Senaste kommentarerna i forumet

Verkar ha vänt trenden med ökad konsumtion. Seger! Så långt räcker motivationen bra. Men nu då? Jag är tillbaks till där alkoholen funkar avslappnande men långsamt kommer fördärva min hälsa. Och min hälsa värderar jag märkligt nog rätt lågt. Den spelar ingen stor roll för mig. Den spelar dock roll för min flickvän, kanske kan hitta motivation där. Trist nog trivs jag rätt bra med mitt drickande så länge det inte går överstyr. De senaste lediga dagarna har det gått ett par vinare, vilket är för mycket. Men mycket bättre än katastrofdrickandet med sex vinare om dagen.

Dagens plan: måste fixa ett gäng ärenden inför semestern. Kommer kräva förmiddagen. På eftermiddagen måste jag tvätta och avsluta ett projekt. Hoppas det går ok med ren viljestyrka. Vet att jag kommer dricka vin under eftermiddagen, fokus får bli på "lagom" mängd. Behöver vara någorlunda fräsch i morgon.

Plan för i morgon: ett par saker till som behöver fixas inför semestern. Har även bokat träff med vänner under eftermiddagen, och där duger det inte att vara full. Kommer funka hämmande för mitt drickande. Behöver dessutom ordna lite saker inför träffen (om jag inte hinner med dem idag) och där duger det inte heller att vara full. Handlar dessutom om jobb med verktyg, så stadig på handen gäller. Minns fortfarande bror mins utskällning efter jag använt en kniv när jag var full - och skar mig samtidigt i alla fem fingrarna på vänsterhanden. Skar nästan av toppen på pekfingret, tejpade ihop det och vågade inte kika på det under en vecka. Toppen växte fast igen, men jag har fortfarande ingen känsel i den. Hör hemma i kategorin "Saker som är bra att undvika i framtiden". Är jag full när jag jobbar med somligt går skaderisken från mycket liten till mycket stor.

Drog iaf in lite pengar igår, så ekonomistressen är tillfälligt motad. Kommer ordna det fram till september som det ser ut nu. Behöver dock påminna mig själv om att INTE sätta mig ned och ta det lugnt och tro att det löser sig. Det gör det INTE om jag inte jobbar vidare. Så - mer pengar in får bli ett delmål.

Tänkte bara fråga om du gått tillbaka och läst ditt eget första inlägg, kan du fånga känslan du hade när du skrev det eller kan du minnas anledningen till att du valde att sluta ?
Kram ?

Hörs bra att du har förändrat ditt drickande, det är inspirerande att höra! Tycker du verkar jobba på väldans bra, så mer av samma. Tack för din berättelse.

Bra med träning (även om jag själv ogillar det). Gör oftast folk lite trötta så det är enklare att slappna av.

Annars är väl en whisky (en liten) när man är förkyld en av få gånger där alkohol gör mig extremt glad. Jag föreställer mig en miljon bakterier som dör i akut alkoholförgiftning för varje liten smutt jag tar. Just med starksprit är jag dock extremt försiktig så jag stoppar efter en liten whisky. Där lät jag som bror Duktig, men det är värre med alkohol i andra former - så problemfri är jag långt ifrån.

Bra med pigg och bra att vilja vara nykter! Kör!

Känner inte dig, men det hörs på mig som om du behöver göra något åt relationsmönstret först (eller samtidigt) om du ska må bra. Det är stort, tungt och en verklig surdeg att vakna upp glad och sedan "malas ned" under dagen, ffa när det repeterar sig. Händer inte ofta, men jag känner igen känslan av att vara glad, tuffa på och göra mitt för att sedan bli "punkterad" av någon kommentar. Nu är min flickvän mestadels otroligt bra för mig och oss, så det är ingen stor grej för mig, men det har hänt ibland. Vi kan dock prata om det, vilket är en fördel.

Jag bor annars också utomlands. Same, same but different. Alkohol är väldans lättillgängligt här med, men jag köper sällan eller aldrig större mängder. För att dra ned som första steg har det hjälpt mig att späda ut vinet med hälften bubbelvatten. Motivationen verkar vara liknande som för dig, undvika något katastrofscenario om det barkar iväg. För mig är det värre att komma vidare (tror jag har brutit med det extremt destruktiva drickandet). Men sen då?

