Senaste kommentarerna i forumet

Tack för denna naturskildring, som man ser framför sig när man läser. Tror att du har så rätt. Naturupplevelserna och den totala närvaron i dessa stunder är ett rus i sig.

Ja, Adde, när jag såg kvinnan bakom mej i kön på systembolaget med en halva gin på PET och en 25 cl tetra vittvin då kände jag igen mej själv och visste med en gång. Man gör ju det. Och man skall inte lura sej själv och tro att familjen inte fattar. Det gör de.

Tack för ditt kloka inlägg. Sorry om detta blev ett ’trådkap’ !

det där du skriver Ullabulla: ju räddare man är desto mer försöker man kontrollera! Blir en ond cirkel eftersom man verkligen inte kan kontrollera saker och personer utanför sig själv! Och när det gäller att må dåligt så tar man på sig andras ”må dåligt”! Och det är ju i sig i och för sig att må dåligt, inte sunt beteende! Men när jag lite klippt av andra som ”mår dåligt” och orakade mycket kaos i mitt liv så märker jag att jag själv är och orsakar inte kaos! Egentligen en lugn och stabil människa som VALT in kaos och berg-och dalbana i livet! Det är ju just det också: VALT in inte drabbats av!

Så fruktansvärt bra skrivet , tack !

DrickaLagom,

Bodde själv länge utomlands och tyckte att det var flera ’sociala spärrar’ där än här.

Kvinnor dricker mer restriktivt både i antal tillfällen och mängd/tillfälle. Det är verkligen totalt inte ok för kvinna eller man att hinka i sej kopiöst och bli drängfull i sociala sammanhang. Många kvinnor dricker inte alls. Boxvin säljs knappt.

I Sverige lägger man restriktioner på distribution men det är ok för Systembolaget att pumpa ut boxar. Fy fan.

Tycker det är svårare att dricka lagom i Sverige än utomlands ( iaf nör man är bosatt och rotad där ). Klart jag vet att FR och IT har stora mörkertal av alkoholism. Men fylla är verkligen inte ok där !

Mitt drickande tog fart i Sverige..

Idag går jag in i min 21 dag och det känns fint. När jag tog beslutet för 21 dagar sen var jag totalt nedbruten med självmordstankar, personlighetsförändringar och en lång tid av egoism och depression. Jag har fortfarande kvar delar av depressionen men den har absolut blivit bättre utan alkohol, det finns inget vin som göder den med energi. Det känns fint att höra av mina vänner att de känner att mitt gamla jag har kommit fram igen.

Idag har jag bestämt att jag får ligga kvar i sängen hur länge jag vill, syssla med forumet och se på film. Jag började kolla på Flight igår då många på forumet rekommenderat den men jag orkade inte se klart. Dock mycket bra än så länge, igenkänningsfaktorerna är många.

@Drickalagom, jag svarade i din egen tråd men jag kan skriva det här också, tack för dina fina ord. Jag skriver alltid i "bara farten" men att skriva är mitt sätt att utrycka mig så det skrivs inget som jag inte tänkt på eller analyserat innan (iaf inte ofta). Och det som varit tydligt under mina tre veckor är att allt det jobbiga jag gjort har ändå varit enklare än vad det varit om jag hade varit onykter. Ingenting blir bättre av att jag dricker, verkligen ingenting. Kan liksom inte komma på en enda fördel. Antagligen för att för mig finns det inga fördelar (jag ska inte säga åt andra hur de ska tycka, tänka och känna utan talar bara för mig själv just nu), har har förstått det och kommer leva efter den devisen i resten av mitt liv.

Men jag är väldigt glad att du tog åt dig just den raden och uppmärksammade mig på den. Det var fint gjort av dig. Och jag hoppas att den kan hjälpa dig när/om du tvivlar.

Stor kram

Så skönt att det ordnade sig så snabbt med förflyttning efter det att du anmält. Jag hoppas verkligen att den nya platsen kommer att vara en frizon för dig så att du slipper känna dig orolig över vad som ska hända, det är fruktansvärt påfrestande att bli utsatt för det du utsatts för. Bra att företaget agerade!

Idag är vi nyktra!

Kram

Vi är på samma dag, jag har vaknat upp till min 21:a dag/tredje veckan. Det känns som eoner av tid sen jag satt där på dag ett, såg hur andra närmade sig dag 21 och jag undrade om jag skulle komma så långt.

