Senaste kommentarerna i forumet

Fortsätt så, hoppas du fick bra besked från soc idag.

Riktig starkt jobbat, hoppas även att du får en fin kväll.

Två veckor sedan jag snubblade.
Besökt djupaste ångesthålen senaste dagarna. Ägnat mig åt alla möjliga knäppa destruktiva beteenden, men inte druckit.
Börjar känna av ordentligt sug, märker att hjärnan börjar trixa och förhandla - jag kan dricka bara när jag är själv, jag kan stänga av mobilen så jag inte gör nåt dumt, jag kan dricka bara några folköl mitt i natten för att jobba bättre, tjat tjat tjat tjat.
Imorgon möte igen, tänker att det blir en bra påminnelse om vad det är jag håller på med.

Jag tycker spontant att det här inte är rätt. Frågeställningen är om, som du säger, att du var privat och där har vi
helt klart en tolkningsfråga som måste utredas. Du är arbetsgivare så vitt jag förstår och då skulle jag aldrig acceptera
provtagning.Är det ett styrelsebeslut så måste styrelsen beakta din berättelse som du har upplevt att situationen
var privat som du upplever det. Att anmälan ska ske till transportstyrelsen är ett övergrepp.
Finns en policy gällande drogmissbruk så kan det vara lite besvärligt men det är även fortsatt inte rätt väg att gå.
Jag skulle förhala det hela så att du slipper stressen inför provtagningen.
Tycker att det är genuint dåligt beteende av övriga delägare. En varning eller mänsklig omtanke är kanske en bättre
lösning. Tror inte att du behöver underkasta dig den här behandlingen helt ärligt.
Ditt missbruk är ju inte bra men det går ju inte ut över ditt ämbete så som du beskriver saken.
Så vitt kan bedömas har inte företaget rätt att lägga sig i ditt privatliv eftersom du är delägare.
Bästa sättet är att undersöka saken närmare och att du försöker hitta lagstöd för din sak.

Lycka till

//John

Har läst alla inlägg i denna tråd och känner igen mig i det mesta. Detta med att inte ha "sug" när man är nykter är särskilt träffande för mig. MEN sedan har dagen kommit då jag tänkt att, "men va fan", eller fått känslan av att där "finns något bortom bergen" och då har min planering börjat eller så har jag klivit in på bolaget.
Jag har nu snart levt ett helt liv (är 74 -år) större delen som periodisk alkoholist. Varit mycket nära döden vid flera tillfällen pga hårt drickande. Dricker i princip allt som innehåller alkohol när jag varit inne i en period. Spolarvätska och T-sprit när jag inte fått tag på sprit.

Jag har inget svar på någon fundering som jag tagit del av i denna tråd. Däremot kan jag beskriva vad jag gör för att hålla mig nykter.
1. Jag har en kontakt på beroendemedicinska mottagningen som jag kan nå vid behov.
2. Jag tar Antabus regelbundet, 200 mg varje torsdag och söndag. Detta för att undvika att falla för en impuls och eftersom jag inte har något "vardagssug " är detta problemfritt.
3. Tar blodprov regelbundet för att hålla koll på levern.
4. Tar antidepressiva mediciner. Vet inte om detta har bäring på mitt missbruk men min alkoholläkare tror det så jag böjer mig för det.
5. Tar sömnmedicin vid behov. Propavan alt Imovane.
6. Försöker hålla mig fysiskt aktiv.

Jag har fått bra hjälp med min periodiska alkoholism när jag mött erfarna alkoholbehandlare. Däremot har jag satt myror i huvudet på personer som inte haft rejäl erfarenhet. Därför tror jag att det är mycket viktigt att vi söker oss till verklig professionell hjälp.

Om jag skall försöka beskriva mitt missbruk stannar jag nog vid att jag ibland försöker begå ett partiellt självmord. Senast detta skedde var för två år sedan, jag räknar mig som årsbarn med MM. Då räknar jag inte de 20 centiliter som jag i december förra året försökte använda som medicin mot en inflammation i munhålan och lungan. Jag höll på att dö men klarade mig med en månad på sjukhus.

med hälsningar
Ikaros

Brand, jag gör som du dricker bara hemma och det kan blir 3 flaskor vin en kväll, tappar minnet på slutet och vet inte vad jag sagt. Skäms som en hund dagen efter när jag måste titta in i makens ögon och se hur besviken han är. Nu har jag ialla fall hittat hit till slut....

när man har en närstående som inte tycker att man har problem. (Förutsatt att du själv tycker det, eller annat pekar åt det hållet.) Då finns dels kanske en röst närvarande i ditt huvud som tvivlar, och dels ingen som påminner dig om varför du slutar om du börjar vackla. Det går bra i alla fall men om du verkligen vill lägga av får du nog inte lyssna på honom i det avseendet :)
Men en partner som stöttar oavsett sin egen åsikt är ju ett stort plus.
Edit:(Menar att han gör det, om det inte framgick.)

