Senaste kommentarerna i forumet

Ett råd, om du vill ha, är att ringa anonymt och ställa frågan direkt till socialtjänsten. De har stor erfarenhet och de är till för dig. Utifrån din fråga föreställer jag mig att du känner dig rädd och kanske lite trängd just nu. Lite pest eller kolera. Vad du än gör kommer vissa konsekvenser fortsatt vara svåra samtidigt som du på längre sikt har mycket att vinna. Ett samtal kan göra stor skillnad. Även om vissa dörrar känns orimliga att öppna nu så behåll dem på glänt.

Tänker på dig
Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Nu kan du ju verkligen testa massor av alkoholfria drinkar om du vill. Fruktdrinkar, läskande slushis. Mixad vattenmelon ?
Eller bada i coca Cola?
Möjligheterna är oändliga. ^^

Vi tror på dig ?

Grym sommarflickan, du har byggt upp ditt liv förr. Du kommer fixa det igen.

Jag känner igen känslan och tankarna med att framtiden inte kommer bli som man trodde.
Likt du, var jag gift med min man.
Det kommer suga ett bra tag, men när något fint sker. Försök Verkligen att vara i stunden då ?

Stort stort grattis till 3veckor. Fy fan vad grym du är ?

Socialtjänsten, vad händer när man gör det? Blir det indraget körkort? Finns det risk för lvm? Osv

Lite svårt att somna igår, vet inte om det var värmen eller något annat.

Idag ska jag försöka hitta något typ av vattenhål och lägga mig där. Lägenheten är alldeles för varm för att hänga i.

Annars har jag inga planer alls idag. Känns ganska skönt ändå. Lite tråkigt, men skönt.

?

Du har det tufft nu och börjar fundera på att söka professionell hjälp. Bra, du skriver att du känner dig osäker inför vård samtidigt som du verkligen vill få ett slut på lidandet alkoholen skapar. Du undrar vart du ska vända dig och det kan variera beroende på vart i landet du befinner dig. Kanske vår länk: https://alkoholhjalpen.se/karta kan vara till hjälp nu?

Skam är en svår känsla och samtidigt en signal om att du gör något du inte vill. Som så många skriver här, du är på väg, varje inlägg är ett steg i rätt riktning.

Vänliga hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Vilken resa du redan gjort, och att du valt den nyktra och fräscha vägen trots de tuffa du varit med om.

Vi blir starkare för var dag vi tittar oss i spegeln på morgonen. Ögonen, som är själens spegel, blir vackrare och tydligare. Vi har varandra här, vi är aldrig ensamma.

KRAM ?!

Känner en skam för att söka hjälp, för eftersom jag inte tror att jag klarar sluta så blir det så dumt om jag fortsätter. Vet inte ens vart man ska vända sig?

Är det helt omöjligt för dig att söka hjälp? Känner starkt att det börjar bli nödvändigt. Ställ dig frågan: Vad är det värsta som kan hända? Ställ sedan samma fråga om du fortsätter att dricka på det destruktiva sätt som det övergått till mer och mer. Vilket är farligast? Kommer ihåg din förra tråd och tycker att ditt dryckesmönster har förändrats och just nu känns det mer eller mindre livsfarligt.

Hoppas att du tar mitt inlägg på rätt sätt, vill dig bara väl. Du är ung och så insiktsfull, låt inte ett fint liv gå till spillo i onödan.

Kram

De värsta dagarna är över, var det inte så för dig? För mig är det jobbigare efter ett tag istället.

Jag har en fundering: Har du/ni A lättillgängligt hemma? Ja, förutom äckelwhiskyn då. Själv kan jag absolut inte ha det. Det finns, men är inlåst och jag har bett M ha hand om nyckeln sedan åtta månader. Vill jag, låser han självklart upp, men det är trots allt ett effektivt hinder att behöva be om det. Alla gör självklart det som passar dem bäst, blev bara lite nyfiken, då jag, som sagt, aldrig skulle kunna ha A framme.

Fortsatt lycka till, du är grym! ♡

Wow, det är så peppande att kunna räkna veckor istället för "bara" dagar. Självklart är det dagarna som startar vår resa och "en dag i taget" är fortfarande det viktigaste vi har att förhålla oss till. Snart kan du räkna en hel månad! Önskar att du får känna lite kärlek och omsorg igen.

Att känna sig som en bluff på jobbet är ganska vanligt, tror jag. Det behöver man inte ha alkoholproblem för att göra. Ju högre kvalificerat arbete vi har, desto större är risken att vi är rädd för att bli avslöjade (trots att inget finns att bli påkommen för). En psykolog berättade att det är vanligt bland professorer, hur bra avhandling de än skrivit, är de rädda att den egentligen är bluff. Att intelligenta människor oftare känner så, varför kan säkert diskuteras länge. Nu kanske håg kom från ämnet lite, men är fascinerad av vår kropps/hjärnas mekanismer.

