Senaste kommentarerna i forumet

19 dagar idag. 20 dagarsjubiileum i morgon . Tänkte fira det med onyttigheter. Har försökt hålla igång kroppen denna tiden. Så en pizza med Coca-Cola får man nog vara värd i morgon . Är förvånad över hur dagarna flyter på nu. Ångesten är böttre, magen fungerar . Huvudet är på något vis böttre med. Igår var hag till och med en sväng på en pub och drack en ramlösa. Men ska erkänna att jag tittade länge i drinklistan och suget fanns definitivt inombords. Så , ny vecka och jag kommer kämpa på.

Ja Mimmi . Tyvärr så slår hu ångesten till hårt och oberäkneligt. Jag får också sköljningar och könner att man helt sjunker ner i ett hål.
Men förbaskat bra kämpat , 6 dagar. Hoppas du kommer att känna att ångesten blir mildare nu i tilk veckan.
Kämpa på !!

Hej Vinäger!

Toppen att det funkar.. Funderar lite på vad som orsakar bristen..?
Vilket organ producerar L-G.?
Ska kolla runt lite.
315 av 365 är väldigt bra.. Var stolt.. :-)

Kram vännen

John

Vad arg jag blir.. Utlämnande att söka vård och så kommer man i stripad bil.
Göra reklam för vem? Jävla myndigheter som å ena sidan säljer och å andra sidan ska hjälpa.
Man tar sig för pannan..

Kram!!. Stor kram!

men egen behandling så ingick även en familjevecka för mig. Utan tvekan den veckan i mitt liv som verkligen öppnade mina ögon på alla sätt och vis. Däremot har jag inte varit på Vuxna Barnvecka men jag har flera bekanta som gjort en sån.

Gemensamt för dem alla är att de helt omvärderat sina liv och sina gamla beteenden. Mycket har ramlat ur ryggsäcken och de har fått helt nya vägar att gå i det fortsatta livet. Rekommenderas om man kommer från en missbruksfamilj.

Idag heter Vuxna Barnmötena ACA : http://aca-sverige.org/moten/

Jag sökte också hjälp.
Dricker inte varje dag men ändå tillräckligt för att jag ville ändra på det.
Jag har alltid varit en orolig själ (MBD barn) idag fins inte den diagnosen utan det kallas ADHD.
Jag har aldrig kollat upp det så jag ville se om det kunde hjälpa mig att må bättre.
Först sökte jag via psykiatrin men dom hjälper inte alkisar så dom hänvisade till beroende mottagningen.
Blåögd som jag var så tyckte jag det inte spelade nån roll var jag sökte hjälp.
Naturligtvis blev det anmälan direkt.
Soc stämde möte med min sambo kom med stripad bil (Socialförvaltningen) parkerade utanför.
Och ifrågasatte varför hon var ihop med en alkis och utsatte våra barn för det.
Hon accepterade naturligtvis inte det utan jag fick flytta ut.
Detta är ett år sen drygt träffar barnen nån gång i månaden iaf är glad för det.

Men jag måste säga jag kommer aldrig någonsin mer prata om något personligt med någon anställd inom kommun stat eller landsting.

Jag tycker fortfarande samhällets reaktion på att jag bad om hjälp är helt utan proportion.

Jag har jobbat hela livet och har betalat skatt.
Och kan fortfarande inte tycka annat än att jag var värd den uppmärksamheten.

Så jag kan tyvärr inte annat än varna andra sök INTE hjälp via lanstinget/soc dom hatar missbrukare.

Kolla något privat alternativ i stället om ni vill ha hjälp.

Kram och hoppas innerligt att det går bättre för er.

Vilken bra story väldigtt starkt av dig att ge bort ölen när den började värka ? själv hade jag nog druckit up o tagit några till o vaknat med ångest!! Bra jobbat ?

Hej!