Håller tummarna och lägger lite pepp på din trapp, att intagas vid behov.

Ska bli spännande!

Ja, ska man behöva se resten av sitt liv som en kamp? Eller kommer suget att släppa med tiden?

Tror det kan vara bra för oss som valt den fria och fräscha vägen en kortare tid (menar mindre än t ex 6-9 månader kanske,) att läsa trådar av de som varit utan giftet en längre tid och vad det betytt för dom. T ex att a-rösten tar allt mindre plats och att man blir stabilare i nykterheten, man behöver inte kämpa på samma sätt.

Det finns frid och lycka på mera hälsosamma sätt. Värmen vi upplever nu kan vara plågsam, kallt kolsyrat vatten med lite citron är underbart att hälla nerför strupen.

Hoppas du finner din väg, den finns där för dig och oss alla!

Ja, det är jä*ligt svårt att sluta dricka alkohol! Det går upp och ner. Inga genvägar eller vilopauser. Inte som ett marathon med ett slutmål. Bara springa och aldrig sluta. Springa en dag i taget, men veta att man ska springa i morgon med, och dagen efter och för all framtid. Det är tydligen att lyckas. En tävling där själva tävlingen är målet och att fortsätta springa är att vinna. Ganska krävande? Inte före sista hjärtslaget dånar ut vet man om man vann eller inte.
Och om det nu inte finns något slut, så varför räkna dagar? 66 nu, 67 i morgon, 90 efter semestern 365 i maj nästa år. Som att räkna dagar till sin födelsedag som aldrig kommer. Man får ju skjuts ääända tillbaka till startlinjen oavsett hur långt eller kort man sprungit.
Jag hoppar av tävlingen. Inte för en vätskepaus, utan för att försöka gå brevid och skita i allt ihop. Fokusera på något annat än att jag inte dricker. Det är ju ett elände att konstant tänka på det. När blir det lättare? Blir det lättare? Hur länge kan jag stå för mitt alias?

Kass dag idag. Jag saknar den där s*tans ölen nått överj*vligt. Är antagligen semesterns ”fel”.

Varför? [började jag dricka alls/är det så jobbigt att sluta/är öl så gott/är det så varmt/är semester utan alkohol så jobbigt/är det lagligt med alkohol, är det så skönt efter den första enheten/går det upp och ner] Pick one.

Jag hoppas att du vågar! Du är värd ett lugnt liv och kanske kanske, finns det en chans att din alkoholist också vaknar till.
Jag och min fd sambo kan plötsligt prata och kommunicera som normala människor. Det är SÅ skönt! Och jag kommer att återuppta kontakten med gamla vänner, vänner som man inte haft ork för eller velat bjuda hem. Lycka till med ditt beslut! Det är inte lätt att bara ta det...... Kram

Sommarflickan2018,
lugnt, skratta behöver vi! Livet är inte alltid en dans på rosor, det kan vara guld och gröna skogar också! :) Och jag vet att han lär sitta kvar oavsett min nykterhet, men ska spana in några av de där klippen. Man kan ju dessutom ändra hastighet på klippen själv, så det kanske funkar att bara ta ett klipp och sänka hastigheten. Om man nu ens vill titta på karln, överhuvudtaget. I kväll tänker jag undvika det!

Annars var det här en bra dag. Funkat ok enligt plan. Jobbade, och hade tid att tänka på saker under förmiddagen. Kom på att jag ju checkat alko-fri öl, vilket kändes värdelöst. Den är dyrare än den med alkohol i och smakar sämre. Men jag har inte kollat alko-fritt vin, dags att prova och checka priser. Jag har heller inte kollat och testat annat man kan dricka som kan funka lugnande i stället för alkoholen. Thé av något slag? CBD-oil?

Vart lite tjurigt över att det är så lång tid tills jag kommer träffa en (eventuellt bra) psykiatriker. Det ska numera finnas en typ av mediciner de kallar för anti-craving. Det ska tydligen inte vara antabus utan något annat. Ville gärna prata mer med någon läkare om det och eventuellt testa. Tiderna hos "beroendeklinikerna" är även de långt framme, så jag är fortfarande rätt ensam i det här.