Hopas att du får en hyfsad dag, det är du värd. ♡ Kram

Mmm! Skönt att vakna nykter och utan alkohol i kroppen.

De senaste dagarna har det varit full fart. Jobbar tolvtimmars pass dagligen nu en tid framöver plus att mina älskade föräldrar mår mindre bra och behöver min hjälp allt mer. Its payback time, vilket jag gör med glädje efter allt de hjälpt mig och min familj med. Problemet är att det blir ett jäkla körande hit och dit med minst 25 mil varje dag hos dem i stora staden. Jag ska egentligen ”bara” hjälpa till med några saker men det blir mycket mer varje gång. Haha! Jäkla tur att det finns närståendepenning när det blir som mest/ värst.

Min kropp har börjat att kännas mjukare igen efter dessa åtta dagar. Lederna är inte lika stela och jag rör mig lättare. Den största skillnaden från förra gången är att jag har ökat med två kilo i vikt. Hm? På ett vis är det konstigt eftersom jag inte äter onyttig mat och inte har något sug efter godsaker eller socker. Det kan vara denna äckliga värmen som gör att jag sväller eller så är det kroppens skrik efter alkohol? Jaja, låt den skrika efter sin följeslagare.

Funderingarna på hur mina organ har det där inne finns hela tiden. Magen börjar bete sig normalt, men hur det andra är har jag ingen aning om. Förhoppningsvis så mår dom oxå bättre och blir tvättade och genomkörda av vanlig vätska utan alkohol. Det behövs nog ett rejält sköljprogram?

Igår när jag körde hem från jobbet så kom det där jäkla suget. Min följeslagare lurade runt hörnet hela dagen i förhoppning att få sätta klorna i mig. Ha, jag vann! Fast ärligt talat så var det riktigt nära när jag kom hem. Älskade maken som dricker alkohol mycket sällan brukar ta en skvätt av sina äckliga whisky sorter nästan varje söndag, men inte igår. Han gjorde det inte för att jag skulle slippa frestelsen att dyka ner i en annan flaska. Nu är det så att hans hemska, stinkande whisky sorter går absolut inte att dricka. Den ena osar värre än den andra och det luktar som en nytjärad båt. Jag har försökt men det kommer upp direkt igen.

Usch! Har inget mot doften från en båt men fan inte i något som ska drickas och ”njutas” av så det skiter jag i.

Då har jag en ny dag framför mig med nya utmaningar och en hemsk värme igen. Jag längtar efter ett regn eller varför inte första höststormen eller snöstormen?

Attack mot alkoholen och fram för en sundare kropp och knopp.

Hur är det att klippa alkoholen cold turkey? Är det farligt? Det har ju inte pågått länge, men hårt

Du låter så övertygad angående din planering att vara nykter, så jag tror att du fixar det, trots djävulstyget All inclusive. Läs och skriv här om det känns jobbigt. ♡

Skriv med oss! Vi stöttar dig. Du kan klara det här. Försök att inte tänka på alkohol och att du ”inte ska dricka” utan försök byta ut tanken mot vad du SKA göra istället. Vad tillåter och unnar du dig? Skriva dagbok, läsa, träna, diskutera dagen med sonen, pussel tillsammans på kvällen?
Passa på med en hypnos! Jag laddade nyss ned ”drick mindre” hypnos från Mindly. Ska testa! Why not!
Ha en skön återhämtande semester!
?☀️

Tack SM2018 och Sisyfos. Det ska bli skönt att komma bort faktiskt och jag ska ta till vara på tiden med min son. Just nu är jag glad åt att ha vaknat och att jag för första gången på 16 dagar inte har haft en sjuk ångest, just nu är det lite bättre med den. Saknaden av kärleken är lika stor men nu ska jag försöka fokusera på mys med min son.

Det känns också bra att kunna titta in här.

Bra med en strategi, tror det är nödvändigt att bestämma sig. Du har dessutom hållit uppe nån vecka och för mig har det tagit annorlunda när man dricker efter ett uppehåll. Du har dessutom börjat med antidepressiva, vissa beskriver att det inte är en bra kombo med alkohol. Satsa på aktiviteter för dig och sonen istället. Man missar så mycket om man är smålullig på semestern.
Ha det bra och lycka till!

