Senaste kommentarerna i forumet

Inspirerande att läsa din berättelse. Fortsätt kämpa och vara nykter. För din egen skull.

#Äntligen fri
Tack för tipset om att beställa medalj från SCAA! Jag har beställt en för att fira 24h, mest på kul!
Gårdagen var jag nykter och det känns skönt. Jag hann måla naglarna, raka benen, lägga ansiktsmask & koka rabarberkompott - på kvällen. Vad tror ni jag hade fått gjort med lite eller mycket vin i kroppen? Förmodligen ingenting utom möjligen målat naglarna. Inte för att det är mycket att skryta om men det är ändå ett nytt beteende och det är det som räknas.
Idag är det svalt och regnigt men det ger mig möjligheten att fixa lite hemma som försummats i den kvalmiga värmen tidigare. Ytterligare en bra dag!

Alltså, vaknat före 8.30 både lördag o söndag. Gått upp, ut m hunden, ätit frukost o sedan fixat o donat o plockat i hemmet. Städat o tvättat. Är som en duracellkanin, full av överskottsenergi. Är det normalt?

Har varit i samma sits som Dig, vad gäller att inte sitta på en parkbänk till allas beskådande - utan jag har flyttat in den där parkbänken in i vårt hem, in i mitt förtält - ja med på semesterresor o s v. Gränsen har sakta flyttats från att ha druckit fredag - lördag i många år till att dricka slatten på söndag och vid lediga dagar även öppna en flaska på tisdag o onsdag. Att dricka vin är inte fint, inte alls - inte när det visar dig att man inte kan hantera det. När det går för långt, när minnesluckor kommer, när spyorna blir fler o fler o dagen efter händer flera ggr i månaden. Vin är ett gift. Jag har inte velat förstå, ta till mig av omgivningens oro. Förrän nu. Jag har bestämt mig för att inte dricka rosevin mer. Allt annat i alkoholväg dricker jag aldrig. Tycker inte om. Det har bara handlat om rosévinet! Min resa har precis börjat o den kommer kanske inte alltid gå så lätt. Prövningar o frestelser o situationer där rosévinet varit en naturlig del kommer att ske. Då först kan jag säga att jag klarat det. Men målet är att kunna se mig själv i ögonen o veta att vin inte kommit in i min kropp. Var stolt över dig och det du uppnått så här långt. Släpp i te garden än på mycket länge. Vi kämpar tillsammans, kram

Efter en lång arbetsdag, där jag även kom hem och dottern ville åka iväg och handla ingredienser till en middag hon ville laga. Supertrött, men åkte förstås iväg med henne till två affärer. Maken stod och bryggde öl i hela köket. (!!!) Vi kunde därför inte börja laga maten för att det skulle vara desinficerat i köket vid bryggningen. Jag var trött, hungrig och sugen på att ta ett glas vin. Jag åt nötter och drack vatten, men det kändes inte bättre för det.
Jag gick ut till köket och sade "Nu är jag sugen på ett glas vin. Jag vill ha ett."
Maken (häpen), "Men jag trodde att du....." (påbörjade en mening som att säga att "du skulle ju avstå från alkohol i en månad), men korrigerade sig och sade "Det är ju bara att ta". Och så började han att leta i skafferiet. Inget kartongvin. En finare flaska rött vin långt in "Den vill jag INTE ha". Och så några flaskor vitt, bland annat det som svärfar gav mig på in födelsedag. Och vet ni...liksom LITE till mitt alkoholistförsvar så hade det bara varit suget efter dimma jag var ute efter innerst inne, så hade jag slitit åt mig det vita och druckit upp hela flaskan den kvällen). Men...jag ville ha RÖTT vin. Det fanns inte. "Jag kan blanda en drink" sade maken och lyfte upp en ginflaskan som står där öppet, bredvid romflaskan. Han tar ut den, synar den och så säger han "Oj, vad lite det var i den". (Mer än hälften). Han har blandat till de flesta av drinkarna från den. Jag har också huttat i smyg från den en eller två gånger, men främst är det han som hällt ut ur den. Ändå är det jag som i slutändan fått i mig innehållet och det klack till en våg av dåligt samvete av mig.
"Äsch...skit samma. Jag ska inte ha något" Jag gick och satte mig vid köksbordet och tyckte lite synd om mig. Lördagkväll. Kvart i åtta. Smutta på ett glas rött vin. Hur hade jag försatt mig i en situation då jag inte kunde göra det som många andra fixar?