Att klippa de verkliga dalarna verkar jag ha fixat ganska lätt (tills jag trillar dit igen), men hur jag ska ställa upp nya mål är jag inte med på ännu. Funderar en hel del över det. Rätt filosofiskt tunga saker kring hur det är värt att leva sitt liv. Naja, det blir mer tid på långtråksjobbet att klura över det.

Efter jobbet hade jag lite roligt med vänner, drog in lite pengar, fick ett gratis mål mat och två bira. Träffade dessutom en nyfiken person som det kanske kan bli en del jobb med framöver. Yay! Borde ha räckt bra med det, men nu har jag sippat i mig en halv vinare för att landa. Redan sent för mig, klev upp runt fyra-snåret i morse. Lite ost och chips ska dock ned, tillsammans med att kika på trams på Youtube.

Plan för i morgon: sova länge. Sedan förmiddag med ärenden utomhus. Sedan ensam hemma och suga igång i ytterligare ett projekt direkt när jag kommer hem efter ärendena. Dra ut på drickandet så länge det går.

Tack Finalisa! Shit vad glad jag blev av dina ord! Tack ?

Idag blev sådär sommaridyliskt det kan bli. Blev hämtad av min kompis i en cab, crusade igenom Stockholm. Vinden i håret, solglajor, grym musik.
Sen polhäng, massa bad, grillat till middag, intressanta samtal.
Fick frågan till middag om jag ville ha vin eller cider av hans exfru. Men svarade glatt "nej tack, jag dricker inte alkohol", så var det med det. Inga följdfrågor ?

(Min polare som jag hängde med i dag var ifs en av de första jag pratade med den där ångestmorgonen för 28dagar sedan. Den där morgonen när jag grät så mycket att jag kräktes inne på toan. Den där morgonen när jag inte sovit på ett dygn. Den där morgonen när ångesten stod och sprakade mig i magen medan jag låg som en boll på marken och bara tog emot. Min polare är bra, han sa att han var stolt över mig idag. Jag svarade tack, det är jag också. Älskade vän)

Snabb promenix runt sjön i solnedgången när jag kom hem,
Nu en kopp te på det.

Jag tror jag känner mig... lycklig?
Så himla lycklig!
Fyfan vad jag blir bortskämd just nu. Shit vad jag älskar sommaren!☀️❤️

Fridens ?

InteMera!

Så glad jag är att jag gick in och läste i kväll! Jag har tänkt mycket på dig och din kraft och din beslutsamhet. Jag förstår att steget känns skrämmande att ta, men det är nu du ska ta det.

Ett enda steg åt sidan kan göra all skillnad i världen!

Det där med att ta en dag i taget tänker jag en hel del på. Liksom varje minut, varje beslut, varje timme, varje vaken dag och varje natt. Jag tror det är helt rätt väg att gå för att ändra på kassa vanor eller mönster, vad det än är. Det måste vara i medvetandet hela tiden, längst fram. Tills vanorna är ändrade, där kanske man kan slappna av något. Har ändrat somligt själv på det sättet, men aldrig alkohol - det kanske är annorlunda. Eller annorlunda för dig och för mig, hur vi dricker och hanterar det.

Några tankar bara - och styrka till dig.

Ingen alkohol och jag har lugnat ner mig.

Då gäller det att ta nr 10 i morgon.

Säger det igen, checka av med lite hjälp. Jo, det kan suga som tusan att både erkänna saker och de facto ordna hjälp, men det hörs lite väl fatalistiskt att säga att du är glad om du blir 22. Där behövs det mer krafter än du har själv, även om du verkar jobba på bra ibland. Insikt är första steget, det verkar du ha tagit.

Vad du än gör så starta någonstans. Och säg till vad du har problem med, för dem du träffar. De kan tipsa dig vidare.

Sleva även på tålamod. Det med att söka och hitta hjälp, liksom rätt hjälp, är inte alltid helt enkelt och går inte alltid fort. Men en start är en början, och är du själv orolig (som det verkar) är det dags.

Kör! Och lycka till!