Har ett troligen ganska vanligt problem när alkoholen tar över vill nu sluta dricka helt tycker själv att det är jobbigt då jag är lite av en gourmet o tar gärna en öl / ett glas vin til maten ... tänk om der hade slutat där men der gör det ju inte ett glas vin till maten kan lätt sluta att man är en ”rockstjärna” istan alltför ofta nu villl jag slura helt tycker bara det är så svårt mvh//(rockstar på fyllan)

Redigerat.. Kram alla

under de veckor han skrivit till mig har jag en känsla av att han har varit nykter! Lördag morgon, välstavade sms, inte konstiga saker på kvällstid! Så fick han svar igår, en öppning och en utsträckt hand från mig! Och då tror jag han ”drog till det”! Bara som jag tror! Så det stämmer det du skriver att man kanske gör mer skada än nytta! Ensam-nä nu måste jag ta tag i det här annars blir jag helt ensam! Inte ensam-en liten fylla till gör varken från eller till! Typ!
Ds

har försökt olika varianter när det gäller vårt förhållande! Ett tag tänkte jag till och med att jag accepterar att han dricker, det får vara värt all skit för allt bra! Funkade inte i längden! Testat att ignorera och vara konsekvent med att lägga över ansvar och konsekvenser på honom! Ett heltidsjobb var det och oavlönat dessutom! Dessutom triggar vi såklart varandras sjukdomar som bara blir värre av att vi är ihop! Han blev mitt stora fokus liksom, hade svårt att koncentrera mig på jobb, barn, vänner! Och han fick ångest av mina tårar och min sorg vilket gjorde att han drack ännu lite mer! Kärlek räcker helt enkelt inte alltid...tyvärr! Han känns som mitt livs stora passion och kärlek MEN jag tror faktiskt att man lurar sig lite, det blir lite extra fart på alla känslor i ett sånt förhållande! Även de bra känslorna, en slags hävstångseffekt på berg-och dalbanan! Om hans försök är ärligt eller ej står skrivet i stjärnorna! När vi var ett par kunde han i berusat tillstånd sitta och skriva till sitt andra ex att han saknade henne! Tror han helt enkelt känner sig ensam! Hans barn har distanserat sig, skötsamma vänner likaså! Sjukdomen har börjat få riktigt tuffa konsekvenser för honom! Och helt ärligt, när jag skriver det sista så stiger tårarna och hjärtat kniper för jag tycker så himla synd om honom! En bra man som slösar bort sig själv! Tack för dina synpunkter, du är så himla klok!

Som jag tror många känner ibland. Har lite stresspåslag av att behöva gå in på forumet jämt och ständigt.
Iofs. så har jag lärt mig oerhört mycket och värdet av att läsa är obeskrivligt stort.
Hade ingen aning om att mina problem var av magnituden som jag läst mig till här.
Jag visste att jag var nära att utveckla sjukdom..
Hoppas att jag stoppade i tid..

Självklart.!!Vi är anonyma.. Tänkte att det kunde vara bra med typ AA -lightmöte :-).
Du är ju ofta på Djurgården.Älskar Djurgården. Sthlms Central Park;-)
Måtte de aldrig exploatera denna stora gröna oas..

Gomorron Vaniljsmak, har både skummat och läst din tråd. Fint och ärligt skriven. Fortsätter följa dig. Känner igen mycket som vi är många som gör. Är själv inne på dag 6 utan A. Också trött på att vakta autopiloten, den tar över så j-la snabbt. Har själv vuxit upp med en alkoholiserad mamma som blev nykter, alkoholterapeut och satt igång igen efter 21-års nykterhet. Har under långliga år intalat mig att jag har koll, men inte. Idag har jag en terapeutiskt dag, följer och läser på detta forum för att hämta kraft och styrka.
Skön söndag önskar jag dig!
Kram Mimmi

Ja jösses vad man har gjort på fyllan....

Tack för era inlägg. Ser nu hela mitt historiska "paket", och det framstår som självklart att det är klart nu.

Vad gäller sömntabletternä så är jag nu nere på 1/natt. Det var länge sedan jag var där.... Känns bra - och min läkare är med på det hela. Att sedan sluta helt kanske kommer - men det får vi se? När o hur. Jag är iaf nöjd att jag nu åtminstone är nere på ordinerad dos. Alltid nåt!?.

