Senaste kommentarerna i forumet

Vilket underbart svar!
Totalt utan någon form av dom eller förmaning. Detta var det bästa jag läst! Tack tack tack. Otroligt befriande.
Känner mig lättare. Inte lättad, men lättare.
Märkligt.

Är inte sugen på att dricka vidare. Är så nöjd med var jag är just nu. Att ha fått prova på tar bort en del av de stressande tankarna. Det är inte tabu för mig att dricka. Jag vill bara inte.
Istället för att lämna panik för att aldrig mer dricka kan jag känna mig lugn.
Jag bestämmer.
Och för tillfället har jag kontroll.
Alkohol lockar mig inte just nu.
Vet inte om det för alltid kommer att vara så.
Men just nu. Just precis nu tar det bort väldigt mycket stress för mig att veta att jag väljer att låta bli.
Jag bestämmer.
Japp.

Igenkännigsfaktorn var hög på det inlägget..

Hur mår du nu?

Jag tror att även utan alkohol så kan man ha bättre och sämre dagar, vara mer och mindre pigg. Du får säkert tillbaka energin imorgon!

Kram till dig idag!!!

Jag var nykter drygt 30 dagar och sen hamnade jag i det du är inne på nu- ett sammanhang där det blev för jobbigt att säga nej till alkohol. Ja, och sen var det tillbaka till ruta 1 igen. Det stannade nämligen inte vid det tillfället utan när jag bjudit in alkoholen igen så stannade den kvar. Jag mådde precis som du fantastiskt bra under min nyktra period så jag fattar inte varför jag inte stod emot vid det tillfället.

Snälla, ta till vara på den här tiden och skippa alkoholen!!!! Säg att du tränar till ett lopp, äter en medicin som inte passar med alkohol, att du sover dåligt när du dricker eller, om möjligt, ta bilen.

... tänkte jag alltid, när jag höll på och växlade mellan korta och längre perioder av alkohol och nykterhet. Om jag kunde tillåta mig en liten utsvävning över en helg, eller någon vecka sådär. Lite vinflaske-flum, eller en lätt rom-groggsmaraton. Men. Det var alltid svårare att ta det där omtaget, att gå tillbaka till nykterheten. Trots att jag hade tyckt att den nykterheten varit både lättsam och bekväm. Blev liksom alltid en längre period av tillåta sig det vanliga slentriandrickandet än vad jag hade tänkt.

Men inte är det katastrof, att pröva på att dricka efter snart ett år och det blev lite mer än du kanske föreställt dig. Nu vet du hur det känns. Och att det blev ett litet spontant "ryck" efter det. Om den känslan kommer oftare, och blir jobbig att stå emot? Ja, då får du väl göra ett nytt mer rejält omtag.

Den sista tiden har tanken kommit för mig också: Att skulle inte också jag vilja pröva att dricka ett glas eller två? Men så känner jag bara att det är så skönt att slippa hamna i det där förbaskade velandet fram och tillbaka och förhandlandet och å ena sidan borde jag inte och å andra sidan har jag ju redan bestämt mig och så ska det tjatas i huvudet om mängder och antal och en liten flaska/glas/tetra etc. kan man väl ändå? Det är nog det jag skulle tycka vore svårast om jag var i din sits.

Jag hoppas du hittat en bra balans och är nöjd med det. Med eller utan cider på stranden i fortsättningen. Det är huvudsaken!

En vän till mig berättade att hens alkoholiserade förälder har gjort så att hen nu har depressioner och panikångestattacker i vuxen ålder. Är sjukskriven och måste bearbeta detta och äta mediciner och gå i samtal etc. Trots att hen älskar sin förälder och träffar den. Själen trasas ändå. Trots kärlek. Mellan förälder och barn. Och vilken förälder vill göra så att ens barn lever med depressioner i framtiden? Orsakade av en själv? Det är nog inte speciellt många här i världen. Antagligen inte en enda här på forumet.