Jag från ”andra sidan” har inte så många råd gällande alkohol men jag slås av hur du beskriver dej själv. Du låter lite som jag ? Jag har alltid trivts bättre med män , jag har arbetat inom vården i 20 år ( kvinnodominerat) Jag kom sällan någon nära, höll på att få tuppjuck på personalmöten när det skulle diskuteras gardiner och matrecept en halvtimme innan själva mötet kom igång... Började arbeta på en mansdominerad arbetsplats, herregud vad skönt! Visst var där skitsnack även där men det hände mer konstruktivt och beslut fattades utan en massa velande. Nu arbetar jag hemifrån, lite ensamt men jag rår mej själv. Känner också igen när du skriver att folk i allmänhet är korkade . Man menar ju inte så men just i situationen när personen inte lyssnar på det som sägs eller fladdrar iväg med något annat ämne då känner man som du tänker....
Jag har accepterat att jag är svår att lära känna, att jag inte vill släppa in alla och det är ok att vara så! Jag har hellre 5 nära vänner än 25 bekanta. Jag kan känna mej väldigt ensam i offentliga sammanhang, jag är dålig på att stå och prata om ingenting , jag avskyr att skvallra om andra , jag är dålig på att kallprata och vill att samtalet ska ha en mening.
Det jag vill säga är att du är inte ensam om att känna som du gör ?
Min första chef var alla livrädda för, en riktig kommendora som man definitivt inte kallpratade med eller sa emot, jag trivdes utmärkt med henne !
Ironin i det hela är att jag alltid arbetat inom service yrken , där tar jag på min roll och är hur trevlig som helst och har lätt för att prata ,där är jag trygg. Likadant med familj och nära vänner .

Kan man må bra i denna värmen? Kag känner mig som en Michelin gubbe och ett flugpapper. Japp, jag år oxå svullen i magen, men jag tror den har börjat ”sjunka” in en aning?

Jag tycker du kämpar på riktigt bra och försök att njuta av varje framsteg du tar. Det kan kännas hopplöst (det vet jag) men ge sig inte. Försök att härda ut.

Milde tid vilken dag! Nu har jag argat färdigt för denna gången.

Älskade maken och jag körde till kiviks marknad för att följa traditionerna. Träffade som vanligt goda kamrater i Kivik där det naturligtvis dracks både det ena och det andra. Älskade maken frågade om han kunde ta en öl? Självklart skulle han det för det är inte han som har problem.

När jag träffade våra kamrater och de drack friskt fick jag frågan flera gånger om jag ville ha något? Det var så lätt att svara nej! Riktigt enkelt, inga problem. I den stunden var det som om all ilska och irritation försvann, rann av mig. Vilken skön känsla. Tack!

Nu sitter jag i bilen och väntar på maken som jag naturligtvis har blivit av med. Det är lika dant varje år. Men, men, vi ses när vi ses. Längtar in i duschen för jag har damm och skit i öronen, näsan och vi ska inte tala om mina fötter.

Tänk om det kunde komma ett härligt sommarregn så gräs och annan gröda kan komma tillbaka. Nu ser hela Skåne ut som en savann. Ungefär som jag känner mig.

Lååång dag. Det har regnat här idag och det har gjort att jag mest varit inomhus. Inget alkoholsug men ångestvågor till och från. Det blir extra tydligt när sysselsättningen blir lidande. Det är ibland lite jobbigt att umgås bara med sig själv, något jag måste vänja mig vid. Med alkohol var det lätt, då ville jag vara själv så att jag kunde dricka ifred, nu tycker jag ensamheten är jobbig. Vilken jäkla paradox :-(

Det ser inte ut att bli bättre i morgon så jag funderar allvarligt på att ställa mig och baka. Jag brukar inte baka och är inget större fan av kakor etc. Men eftersom kanelbullar är en av de få sakerna jag får ner just just nu så tänkte jag att jag skulle försöka ge mig på det (har faktiskt aldrig bakat kanelbullar själv, tycker det är roligare att laga mat än att baka). Tänker att det kommer få tiden att gå lite, det kommer dofta ljuvligt och förhoppningsvis får det mig att må lite bättre. Jag känner att jag verkligen behöver sysselsättning, nästan så att jag längtar till att få börja jobba och få tänka på annat, vara naturligt trött och umgås med människor.

Det är i alla fall så himla skönt att vara klar i knoppen, att slippa magont, huvudvärk (pga av vin), bättre ekonomi (trots dålig nu pga av sjukskrivning). Om jag drack 1-2 flaskor vin per dag de senaste veckorna och kanske en vinare i genomsnitt per innan dess så hade flera tusen gått till vin de här 23 dagarna. Ser verkligen fram mot att ha mer pengar i plånboken när jag börjar jobba. För dels pga av att jag inte köper alkohol och dels för att jag kommer ha färre sjukdagar pga av alkoholångest. Jag hoppas verkligen att det blir så.

Men nu, bad, kroppsomhändertagande och lite läsning.

Må gott fina forumvänner, jag uppskattar er så!

❤️❤️❤️

Finns bara ett enkelt svar. Antingen tar man ett beslut eller så låter man bara tiden ticka och då händer inget alls. Tar du beslut om att inte flytta så är det gjort men låter du det bara ske att du inte flyttar har du inte tagit ett beslut och då kommer tankarna aldrig lämna dig heller. Flyttar du så har du tagit det beslutet. Du kan ta nya beslut i framtiden. Ibland tar man beslut som blir mindre bra men det märker man först när man tagit beslut.

Hej!
Jag är också föräldraledig, till en 5-månaders. Har ett större barn också. Jag vill inte lämna främst pga barnen då min man garanterat får ha barnen på halvtid. Min man blir inte gapig, våldsam eller så. Bara oerhört meningslös att umgås med. Han blir trött och trög. Han smygsuper, ljuger och manipulerar.
Jag har tänkt på att lämna så många gånger, senast typ nu. Men jag tänkte då att jag måste i alla fall vänta tills föräldraledigheten är över och lämna när jag börjat jobba igen. Under föräldraledigheten kunde jag försöka lägga undan lite pengar, åtminstone lika stor summa som han spenderar på alkohol. Då har jag en liten back-up när jag lämnar.
Läste i Aftonbladet igår att till och med pappor som mördat mamman får vårdnaden om sina barn så man lär ju stå där med delad vårdnad hur alkoliserad pappan än är, känns det som...
Jag har inga kunskaper i ämnet, har inga rätta svar, bara mina egna tankar så ta det för vad det är.
Du skriver att du är naiv. Jag tänker att våra män är skickliga lögnare och att vi så klart tänker fina tankar om de människor vi älskar. Hellre det än att vara cynisk. Som jag dock blivit nu...
Stort lycka till och stor kram till dig!

Du har säkert rätt Nordäng67. En väninna som vet om situationen sa också: ”jamen jisses mänska! Du har pratat om det i tre år nu, bara gör det nu om chans finns!”

Vet väl nog innerst inne det är rätt beslut men gaaaah vad svårt det ska vara ändå. Man är glad och sorgsen och upprymd och skräckslagen och allt på en gång.

Frun kom hem till sist. Vi huserar i varsin del i huset. Jobbigt men nödvändigt. Vad gäller min "tandglugg" ligger den näst längst bak i överkäken så att det är inget som syns. Enligt tandläkaren är det många som låter det vara på det här sättet. Vi får se. Jag måste i alla fall vänta 3-4 månader innan käkbenet stabiliserats och sedan får vi se.

Varmt, varmt och åter varmt här hemma. Termometern tangerar 30-strecket och i solen törs jag inte ens fundera på hur varmt det är. Jag har ju min lilla båt men intresset för att åka ut på sjön är just nu noll, inte minst med ett allt tilltagande algtäcke.......Det ska dock bli bättre om några dagar.

Jag hankar mig fram och försöker dra ytterligare lärdomar. Låter tjatigt, naturligtvis, men ändå så viktigt för mig. Allting är så rörigt i skallen just nu, både pga alla tankar som cirklar fram och tillbaka men också av värmen.

Idag ska jag dock koka mig lite färska rödbetor med grovsalt och lite smör till det. Som dryck får det bli en kanna mjölk.
Sköt om er alla fina där ute/Tjalle

Vet inte men att du överhuvudtaget tittar på eget boende kanske du ska ta som ett tecken! Det gör man ju inte utan anledning! Håller med dig, avgörande beslut är jobbiga att ta! Tror man lite förlorar tryggheten i sig själv när man lever i turbulens och berg-och dalbana! Kram till dig