas inte, det är väl ingen sport, kan man ju tänka. Fusk!
Beror på nog på vad målsättningen är.
Om man uppfattat det som att bitarna ska i lådan, punkt.
Eller om man uppfattat det som att bitarna ska in i lådan på rätt sätt, nämligen genom de formade hålen.
Ett av mina barn löste hela plockboxuppgiften mycket snabbt, genom att först prova en rund bit i ett fyrkantigt hål och sedan titta en stund på hela lådan varpå han resolut öppnade locket och skyfflade in samtliga bitar.
Mamman konstaterade nöjt att den pojken är inte dum.
Han tröttnade visserligen på just den leksaken ganska fort, men det finns ju pussel och lego att leka med.

Inget av sätten är rätt eller fel. Det viktiga är att förstå att det finns mer än ett sätt att tänka. Och bestämma sig för vad man har för målsättning.

Skit i exmannen och sök stöd hos hos din nya man. Blir det utredning nu på soc eller släppte dom det för att du varit så duktig och sökt hjälp? Börjat med Campral och skall strax börja med MET.
Måste säga att du sköter det här jättebra, så mycket bättre än jag gjorde, sett i backspegeln.
När vi var på möte på soc så försökte jag tona ner mitt alkoholproblem men frugan gick all in och berättade sin syn på saken, med all rätt. Blev utredning och ett antal möten både för mig, barnen och frugan.
Utredningen avslutades utan åtgärd, var i och för sig aldrig orolig men jobbigt var det ju. Inget ont som inte för nåt gott med sig, blev ju startskottet för samtal med beroendeenheten. Nu nykter i fyra månader.
Kämpa på nu, det blir bara bättre med tiden. Snart har du ditt alkolås och därmed blir du lite mer rörlig igen.
Och igen, lyssna inte på tykna exmannen!

Jag har dag 29 idag. Det känns jättebra. Grattis och lycka till

Det är så mycket blandade känslor så jag blir nästan galen!

Du har alldeles rätt GammalHatt, i allt du säger. Visst är det hårda ord att läsa, men jag vet innerst inne att det är sanningen.

Det är just dessa bra och dåliga perioder som ställer till det för mig känner jag. Han har nästan spårat ur totalt vissa dagar och jag har bestämt mig för att kämpa för nytt boende för antingen mig och barnen eller honom. Helst för honom.

Men så har det varit lite bättre nu den sista tiden. Han har engagerat sig mycket i hem och barn (alltså även det som innebär jobb). Han är alltid intresserad av barnen och tycker om att vara med dem.

Han har också uttryckt att han känner ångest av olika anledningar och att han verkligen vill förändras, på riktigt nu. Visst känner jag att han menar allvar, men samtidigt har jag hört det så många gånger förut. Hur vet man att det är på riktigt? Det är väl tiden som får utvisa antar jag.

Vad gör man så länge då? Ska man stanna för att ge honom en chans eller ska man försöka gå vidare med eget boende? Min tanke är egentligen inte att lämna honom för gott utan att ge oss båda lite andrum, tror vi båda behöver det. Samtidigt är jag rädd att han blir deprimerad utan barnen och därmed sämre i sin situation. Samtidigt får han ju en chans att fokusera utan "störningsmoment" på det han behöver göra för att förbättra situation.

När det gäller kontakt med socialen, så tänker jag också att det är en fördel att ha kontakt med de innan någon skulle göra en ev orosanmälan. Men tänk om jag inte kan förmå mig själv att lämna? Det känns som att jag måste göra verklighet av planerna så gott det går, annars kanske de ser mig som just ansvarslös. Tänk om jag då skulle få problem med vårdnaden av barnen?

Jag vet, jag vet. Alla dessa tankar bör få mig att göra det som krävs. Men det är så svårt!

30 dagar idag utan alkohol , nu tar jag 30 dagar till, en dag i taget.

God helg alla!

en kommentar om vad du skrev i Granits tråd: Inte många som fått diplom av sin lever ?!!
Ensamhetskänslan när man är bland andra slår till ibland, alkohol eller ej. Det är en känsla man har inom sej .... vissa gånger vill man egentligen inte, andra gånger är sällskapet fel man får inte den ” varma känslan” ... det är så många aspekter som spelar in för en bra kväll ihop med andra.Jag tror man är extra känslig när man slutat med alkohol ( vet ju när jag varit gravid t.ex hur fruktansvärt tråkigt det varit med fester) Folk blir ju ”korkade” när de dricker....
Ville egentligen bara säga att det handlar inte bara om att du slutat dricka, det handlar mycket om hur man är eller mår
Kram ?