Men så kände jag strax därpå att det kändes så jäkla rätt att inte ha druckit alls. Och kunna skriva till ytterligare en nykter dag.
(Frånsett att jag - faktiskt helt utan att tänka mig för sade "Får jag smaka", då maken kom ut med ett glas av den ranson som var färdigbryggd av honom. Jag tog en smutt, han bad mig utvärdera den vilket jag gjorde. Först därefter kom jag på att jag druckit alkohol, men jag stirrade inte upp mig för det, utan insåg att det var vad det var - en provsmak av makens eget öl. Det tände inga vilda alkoholeldar inom mig.

Tack Jasmine - tror att det var lite din kommentar där som sved i mig när jag stod vid skafferiet. "Nu ser vi fram emot en nykter lördag".
Och tack även "Vinäger" och "Gamlahäst" för att ni "såg mig" igår.

Kram till er alla. Låt oss se fram emot en nykter söndag tillsammans! <3

Nyktra hälsningar Mrs Vecka 3:3

Vaknade upp i någon jäkla lyxvilla med havsutsikt med Elvis. Är trygg, är safe, är bakfull.

Får reflektera senare.

Det är nu den verkliga prövningen börjar. Nu när ångesten är borta ur kroppen. När mitt nya nyktra liv har börjat. Hoppas naturligtvis att det helt enkelt bara är så nu. Att jag är nöjd och glad som nykter o aldrig mer kommer känna ett sug efter ruset, efter att få gömma mig i dimman. Att jag inte blir avis o sur på alla omkring mig som dricker. Att jag helt enkelt klarar av det - bara så där. Så skönt det vore om livet kunde vara så okomplicerat.

Jag har läst din tråd och blir så glad att du kommit så långt. Jag känner så igen mig i det du beskriver om oron för familjemedlemmar (i olika åldrar) när de inte mår bra. All styrka och kärlek till dig.
Kram

Jag slutade dricka i Januari, på grund av min partners alkohol-problem (lite småsjukt det där; HAN har problem, så JAG slutar dricka - men inte han...suck)

I alla fall; eftersom jag vet hur det känns att vara full så vet jag även vad skillnaden är när jag är nykter.

1.) Jag orkar inte med fulla människors jävla hjärndöda svammel. Små-berusade KAN de vara kul, men de stannar ju aldrig där. Och då orkar jag inte med dem.

2.) Jag har alltid älskat att dansa, men jag är tjock och ganska blyg (vilket jag maskerar under en spelad attityd av "jag är en stridsvagn") så en eller två öl brukade jag kasta i mig innan jag gick upp på dansgolvet (alkohol tar ju faktiskt bort hämningar) men så har jag noterat nu, som nykter, att bara jag kommer igång med dansandet så försvinner blygheten - jag liksom tränar bort den. OCH; jag dansar bättre när jag är nykter - mindre vingel och fummel.

3.) Jag behöver inte bli fattig av att gå ut.

4.) Mina vänner är samma som innan, och det är jag med - jo, de blir jobbiga när de blir packade, men vid det laget har jag så kul att jag klarar mig utan dem för kvällen.

Dvs: inleder kvällen med prat och gemenskap, och när de blir packade och jobbiga går jag och roar migsjälv. Inte varit några problem hittills - och det jag är gladast över är att jag LÄRT MIG släppa loss UTAN att behöva droga mig. Bara wins för mig. Eller ja...att inse att mina vänner är JOBBIGA är en nackdel. Och LUKTEN. Det luktar så sjukt illa om fulla människor, och det hade jag aldrig tänkt på innan. Usch!

Tror att det är mycket en attityd-fråga. I början var jag helt ärligt väldigt bitter. Nu är jag bara glad.

En dag av självklarhet !

Nu en kopp kaffe på förstukvisten.

En härlig dag ?

Hur går det för dig kompis? ?