Men vi har fixat det. Nu gäller det bara att fortsätta och inte slappna av. Nästa mål för mig är en månad. Även fastän jag vet att jag inte kommer dricka mer så tror jag det är bra att ha lite delmål i början, så att man känner att man kommer någonstans och just vid delmålen är det kanske dags att stanna upp, reflektera över tiden som gått och alla ändringar man gjort. Plus att ge sig själv ett erkännande att man har jobbat bra och är värd att må bra.

Så hurra för oss idag!

Inget dricka förrän nu... tänker på takten... blev ju en väldigt tidig morgon men det blev faktiskt promenad, äta bär ute i solen, mycket vatten och mängder med B-vit. Inget dricka före frukost och heller inte direkt efter.

Planen för resten av dagen är reflektion och som igår, minsta möjliga på kvällen, lägga mig redig utan ett glas på sängkanten. Myrsteg kanske men alltid något. Min motivation är svår när jag inte är berusad, trots ständiga smärtor i kroppen/sidan. Men jag. Ill inte skada min hälsa och det hade varit fantastiskt med balans, sömn! Och en mage som inte är konstant öm och svullen.

en alkoholist som idag är nykter för min egen skull.

Trots att jag tillhör "andra" sidan men även delägare i företaget "Familjen AB" så känns allt, precis allt, igen som ni beskriver här.

Det där om "riskbruk" är ett väldigt, i mina ögon, svamligt uttryck. Jag som aktiv alkoholist tar tacksamt emot den "diagnosen" för den innebär ofta att det är tillåtet att dricka "kontrollerat". Vilket är ren dynga. Som många av er redan upptäckt så använder jag det begreppet till att utveckla mina kunskaper i smygdrickandet för det har för stunden blivit lugnt hos min medberoende.

Den första tanken/känslan hos er anhöriga/medberoende om att jag dricker för mycket är alltid rätt !! Ni har störst kunskap om er alkis och känner att nåt är fel. Tragiskt nog går många anhöriga jämna steg med sin alkis och utvecklar medberoendesjukdomen till fullo och det är så svårt att se det själv. Alla undanflykter och lögner ni beskriver här är också mina lögner och undanflykter. Vid ett tillfälle var jag så full att jag hade svårt att stå rakt men ändå blånekade jag när jag fick frågan om jag druckit. Inte så smart men skyddet för alkoholen var starkare än sanningen.

Barn tar redan vid tidig ålder skada av att en förälder dricker. Vid undersökningar ser man att vart femte barn har föräldrar med beroendeproblem. Mina barn, som nu är vuxna, har båda sviter av mitt drickande. Den yngre lite mindre eftersom hon direkt efter min behandling fick gå en sk "Ungdomsvecka" där hon lärde sig vad/hur hennes roll i beroendefamiljen ser ut.
Den äldre tvärvägrade all form av hjälp vilket fått stora konsekvenser i hans vuxna liv. Han följer schemat som en obehandlad medberoende får i allt utom att, än så länge, inte döva sin smärta med alkohol/droger.

https://www.drugsmart.com/fakta/missbruk-i-familjen/

Missbruksfamiljen utvecklar olika roller, min dotter var Tapetblomman och sonen Clownen. Om ni tänker på en barnleksak som är som en mobil, dvs en grej som hängs upp med olika figurer som hänger i balans, så inser ni vad som händer när det sker en rubbning ( ta bort en figur) i det systemet. Den rubbningen uppstår i familjen när alkisen helt plötsligt bestämmer sig för att ändra livsstil och bli nykter. Från att ha varit familjens gemensamma "fiende" så blir det ett vakuum.
Som alkoholist känner jag igen andra alkoholister innan de ens öppnat munnen eller ens tagit första glaset. Våra beteenden är så fruktansvärt lika så vi skulle kunna vara tvillingar. Så är det även med de som är medberoende, vi har i mångt och mycket samma beteenden. Dock är det betydligt svårare att känna igen en medberoende som fått hjälp och som jobbat med sig själv för att komma ur sin sjukdom.

Både beroende och medberoende har egna val att göra i livet. Jag kan välja att sluta dricka och medberoende kan lyssna på de första varningssignalerna och ta sitt beslut med ledning av det. MEN....svårigheten är att lära de som är på väg att bli medberoende att lyssna till sin egen magkänsla !! Jag vet inte vilket som är jobbigast : Att se en alkis kröka sig till döds eller se en medberoende bli fysiskt sjuk av oro för att de inte kan lyssna på sitt eget inre.

http://www.accentmagasin.se/missbruk/gomda-bakom-rollerna/

Bli riktiga egoister och gör bra saker för er egen skull !!

Hej, hur går det för dig? Ditt förra inlägg var så fyllt av glädje och jag hoppas så att du fortfarande är lika sprudlande glad.

Kram

Vilken sits ni har hamnat i. Väntan och att inte veta brukar tära enormt på en (har tyvärr varit i samma sits). Jag tycker det är bra att du är ärlig med att du har druckit och vi finns här oavsett, det vet du. Du för två kamper samtidigt nu och det är verkligen inte lätt. Vi finns här och försöker vara starka för dig också, så gott det går på håll. Du är värd det allra bästa, du omtänksamma människa. Så mycket fina ord och så mycket stöttning du ger här på forumet. Det är guld värt. Hoppas du förstår det.

Sänder lite forumkärlek och varma kramar

Tack, jag blir rörd av dina ord. För mig har det på något sätt gått upp ett ljus att ingenting blir bättre av att jag dricker, jag är så mycket starkare nykter och det är vad jag förtjänar, oavsett vad som pågår runt omkring.

Hoppas du ror iland dit projekt idag. Jag vet precis hur det är att skjuta saker framför mig eller att vara ute i sista minuten när något måste bli gjort. För mig är det en stressfaktor. Så jag håller tummarna och tänker på dig idag.

Kram

Annars, för mönstret - det hade jag i många år, när jag drack "normalt". Vi kallade det för att "blåsa hjärnan". Eller "rensa hjärnan". Hände dock någon gång per halvår eller år, sedan var det bra med det. Idag är mitt liv och drickande helt annorlunda. Stor igenkänning på mönstret dock.

ändå att folk nuförtiden söker hjälp. Kan tänka mig att det var sämre med det på våra föräldrars tid. Känns som att det finns lite mer och andra resurser nu än förr och kanske mindre skuld och skam i att söka hjälp?

Hörs som du är på rätt väg, fortsätt så. Ett steg i taget, en dag i taget. När jobbet verkligen suger, så suger A med. Lättaste undanflykten. Men jag läste något bra idag, från Sommarflickan:
"Jag klarar det inte bättre onykter."

Klockrent!

Läste igår i en alanonbok.
Ju räddare man är,desto mer försöker man kontrollera.
Det ligger nog något i det.
Ju mer man känner att man mår dåligt,ju fler tentaklar försöker man skapa till allt och alla i någon sorts försök till ro.

Och eftersom man inte kan eller bör kontrollera andra så ökar bara oron.
Mycket svårt att låta sig göras,men du verkar ha kommit en bra bit på väg.
Klappa dig själv på axeln.

Så lätt och...så svårt! Tränar på det och tränar på att inte oroa mig när jag har gjort det! Mamma svarade inte i telefon igår! Vet att hon gärna ”spelar det spelet”! Hon vill att man skall oroa sig, negativ bekräftelse kallas det visst! Lät det bero, släppte kontrollen! Vill hon inte svara så är det upp till henne! Blockerade mitt ex på mobil mm för ca en månad sedan! Vet inte om han hör av sig eller ej, släppt kontrollen! Vet inte om han dricker eller ej, om han ”saknar mig” eller ”hatar mig”, upp till honom! Att släppa kontrollen ger mycket lugn och ro, bättre nattsömn, en klarare hjärna och.....mycket tid att tänka och känna! Inser att jag varit som besatt av att kontrollera och försöka få andra att förstå sitt eget bästa! Men det är ju deras val, beslut och framförallt deras ansvar! Kontroll och kärlek är inte samma sak! Nu ska jag ta en skön skogspromenad och bara njuta och lyssna på fåglarna!

...på att få höra några rader ifrån dig heuhe...

Tack för din fina naturupplevelse, du är bäst!

Berra

???