För en vecka sedan drack jag så mycket att jag kom att kräkas en hel dag efteråt. Det betyder att den sjunde dagens kväll är kommen. Denna firar jag in med nykterhet! Då är första veckan gjord, bra jobbat! En lite reflektion över den gångna veckan kan vara på sin plats. För det första tycker jag att tiden har gått väldigt fort. För det andra har känslorna varit under rätt bra kontroll, speciellt med tanke på att jag inte ätit tabletterna under denna PMS period. För det tredje är jag glad att vara tillbaka här igen. Att ägna några minuter varje dag åt att vända tankarna inåt och verkligen fundera över hur jag mår för att sedan skriva ner de hjälper mig väldigt mycket. Allt som oftast blir det obegriplig (kanske till och med onödig) text men vad spelar det egentligen för roll? Det hjälper mig, jag mår bra av att reflektera över vad det är jag känner och varför jag känner så.

Jag har haft en rätt trevlig fredag. Tvättstuga, podd, pussel och ljudbok får nog sammanfatta det hela. Inga tankar på alkohol från det att jag kom hem efter jobbet.

....och en vecka har gått sedan sista droppen alkohol! Ruggigt skönt känns det. Att ha en (liten) distans till "fallet". Kikar in här varje dag, men känner att jag inte har så mycket att säga eller tillägga. Så får det vara....

Tänker dock på att det är helg igen - och att många härinne kommer att kämpa mot ett destruktivt "fredagsmys", och lördagsmys för den delen - med alltför mycket alkohol. Önskar kraft o styrka till alla som kämpar o försöker att dricka lagom eller inte alls. Kämpa på o ge inte upp....

Hej
Sååå skönt att ha hittat den här pepptråden, instämmer med Mimolono att så många trådar är så himla deppiga. Jag blev bara ledsen att läsa vad som skrivs och tänkte att det här är inget för mig.
Om man gjort flera försök och inte klarat detta, så finns det väl bara ett sätt och det är antabus OM man verkligen vill sluta med A.
Jag tar antabus och campral, för att göra övergången lättare. Visst är det väldigt tufft, men hjärnan behöver inte anstränga sig med hur ska jag på tag på alkohol i alla fall.
//Meta

Nu var det inte jag som skrev det, men jag TROR att det refererar till "elefanten i rummet" (att någon missbrukar, i det här fallet) och idén att medberoende tenderar att hjälpa till att upprätthålla någon sorts fasad.

Skulle också tycka det vore intressant att veta vad som faktiskt avsågs :)

Har du kollat CBD olja? ;-)
Vet ej om det stoppades i Sverige men..
Du får kolla själv var hur det finns.
Har hört bra om denna; Charlotte’s Web
(finns en historia på nätet bakom flickan Charlotte)
Annars får du ta en tripp till Canada :)

Och hatten av för ett otroligt bra kämpande.
Way to go

MM

Har haft svår ångest under så lång tid nu, jag vill ha Stesolid mot ångesten, men det får jag inte.
Snälla, kom inte med någonting "motion är bästa ångestdämpande" för det handlar inte om det.

Bara för att jag är stämplad som alkoholist i mina papper så får jag ingenting.
Har blivit erbjuden 2x2mg stesolid mot att jag går och tar Antabus tre dagar i veckan, det känns som ett skämt.
Här har jag hållit mig nykter i tio månader, och inte bara ger de mig en så låg dos att jag inte ens kommer känna det, jag måste ta en medicin som jag inte ens behöver.

Vad kan jag göra åt detta?

Jag letar upp någon som säljer morfin snart.
Har förklarat så gott jag kunnat för psyk att det verkligen inte funkar längre snart men de lyssnar inte.

Jag är ingen drogsökande person, det enda jag ber om är tillfällig lindring.
Problemet är att jag tål mediciner väldigt bra, så även vid tillfälliga perioder så går toleransen upp extremt snabbt.

Kan jag få dom att lyssna eller ska jag bara ge upp?

Jag vill inte börja dricka igen, men köper snart småflaskor med sprit jag kan ta under dagen, och då är jag tillbaka på ruta ett inom kort.

Har någon ett råd att ge mig, snälla - snälla kan någon hjälpa?

Tack för att du delar med dig av din historia. Det ger så mycket att få ta del av så ärligt, naket inlägg. Jag är helt tagen och mina tankar fladdrar kring både min och makens historia.
Stort tack och kram till dig. Kan inte skriva mer, det bara snurrar i huvudet av tankar. Jag ska försöka dela min historia i min tråd.

TACK!

Hur mår du? Kan bara föreställa mig hur du mår...
Försök att rida ut stormen, men kanske ska du begära hjälp.
Finns hjälp för alla som trillat som du har gjort..
Utnyttja den möjligheten..
Var rädd om dig..

Styrkekram

John