Hur man lindar in sig själv i alkoholistens liv.
Hur man smetar in sig själv i alla hål och skrymslen man kan för att få vara nödvändig och behövd.
Hur man inte ens vill eller vågar tänka tanken att de kanske klarar sig utan oss.

För vad händer då?
vad är min livsuppgift då och vem ska jag ägna mig åt att fylla upp om alkisen säger nej tack?

Mig själv,nä tror inte det.
Hon är så ointressant efter alla år av givande så där finns inget att hämta.
Framför allt får man ingen tacksamhet av sig själv.
Ingen som klappar en på axeln och säger,bra gjort ullabulla.
Vårt eller åtminstone mitt extrema behov av bekräftelse tar ibland proportioner som skrämmer mig.

Om jag inte känner att jag är navet som allt snurrar kring så tappar jag fotfästet.
Om alla de komponenter och människor och sysslor jag har plötsligt klarar sig helt själv utan min inblandning så blir jag handfallen.

Vilken roll ska jag då spela och för vem?

Återigen,jo men kanske hon som har huvudpersonen i ditt liv dvs jag själv.
När man till slut inser fullt ut att alla människor faktiskt tar sina egna beslut,tänker sina egna saker och gör sina egna handlingar utifrån sig själv.
Då förstår man också att bollen rullar tillbaka i något sorts motlut till mig själv.

Om jag plockar upp den,vad kan hända då?
Var kan jag vilja att den leder mig,min boll.

Och om den i början inte är större än en ärta.
Har jag modet att låta den rulla mot ett mål jag bestämt.
Om än litet.

Kanske den samlar lite näring på sin resa och blir till en liten golfboll?

med nykter camping och hoppas nykterheten håller i sig nu så du får fler underbara helger! Det förtjänar du!

Du egentligen har sanningen.
Du kanske inte är redo att släppa taget om hoppet att det ska förändra sig.
Du är som du skriver för liten och för svag för att orka lämna i nuläget.

Ekonomin kommer att lösa sig,avlastning också då vi lever i den bästa av länder-Sverige.
Hjälp finns att få via soc eller kommun.

Däremot är det du personligen som ska hitta styrkan och vilja någonstans att ta klivet.
det gör man inte i en handvändning,det tar lång tid att bygga upp sig själv.
Eller så kanske det är det du gjort och därför skriver här.

Precis som du beskriver så lessnar vännerna till slut.
De förstår inte vilket klister det blir av att leva i en beroendesituation och att känna sig utsatt och svag in i märgen.
Jag har varit där och också sakta tagit mig ur det.

Kolla vilken hjälp du kan få vid en separattion.
Kontakta kvinnojour på ärmaste ort. Gå till alanon,präst eller kommun för att få gratis samtal och börja reda ut din situationn oh vad du är kapabel till i nuläget.

Alanon har för mig varit guld att börja bygga upp mig själv att få mer styrka.
Där har man likasinnade som går igenom,eller gått igenom samma sak och kan ge stöd.
Man har något som kallas delningar,där man utan kommentarer får dela med sig av det man önskar.
Andras delningar påminner så mycket om det man själv är i och igenkänningsfaktorn är hög.
Vanmakten,hoppet och sorgen att situationen är som den är.
Och till slut,insikten att bara man själv kan förändra det liv man är i.

Och sist men inte minst-Välkommen hit!

Två safe dagar framför mig. Jobbar och har saker att göra på kvällarna. Blir inte mycket dricka då, det finns inte tid för det. Har identifierat högriskdagar för mig, det är egentligen enbart när jag är ensam hemma. Får försöka planera in mer aktiviteter utomhus de dagarna, så att iaf halva dagen går bort. Samtidigt måste jag vara hemma för att jobba med somligt, ekonomin går inte runt utan det. Om jag hade råd kunde jag dela verkstadsplats med en eller flera, det hade minskat drickandet och jag hade fått mer gjort. En bra plan, men ekonomiskt omöjligt just nu. Lägger planen i facket "För framtida bruk".

Gårdagens projekt vart iaf avslutat, och det var bra gjort. Trodde inte det skulle hända. Två projekt till som måste vara klara innan juli är slut. Igen handlar det om verkliga måsten, så jag behöver ha dem långt framme i tankeflödet. Hann med en svår detalj på ett av projekten igår, borde vara enkelt med resten. Om jag orkar efter jobbet idag ska jag fortsätta i kväll.

Har även omvärderat mitt långtråkiga skitjobb något. Ser det som ett skydd mot drickandet, vilket gör det lite enklare att gå dit de dagar jag jobbar. Vilket jobb som helst funkar dock på samma sätt, så i höst (efter semestern) blir det att suga tag i jobbsökandet igen.