Hörs kanske hårt, men jag skulle kalla dig för alkoholist, ja. Som jag uppfattar det är du beroende av alkoholen. Samtidigt, som ovan - många kloka råd där, liksom hur man kan se på termen alkoholist. Själv jobbar jag med acceptansen av att jag är alkoholist. Jag kan inte sluta eller lämna alkoholen bara sådär. Begreppet är dock svårt, och flera definitioner finns. Spontant tänker iaf jag att alkoholister är de där som sitter på parkbänkarna och super. Det är ju inget liv någon vill tänka sig eller ha. Ett misslyckande. Därmed otroligt svårt att acceptera. Samtidigt visar forskningen på att flertalet alkoholister är rätt eller mycket välanpassade till samhället och finns i alla samhällsskikt. Som jag ser det, mer en fråga om man blir full på billigt boxvin eller om man har råd med ett gäng dyra flaskor Bordeaux.

Det är upp till dig vilken term du vill och kan acceptera, men som jag tolkar ditt inlägg har du iaf alkoholproblem.

Oavsett vilket, hoppas livet går din väg.

Utan giftet, 21 dagar tar det att etablera en ny vana sägs det. Gått bra trots att det druckits en del runt mig. Känns riktigt gott och fräscht att dricka kallt kolsyrat vatten i värmeböljan. Usch vad utspullen öl luktar illa har jag märkt. Även hur personer som är småbakis är stressade/smågriniga fram till första glaset för dagen (minns själv hur det kunde vara vissa dagar, usch och fy vad eländigt...)

Vi fortsätter att njuta av den fräscha och fria vägen!

emot mig idag, där jag stod på förstubron och rökte. Den låg på sidan, med ryggen mot mig, och svävade någon centimeter över marken. Först kunde jag inte klura ut exakt vad det var jag såg, det var bara en grå boll som såg ut att blåsa med vinden. Om det nu hade varit någon vind att tala om. När den kom närmre insåg jag att det var en mus, och det hela blev lite surrealistiskt och smått skrämmande. När den var några meter bort upptäckte jag att det var en vessla som bar ett nyfångat byte i munnen. Det var en liten vessla, nästan mindre än musen den på något sätt hade lyckats döda.

Vesslans hela synfält blockerades av musen, så den upptäckte inte mig förrän den var helt nära. I panik släppte den bytet och sprang in under närmsta buske, där den stannade, vände sig om och iakttog mig noga. Jag kunde nästan se vilka överväganden som snurrade i det lilla huvudet; var jag farlig, skulle jag ta musen för den, hur stora var chanserna att den skulle klara sig helskinnad hem med musen i gapet? Till slut tog omsorgen om familjen överhanden och den smög ut ur busken, ett steg i taget med blicken oavlåtligt vänd mot mig, tills den nådde musen och kunde återuppta sin vandring. Det gick inte särskilt fort; jag hade nog väntat mig en språngmarsch, särskilt som den var tvungen att passera mig på någon meters avstånd, men jag antar att musen var för tung för att tillåta alltför höga hastigheter.

Det hela slutade väl ur båda våras perspektiv; vesslan tog sig hem till familjen med dagens måltid och jag fick ännu en naturupplevelse av rang att lägga till listan av sådant man bara får se på landet. Den listan börjar bli lång nu, en rävfamilj har sitt gryt bara några hundra meter bort, så jag har många gånger sett rävungarna leka inom säkert avstånd från hemmets trygghet, rådjur och älgar börjar bli vardagsmat och häromdagen såg jag en orm ligga och sola på en sten. Jag tänker ofta att när man bor så här och får uppleva det jag gör här ute på vischan så behövs inga kemiska lyckobringare; ändå smyger sig längtan efter ett rus på ibland, men det blir lättare och lättare att stå emot ju längre tiden lider.

Ha det gott alla!

Ärligt stulet från Sommarflickan:
"Jag kommer inte fixa det bättre onykter."

För mig är det koncentrerad alko-visdom. Det kan inte sägas enklare. Och det är sant i 99 fall av 100. Kanske 100 av 100. Det ska jag framöver bära med mig. Klockrent uttryckt.

Tack!

"...jag kommer inte fixa det bättre onykter."

Vet inte om du skrev det i bara farten, men det är ruggigt bra och klokt. Koncentrerad alko-visdom! Det tar jag med mig. Tackar!