Är så glad för du och andra svarar.
Kändes verkligen som du prickade rätt nu.

Att allt studsar tillbaka, exakt så känns de i diskussion med han, kunde inte sagt de bättre själv.

Tvåsiffrigt, woop! Det känns riktigt bra att vara inne på tvåsiffrigt, redan. Det känns som om tiden bara springer iväg och den där distansen jag pratade om i början börjar komma nu. Allt känns bra, allt känns lugnt, jag har valt rätt.

När jag gör en sådan här drastisk ändring i mitt liv så blir det lätt så att jag börjar se över allt det andra också. Jag vet att jag har skrivit om att jag vill ta tag i hälsan när det gäller kost och träning tidigare och det gäller fortfarande. Nu gäller det bara att skynda långsamt. Det är så lätt att jag blir överambitiös när motivationen är hög i början! Så istället för att förbjuda allt socker och hoppa på ett träningsprogram med 6 pass/vecka har jag satt upp tre enkla mål för denna vecka

1) Ingen alkohol (stående grej nu!)
2) Inget godis (fika hemma hos en kompis är fortfarande ok om jag vill, men inget godis)
3) Välplanerade mellanmål (inget fika en måndag eftermiddag när jag är ensam)

Känns lagom att börja så. Nummer ett kommer alltid vara att avstå alkoholen.

Pratade med maken om det där med alkohol under helgen. Nämnde att jag kommer köra nyktert och att jag gärna såg att vi inte köpte hem glögg och annat till jul. Han var helt ok med det och skulle stötta mig hela vägen sa han. Det känns fint. Han tycker nog inte riktigt att jag har så stora problem och så får det vara just nu. Det spelar egentligen ingen roll så länge jag har hans stöd och det verkar jag ha. Han håller ju också på att ta ett krafttag i sin hälsa så han välkomnar nog ett avbrott i alkoholen han med.

ja det ett jäkla gift jag dricker för mycket, 3 liter vin i veckan fy fan vad jag skäms när jag skriver detta.. nu har jag en halv bag in box kvar som jag tänkt att inte dricka. jag är på dag 3 nu. jag hatar att åka till jobbet och må dåligt och undra om de känner lukten. jag dricker i mitt hem och inte ute bland folk. jag har man o barn... kram

Diskussionerna fortsätter och han pratar på ett sätt som gör dig osäker. Det du säger till honom stuttsar tillbaka och du känner dig oförstådd. Det är inte alls konstigt att bli förvirrad i ett sådant samtal. När det gäller alkoholen är det vanligt att tillit i en relation försämras när den ena kanske lovat och lovat men inte gör annorlunda. Oavsett hur det blir på sikt, om han förändrar sitt drickande eller inte låter det som att du är medveten om att du behöver fylla på energi här och nu.

Göra mer av sådant som får dig att må bra. Kanske hjälper det dig att tänka klarare också.

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du har nu beslutat dig för att förändra dina alkoholvanor, du erbjuds hjälp med detta och har valt att ta emot den. Du verkar öppen att prova och se vad som kommer vara hjälpsamt för dig. I helgen som var nu drack du lite för att det kanske var sista gången på ett tag. Det kan nog flera känna igen sig i och oavsett att du valde att göra det är du fortfarande beslutsam kring att påbörja behandling.

Ett ytterligare steg är att du skriver här och berättar hur det går för dig, fortsätt gärna med det.

Hoppas du hittar lite här på forumet som blir hjälpsamt för dig!

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej!

Känner mig dålig som inte svarade nått efter allt ert fina stöd inför helgen.. :-X Tack!