Ja det var verkligen skönt att vakna upp utan ångest i morse. Känner mig dock trött trots både nykterhet igår och sovmorgon idag, nästan tung i huvudet. Men kanske kan skylla på nattens blixt- och åskoväder?
Då min plan efter denna vita månad ska vara att aldrig dricka ensam igen och inte heller på vardagar så tänker jag att nu när jag fixat första helgen så borde veckan bli lätt.. eller? Försöker intala mig själv det iaf ?
Att bara dricka på helger och i sällskap låter ju som en självklarhet. Hur kunde jag låta det gå såhär?

Doppa mig i ett svalkande bad och låsa tungan i lagomläge ?. Så jävla bra! Älskar enkla metaforer. Och bada är ju lika nödvändigt som att andas?

Igår var en dag med huvudvärk och tyngre tankar. Det händer mycket i mig nu och händelser som jag förträngt pockar på och vill komma upp till ytan. Jag läste era kommentarer redan i fredags, men orkade inte återkoppla.

Tack Nurture, Femina, FinaLisa och Jasmine för era inlägg. Det värmer ett lite trasigt hjärta att få läsa det ni skriver. Jag ska läsa lite trådar nu på morgonen innan jag beger mig ut och går med mina hundar. Ikväll kommer min dotter med sin familj på besök, så då blir huset fullt av liv och rörelse, skratt och glädje. Det är precis vad jag behöver. Fast just nu behöver jag en stror mugg med kaffe.

Igår sa min man att han inte tyckte att det var en så stor grej att han nu gått över till a-fritt. -Jag ser inga problem med det sa han. Han har tagit sitt beslut utan min påverkan. Jag har inte sagt något alls om hans alkoholvanor. Jag sa att jag inte ska dricka mer för 22 dagar sedan och 5 dagar efter mig tog han sitt beslut. Det är så att jag nästan måste nypa mig i armen. Vi är båda nyktra och umgås mer än på flera år. Vi pratar mer, ser filmer tillsammans. Det går åt rätt håll men visst finns det irritation också. Vi har fortfarande olika syn på städning och jag gör fortfarande det mesta hemma. Jag ska jobba på det utan att tjata (det blir aldrig bra). På något sätt ska jag få karl att frivilligt bidra med sin insatts. Belöningssystem kanske?

Jasmine, jag har valt bort kontakten med mina föräldrar sedan ett år. Jag kan inte göra något för dem, utan måste skydda mig själv. Har du och din mamma kunnat reda upp er relation? Jag har aldrig kunnat prata med mina föräldrar då de förnekar allt kring alkohol. Att de slog mig - var i uppfostrande syfte. De erkänner inga fel, utan bemöter mig med tystnad.

Kram till er alla fina <3

Jag skriver på datorn och kan inte göra fina hjärtan (hur gör man?). Vill inte använda mobilen till detta forum, men kanske kan lägga in det i läsplattan...

Läste just i din tråd att du fick ett mysigt uppvaknande idag? Skönt att du håller nykterheten.

Härlig känsla att vakna utan bakrus och idag är det dag 17 för mig.
Skrev precis i Druttens tråd att jag kommer sluta räkna dagar när jag nått 21 dagar.
Blir på något sätt besatt av detta räknandet.
Men hursomhelst så känns läget stabilt även om jag är ganska nedstämd.

Min oro för sambon ligger och stör i bakhuvudet och vi väntar på kallelse för magnetkamera undersökning.

Så dagarna blir på något vis fyllda av väntan istället för glädje.

Men så är det, livet består av ett pärlband av problem som ska lösas.
Däremellan finns lyckan.

Kramar
???

Det är lite dubbelt vad gäller detta med fokus på A, vare sig vi vill dricka eller avstå. Vad gäller att räkna dagar är det mycket individuellt. De flesta gör nog det i början för att de peppas av det. Att hänga på forumet är ett stöd, men håller med FinaLisa om att det kan bli nästan ett beroende i sig. Men visst vi blir påminda om A här, på gott och ont.

Det finns många sätt att göra rätt på. Välj det som passar dig.

Ha en fin söndag! ♡

Vad händer med dig?
Hör av dig så vi vet.
Kramar ???

"Kan göra det med alkohol i kroppen med men det är så oändligt mycket lättare helt klar i huvudet."