Jag är så glad att jag inte skadar mina barn genom att bli full. Jag är ingen perfekt mamma men den bästa jag kan vara. Oftast i alla fall.

Snart tänker jag ut och springa igen. Träningsvärken i mina ben idag känns underbar.

Kramar!

Ok jag ska ju ta urin prov imorgon och fått nu mens... kommer det att förändra resultatet om det blandad med kisset?? Blir det positivt då spår finns i blodet mycket längre? Tacksam för svar om ngn vet?!

Vet inte riktigt vad jag ska svara... Det har varit lugnt och bra i två veckor men nu känns det som om det är dags igen ... Jag har varit hemma ensam en vecka och jag vet inte hur det känns, för bra egentligen.... nåja vi får se hur allt utvecklar sej här ?
Hur kan han be dej hämta och sedan ge sej iväg ?! Det verkar inte som om poletten har ramlat ner på honom . Känns det bra för dej att följa med honom på samtal så gör det men släpp inte in han för långt över tröskeln ?

Finns det någon kosmisk regel som säger att om något går lätt i början så blir det svårare med tiden?

Nu har det gått en månad och jag börjar redan oroa mig för helgens sammankomst. Kommer befinna mig i ett sådant sällskap där jag inte har lust att diskutera min alkoholkonsumtion eller valen kring det. Det är nästan så att jag resonerar lite som Vinäger där, det vore pinsamt att säga något och så ”råkar” man dricka ett glas vin i alla fall. Samtidigt känner jag att de här är mitt beslut och det är privat. Jag är en väldigt privat person och det är nog därför det här forumet med dess anonymitet är en sådan underbar plats för mig. Här kan jag slänga ut all skit och vädra ur! Hur som helst så kommer jag inte prata om alkoholvalen med dessa människor samtidigt som tankarna på ett glas vin börjat dyka upp mer och mer ... Ingen bra kombination.

Jag vill verkligen inte tillbaka igen! Jag har provat, jag tog kontroll och var nykter ett tag för att sedan börja smådricka igen och det ledde raka vägen ner i alkoholträsket. Det vill jag inte! Särskilt inte nu när jag mår så bra. Både kroppen och psyket mår SÅ BRA av nykterheten. Jag tänker att jag genom att skriva lite om tankarna här synliggör dem för mig själv. Att tvingas sätta ord på tankar och rädslor som annars vill gömma sig i något mörkt hörn är bra för mig, då är det lättare att komma på lösningar på problemen. Just nu vet jag inte riktigt vad lösningen är mer än att vara stark i beslutet att inte dricka. Att tillåta suget att komma, inte kämpa emot för mkt, acceptera alla tankar och känslor som finns men INTE AGERA på dem. Tillåt rädslan och möta den. Förstå att den är bra för mig, rädslan är en del av resan, ett verktyg som påminner om varför jag gör det här, utan att låta den ta över helt.

Jag vet inte. Det var lite måndagstankar som dök upp nu när jag sitter och äter min middag i ensamhet. Känns bra att skriva av sig.

...bra! Eller uselt, beroende på hur en ser det.
Jag festade.
Det var tänkt med cider bara.. den blev det champagne, öl, någon hallongrogg och Jägermeister.
Minnesluckor från Helloween-spelningen.
Men jag är glad!
Jag hade faktiskt roligt.
Jag njöt av kall cider på stranden och att få bli lullig på campingen..
Jag var ute och motionerade varje morgon och mådde inte dåligt en enda stund vilket förvånar mig...
Blev också fascinerad av att min vilopuls gick från 45-50 slag/minut till ca 70. Hjärtat påverkas alltså rejält när jag dricker..
Åkte hem.
Glad och nöjd, ingen ångest alls.
Bara nöjd och tänker att ni håller jag mig ett år till.
Fick ett ryck förra veckan och ville dricka vin med min man. Vi hade en sansad diskussion och vi drack vin.
Så.
Hm.
Bra.
Eller katastrofalt.
Beror på hur en väljer att se på det.