Ja hur gick helgen då. Bra? Ja jag tror det. Men vi hade middagen och jag drack...........ja det gjorde jag. Hur kan det då kännas bra? Därför att det inte har påverkat mina tankar, än...
Jag hade verkligen bestämt mig för att ställa in middagen. Det var flera saker som gjorde att det inte blev så. Det enda jag kunde komma på som lögn var att jag blivit sjuk eftersom vi bokat detta länge. Men insåg eftersom det är våra grannar att det skulle ju innebära att jag måste "gömma mig" i huset resten av helgen. Det kändes helt knäppt. Jag behöver dessutom verkligen just nu kunna aktivera mig och komma ut.
Sen började min sambo också vela, hon va på min sida först men jag märkte att hon ville gärna ha middagen. Vi bjuder inte ofta hem folk och jag förstod henne. Jag gjorde hennes kväll tråkig också. Så jag gav mig. Bestämde mig för att göra det till det bästa men vägrade sitta där nykter och bara känna att tiden skall gå. Så jag bestämde mig ganska tidigt för att jag kommer dricka något men så lugnt och måttligt jag bara kan. Jag är nöjd, det blev 3 öl och en liten whisky under ca 5 timmar. Blev inte berusad eller trött.
Vi hade faktisk väldigt trevligt och jag tackade min sambo för att hon stod på sig. Det mest störiga av allt var att jag trots allt fick huvudvärk dagen efter. Jag får typ alltid det när jag inte druckit på länge men trodde att jag skulle klara mig på den lilla mängden, men inte då! Men jag kom upp, fast besluten att det skulle vara en aktiv söndag som om inget hade hänt, givetvis lite oundvikligt motigt med huvudvärk men den gav sig strax efter lunch. Så jag kom ut på min planerade löprunda senare också och kände mig faktiskt riktigt glad igår kväll.

Så hur ska man se på detta nu då? Just nu tänker jag att det kanske finns en möjlighet att göra ett försök med min "plan A" att lära mig dricka måttligt och BARA vid särskilda tillfällen. Jag kanske inte hunnit komma så långt ned i skiten att det är möjligt? Kanske är jag helt ute och cyklar men det lär jag ju snart få veta!

Jag är ganska orolig inför kommande helg, jag skall iväg med några kompisar och hälsa på en kompis i Stockholm, bo på hotell fre-sönd. Kommer vara helt givna kvällar med A både fredag och lördag. Två kvällar i rad och dessutom ganska nära inpå denna helgens "försök" Det känns inte tryggt alls.. Men att ställa in är inget alternativ här, sett fram emot detta så mycket. Får suga på detta ordentligt i veckan hur jag ska redan ut..

Ha en bra vecka alla! Kram

Dag 32 som nykter.
Hade uppstartsmöte ang MET behandling idag. Ska träffas 5-7 gånger med 1-2 veckors mellanrum. Det kändes bra.
Denna veckan är mina barn hemma och jag känner mig hel igen.
Annars rullar allt på som vanligt. Väntar fortfarande på svar ang böter och tiden för läkarbesöket.
Ha en bra dag alla ?

Jag förstår att du kände dig ledsen, som att du vart ensam i att se allt!? Du fick inte med sambon i detta han och mor sin vart på samma nivå och du vart utanför? Träffar jag rätt?

Jag förstår att det kan va svårt att prata med svärmor men att sätta ner foten till din sambo bör du göra och sätta gränser, att händer detta igen följer inte jag och barnet med, eller att du ber honom sätta ner foten vid situationen där ni var

Ja, veckan har börjat bra. Barn i skolan, jobb och skog med hundar. Bävar och ser fram emot semesterresan till veckan. Ja, jag skall kämpa. Tack igen, återkommer.
kram
Mimmi

Hej
Tack för ditt råd och inlägg. Jag har hela månaden ” belönat” mig med sallader, långpromenader och citronvatten. Det sistnämnda gör att jag inte ens kan dela en citron utan att rysa i kroppen . Vet inte om jag ska säga att pizza tyvärr inte dämpar stressen för mig. Kanske är tur. Inget kan nog ersätta alkoholen som min stressdämpare. Men är en ohållbar lösning. Så motion har nu blivit det näst bästa.

Tack för svar

Ja det är väldigt vacklande nu och det jag behöver är mer lugn o ro, åka på lite mer arbetspass och hålla i med träning och långpromenader.

Det vart en diskussion igår med honom och han vart ledsen när jag sa att vi kan inte ha pause, utan att jag kan inte vara din flickvän längre, inte som det är nu.

Han förstod inte...
Va gör jag för fel??? Får jag inte ha kul???

Jag försökte än en gång tala om.hur han beter sig och att jag investerar in energier och förväntningar upp o ner att det han lovar och säger ska hållas, och att det brister allt för ofta. Plus detta alla bråk!!!
Jaha säger han!!!!??? Det gör väl.alla

Allt det här blir jag förvirrad över. Det ifrågasätter ALLT jag skrivit här om!!!