Fridens liljor!/A

Nu kanske jag bökar runt i gamla sår.
Men du älskar honom fortfarande?

Han räcker ut en hand och skriver saker till dig som han troligen menar.
Men han är fortfarande sjuk i sin alkoholism.
Vill du vara där för honom eller inte?
Eller måste han bli helt frisk först,eller åtminstone alkoholfri för att du ska våga känna tillit och kanske ge honom en chans.

Mitt ex och jag hade kontakt hela tiden trots att vi brutit.
Jag for väldigt illa av det,men förmådde inte heller bryta kontakten då jag såg hur sjuk han var.
Till slut blev han nykter nästan för egen maskin med hjälp av behandlingshem och sen eget arbete.
Han är fortfarande nykter och har varit det i 1.5 år.

Vi är inte ett par nu utan jag lever i en ny relation.
Men han har så många gånger tackat mig för att jag stod där (ibland) och försökte stötta honom i hans kamp och sjukdom utan att döma.

Men fråga kanske dig själv om du vill vara utan honom i ditt liv eller inte?
Ibland får vi anhöriga det budskapet att vi ska vända ryggen till,de måste själva vilja.
Och det är helt sant.
Vi kan ibland göra mer skada med att stå på sidan och liksom släta ut ojämnheterna så de orkar med ännu en fyllerunda utan att slå i botten.

Jag vet inte vad jag vill säga med inlägget.
Men kanske det är ett ärligt försök från ditt ex?

Kanske är fortsatt stängd dörr enda vägen för dig att tillfriskna.
Ibland är det så.
Ibland kanske man tom snabbare kan bli frisk av att våga släppa in den sjuka och se att man faktiskt förändrats oavsett var de är i sin resa.

Men det är ju också en farlig lek med elden.
Jag vet hur snabbt hopp om tillfrisknande och nygammal kärlek får fart på den sjuka delen i en själv.
Ville bara ventilera vad jag tänkte och kände när jag läste ditt sista inlägg.

Trevligt ställe! Kunde vara trevligt att ta en lunch någon gång. I nuläget är jag nöjd med anonymiteten här, men kanske senare. När jag mår lite stabilare. Blir ju lite som att luncha med AA-gruppen - eller gå på Alkoholhjälpenträffen (vilket jag aldrig gjort). Vi kan väl se lite längre fram?!

Tror att det kan vara nyttigt o intressant att prata med någon annan om hur vi har hamnat där vi är!

Gårdagen började bra, mycket att göra, eller jag gör mycket för att hålla ångesten stången. Men mycket blev för mycket. Ångesten slog till som en slaghammare efter lunch, tankarna virvlade och drog ner mig i ett avgrundsdjupt hål. Försökte läsa, gick inte, ringde en vän, som inte hade tid, pratade med min man som inte fattade något, du mådde så bra nyss. Det var nyss det. Tar bil och hundar och kör iväg till havet. Efter någon timme vänder det något. Jag orkar handla. Mannen ringer och undrar var jag är, han behöver bilen. Den har ju han s a s prenumererat på förutom några ggr i veckan (då jag åkt till Bolaget eller på kundbesök). Stärkt av hav lagar jag en god middag. Sedan slår den till igen, strax innan vi sätter oss till bords. Jag skriker åt man och barn som inte förstår någonting. Mannen blir arg och ena barnet tar sin mat på sitt rum. Fin lördagsmiddag :-(
Avslutningen blir dock god, jag lägger mig vinn om att försöka förklara vad som händer inom mig. Och att jag vet vad det beror på. Ångesten vill ha alkohol. Så ärlig har jag aldrig varit med min man tidigare eller jag har inte tagit med honom ner i källaren förut. Måste öppna helt nu. Ingen annan väg är möjlig.

Söndagen har börjat bra, tar mig tid för reflektion istället för aktion. Lite bakning med barnen och kanske lite garderobsröj bara :-)
God söndag alla som kämpar!
Kram

Är jag dum, han sa ja måste få ha roligt, ja men du va full nyligen och jag mår inte bra av det här att du är ute tills krogen stänger och går därifrån full. Ja men de va inte tanken....

Nähe sa ja...
OK men om du vill va ute o ha roligt o böi full bli.det då men då får du ta att jag måt dåligt av de och inte vill ses.

De här med ja måste väl få ha kul???
Det gjorde mig tvivlande.
Är jag hård, vill jag låsa honom
Nej är svaret, det är han levende, att det ständigt är upprepande.
Nu känner jag mig besviken och han väntar glatt på att få.träffa mig...

Jag känner någonstans att det är tråkigt att känna att ja inte vill träffa han idag när jag vart på jobb hela helgen i annan ort. Jag hade velat setts om han hade betett sig bättre.
Ändå känner jag mig dum

och jag tycker att många pusselbitar föll på plats.
Mitt största problem är mitt medberoende och mitt kontrollbehov.

Men det kommer sig av att jag är ett vuxet barn.
Så nu när jag skalar bort en hel del stora sjok av mitt medberoende så står mitt vuxna barn kvar där.
Och vill också bli sett och omhändertaget.

Jag har egentligen först nu sett hur många överlevnadsmekanismer jag triggat igång i mig själv utan att veta vad de ska vara till hjälp för.'De är i dagsläget i mitt vuxna liv enbart till hinder och bekymmer.

Men i min barndom och under mina unga år som vuxen var de helt nödvändiga för att jag skulle kunna fungera.

Nu när det bara är jag kvar utan så många medberoende relationer kvar så står en delvis fortfarande icke fungerande person kvar.

Den personen kan man om man vill låta vara precis som den är.
Alternativt börja jobba med den biten också.
Då bygger konceptet på samma sak som 12-steg men i lite annorlunda utformning.
Det handlar mycket om att förlåta sig själv för sina ofullkomligheter och försöka förändra beteeden som inte längre är till nytta för en.

Ditt inlägg gör mig både ledsen och glad. Glad och varm för att du mår bra, men ledsen att familjen, gruppen - flocken, inte mår bra.
Kan det vara så att din man dricker mer nu när du är nykter? Att han vet och känner att du tar hand om barnen och därmed kan "koppla av" och dricka?
Er kärlek är grundad, det märks.

Men för att inte hamna i ett djupt medberoende, kan du ta hjälp av någon?
Kan det gå att räta upp innan det är ett slagfält?
Han dricker, du tar allt ansvar, känner dig förmodligen ensam i din relation.

Det kommer ju antagligen inte bli bättre av sig själv, tyvärr.
Fundera på hur du vill att ditt liv ska se ut. Om en vecka, om en månad, ett år, om 10 år.
Utgå ifrån det.

Om man ser att ni är på 2 olika vägar just nu så kanske ändå sluthållplatsen är gemensam?

Jag kan verkligen rekommendera att gå på AA-möten, fantastisk gemenskap och hjälp. Lycka till o ta det lugnt, en dag i taget!

av att leva parallellt i samma hus är tung. Jag kan tycka synd om min man när han ,som du skriver, sitter och dricker men har varken roligt eller mår bra. Om jag då bjuder in och försöker nonchalera att han druckit ,sätter mej och tittar på tv med honom t.ex. då kan man ge sej f-n på att något elakt kryper ur honom och jag går. Det är som om de måste straffa sej själva men ska absolut inte erkänna det.

Hej! Jag kan rekommendera att gå på AA--möten, Jätteskönt och underbara människor, unga, gamla, svarta, vita. Ja. alla! Lär dig alla 12 stegen för nykterhet, du kommer bli en annan människa! Lycka till!

du har en alkoholiserad svärmor! Tror inte en ”vanlig” farmor skulle dricka på det sättet med ett bebis-barnbarn på besök! Tycker inte du överreagerar! Vad din svärmor gör och inte gör är ju en sak men svagt av din sambo att inte ta hänsyn till dig och sitt barn! Kram