Tack för din bekräftelse! Ungefär så har jag också resonerat.
Nu har han skrivit ut sig själv, lite i förväg. Ringde att jag skulle komma och hämta, men försvann på egen hand. Tur att jag kollade först. Ska nog ändå göra ett sista försök att följa med på samtal (om han vill). Sen får han sköta sig själv.

Hur går det för dig Anxiete?

Tack för era kommentarer FinaLisa och AlkoDHyperD! Nej, jag ska inte ha nån alkohol hemma, bättre att lägga ”på sin vakt-energi” på något annat.
Jag hade köpt hem folkölen för att jag i min enfald trodde jag kunde dricka en eller två av dem och sen ha några kvar hemma, att bjuda på. Men jag hinner alltid dricka upp ölen, innan det kommer någon, som jag kan bjuda på. Alkohol-hjärnan lurar mej gång på gång...
Jag känner mej ändå lite gladare idag. Visst är det lätt att ha stora förväntningar på sommaren. Men med alkohol byggs min ångest också upp alltmer och det blir som en ond cirkel. Jag vet ju innerst inne, att livets tråkigheter är lättare att hantera utan alkohol.
Idag har jag handlat hem alkoholfria öl. De är minst lika goda som de ”vanliga”. Men alkoholfria ska dock bli de ”vanligaste” för min del ?
Ha en fin fortsatt dag alla här på forumet. Tack för att ni finns ❤️

Mycket mer energi.
Väldigt rent samvete :)
Känsla av att vara stark (som man får se upp med också :)
Viktnedgång.
Bättre hy.
Mer sugen på att träna så stresståligheten har gått upp också.
Somliga säger bättre sömn men jag sover tyvärr (som det känns) sämre. Men det går nog över.
Folk i min omgivning är faktiskt genuint imponerade så jag får mest positva kommentarer och support (men till många har jag bara sagt att jag håller upp en längre tid för att fokusera på fysiken).
Kan köra till akuten vilken kväll som helst.
Barnen gillar det.

Bästa jag gjort, men det löser tyvärr inte alla problem...

De senaste dagarna har jag varit ovanligt pigg så idag kändes det så ovant att plötsligt vara helt slut..?

Kan ju bero på att jag blev väckt inatt och lyckades inte somna om.
Har precis kommit hem och ligger för en stunds vila.
Kanske jag somnar en stund..

Förresten drömde jag inatt att alla vi på forumet var ballonger och på varje ballong satt våra nicknames?

Vi satt liksom ihopknutna men det var en som hade slitit sig, en gräddvit, och jag fick för mig att det var Vaniljsmak!!

Jösses, vad drömmar kan ta märkliga vägar..???

Drömde iallafall inte om alkohol?
Idag är jag nykter??

Kram alla forumvänner???

Att hitta det positiva med att var nykter. Köra när som helst, alltid kontroll, viktnedgång, mer energi så du kan träna hårt (som i sin tur minskar stress än mer), mindre ångest och ågren, folk blir impade över din förändring, bättre sömn (för de flesta) och mer där till!
I motsats till att bara se det som du förlorar något.

Snart två veckor ju!

Det kan ju vara skönt att börja på nytt där det är du som skapar nya positiva minnen och lämnar de gamla tunga kvar
Jag hade känt av grannarna innan jag berättade för mycket, fokusera på dej och vad du vill berätta om dej. Din sambo/särbo kan du ju egentligen inte säga något om för du vet ju inget om hur något blir och då har du inte sagt för mycket.
Man får ju hoppas att de på VC och avgiftningskliniken hjälper honom med depression och allt annat som han behöver hjälp med. Hur du ska stötta är svårt , kanske du ska ta dag för dag och se vad som händer ? Kram ?

Nu känner jag att det är dags att skriva igen. Har precis tagit emot nycklar till huset. Det är så blandade känslor. Min "sambo" är inlagd för avgiftning och jag har ingen aning om när han kommer hem. Positivt är att han själv har tagit sig till Vårdcentralen och kan tänka sig att ta Antabus. Han är mycket deprimerad och funderar på att ta sitt liv. Jag vill verkligen hjälpa utan att dras in för mycket. Hur nu det ska gå till.

Jag är på gränsen till nervsammanbrott ibland, men har tagit på mig en skyddande mask. Jag som har försökt arbeta bort min "vägg eller mask" . Antagligen kommer väl allt när jag väl är på plats och det nödvändiga praktiska är gjort.

Jag ska flytta ut till en liten by och undrar hur jag ska tas emot där. Nyfikna blickar och skvaller antar jag. Men jag kan väl inte vara den enda kvinnan som bor själv? Är nervös för mötet med grannar. Ska jag säga att han är sjuk, att vi är särbos eller bara låtsas som ingenting?

Grattis Granit. Det är så skönt att läsa dina ord och vilken sommar du förhoppningsvis kommer att få. Låter skönt med husvagn och kunna dra iväg, speciellt som vädret är så underbart just nu. Hoppas semestern blir superduper!

Kram på sig.

Sju dagar sen jag slutade. Idag påbörjar jag dag åtta på väg mot ett bättre mående och det liv jag vill ha. I går valde jag att hålla mig ifrån forumet. Jag har en tendens att "over do it" så jag försöker tänka på att inte snöa in allt för mycket. Rätt eller fel, det får tiden utvisa. Istället läste jag ut boken "Äntligen Full kontroll" och det kändes bra.

Det är fantastiskt skönt att vädret är bra så att det är enkelt att bara gå ut i trädgården och sätta sig och läsa eller sola, att VM pågår för fullt och förgyller mina eftermiddagar och kvällar. Jag har fixat att vara ensam i flera dagar och första helgen nykter känns underbar.

Min sömn är dock sådär och jag känner inte alls av den trötthet som många andra pratar om (på gott och ont). Jag har väldigt svårt för att somna och tar sömntabletter men försöker hålla antalet nere. Samtidigt som jag har dragit ner på mina ångestdämpande. Jag är medveten när jag tar dem och försöker i det längsta dra ut på det och har minskat ganska ordentligt den här veckan som gått, för att inte ersätta det ena med det andra. Nu ska jag försöka stabilisera intaget ett tag innan jag sänker igen. Som sagt, har en tendens att försöka göra allt samtidigt och till 200%.

Den här gången är jag dock medveten om vilka (iaf några) fällor som finns, dvs mitt brukliga sätt är min största fallgrop. Men jag har ändrat mycket den här veckan. Slutat se tv-program jag brukade titta på (för det sammankopplar jag med att dricka vin), slutat läsa massa bloggar, dragit ner kraftigt på Instagram och Facebook. För jag vet att det inte är bra för mig och när det är sommar och sol och semester så är det många som lägger ut bilder på alkohol eller skriver om alkohol. Det är så oerhört tydligt hur accepterat det är med alkohol och jag blir faktiskt lite förvånad över att det är så många som lägger upp sådana bilder och texter. Jag har aldrig sett på det så innan (för jag gjorde ju likadant) men plötsligt är det så tydligt.

Jag kommer och vill inte kunna dricka igen. Jag ser på alkohol som ett gift, precis som cigaretter, och vill inte förgifta min kropp och vill inte att alkoholmonstret ska bestämma över mig och min kropp. Det är den nyktra och logiska sanningen. I dimman kunde jag inte tänka logiskt, något jag brukar vara stolt över, att jag är smart och logisk, och så vill jag inte ha det.

Så jag ser fram mot den här måndagen, den här veckan och framtiden, den kan bara bli bättre utan alkohol.