Är det jag som är för hård? Ska det vara så här i livet,
Enligt han så fattar han inte varför ja ens blir ledsen av att han säger en sak o gör annat.. det gör att jag ifrågasätter mig, är de jag som överreagerar???!!! Men han säger tex jag ska vara ute en timme med min polare, max två öl. Då ska jag lita på honom trots erfarenhet av att han skiter i det o stannar kvar.men enligt honom nu då så är det inte nå fel han gör????!!!! Sååå alltså tex så händer det igen nu.jag blir ledsen ( vilket alla borde bli, eller oroliga eller nån reaktion i allafall), då glämmer han det efter den händelsen och jag är kvar i den för att jobba upp det. Han borde tänka till nästa gång och samma sak händer igen. Så då är det summan av allt att han inte inser vad han förstör?

Du har verkligen bestämt dig för en förändring och påbörjat den. Trots att du mår jättedåligt nu känns detta väldigt viktigt.
Berätta gärna lite om hur det varit och kanske något om hur du skulle vilja ha det, om du vill och känner dig redo för det såklart.

När det kommer till att sluta dricka och man druckit regelbundet en längre tid är det vanligt att man upplever abstinens. Generellt är det bäst att ta hjälp för att skydda kroppen och hjärnan. Du kan alltid ringa 1177 eller Alkohollinjen 020-844448 om du vill prata med någon som ett extra stöd. Vet inte om det passar dig men så du vet att möjligheten finns.

Här kan du läsa lite också om du inte redan gjort det:

https://alkoholhjalpen.se/akut#abstinens

Nu fick du flera tips här, såklart gör du det som passar dig. Hoppas det var ok.
Fortsätt såklart gärna skriva och läsa här, ibland kan det ta lite tid innan man får svar och man kan behöva skriva flera gånger.

Igen, varmt välkommen!

Vänliga hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tack för att du delar med dig av vad som har fungerat för dig. Om du vill berätta gärna mer om på vilket sätt den var hjälpsam för dig!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du är verkligen igång i din process och har tagit flera steg. Skriver här, pratat med Alkohollinjen och nu går på AA:möten. Vad fint att du berättar om det, det kan inspirera andra och det är glädjande att höra att du hittar något som fungerar för dig.

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag är inne på min 12:e dag och det känns fint. Förut är det då jag trillat dit igen för att jag tror att jag har kommit så långt att jag kan hantera drickandet och sedan har jag gärna velat belöna mig för att jag varit nykter genom att dricka. Hur motsägelsefullt är inte det! Men jag insåg till slut att det inte gick att lura sig själv längre och tar nu antabus. Förstår inte att fler gör det? Eller visst förstår jag, det innebär att man måste erkänna sig besegrad A och kontakta läkare etc. Men det är det värt. Jag vet inte hur länge jag kommer att ta antabus, det är ju helt frivilligt, men just nu känns det som en rejäl hjälp. Ha en fortsatt nykter trevlig dag!

Vilken text, så fin!

Helgen är över och det känns som jag upplevt precis alla känslor som man kan: jätteglad och superpepp, ledsen och deppig, trött och pigg - allt i en enda sörja hit och dit. Tror en del av deppigheten, kanske en rätt stor del, har att göra med att jag också är förkyld och lite energilös. Har tänkt mycket på alkohol, jobbigt att hela tiden göra det! Eller vad tycker ni? När man dricker så tänker man på det för att få tillfälligheter att dricka, när man inte dricker så tänker man på att man inte dricker. Är så TRÖTT på att tänka på alkohol, blir det bättre eller? Det som blivit supertydligt för mig under helgen är att jag brukar dricka alkohol för att bli glad när jag är lite deppig. Trodde jag mest drack för avslappning, men nej nej nej. Det är för att bli på bra humör, sluta oroa mig. Ha det lite "festligt". Hur gör man för att få den känslan utan alkohol?
Känslostormen fortsätter även idag: Är superglad för att jag har varit utan alkohol EN HEL VECKA! Känns fantastiskt, har inte hänt på 2 år sedan min son föddes. Och samtidigt känns det "jaha, och nu då, vad händer nu?" Och svaret är: INGET HÄNDER. Jag måste bara fortsätta kämpa. Men jag påminner mig om och om igen att jag vill bli den jag vill vara: jag vill vara stolt över mig själv. Jag vill vara en nykter närvarande person som upplever livet till fullo. Och jag vill vara en glad stark person som klarar att leva utan att behöver dämpa min oro med olika substanser. Och jag vill vara en bra mamma.
Nåväl, nu fortsätter veckan, heja alla oss som är starka nog att följa vårt hjärta!

Tack för du delar med dig av hur det går, du inspirerar när du sätter ord på hur det kändes att ha en alkoholfri helg! Du är beslutsam nu och skriva här är något som verkar hjälpa dig. Fortsätt gärna berätta här på forumet hur det går!

varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet