Senaste kommentarerna i forumet

Lägger till punkten "Att starta". Jag har tonvis med aktiviteter som jag kan göra och ibland gör. För mig är problemet att starta med något. Gör jag väl det så brukar det rulla på. Gör inte idag det du kan undvika helt...

Hej Softjessi,

Du frågar hur det gick och det ska jag berätta.

Jag lämnade honom och jag mådde fruktansvärt dåligt efter det. Min sorg var gränslös och jag drack mej själv till sömns i 3 månader. Jag lämnade för att jag drack ihop med honom och jag ville inte dricka mer. Efter 3 månader plockade jag ihop bitarna av mej själv och jobbade stenhårt på att bli frisk och nykter och har i stort sett lyckats med det. Har en tråd under ’Att förändra sitt drickande’.

Han sitter i ett fint hus nu med en fin kärring och hans kompisar ser att han super men det försiggår inom fina salonger. Jag lämnade för att rädda mej själv och har träffat en härlig man som är ett fantastiskt stöd. För att vara brutalt ärlig är det även skönt men en karl som funkar sexuellt, som alltid kan köra, sätter barn och djur i främsta rummet och som gillar att jobba. Han är sund, manlig och helt utan pretentioner,

Jag var så skadad efter så många år tillsamnans med min supare och har gått i terapi sedan jag lämnade. Har lämnat sociala media för att slippa se bilder på del alkoholfete med brustna blodkärl i ansiktet som jag älskade som en besatt.

Men jag är lycklig och trygg idag även fast min egen resa var oväntat svår och stundtals snårig. Men jag lever i en ärlighet som känns guld värd och jag får vara kvinna, inte terapeut, övervakare eller mamma. Eller medberoende,

Styrkekramar ?

Lösningen är ju otroligt enkel egentligen, det är värre med genomförandet. Lösningen är att umgås mer med folk, boka möten, sätta träffar, snacka rundor, föreningar och det hela. Jag gör liknande ibland, och dricker då mindre. Funderar lite över om jag inte behöver de där stunderna, för jag gillar min ensamtid. Den är trygg - och bra, om jag bara sköter drickandet. Idag har jag en sådan dag. Ensam hemma och flera saker som måste, helt enkelt måste, göras.

Det är en fin teori, en fin lösning på papperet. Men jag är introvert och hade varit helt slut på en vecka om jag levt så. Hade aldrig orkat. Behöver vara ensam för att ladda batterierna. Har även en verksamhet hemma där jag drar in lite till ekonomin, så därmed krävs också att jag är ensam ibland. Fina undanflykter jag har, va?

Någon aktivitet kanske kan funka för dig. Har du hobbies eller något du gillar att pyssla med? Kanske inte botar drickandet helt, men om tiden förlängs och att man inte dricker så fort ser jag som en seger i sig. Jobbar med mig själv så just nu. Dricker fortfarande, men blackouter, fyllesamtal och det där har jag kommit bort ifrån. Tror och hoppas de är under kontroll.

Bara några tankar, hoppas du hittar något som funkar för dig.

Här är näven - skakar hand.

Dl

Mitt fina stöd. Tänker på dej mycket och skickar styrkekramar och pepp ??

Det måste kännas som en lång väntan för er innan beskedet kommer. Håll ut, det kommer. Vet att när dagarna känns evighetslånga och hjärnan surrar är det svårt att inte vilja ’koppla bort sej’ för att slippa tankarna. Ord blir ofta banala i dessa lägen men försök hålla huvudet kallt och klart nu för er bägge. Andas.

Sköt om dej.

Det har även hjälpt mig en del med stressen att faktiskt jobba med uttrycket "good enough". Jag är perfektionist och det leder till stress. Inom vissa områden är jag nedrans vass, och där funkar det med "good enough". Jag måste inte göra om allt bara för att det inte är hundra procent bra. 90 procent räcker ibland. Faktiskt. När jag väl greppade det gick det även att delvis överföra till andra områden. 90 procent bra är faktiskt 90 procent bra. Eller hur?