Det är dit vi ska, till insikten om att det mesta är mycket lättare när vi är nyktra. Den tillfälliga ångestlindring A kan lyckas ge är ju just mycket tillfällig. Efteråt blir det oftast sju resor värre.

Jag hittade dig, ha en fin söndag! ♡

Nej, ditt resonemang är inte knäppt.
Jag är inne på ditt spår, tycker mina tankar fokuserar för mycket på dagar och alkohol.
Nu är mitt mål att nå 21 dagar men sedan kommer jag att släppa räknandet.
Orkar liksom inte hålla på med det.
Forumet här är fantastiskt men jag märker att jag blir beroende av detta också, det tar för mycket tid av mig och mina tankar.
Jag behöver nog växla ner lite och inte bara slänga mig över forumet så fort jag får en stund över.

Det har blivit lite av en tröstnapp och det kan också kännas jobbigt att bara få läsa om alkohol hela tiden.

Min värsta abstinens är över och nu gäller det att hålla tag i nykterheten.

Jag kommer försöka begränsa mitt läsande här till morgon och kväll till att börja med.

Herregud, vad den mänskliga hjärnan är komplicerad!?? Blir beroende av allt möjligt. Har även ett spel i mobilen jag håller på med titt som tätt...

Ha det bra Drutten? vi kämpar på?

Kramar
???

att slå upp ögonen 5.30 utan huvudvärk och illamående när barnbarnet ropar "Mommo, vakna!". Känna ett par knubbiga, gosiga armar runt halsen och bara kunna njuta av nuet. ♡♡♡

God morgon, världen!

Hej!
Vad skönt man kunde hitta ett forum för anhöriga..
Min pappa (snart 60) har druckit sålänge jag kan minnas. Först var det en enstaka öl då och då men genom tiden utvecklades det till mer. Mamma lämnade honom pga att han inte kunde hålla igen och vi blev varannan helg barn hos pappa. Han har alltid tagit hand om oss och alltid varit snäll. Men när jag var 9 år förlorade han körkortet och fick böta för grov rattfylla. Han skyllde alltid på att våran farmor,, (hans mamma) drack lika mycket hon men hon slutade dock vid den tiden. Pappa fortsatte... Efter hennes död har jag och syskonen pratat om att det blivit värre för pga cirka en vecka sen då han och hans sambo haft 4 veckors semester drack han så mycket att han föll medvetslös bakåt i soffan hemma och slog i huvudet så han fick blödning och låg på intensiven 3 dagar medvetslös med abstinens och dilerium som hette duga.... Så här sitter man idag 26 år gammal och undrar varför... Varför måste han dricka så mycket varför kan han inte sluta, varför bryr jag mej så mycket om vad som händer med honom när han i te gör det själv....
Kan någon ge en svar på detta eller är allt bara hopplöst...
Mvh jes

Kuk

som jag lyckas att vara utan alkohol. Jag höll inte koll på alla dagar jag drack rosevin och vill nu släppa allt vad som har med alkohol att göra. Jag drack inte vin varje dag men varje vecka, varje helg.
Jag resonerar som så att om jag kommer lägga energi på att komma ihåg antal dagar jag klarat utan A, ja då har ju A fortfarande en viktig del i mitt liv och det vill jag ju inte längre. Är mitt resonemang knäppt?

Sockersuget får vi dras med om vi inte tar smällen och är utan några veckor.
Kan ju i värsta fall vara Candidamonster i magen som ger suget.
Magen var orolig som attan under kvällen och som ett test så intog jag lite godis och magen tystnade.
Det kan vara så.. Ska trappa ner sockret helt klart..
Är chokladfreak så choklad är svårast att utesluta..

Ha det gott Nurture

//John

Jag hör dej, John - även jag har ett gigantiskt sockersug !

Grattis till tid, förresten. Nu bockar vi av de vita dagarna likt järnvägsvagnar över syllar.

Himmel så befriande ! Som för att fira det gnistrar en elektrisk storm över min horisont som jag ser genom vardagsrumsfönstret. Ett åskväder härjar nånstans med blixtrar och dunder, men här hemma händer just ingenting. Och det är bra ?