Senaste kommentarerna i forumet

Still going strong.
Idag sa till och med Herr Knaskatt att han funderade på att dra ner på sitt eget (ganska obefintliga) drickande på helger också. Tror att det känns ovant för honom att inte vara den duktiga av oss. Plötsligt är jag fräschare och piggare än han! Mycket märkligt.
Idag har jag dock känt mig tung i huvudet och trött. Lite bakis? Kanske är väderomslaget eller att jag har sovit för mycket? Jag vet inte. Men nu ska jag i alla fall i säng, så jag får en bra start på veckan i morgon.

Gud så härligt! ?

Hur går det? Hur har du det? ?

Har känt mig nästan som bakis hela dagen. Usch! Tung i huvudet.
Och jag vet - jag fattar inte heller hur jag kunde låta det gå så långt?! Att inte ösa i sig vin på vardagar låter ju betydligt rimligare än att göra det. Skrämmande!

, dyker upp när jag minst anar det. Försöker övertala mig att jag inte, egentligen har några problem. Såklart jag kan ta lite vin när det är semester i slutet på september?!? Klart jag kan ta med lite vin, en liten flaska t husvagnen?!? Klart jag kan dricka, ensam. Då är det ju bara jag själv som blir sårad, ingen annan?!? Visst kan jag beställa in lite vin nästa gång vi går på restaurang?!? Den inre rösten har jag försökt att mota bort, men den gör sig hörd lite nu å då. Kämpar på, tar en dag i taget. Nu är jag ledig i 7 dgr. Nästa prövning är här.

Hej igen!
Har haft en hård sommar, så hård så jag nästan gick sönder...
Nu har jag fått hjälp och stöd från vården & ännu viktigare jag VILL, VILL, VILL aldrig tbx till det självdestruktiva skitliv jag valde.
Äter campral & antabus, går på samtal och står i kö till en 12 veckors behandling.

På dag 13 som nykter & hoppfull?

Hej o tack för din kommentar! Jo d är sant, d skulle underlätta enormt med lite extra pengar, då jag knappt har någon buffert kvar då alla pengar går åt till räkningar och allt till barnen...för hans pengar är ju trots allt viktigast att han får behålla (enligt honom) och ytterligare en grej som jag antar har mkt med missbruk och kontrollbehov att göra!

Ska absolut uppdatera när bebisen kommer, den stolta storebrorn ser väldigt mkt fram emot det och jag har inga tvivel att han kommer bli världens bästa brorsa!
Vi får se bara hur det går med sambon o om han kommer va med på förlossningen...och om det är så i vilket utfall d blir för just nu verkar han inte bry sig alls för drickandet är väldigt påtagligt trots att han för ett par dgr sen kom o sa att han inte skulle dricka förrän bebisen va ute. 2 dgr senare är han så full och dum att vi flyr huset en sväng! Så jag vet inte om han håller på att få panik över att han snart är tvåbarnsfar, men d är väl egentligen d minsta bekymmer han har då han skiter i allt det praktiska iallafall

Du nämnde det ordet Nurture i ditt senaste svar, ett ord jag fnulat på ett tag, särskilt när det kommer till forumet och mig själv.

Saken är den att när jag för ett par år sedan här, gjorde ett halvhjärtat försök till balans kom till en gräns där flera hamnar, flera som jag läser om i andra trådar. Hur räknandet av dagar nästan kan bli tvång, hur forumet faktiskt kan bli ett beroende i sig mitt i all fantastisk stöttning, vänskap och egeninsikter. Jag vet av min egen för mig erfarenhet att om man sätter ribban för högt blir fallet hårt, skammen ändlös.

Jag har aldrig och kommer aldrig lova någon, inte mig själv eller andra, total nykterhet resten av livet. Just nu är det definitivt vad jag behöver, utmanande prövningar, ifrågasättande, våga stå upp inför mig själv, skilja på alkoholjävulen i mig och mitt faktiska Jag. Se förbi den glorifierade bilden av alkohol som vi ständigt får upptryckt i nyllet precis överallt! Men förbud och skamkänslor är negativt, inget jag mår bra av. Att föra en ständig kamp rakt ner i urnan är inget för mig. Nu behöver jag kampen, men rakt ner i urnan resten av livet?