Jag vaknade och sedan var den dagen förstörd. :)

Näe, inte riktigt så. Men jag har vaknat för tidigt och kan inte börja dona med mitt projekt för söndagen när hela huset sover. Behöver dessutom dagsljus. Gryningen kryper så sakta fram över hustaken och tornsvalorna har börjat sirpa lite lätt. Min tid på dygnet, även om det är svårt att stå emot ett eller två glas då.

Skrev nyss i en annan tråd och började fundera kring det där med hur mycket skuld man ska lägga på sig själv och hur mycket skuld som ligger utanför en. Idag verkar alla tänka att "Det är mitt eget fel som individ att jag dricker, jag passar inte in". Men varför tänker vi så och vad är det vi ska passa in i? Och hur trång är inte den buren för en fri själ? Det är enormt mycket vi ska anpassa oss till, förhålla oss till och tycka något om. Blir stress av det. Vänder mig som så ofta till musiken, som kan uttrycka saker bättre än jag.

Queen och David Bowie - Under pressure
https://www.youtube.com/watch?v=a01QQZyl-_I

Jag tror inte det går så bra idag. Men projektet ska avslutas, jag ska äta, ringa ett telefonsamtal och undvika blackout, karatefylla, fyllesamtal och fylleskriverier. Det får bli dagens mål. De nästa två dagarna är jag safe, då jobbar jag. Inte mycket dricka då.

Må så gott det går därute.

Tack, du har rätt. A och ångest gör min självbild oerhört negativ, ihop med kandelabrar att inget någonsin duger, good enough.

Vaknade av flera mardrömmar nyss vid 04. Kropppsångest troligen påverkad av att jag inte var lika berusad som vanligt igår.

I normalfall skulle jag traska upp i köket och fylla upp med några glas, surfa en stund och förhoppningsvis hitta ett nytt sovtåg. Det ska jag inte göra.

Kallsvettas och har ångest, hjärtat slår som bara den. Humöret på botten. Trött men lönlöst att sova. Ont i huvudet. Brukar sällan bli klassiskt bakis...

Har läst lite rundor nu på forumet, och det verkar vara bra bredd på problemen. Flera verkar dock ha någon koppling till psykisk ohälsa, som fobi, depression eller liknande. När jag läser vad du har skrivit blir jag att tänka på "självmedicinering" med hjälp av alkohol. Har pratat mycket om det med min förra psykiatriker (jag hör helt klart hemma i psykiska problem/alkohol-kombinationen). Vet inte om du anser dig höra dit, men iaf.

Kring hur andra värderar en eller snarare hur man ska tolka vad man tror att andra tänker, där har jag fått en hel del hjälp av KBT (kognitiv beteende terapi). Vad jag fann där är att oftast vet man rätt lite om vad folk menar, men det är otroligt lätt att lägga sin egen negativa tolkning av andras uttalanden över allting. Där sitter klisterlappen liksom. Ibland ställer jag frågan till mig själv "VET jag att personen verkligen menar det här, eller har jag inbillat mig det?". Är lättare för mig att klura ut det när jag är nykter.

Naja, vet inte om ovanstående är till någon hjälp - men bra kämpat och intressanta tankar. Vad gör livet värt att leva? Kanske är vi som är här lite extra känsliga för ekorrhjulet och existentiell ångest. Min farmor brukade säga att "Saliga äro de korkade, ety de sjunka icke så djupt". Börjar tro att hon hade rätt.

En dag till!

Tack sommarflickan ❤️
Jag satte som mål denna veckan att träffa en kompis varje dag, som test .
Eftersom det gett mig energi.

Och det har faktiskt gått riktigt bra. Tvingat ut mig från min lägenhet varje dag. Behövt sminka till mig, sköta hygien etc.
Det är skönt att lyssna på andras livsvärldar, komma i från min egna hjärna en stund. Två av kompisarna har varit vänner son jag inte träffat på länge, så det har varit lite nervöst innan. Men väldigt kul och lite utmanande.

Idag var en sådan dag, när man fortfarande är i lärakänna stadiet.
Men det var så avslappnat, han kan nog bli en riktigt god vän. Vi får se :)

Hörde av mig till en annan polare som kommer över för att mysa och sova över. Det blir första gången som jag får närhet sedan uppbrottet. Och det ska bli väldigt mysigt att möta honom nykter (inte första gången vi sover ihop, men det är nog första gången jag träffar honom nykter från start).