Ha en härlig måndag alla kämpar!

Friskhetstecken att du är här! När jag läser dina rader får jag en känsla av att du lägger en hel del tyngd på dina axlar och sväljer en hel del. Du verkar vara en juste, snäll och omtänksam person (känner igen mig mkt i det själv). Som kanske likt mig lägger en hel del skuld på sig själv?
Kanske har då alkoholen funkat som en slags ventil och en tillfällig flykt/andningspaus, så har det varit för mig. En av nycklarna för mig är att träna mig på att stå upp för mig själv och för mina behov. Detta är betydligt lättare att göra när man håller sig nykter. Det är annars lätt för min sambo att säga att hon beter sig som hon gör p g a av att jag är onykter. Detta gör i sin tur att jag känner skuld och att jag skäms över mitt beteende, d v s det blir en nedåtgående spiral.

När man är nykter byggs ju en självkänsla och självtillit. Man börjar lita mer och mer på sig själv. Man börjar stå upp mer och mer för sina behov.

Sen kan ju drickandet till slut bli ett beroende och en riktigt dålig ovana, MEN detta går att bryta. OCH det är jättebra att söka hjälp och stöd.
Detta forum är ju fantastiskt bra.

Det var några lite halvostrukturerade tankar. Lycka till på din resa, det kommer att gå bra ska du se!

Jag har aldrig varit deprimerad eller haft ångest..Men däremot skuld och skamkänslor för mitt och exets supande..Ingen mer än våra barn och deras respektive har förstått att vårt drickande ökade. Och gled över i missbruk och beroende..Vi har alltid skött oss på kalas och andra tillställningar, utan svårigheter.De flesta gånger satt jag med mitt vinglas hemma själv eller med andra utan större fadäser..Det spelar ingen roll för mina barn. Jag var inte nykter. Jag var beroende. Jag var deras mamma som dom skämdes för när jag var full. Barnen vill ha nyktra föräldrar.. Otryggheten om vi var nyktra eller ej gjorde att både hemmavarande och vuxna barn mådde dåligt.. Spelade ingen roll att inget spårade ur.Det räckte att dom visste att det kunde bli bråk eller fyllefest....Eller som någon skrev på forumet. Vem anställer en full barnvakt? Jag hoppas att inget barn ska fara illa av vuxna..Vare sig av alkohol, droger eller psykisk ostabilitet..Jasmine, bra att du är på forumet så kanske dina barn slipper fara illa av alkohol och missbruk..Kram

Det som började med timmar, som sedan blev morgon / förmiddag / eftermiddag / kväll / natt blev till veckor.
Kampen i början kändes oövervinnerlig, men jag hade fallit så djupt att fortsatte jag skulle det slutat illa. Riktigt jävla illa.
Första dagen på min andra veckas semester, och imorgon packar vi bilen och husvagnen för avfärd.
Även detta är nytt för mig. Ingen stödbensöl, ingen öl i jackfickan när man går sovpromenad med pojken, inget smygdrickande när alla andra somnat.

I fredags ledde jag traditionsmötet. Det kändes nervöst, men ändå inte.
Jag är nykter och vill vara nykter.
Otroligt skön känsla.

Trevlig sommar alla vänner och hjältar!

Skönt att höra att du mår lite bättre idag. Det tar ju en liten tid för hjärnan att lära sig att leva utan giftet, som till en början får oss att må bra och känna lugn. Därav verkar en del som slutar få just problem med lite dysterhet/trötthet. Men ganska snart kommer det bli bättre. Motion gör ju att vi dopar hjärnan mera hälsosamt. Ha en skön sommardag!

.. är ett oskrivet blad än.
Men A ska inte få någon plats idag.
Ikväll ska jag förhoppningsvis sätta ännu en bock i min nykterhetskalender.
Hoppas de går bra för er andra. Ja vill minnas att vi ev är 3-4 st på dag 12!?

Ha de gott vänner ???