Sigge skulle kallat det spretigt, kanske rentav offerkofta? Spretig är jag.

Oavsett vad sätter jag en ✔️ För dag14 och därmed 2 nyktra veckor. Det kommer fortsätta på obestämd tid, det känns fint. Utan förpliktelser, utan skam och utan tvång.

Att du gör helt rätt! Det är så det ska vara, det kommer bli en annan kamp senare kanske, men du har verktygen att hantera det då. Du har styrkan.

Känn Ingen skam What so ever! Njut på riktigt, som det ska njutas, utan skuld. Det är inte din makes fel, inte vinets fel... utan alkoholhjärnan. Du får helt sonika lira den ikväll, njut och håll dig ifrån överkonsumtionen, ifrån smygandet, ifrån det du vet är tokigt. Men njut NU ♥️ Grattis på Er fina dag ?

Ta till den gamla klyschan: ”Spela upp hela filmen” om du får för dig några konstigheter.
Fortsatt lycka till i din nyktra vandring, min vän!

Samma här, dricker nästan alltid mest när jag är ensam. Nu har jag också haft en nykter söndag. Så tar vi dagen i morgon när den kommer.

Tänkte precis på dig och undrade hur det gått för dig
Vad glad jag blir att du fixade till det :-)
Fortsätt så.. Det blir kanon efter ett tag ska du se
Tack bara bra här också.

Sköt om dig

Och ha en bra vecka

//John

Omtanke och kärlek är alltid fint att få.
Speciellt när en känner sig nedstämd.

Kramar
???

Man kan ju bli lite 'hög" på sin egen förmåga ibland. Det känner jag igen.
Så håll i den känslan för den brukar gå över efter ett tag?

Men var på din vakt för plötsligt dyker alkoholdjävulen? upp och försöker lura dig att det är ok att ta ett glas vin..

Kramar
???

...med vitt vin vi sparat till ett särskilt tillfälle. Han tog fram de vackraste kristallglasen och hällde upp lite i botten av ett glas och i det hade han lagt ett fantastiskt guldarmband som jag verkligen beundrat länge. Han log sitt vackraste leende och sade: "Tack älskling för 25 fantastiska år, låt oss hoppas att vi får 25 lika fantastiska år tillsammans. Skål!" sade han...och höjde sitt glas mot mitt. Och jag log osäkert och klingade med honom och smuttade (efter att först tagit upp armbandet förstås) :-P . Nu står han vid spisen och lagar min favoritmat och favoritdessert, spelar "våra sånger" och sjunger med. Och jag sitter här...och försöker tänka att det ändå är rätt fint. Att det är SÅ HÄR...i den HÄR inramningen som vin skall avnjutas. Försöker att inte känna skam. Doftar på det lagrade vinet (vaniljton och friskt äpple). Smuttar (SMUTTAR, inte tar stora klunkar i smyg) och det känns rätt fint ändå. Hittills cirka två matskedar vin. Ännu har jag allt inom kontroll och ska ha det hela vägen så att jag ändå, med stolthet kan lägga till fler fina dagar till mitt redan fina påbörjade pärlband. Tycker ni jag är hemsk?

Grattis till 90 dagar!
Lycka till i fortsättningen också.
Du kan ju alltid skriva en rad eller två i forumet "Det vidare livet"

Det är alltid positivt att höra om folk som håller.

Kramar
???

Och nu börjar maken med middagen.

Nu har det gått 3 månader och det är inte ens svårt sista veckorna. Det är bara normalläge att jag inte är en sån som dricker alkohol längre. Ja jag är medveten om att jag måste vara försiktig... till att jag vilar i urnan. Är inte speciellt intresserad av festande eller liknande längre då jag inte får ut så mkt av det. Känner mig hälsosammare och har inte något behov av baksmällor längre. Sätter därmed punkt för den här tråden och övergår till läktaren framöver. Känner inte att jag har några råd till någon annan heller, man kan få stöd här (toppen!) men man är ensam i sin kamp. Helt ensam. Det är du själv som måste hitta ditt sätt och din motivation och styrka. Önskar alla kända och okända skribenter lycka till med torkan!