I mirgon tror jag att jag behöver en dag med egentid. Landa lite :)

Sommarflickan. Jag tycker det äe väldigt skönt att vi är på samma nivå också, inom samma tidsspann. Ger mig motivation till att fortsätta också.

Kram på er alla där ute i cyberspejset ?

Det låter förnuftigt att inte ta med för mycket av det gamla livet. Klart man vill ha minnessaker och sånt som på nåt sätt är extra kärt, men jag har åtminstone för egen del tänkt att mitt nya hem ska få en helt ny stil. Som ett tecken på att det är nåt nytt som börjar. Blir inte mycket möbler att ta med utan att köpa det man behöver vartefter. Ska egentligen bli spännande att se hur det ser ut när man valt helt själv, så länge sen man på riktigt ens orkat tänka på inredning mitt i allt elände, så är osäker på vad som egentligen ens är ”min” stil.

Jag ska packa ner och ta de grejer som är mina, resten av grejerna som är mina och jag lämnar kvar ska sambon som egenhändig terapi åka och kasta. Är fortfarande ägare till halva huset, så att neka mig tillträde kan han nog inte göra. Men känner också att många av sakerna är det för mycket minnen förknippade med, jag ska försöka satsa på en NYSTART för mig och inte ta med för mycket heller egentligen.

Känner så väl igen mig i det du skriver. Mycket kunde vara mina egna ord....
Hoppas det går bra för dig, och att lägenheten blir din! Och att du vågar lämna boet och flyga.
Jag märker att jag låter vacklande i mitt beslut, hjärnan säger en sak medan hjärtat helt plötsligt fått fnatt och säger nåt annat.... HUR gick det till egentligen!? Men innerst inne vet jag att det var rätt, framför allt för barnens skull, men även för mig själv för att jag till slut ska kunna börja leva på nytt igen❣️ Ett nytt och tråkigt Svensson-liv utan öl.

Det är ett steg på vägen och alla steg framåt är bra steg.

Dessutom, du är definitivt inte den dummaste som finns, det är alkoholmonstret som får dig att tänka sådana tankar. Du är värd så mycket mer och måste börja vara snäll mot dig själv. Skulle du säga så till en kompis som drack och sa att hen var den dummaste som fanns? Troligtvis inte. Så gör inte så mot dig själv, du verkar ha så mycket att ge och jag önskar dig verkligen välmående och härliga och bra insikter.

Kram på dig!

Passa på att vila och njut av lugnet! Det kommer säkert finnas en hel del uppdämd spänning av flytten som ger sig till känna när du saktar ner. Kan du åka till ditt gamla hem och packa ner åtminstone det du helst vill ha? Kan han tänka sig att ge dig tillträde ensam där ens nån timme? Tråkigt om han ska vara barnslig och hämnas med att kasta bort ett helt liv för att du stått upp för dig själv! Hoppas det ordnar sig, kanske han bara hotar med storstädning för att få dig att tänka om?

Hällde ut sista vinglaset... i normalfall fylls det upp och ställls brevid sängen, vaknar brevid det tomt, halvfyllt och grisigt.

Imorgon vaknar jag utan glas vid sängkanten. Tog tom min zink nyss, buffrar B-vit på morgonen.

Påverkad men medveten, trött svullen och ont som alltid men mer nykter än vanligt.

... gå vidare ?

Skräckslagen, ja, jag med har varit där och varit värsta losern men bitit ihop och vågat älska igen. Samtidigt är det ju också en underbar chans, ett vackert löfte om att få segla i hamn och att ge sin nykterhet och blottlagda själ i ett par trygga händer som den finaste gåvan du kan ge den du älskar.

Skynda långsamt, var helt ärlig och lägg din själ i det om det känns rätt. Livet är så skört och kort och vi förtjänar att vara lyckliga.

Allt gott, kompis !

.