Wow!! 21 dagar är ju så fantastiskt!

Du kämpar så målmedvetet och är så fokuserad trots dina motgångar med mannen.
Men vem vet, kanske det finns någon mening med denna separationen också?

Man brukar ju säga att när en dörr stängs så öppnas en ny.
Och skönt att du har hjälp av dina vänner?

Skickar ett fång rosor till dig denna dag 22 ?????

Kram?

Det låter som din stress inte släpper taget om hjärnan.
Du måste ge dig tid varje dag att träna mindfulness.
Jag började med det i vintras med hjälp av en gratisapp och blev bättre med 3-5 minuters träning varje dag.

Min hjärna ville inte stänga av sig när jag skulle sova. Trots att jag var dödstrött och släckte lampan så var det som det tändes i hjärnan..?

Så testa mindfulness några veckor och se om du märker någon skillnad.

Jättebra att du håller nykterheten??

Kramar???

Hej.
Jag känner mig så knäckt och så liten i den här situationen. Tänk att den man man en gång älskat kan förtina och försvinna så långt ner i ett begär att inget annat har något värde. Man känner sig så ovärdig och besvikelsen har inget stopp. Jag har ett par närstående som vet om situationen men det känns som om allt redan är sagt, jag har blivit tjejen man inte tycker synd om längre för att jag väljer att stanna kvar. Men jag förstår inte hur jag ska överleva på egen hand rent ekonomiskt med föräldrarpenning och har jag ingen medförälder som kan ta hand om barnet på kvällar/helger så finns det inte heller någon chans för extra arbete. Det är en riktig grop jag har grävt ner mig i och jag vet inte alls vart jag ska börja för att ta mig upp och ur den.
Tack för svar.

Tramuan från barndomen är ofta obearbetade saker som man senare och ofta vanligtvis bedövar med A. Lite ytterligare senare blir det ett missbruk
utan att man för den skull fattar hur man kom in i det. Det blir en vana att bedöva och ofta överdrivet mycket s.a.s. Jag själv har denna historik. Det blir ett "felspår" . Det viktigaste i ditt läge är att individen med problemet framförallt förstår den medicinska faran med överdrivet intag av A. Kanske att en terapeut kan hjälpa till? Viktigt att fokus från A plockas bort, kanske genom att ta upp intressen/hobby m.m. .Men även att vederbörande får insikt om att mängden alkohol som han dricker vid ett och samma tillfälle inte är acceptabelt och är kanske t.o.m. skadligt i längden för honom.
Men det är ju individuellt och har med gener/kroppsvikt m.m att göra hur skadligt det i slutändan är. Men att det skadar honom är helt klart.
Och det låter dessutom som att din man tolererar alkohol dåligt (lättpåverkad) och då kan man tycka att det kanske skadar honom mer än den som kanske inte är lika lättpåverkad.Det är också väldigt viktigt att han förstår att du mår dåligt p.g.a din mans överkonsumtion.
Så vitt jag förstår så finns det hopp om det finns insikt hos din man. D.v.s om han inser sitt problem så har du/ni hopp.
Men helt ärligt, han måste komma till insikt, och han kanske ska börja skriva här (eller läsa) på forumet rentav :-) Ta del av de öden som finns här.
Knepig situation helt klart och jag är mycket intresserad av hur detta fortlöper då jag har en del fixvärden i din berättelse
som jag identifierar mig i. Jag och min fru har ungefär samma situation och som jag är orsaken till. Problemet
håller på att fixa till sig av mig även om det går lite si så där ibland. Men jag vet att man kan jobba fram bra saker genom att jobba
tillsammans med den man lever med.
I slutändan: Måste du ställa ultimatum om det inte blir bättre. Min egen fru har inte ställt ultimatum än tack vare att jag
gjort egna framsteg. Och dessa är jag mäkta stolt över. Det kan din man också göra, d.v.s bli stolt över sig själv.
Bekämpa sina demoner från barndomen m.m.
Fint att du släppte ut allt i ditt inlägg. Jag läste detta i all hast och svarar i all hast då jag vill snabbt ge dig min sympati.
Eftersom vi har vissa beröringspunkter och liknande situation så kan du gärna tillskriva mig så att jag får möjlighet att
ge tips/råd m.m i den mån jag kan och har egen erfarenhet av. Men det låter inte som om din man är beroende än?
Är han det? Om inte så är det jätteviktigt med en längre vit period. Alkoholhjälpen har ju rådgivare som hjälper till
om man vill uppnå sina mål gällande riskfritt alkoholintag. Kanske börja där?

Mina allra varmaste kramar och lycka till trots jobbigheten..

John