Ja,hur börjar man.
Jag har ju läst vad du skrivit en del och tror nog att du egentligen kommit en bra bit på väg.
Jag tror på ärligheten framför allt.
Så länge man försöker blocka sin egen sanning eller andras sanning om vad som egentligen händer så kommer man ingen vart.

Men när man vågar se,identifiera och bena ut så börjar resan.
Kanske man själv står kvar på exakt samma fläck.
men tankarna har börjat resan åt en och så får man själv följa efter eller stå kvar
Och varje steg åt rätt håll ger plats för nya tankar.

Så har det varit för mig och ibland är sanninganra så påtagliga och glasklara.
och jag så oförmögen att ändra på situationen så värsta krockarna har uppstått i skallen.

Så då väljer jag att gömma mig i diket igen.
Men de poppar upp igen de där sanningarna och jag har hunnit med att sakta förstå att det var sant,det där jag såg sist.

Men ibland.När man gjort någon illa.
Vågat se att man gick för långt.
I ivern att göra rätt. Eller skydda/hjälpa någon som inte bet om det.
Då har jag stått där och försökt säga till alla och mig själv.
Men jag ville ju bara..

ja vad ville jag?
Skydda dom.
upplysa dom.
Bestämma över dom.
Lindra min egen ångest i att hindra dom att göra fel?

Gång på gång så tycker jag att jag agerar rätt.

men ser i efterhand att det gjorde jag inte.
Då är det svårt att sudda.

Då är det redan gjort.
Då blir jag ledsen och slår på mig själv,istället för att förstå vidden av min sjukdom.
Att tro att andra männniskors bekymmer är mitt problem.
Att det är jag som måste gå in och lösa dom.

Tror jag är mer i diket än mitt på vägen! Lite guppigt och skumpigt , men man vänjer sej..... branten upp till vägkanten känns hög och slirig. Kanske tryggare att skumpa kvar i diket?
Fast nä, jag vill nog hellre åka på den jämna fina vägen ! Titta noga åt höger och vänster , hålla avstånd och inte gasa på så jag kanar ner igen ... Men hur börjar man färden upp ??

höll på att skicka samma meddelande som häromdagen , gick ej radera utan att skriva något ,
Så hoppas du har en bra dag ?
Och tack , jag hade en finfin lördag o även en bra dag idag , helt underbart att vakna utan ångest för att man druckit eller inte kommer ihåg vad man gjort .
Ha en härlig vecka !
Kram

Idag firar jag och maken att det är 25 år sedan vi blev tillsammans. Maken sade nyss att han ska laga min favoriträtt, kreolska räkor. Till det har vi alltid druckit varsitt glas vitt vin. Det har börjat att hänga ihop med maträtten och festligheten, som lingonsylten till blodpudding och remouladsåsen till rödspättan. Undrar om jag ska ta mig ett litet glas till maten? Eller ska jag dricka kranvatten?

... sen föll jag dit i går, var tvungen att gå förbi systembolaget och köpte en box. Drack ett antal glas vin, men innan jag gick och la mig hällde jag ut resten. Och idag har jag haft ett lång samtal med min vuxna son om mitt drickande och hur jag vill att vi ska kunna förhålla oss till alkohol framöver. Och bad om hjälp att fortsätta prata om det. Så även om jag bara klarade två dagar, så känns det ändå som jag är på rätt väg. Och Märthan, det var ett bra sätt att tänka!

Precis...det är ju för VÅR skull vi gör detta. <3

Dricker din man annars, i vardagen och ”vanliga” helger utan fest? Du skriver att ni för övrigt har ett underbart liv. Menar du underbart förutom när ni är på fest eller menar du underbart förutom hans alkoholvanor? Man har en tendens att tro att allt blir bra bara ens partner inte dricker! Jag tror dock att det finns något underliggande som gör ATT de inte kan dricka som en ”normal” människa! Mår han dåligt över något annat tror du? Hur var hans uppväxt mm! Svårt för dig detta! Har man ställt ett ultimatum skall man ju hålla det! Annars tappar man makt eller hur man skall uttrycka det! Ens partner märker att man inte menar allvar och så är man i en karusell som blir allt svårare att hoppa av!