Och det känns så skönt att kunna skriva av sig här!
Jag saknar mitt gamla hem, det blir mer och mer tydligt och jag bävar inför att åka tillbaka imorrn, och hur ska jag snabbt fixa att få med de saker som är mina nu innan de hamnar på soptippen!?! Större delen av mitt vuxna liv har jag bott där och det är så mycket minnen och saker samlade där.
Öldrickandet verkar ha slutat direkt när jag klev ur huset. Hur kan det vara möjligt efter alla dessa år!?! Han har själv sagt att det är en lättnad att jag flyttat. Så knepigt allt är, och vilken trötthet som tagit ett stadigt grepp om mig nu. Så skönt att kunna skriva av sig här!

Läser alla era inlägg med en klump i halsen. Jag har efter ett drygt års läsande och skrivande här på forumet nu kommit så långt så jag står på tröskeln till mitt nya liv. Jag har inte flyttat än men ska på måndag ge besked om jag tar eller inte en lägenhet jag tittat på i flera omgångar. Jag är livrädd för beslutet, för att tacka ja.

Jag har också planerat flytten i tysthet, packat o sorterat med förevändningen jag ”städar ur skåpen”. Han vet om jag funderar på att ta lägenheten men det är som att han ändå inte fattar. Jag har sagt vid upprepade tillfällen att han måste göra nåt åt sitt drickande för jag inte står ut eller så måste jag flytta.

Nu har drickandet eskalerat, vilket det alltid gör till semestern. Och egentligen är det bra för det gör mitt beslut enklare. Jag måste tacka ja till lägenheten, annars går jag under. Och han kunde inte bry sig mindre misstänker jag, mer än att markservicen försvinner. Undrar hur illa drickandet blir sen?

Jag har likt er andra skött allt hemma, barnen, läxorna, planerandet och fixandet. Stått ut med våld, glåpord och förolämpningar. Bara för att dagen efter mötas av en karl som inte fattar varför man är sur vid frukostbordet. Aldrig ett förlåt, inga diskussioner om nåt av det, inga löften om att sluta dricka. Han har skött sitt jobb men på sistone allt oftare stannat hemma även mitt i veckor för att dricka.

Jag är trött på hur mitt liv ser ut och jag misstänker jag inte kommer sakna honom ens. Så illa har han gjort mig ända in i själen. Hellre är jag ensam än står ut med det jag levt med i många år. Har räknat, planerat och tänkt igenom brytet så många gånger men aldrig riktigt haft orken och modet att fullfölja. Nu tror jag tillfället är kommer där jag sätter ner foten, nog får vara nog.

Jag vill också vara på dag 5 i mitt nya liv utan alkoholisten. Snart...

Modigt och starkt av er alla som lyckats bryta er loss! Och det är klart man känner sig sorg och tankarna vandrar till det som varit bra. Men man ska vara medveten om att det man mest sörjer är livet man inte fick tillsammans, för att han valde annorlunda. Att vi inte står ut med alkoholbeteendet betyder inte att felet är vårt!

Har haft en väldigt bra dag trots all turbulens. Min vänner är så fina, kärleksfulla och fantastiska. Vi bor på olika orter och jag har varit dålig på att träffa dem, ändå finns de där för mig. Vi spenderade många timmar ihop med fika, brygghäng och sen hängde jag med två av dem för att bada (jag hade inga badkläder så jag satt mest och njöt av värmen, havet och att höra de skratta när de flöt omkring i plurret). Jag fick väldigt mycket energi och kärlek av dem idag så jag mår hyfsat.

Vi pratade en hel del om alkoholen och hur det sett ut och de lyssnade på mig när jag berättar om mina insikter, vad jag jobbar på för att fortsätta på min nyktra väg och de tyckte att det var så grymt bra och att jag jobbade på bra. Vilket jag gör. De känner ju dessutom mig så de vet att jag går in för saker med 200% energi och brukar fixa det jag bestämmer mig för. Dock är jag långt från frisk eller säker men jag är väldigt, väldigt övertygad i min bestämdhet att jag har slutat dricka alkohol och inte vill dricka igen. Jag vill aldrig ta ett glas för att bara prova om jag kan.

När jag slutade röka slutade jag direkt en dag och har inte rökt sen dess. Men jag kan ha drömmar där jag röker (fortfarande 14 år senare) och vaknar svettig och med hög puls, livrädd att jag faktiskt röker. Så skönt när en inser att det bara är en dröm. Hoppas kunna ha samma upplevelse med alkoholdrömmar.

Det jag dock blev lite oroad för idag, som jag läst här på forumet men inte riktigt har förstått, är att folk faktiskt tjatar på de som inte dricker att de ska ta sig ett glas, ifrågasätter dem etc. Jag trodde det var sånt som ungdomar sysslade med men min kompis berättade att hennes kille, som dricker en öl då och då men inte mer än så, var på en fest igår och flera killar var på honom och ifrågasatte varför han inte drack och försökte pusha honom. Han hade kört bil dit men hade nog inte druckit mer än en öl eller så även om så inte var fallet. Men först när de hörde att han körde blev han lämnad ifred. Då var det legitimt.

Fattar inte att folk verkligen gör sådana saker. Varför vill man att någon annan ska dricka, det är väl upp till var och en. Pga detta är han inte supersugen på att gå på fest och jag förstår honom. Vet inte hur jag kommer reagera om någon säger så till mig. Trodde liksom inte att folk betedde sig så. Jag är inte säker på att jag vill stå och förklara mig för folk jag inte är nära vän med och som dricker samtidigt som de ifrågasätter mitt ickedrickande. Jag vill heller inte komma med någon undanflykt för att den personen ska må bättre. Om jag känner mig själv rätt kommer jag troligtvis bli lite sarkastisk och ist ifrågasätta deras drickande. Men jag vet inte, jag lär märka hur det blir när jag hamnar i en sån situation. Tycker bara att det är helt ofattbart.

Jaja, små funderingar så här på lördagskvällen, min tredje nyktra lördag i rad. Känns så jäkla bra och det finns inte ett uns sug just nu. Jag är snäll mot mig själv för en gångs skull och oj vad det känns fint.

Kram på er.

Även om du mår dåligt så verkar du kunna aktivera dig och har fina vänner som finns där, det betyder så mycket. Jag ligger bara några dagar efter dig och det känns skönt att följa någons resa som är ungefär lika färsk som ens egen (även om det inte är första gången för dig). Det ger iaf mig styrka av att läsa om din kämparglöd och dina fina vänner och hur du bemöter varje dag. Jag är tacksam att du är här, även om jag givetvis hade önskat att du slapp.

Kram på dig!

Jag har misstänkt ett tag nu men har tyckt att det är svårt/jobbigt att konfrontera. Jag har sett tomburkarna, kännt lukten och hört på rösten. Inte så att det har varit nåt problem på så sätt men endå, vi har en dotter och vi har båda vuxit med alkoholproblem i familjen och vi har båda en förälder som har gått bort pga alkoholen. Jag vill inte att våran dotter ska se och uppleva allt som vi har gjort. Idag berättade min sambo att hon har alkoholproblem, hon har ringt alkohollinjen ett par gånger för att prata och till lokala beroendecentret men dom har inte återkommit än. Vi pratade och sa att hon ringer till dom på måndag igen, tänkte att jag kanske ska ringa dom också?!

Välkommen PP (gör som FinaLisa).

22 dagar är grymt och jag tycker att du har väldigt många bra insikter som du delar med dig av. Jag känner igen mig i så mycket av det du skriver att det, förutom val av alkohol, kön och familjesituation, kunde ha varit min historia. Jag är på dag 20 så vi ligger nära varandra.

Vi är många här som kämpar och hjälper varandra och forumet är ett bra andningshål när en behöver lufta sina demoner, tankar, eller insikter. Här finns fantastiskt mycket kunskap och erfarenhet. Vilket har hjälpt mig en bit på vägen. Hoppas du får uppleva detsamma.

Ja! Ensamhet är nog största risken för mig. Det är då drickandet kommer igång. För att döva sorgen, ha något att göra, få inspiration, våga leva etc etc...
Hur löser man det??? Man kan ju inte heller inleda ett förhållande bara för att slippa vara ensam. Och man kan ju inte heller jobba dygnet runt....
Man får väl börja i nån ände.. Fylla nån eller några kvällar i veckan med annat än destruktivt drickande.

Take care! ?

Känns exakt som du skriver!
Samtidigt skräckslagen över att bli besviken/sviken.. Klarar jag av detta???
Får väl skynda långsamt o se tiden an.

Tack f respons ?